Regeringens höjning av arbetsgivaravgifterna

Interpellationsdebatt 23 november 2007
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 72 Anders Borg (M)

Herr talman! Per Bolund har frågat mig om jag avser att verka för höjningar av arbetsgivaravgifterna och om jag avser att vidta några åtgärder för att kompensera småföretagarna. De generella avdrag som Per Bolund nämner i sin interpellation togs bort av regeringen för att de var ineffektiva och dyra. Någon höjning av socialavgifterna är inte aktuell. Regeringen har infört andra sänkningar av företagens arbetsgivaravgifter. Dessa har utformats för att ge en så stor effekt på sysselsättningen som möjligt. Sedan halvårsskiftet är socialavgifterna för personer som fyllt 18 men inte 25 år nedsatta. Det är en åtgärd som ger unga en större möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Vi ser nu också att sysselsättningen för unga ökar starkt. För tredje kvartalet i år har sysselsättningen för unga ökat med 8,8 procent jämfört med samma period förra året. Ytterligare en grupp där skattebelastningen på arbete har sänkts är personer över 65 år. Efter årsskiftet kommer även personer födda före 1938 att omfattas av nedsättningen. Ytterligare en åtgärd är förslaget om sänkta socialavgifter för vissa delar av tjänstesektorn. Regeringen har också vidtagit ett flertal åtgärder för småföretagarna på andra skatteområden. Redan för snart ett år sedan gjordes vissa ändringar i de så kallade 3:12-reglerna. Schablonbeloppet i förenklingsregeln höjdes. Dessutom gjordes löneunderlagsregeln förmånligare. Regeringen har även föreslagit att förmögenhetsskatten ska slopas. Det förslaget innebär att den så kallade lex Uggla-skatten slopas. Vidare har införandet av nystartsjobb och nyfriskjobb medfört väsentligt lägre kostnader för att anställa. Ytterligare en åtgärd som småföretagarna får del av är jobbskatteavdraget. Slutligen kan även nämnas att företagens medfinansiering av sjukpenningen har slopats från 2007. Regeringen har således vidtagit ett flertal åtgärder som har gynnat eller kommer att gynna småföretagen.

Anf. 73 Per Bolund (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för det korta och kärnfulla svaret, särskilt för beskedet att arbetsgivaravgifterna inte kommer att höjas ytterligare. Jag tror att det är välkommet för många företagare, som nu kanske drar en lättnadens suck. Men det som regeringen redan har gjort är illa nog, tycker jag. Det som har hänt är att den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften upp till 740 000 kronor som har funnits länge har tagits bort. Det betydde väldigt mycket för många småföretag - det finns det många vittnesmål om. Regeringens politik har inneburit att ungefär tre av fyra företag har fått höjda arbetsgivaravgifter - trots de sänkningar som ministern går igenom i sitt svar - och därmed också höjda kostnader. Många är de företag som känner sig lurade av regeringens politik. Det har gjorts en ny gallupstudie av Företagarförbundet, där man konstaterar att hela 82 procent av småföretagen i studien anser att nivån på arbetsgivaravgifterna är ett hinder för deras företag. Det är en tydlig signal om hur viktigt detta är för företag och företagande i Sverige. Man kan också se det i en studie av företagsklimatet i de nordiska länderna som organisationen Företagarna har genomfört. Där framgår det tydligt att svenska företag, särskilt svenska småföretag, är betydligt mer missnöjda med företagsklimatet än vad man är i våra grannländer. Vi kan också se att företagarnas organisationer, till exempel Företagarna och Företagarförbundet, hårt driver generellt sänkta arbetsgivaravgifter som en av sina viktigaste frågor. Det gör man just i syfte att generellt underlätta för företagande i Sverige. Man kan också se detta i förtroendet för regeringen bland företagare och hur det har utvecklats. Före valet gjordes mätningar. Det visade sig att ungefär 10 procent av företagarna inte hade förtroende för regeringens företagarpolitik. Nu, ett år efter valet, har den siffran stigit till 27 procent av företagarna. Jag tror att detta är starkt kopplat till höjningen av arbetsgivaravgifterna, som ju kom som en blixt från klar himmel och som inte någon företagare egentligen verkar ha varit beredd på skulle komma. Jag tycker att detta visar på ett problem med regeringens politik. Det är tydligt också i det svar som vi har fått från finansministern. Man lägger all kraft på att skapa kortsiktiga arbetstillfällen, men man glömmer de långsiktiga behoven och de positiva effekter på längre sikt som man får av ett bra företagsklimat och av fler och växande företag. För att undvika missförstånd vill jag säga att vi absolut inte tycker att det är oviktigt att skapa arbetstillfällen. Tvärtom ställer vi oss bakom flera av regeringens förslag på det området. Men vi tror att det är oerhört farligt att vara så enögd som regeringen är och glömma bort att fler och växande företag är väldigt viktigt för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Jag vill också gå i lite polemik mot ministerns svar. Han kritiserar förslaget om att generellt sänka arbetsgivaravgiften med hänvisning till att det, som jag tolkar det, medför stora dödviktskostnader. Det är ineffektivt och dyrt, säger han. Det beror ju på att man helt och hållet fokuserar på att snabbt skapa arbetstillfällen. Ur den synvinkeln kan man hålla med om det finns dödviktskostnader. Men man glömmer bort att det just för företagarna är oerhört viktigt att man får en sänkt arbetsgivaravgift för att de ska kunna skapa goda möjligheter för sin verksamhet. Även regeringens förslag innehåller faktiskt avsevärda dödviktskostnader. Det har till exempel kommit kritik mot sänkningen för arbetstagare som är under 25 år. Den innebär att man ger ungefär 50 miljoner kronor per år till McDonalds för dem som redan är anställda inom det företaget. Man kan ifrågasätta om det verkligen är effektivt använda resurser. Miljöpartiets förslag är att man i stället höjer nedsättningen av arbetsgivaravgifterna till företag upp till 740 000 kronor. Vi tror att det är ett effektivt förslag för att skapa goda möjligheter för företag i Sverige.

