Regelverket för visstidsanställningar

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att begränsa arbetsgivarnas möjlighet att utnyttja visstidsanställning och om regeringen avser att ge riksdagen information om innehållet i det hemligstämplade brevet från EU-kommissionen i enlighet med 10 kap. 3 § riksdagsordningen. Tillsvidareanställningar är grunden på svensk arbetsmarknad och har sedan 1990-talet utgjort drygt 80 procent av alla anställningar. Visstidsanställningar är ofta ett viktigt första steg in på arbetsmarknaden, inte minst för unga och utrikes födda. Uppgifter från Eurostat visar att Sverige ligger bland de länder som har allra störst flöden från tillfälliga till fasta jobb. Varje kvartal går ungefär 70 000 personer från en tidsbegränsad anställning till en tillsvidareanställning. Regeringens uppfattning är att de svenska reglerna om visstidsanställningar är förenliga med det så kallade visstidsdirektivets bestämmelser. Mot bakgrund av de synpunkter som kommissionen har haft har regeringen i två promemorior föreslagit vissa lagändringar i syfte att tydliggöra regelverket. Att vi inte har gått vidare med förslagen beror bland annat på att arbetsmarknadens parter har haft vitt skilda uppfattningar om någon ändring behöver göras. Som jag har sagt tidigare här i kammaren tycker jag att det är angeläget att skapa en större klarhet runt hur användningen av tidsbegränsade anställningar i Sverige ser ut, inte minst mot bakgrund av den debatt som förs om frågan om omfattningen av längre perioder av upprepade visstidsanställningar. Arbetsmarknadsdepartementet diskuterar just nu med Statistiska centralbyrån hur en sådan kartläggning kan se ut. När det gäller den andra frågan hänvisar Eva-Lena Jansson till en bestämmelse i riksdagsordningen. Den bestämmelsen gäller regeringens ansvar att informera riksdagen om sin syn på de dokument som Europeiska unionens institutioner överlämnat till riksdagen och som regeringen bedömer som betydelsefulla. Detta sker normalt genom faktapromemorior. Regeringen lämnar också fortlöpande information till utskotten om vad som sker inom ramen för arbetet i EU. Utskotten får således information om både pågående lagstiftningsarbete och pågående överträdelseärenden som inletts mot Sverige och vilken inställning Sverige har i de frågor som aktualiseras.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret även om det inte riktigt var det som jag hade förväntat mig. Bakgrunden till min interpellation är att man ändrade regelverket för visstidsanställningarna 2007 och gjorde det enkelt för arbetsgivare att visstidsanställa personer. Att visstidsanställa betyder att man kan ha väldigt otrygga anställningar. Enligt TCO finns det personer som har varit visstidsanställda i upp till fem år. Det betyder att man aldrig kan planera semester, man har svårt att få lån därför att man inte kan garantera att man har en fast inkomst och man får hela tiden lita på arbetsgivarens godtycke. EU:s direktiv om visstidsarbete kräver att varje medlemsland har ett effektivt skydd mot missbruk. Det fick till följd att TCO anmälde Sverige till EU-kommissionen. Och EU-kommissionen har i en utredning kommit fram till att man delar TCO:s syn och driver nu ett överträdelseförfarande mot Sverige. Man har sagt till Sverige att göra något åt det. När jag då frågar Elisabeth Svantesson vad regeringen tänker göra åt det är svaret tydligen att hon vill att SCB ska räkna fakta på ett annat sätt. Regeringen är tydligen inte nöjd med de fakta som finns i dag om att många utnyttjas som visstidsanställda. Min andra fråga handlar om att regeringen har valt att hemligstämpla ett brev. Enligt riksdagsordningen ska regeringen ge information till riksdagen om dokument från EU-institutionerna som är viktiga för Sverige. Regeringen har inte informerat riksdagen tidigare om innehållet i det hemligstämplade brevet. Därför ställde jag frågan om regeringen tänker göra det. Jag får bara ett allmänt svar om hur regeringen jobbar, men det framgår inte varför man har valt att inte göra det. Det är uppenbart att Sveriges Radio har fått tillgång till det hemliga brevet. Poängen med att jag och flera andra, fackliga organisationer till exempel och säkert andra delar av arbetsmarknadens parter, skulle vilja ta del av det är att EU-kommissionen har skrivit i det hemliga brevet att det svenska systemet har så många kryphål när det gäller möjligheten för arbetsgivaren att stapla olika former av vikariatsanställningar på varandra. Det visar att regeringen har fel. Då borde man ändra. Visstidsanställningar behövs på den svenska arbetsmarknaden, och ingen vill förbjuda dem. Det måste kunna vara möjligt för en arbetsgivare att ta in en vikarie när någon är sjuk eller föräldraledig. Det handlar inte om det. Det handlar om missbruk. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Är det rimligt att en arbetsgivare med permanent behov av arbetskraft kan ha samma arbetstagare anställd år ut och år in utan att den får rätt till tillsvidareanställning? Tycker arbetsmarknadsministern det? Och varför är arbetsmarknadsministern så hemlig? Varför vill man inte låta riksdagen ta del av dokumenten? Dessutom har arbetsmarknadsministern nämnt i sitt svar att regeringen två gånger har utrett frågan om ändringar och regler för visstidsanställda. Det skulle vara intressant att få veta varför Arbetsmarknadsdepartementet nu gör en annan bedömning utifrån de tidigare utredningarna, trots att varken svensk rätt eller EU-rätten har ändrats sedan 2012. Herr talman! Jag hoppas kunna få svar från arbetsmarknadsministern på mina frågor.