Anf. 74 Anders Borg (M)

Herr talman! Jag tackar Per Bolund för att han ger mig möjlighet att klarlägga en del saker i diskussionen. Den här regeringen har sänkt skatterna för företagen med 30 miljarder. Arbetsgivaravgifterna har sänkts med 17 miljarder, förmögenhetsskatten med 8, och jobbavdraget för företagen uppgår till ungefär 3 miljarder. Vi har alltså sänkt skatterna för företagen med i storleksordningen 30 miljarder för 2008. Någon liknande skattesänkning har inte skett vid något tillfälle under de år som Miljöpartiet hade inflytande över politiken. Låt oss diskutera den här åtgärden. Analysen av den är klar. Riksdagens revisorer har konstaterat att det är den minst effektiva åtgärden inom ramen för sysselsättningspolitiken. I propositionen 2004/05:1, det vill säga budgetpropositionen för budgetåret 2004-2005, konstaterar den dåvarande regeringen att för arbetsgivare med en lönesumma över 852 000 kronor per år påverkas inte marginalkostnaden för arbete av den här nedsättningen och därmed inte heller sysselsättningen. Skattebortfallet till följd av avdraget utgör därför en dödviktskostnad för åtgärd. Tre fjärdedelar av åtgärden var alltså dödviktskostnader. En fjärdedel hade en effekt på sysselsättningen eftersom tre fjärdedelar av de företag som fick del av sänkningen ligger över gränsen. Tre fjärdedelar av åtgärden var alltså en ren dödviktskostnad. Det är detta som gjorde att riksdagens revisorer konstaterade att detta är den minst effektiva sysselsättningsåtgärden. Detta kan illustreras på många olika sätt. Man kan till exempel konstatera att den här åtgärden bidrog till 1 500 jobb till en kostnad av 5 miljarder. Den nedsättning för restaurangbranschen som vi nu tittar på kostar för restaurangbranschen ungefär 2 miljarder kronor, och enligt HUI bidrar den till en sysselsättningsökning på 10 000-15 000 personer. En åtgärd som Miljöpartiet säger nej till ger alltså tio gånger så många jobb till hälften så hög kostnad. Detta hänger naturligtvis ihop med att dödviktskostnaden för den åtgärden är mycket mindre. När riksdagens revisorer konstaterar att detta är den minst effektiva sysselsättningsåtgärden som vi har använt i Sverige går det inte att komma runt det. För huvuddelen av de företag som får del av skattesänkningen, alltså huvuddelen av skattelättnaden, påverkar över huvud taget inte incitamenten att anställa. Sedan kan vi naturligtvis diskutera generella arbetsgivaravgifter. Jag hörde för någon dag sedan ett anförande på Handelskammaren om detta. Det finns goda skäl att tro att generellt sänkta arbetsgivaravgifter är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen, det vill säga att man för alla företag oavsett lönesumma sänker arbetsgivaravgiften. Det är för att skattekilen som helhet påverkar efterfrågan på arbetskraft och den påverkar belöningen av att man arbetar. Höga skatter, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har administrerat i Sverige, har på ett allvarligt sätt skadat sysselsättningen och tillväxten, och det är skälet till att den här regeringen sedan vi tillträdde för ett år sedan har sänkt skatterna med uppemot 80 miljarder och 30 miljarder för företagen. Det är ett effektivt sätt att underlätta för sysselsättningen. Nedsättningen har däremot inte varit bra. Det finns bättre åtgärder, till exempel att sänka för ungdomar, som annars drabbas av höga ingångslöner och en stram arbetsrätt, eller att sänka för äldre, som annars lätt ofta hamnar utanför arbetsmarknaden. Man kan införa avdragsrätt för hushållstjänster eller göra lättnader för servicesektorn. Jag är beredd att fortsätta diskutera många olika skattelättnader. Framför allt tror jag att man kan uppnå stora vinster av att man på sikt får ned den generella skattebelastningen på arbete, både inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Det är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen. Det är bara att beklaga att det inte är detta som Miljöpartiet föreslår. Det som Per Bolund tar upp i den här frågan gäller heller inte detta, utan det handlar i stället om ett försvar för en av de minst effektiva sysselsättningsåtgärderna som vi någonsin har haft i den svenska sysselsättningsarsenalen.