Herr talman! Tack till Eva-Lena Jansson för interpellationen! Svensk arbetsmarknad ska präglas av ordning och reda och goda villkor. Arbetsgivare som har ett arbetskraftsbehov som sträcker sig över en längre tid bör erbjuda tillsvidareanställning. Där är Eva-Lena Jansson och jag helt överens. Det är också det naturliga, och så ser det ut i de allra flesta fall. Av alla anställda i Sverige hade drygt 80 procent tillsvidareanställning, det vill säga fast anställning, år 2013. Det är samma nivå som det har legat på under de senaste 25 åren. Andelen tidsbegränsade anställningar har varit ungefär densamma sedan den tidigare socialdemokratiska regeringens tid. Om något har de minskat lite sedan 2006. Samtidigt som tillsvidareanställning är grunden på svensk arbetsmarknad är tidsbegränsade anställningar också viktiga. För företagen handlar det om att de har möjlighet att anpassa sin verksamhet efter nya förutsättningar, såväl bättre som sämre. Denna möjlighet att anpassa sig är avgörande för att behålla konkurrenskraft. Och tidsbegränsade anställningar är också en viktig bro in på arbetsmarknaden, särskilt för unga personer och för andra med svårighet att finna en plats på arbetsmarknaden. En siffra som jag tycker är viktig att lyfta fram i sammanhanget är den som kommer från Eurostat och som visar att Sverige är bland de länder som har det allra största flödet från tillfälliga anställningar till fasta jobb. Det är viktigt, för det bekräftar att det ofta är en väg just till fast anställning. Vid mina många resor runt om i Sverige pratar jag med många arbetsgivare och många medarbetare. Många arbetsgivare använder sig av just visstidsanställningar i tider av osäkerhet. För dem som anställs kan det också vara den första chansen att få in en fot på arbetsmarknaden och för en ung person att få den första raden i cv:t. En begränsning av möjligheterna att använda tidsbegränsade anställningar skulle inte automatiskt leda till erbjudanden om tillsvidareanställning. Eva-Lena Jansson frågade mig vilken uppfattning jag har. Men regeringens uppfattning är tydlig. Vi tycker att de svenska reglerna, om visstidsanställningar, är förenliga med visstidsdirektivets bestämmelser. Det är alltså svaret på den frågan.