Anf. 75 Per Bolund (Mp)

Herr talman! Nu blir det oerhört tydligt vilket fokus ministern har. Det är sysselsättning, sysselsättning och sysselsättning. Det är det enda som är av någon som helt vikt för finansministern, verkar det som. Det finns inget annat på agendan. Det är i och för sig också i linje med det som regeringen utlovade före valet, och det måste man ge en eloge för. Däremot är det en fara i att man blir så enögd som Anders Borg nu bevisar att han är. Han glömmer bort i princip alla andra frågor. Det är bara sysselsättning det gäller. Det finns inget annat. Om vi hade drivit vårt förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagen som enbart en sysselsättningsåtgärd, det vill säga bara i syfte att skapa arbetstillfällen, skulle mycket av kritiken vara berättigad. Men nu är det inte bara detta vårt förslag syftar till. Detta visar önskemålen från småföretagarna. Om du lyssnar på småföretagens organisationer skulle du höra att det är detta som de har allra högst upp på sin agenda och tycker är viktigast för att verka i Sverige och få ett bättre företagsklimat som kanske är i paritet med våra grannländer. Man kan inte bara ignorera dessa röster och krav som kommer och alla de problem som de påvisar med att man har så pass höga arbetsgivaravgifter för småföretag som vi har i dag. Därför är också ministerns svar och hans senaste inlägg så belysande. Det finns liksom ingen annan måttstock för finansministern än sysselsättningen. Det är det enda som man mäter reformer efter. Vi tycker att man måste ha ett bredare fokus än så. Det är ju så, åtminstone i Miljöpartiets världsbild, att om vi får ett stort antal nya företag - små företag, många nya idéer och entreprenörer i samhället - så har det ett värde i sig, även om vi inte på ett snabbt sätt skapar nya arbetstillfällen. Det är en potential för att få en utveckling i samhället. Det skapar en potential för att vi i framtiden kanske ska få företag med en stark tillväxtbas. De kanske är enmansföretag under en femårsperiod, men sedan kanske idén slår igenom på marknaden, och då har man möjlighet att anställa människor. Finansministern verkar inte se något värde i detta. Han verkar inte se något värde i att man faktiskt har företag som får det lite lättare att klara sig och att genomföra sin verksamhet - att växa långsamt och ändå kunna genomföra sina idéer på marknaden. Detta är något som oroar mig väldigt mycket. Finessen med vårt förslag, det som gör att vi tycker att det är träffsäkert, är just att man slussar de här sänkta arbetsgivaravgifterna. Finansministern vet mycket väl att det är en väldigt dyr reform att generellt sänka arbetsgivaravgifterna i Sverige. Det kostar väldigt mycket pengar. Men genom att just göra det upp till en viss lönenivå slussar man det specifikt till de mindre företagen. De flesta företrädarna här i riksdagen säger ändå att det är de små företagen som man generellt behöver skapa bättre förutsättningar för. Jag hoppas att Anders Borg håller med mig om det. Man slussar det alltså specifikt till dem. Ur den synvinkeln är det väldigt lite dödviktskostnader. Vi vet att 96 procent av Sveriges företag är fåmansbolag. När det gäller de 4 procent som också får en liten del av de här sänkningarna är det klart att man kan kalla det för dödviktskostnader. Men om 96 procent ändå går till den grupp som man har riktat det till är det en ganska bra siffra, tycker jag. Jag oroas över att finansministern inte verkar ha tagit till sig att det också finns andra effekter av skattenedsättningar än att det skapar sysselsättning på kort sikt. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar. Är det ändå inte läge att ta de här rösterna på allvar, att ta företagarnas representanter på allvar? Är det inte läge att beakta den här gallupundersökningen? Där säger 82 procent av företagarna: Det viktigaste för oss är att få sänkta arbetsgivaravgifter. Jag undrar om det inte är läge att lyssna på dem och faktiskt säga: För att få arbetstillfällen är det viktigt att göra som vi har gjort, men vi måste också ha andra fokus i politiken.

Anf. 76 Anders Borg (M)

Fru talman! Låt oss nu försöka reda ut det här! En nedsättning på lönesumman upp till 800 000 eller 850 000 har i stort sett ingen effekt på sysselsättningen. Enligt Riksdagens revisorers uppfattning kan nedsättningen av socialavgifterna starkt ifrågasättas - en majoritet i riksdagen ansåg alltså det. Enligt Riksdagens revisorer är det inte rimligt att utnyttja en åtgärd där varje nyskapat arbetstillfälle beräknas kosta 1 ½ miljon kronor brutto eller fem till tio gånger mer än en normal arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Och nu kommer poängen. De säger: Den låga effektiviteten avspeglar sig i att endast en fjärdedel av nedsättningen har hamnat hos företag där den kan förväntas påverka anställningsbesluten. Skattesatsen på marginalen påverkar alltså, med den typ av nedsättning som Bolund förordar, bara när det gäller en fjärdedel av de kronor man satsar. I övrigt går nedsättningen till Volvo, SCA, Scania, Skandia och vad det nu kan röra sig om. Detta kommer inte på marginalen att över huvud taget påverka deras anställningsbeslut. Av de 4 miljarder som den kostar går 3 till företag där den inte har någon effekt. Det kan man jämföra till exempel med den nedsättning av socialavgifterna för restauranger som vi talar om som har tio gånger så stor effekt. Det här är naturligtvis inte en fråga om enögdhet. Det är fråga om att den nedsättning upp till den här lönesumman som vi nu talar om är ineffektiv. En generell sänkning av arbetsgivaravgiften är effektiv, för den påverkar på marginalen anställningsbesluten i alla företag. Det kan man räkna enkelt på. Om vi sänkte arbetsgivaravgifterna med 1 procent skulle det säkert öka sysselsättningen med mellan 10 000 och 30 000 personer, lite beroende på hur man räknade med den arbetskraft vi har. Det skulle vara en åtgärd som man kan argumentera för, men det Bolund argumenterar för är en nedsättning där 3 av 4 kronor inte har någon effekt på sysselsättningen. Då ska vi komma ihåg att Miljöpartiet klokt nog röstade för att man skulle begränsa denna nedsättning under den förutvarande regeringen. Och när man gjorde det var argumentet det som jag läste upp. Sedan lade man också till: Då det i denna proposition föreslås skattelättnader som till inte oväsentlig del kommer företagssektorn till del är det rimligt att finansieringen av dessa lättnader sker genom vissa förändringar av beskattningsreglerna för företag. Mot bakgrund av hur stödet i dag är utformat anser regeringen därför att en sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna är rimlig. Och så tog man bort arvs- och gåvoskatten. Det var en rimlig åtgärd på samma sätt som det nu är rimligt när vi avskaffar förmögenhetsskatten och sänker arbetsgivaravgifterna med 17 miljarder. Vi sänker arbetsgivaravgifterna med 17 miljarder. Därtill lägger vi ett jobbavdrag för företagare. Det är 30 miljarder i lättnader för företagssektorn. Då är det rimligt att man också får finansiera det här. I det här fallet är det 4-5 miljarder kronor. Men låt oss komma ihåg en sak! Den här debatten handlar inte om generella sänkningar av arbetsgivaravgiften. Det är det som företagarna förordar. Det är det som Svenskt Näringsliv och företagarna argumenterar för. Det kan jag absolut leva med att vi genomför. Det är en åtgärd som skulle kunna ge 10 000-30 000 nya jobb. Men en lättnad under lönesumman på 850 000 är en av de mest ineffektiva åtgärder som vi har haft i sysselsättningsarsenalen. Det är den Bolund argumenterar för.

Anf. 77 Per Bolund (Mp)

Fru talman! Problemet är att Anders Borg inte lyssnar på vad jag säger. Det finns andra värden med reformer än att bara skapa arbetstillfällen. Det verkar inte som att Anders Borg vill ta till sig det. Det verkar som att det enda värdet som man mäter reformer utifrån är hur bra de är på att skapa arbetstillfällen. Jag tycker att det är viktigt för en regering att man har en lite bredare utblick över hela politikområdet. Arbetstillfällen är viktiga. Som jag sade har vi också ställt oss bakom många av regeringens reformer. Men man måste också kunna se att det finns andra värden. Det handlar till exempel om att ha ett bra företagsklimat, om att ha företagare som tycker att det är roligt och att det fungerar bra att utveckla sin verksamhet i Sverige, om att ha företagare som tar fram nya idéer och som blir kreativa och som känner sig uppmuntrade. Uppenbarligen har regeringen misslyckats kapitalt när det gäller det. De studier som jag hänvisade till visar ju på att förtroendet hos företagarna för regeringen har sjunkit som en sten. Det är någonting som jag tycker att finansministern borde vara orolig över. Man kan då titta på vad företagarna önskar sig. Är det ett orimligt angreppssätt att man lyssnar på vad företagarna säger och tar till sig deras argument? De säger: Vi vill inte ha nischade arbetsgivaravgiftssänkningar för vissa branscher. Vi vill ha dem generellt. Det ska vara lika för alla. Politiker ska inte gå in och vara klåfingriga och säga vilka branscher som ska stöttas och vilka som inte ska stöttas, utan man ska ha generella regler som gäller lika för alla. Vi tycker att det är precis det som vi försöker få till. Vi vill ha regler som är lika för alla företag. Men de begränsade medel som finns i statens kassa ska specifikt riktas mot de små företagen, de som har det kämpigast, tuffast, de som har startat sin verksamhet ganska nyligen och som behöver allt stöd de kan få för att i framtiden förhoppningsvis kunna bli större, kunna utveckla sin verksamhet, kunna anställa, kanske inte nu, kanske inte om ett par år, men kanske senare i sin livscykel som företag. Men uppenbarligen vill inte finansministern ta till sig deras synpunkter.

Anf. 78 Anders Borg (M)

Fru talman! Per Bolunds interpellation rör en viktig fråga. Men låt oss bara konstatera att Riksdagens revisorers genomgång visar att 3 av 4 kronor som satsades på åtgärden inte hade någon effekt. Det var det som gjorde att den förutvarande riksdagsmajoriteten med socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister valde att minska nedsättningen och i stället avskaffa arvs- och gåvoskatten på ett klokt sätt. Nu ska vi inte förvirra debatten med att säga att det skulle finnas några andra värden som skulle kunna påverkas av den här nedsättningen. Låt oss diskutera antalet företagare! Ja, det är på samma sätt där. När det gäller antalet företagare skulle 3 av 4 kronor naturligtvis inte ha någon effekt eftersom det bara rör lönesummor upp till 850 000. När det gäller satsningar på forskning skulle 3 av 4 kronor inte ha någon effekt. När det gäller satsningar på att utveckla nya idéer och nya marknader skulle 3 av 4 kronor inte ha någon effekt. 3 av dessa 4 kronor går ju till de redan existerande stora företagen som inte, på marginalen, kommer att satsa en krona mer på forskning. De kommer inte att satsa en krona mer på att utveckla idéer på grund av den här åtgärden. Den påverkar nämligen inte deras incitament i någon riktning över huvud taget. Det är därför Riksdagens revisorer och den förutvarande riksdagsmajoriteten har konstaterat att detta är den mest ineffektiva åtgärd som vi har haft i vår sysselsättningspolitiska arsenal. Sedan kan man naturligtvis, som Bolund säger, lyssna på företagarna. Med det resonemanget skulle vi ha haft en moderat enpartiregering de senaste hundra åren, och Miljöpartiet skulle vara utanför riksdagen. Därför blir det ett lite märkligt resonemang, givet att Per Bolund faktiskt representerar ett parti som har ett utomordentligt svagt stöd bland företagarna. Ja, vi är fixerade vid full sysselsättning. Ja, vi är fixerade vid sysselsättning därför att utanförskapet, det faktum att människor inte är i arbete, är Sveriges viktigaste problem. Det är sant att vi försöker vidta alla åtgärder vi kan för att återupprätta full sysselsättning. Där skulle jag önska att vi kunde få följe på vägen av Miljöpartiet, åtminstone en bit längre.

den 6 november

Interpellation

2007/08:124 Regeringens höjning av arbetsgivaravgifterna

av Per Bolund (mp)

till finansminister Anders Borg (m)

Regeringen har varit mångordig när det gäller vikten av att skapa ett företagsvänligt samhällsklimat. De borgerliga partierna kritiserade den förra regeringens företagarpolitik hårt och de fyra högerpartierna lät väljarna förstå att ett regeringsskifte skulle gynna näringslivet. Maud Olofsson lyfte ofta och ivrigt upp småföretagens villkor i valrörelsen. Men resultatet av ett års borgerlig regering har på många områden blivit en drastisk försämring av företagens villkor.

En av de enskilt viktigaste frågorna för småföretagare är en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna. Det är i dag dyrt att anställa, och särskilt svårt är det för småföretagare. Trots att många egentligen har behov av arbetskraft vågar många inte anställa ytterligare personal. I detta läge väljer den borgerliga regeringen att höja i stället för att sänka arbetsgivaravgifterna för de flesta småföretag.

Regeringen har slopat den generella sänkning av arbetsgivaravgiften med 5 procent som tidigare funnits. Denna allvarliga försämring har småföretagare i landet reagerat kraftigt på och hävdar att förutsättningarna för nyanställningar försämrats som ett resultat av denna höjning. Genom sänkningens konstruktion kom den framför allt de mindre företagen till del, och det är därför de mindre företagen, som regeringen annars säger sig värna, som drabbas när sänkningen slopas.

Regeringen har också gjort ytterligare försämringar för företagarna. Tidigare pågick ett försök där soloföretagare fick slopad arbetsgivaravgift när de anställde sin första medarbetare. Denna tillfälliga nedsättning, som kom till på Miljöpartiets initiativ, har regeringen låtit upphöra i förtid, redan vid slutet av förra året. Miljöpartiet anser att försöket borde ha fått löpa tiden ut för att sedan utvärderas. Regeringens hanterande har närmast varit oansvarigt då man så abrupt avslutade försöket att enskilda företagare helt plötsligt stod med hela kostnaden för en nyanställning utan att få den utlovade skattesänkningen.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga finansministern:

Avser finansministern att verka för ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna?

Avser finansministern att vidta några åtgärder för att kompensera för de kraftiga försämringar som regeringens höjningar av arbetsgivaravgifterna inneburit för många småföretagare?