Herr talman! Jag blir lite förvånad. Statsrådet vill inte svara på frågan om varför informationen från kommissionen är hemligstämplad. Men om man inte vill överlämna den informationen till riksdagen finns det ett utskott i riksdagen som i så fall granskar om man håller sig till riksdagsordningen eller inte. Jag har lite material till arbetsmarknadsministern som jag ska lämna över till henne. Det är TCO: Statistik visar missbruk av visstidsanställningar men också Visstid på livstid? som är Kommunals rapport. Jag undrar om arbetsmarknadsministern har sett den rapporten och läst den. Arbetsmarknadsministern verkar vara någon annanstans, men hon ska i alla fall få den rapporten av mig. Jag tänkte lämna över den till arbetsmarknadsministern eftersom den visar på att det finns ett missbruk. Om arbetsmarknadsministern egentligen är intresserad av att ändra fakta och statistik kan man fråga sig: Är problemet huruvida det är ett missbruk eller inte? Eller är det ett problem att det i så fall är få som utsätts för missbruk? 65 000 har alltså haft visstidsanställningar i upp till fem år. Gruppen som har haft visstidsanställningar i upp till tre år ligger någonstans runt 200 000. Det är jättemånga människor! Jag förstår inte att arbetsmarknadsministern inte tycker att det är ett problem. Det är ett problem för de här människorna. Det som jag vänder mig mot är inte att man kan ha visstidsanställning. Jag vänder mig mot att en arbetsgivare år ut och år in tillämpar visstidsanställning för permanent arbetskraft. Det gör människor otrygga på arbetsmarknaden och gör att de faktiskt inte fungerar fullt ut i det civila livet eftersom det är svårt att få till exempel banklån om man vill köpa hus. Då är det rimligt att arbetsmarknadsministern, när hon har tagit del av EU-kommissionens brev, konstaterar: Ja, det finns ett missbruk i Sverige och ja, regelverket ser ut på det här sättet och det borde man göra något åt. Man kan inte lösa det bara genom att SCB ska ta fram ny statistik eftersom man tycker att den statistik som finns är felaktig. Det är alltså fråga om två fackliga organisationer. På s. 7 framgår det ganska tydligt att andelen visstidsanställda ökar och andelen tillsvidareanställda minskar. Är det inte ett problem? Tycker regeringen att det är helt okej? I så fall tycker regeringen att det också är rätt att man som arbetstagare ska kunna vara skyddslös i Sverige. Det principiella är att EU-kommissionen sagt att regeringen måste göra någonting åt regelverket. Regeringen har utrett och utrett, och nu konstaterar regeringen att arbetsmarknadens parter tycker lite olika. Hade det då inte varit bra att sätta sig ned med arbetsmarknadens parter och försöka hitta en lösning? Det regeringen gör är att man ger SCB i uppdrag att ta fram ny statistik, men man vill inte presentera den information man fått i svarsbrevet från EU-kommissionen. Man vill egentligen inte göra någonting åt regelverket. Frågan till Elisabeth Svantesson blir: Är du helt nöjd? Och du ska, som sagt, få rapporten.

Herr talman! Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten, men när jag läste svaret från arbetsmarknadsministern och huruvida utskottet hade fått information om det sekretessbelagda brevet till Europakommissionen eller ej blev jag lite förvånad. Utskotten får kontinuerligt information om aktuella frågor i olika avseenden. När det gäller den här frågan är informationen framför allt övergripande. Det vi vet är att regeringen har svarat att de inte har för avsikt att göra justeringar i lagstiftningen eftersom de är nöjda med det resultat som finns. Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Varför denna tystnad kring frågan? Det finns en stor potential, många är intresserade och det är viktigt hur den hanteras på svensk arbetsmarknad. Det är en viktig fråga för parterna. Jag kan hålla med ministern om att det är parterna som i första hand bör avgöra sådana frågor, men när de inte kommer dithän måste vi gå lagstiftningsvägen. Jag blev lite förvånad över svaret och skulle gärna vilja ha kompletterande information.

Herr talman! Eva-Lena Jansson tar upp de synpunkter som kommit från kommissionen gällande det svenska regelverket. Regeringen har en god dialog med kommissionen i det här ärendet, men vi anser fortfarande inte att våra regler skulle strida mot de krav som ställs i visstidsdirektivet. Det är den dialogen vi för med kommissionen. Det finns inga fall i Arbetsdomstolen om missbruk av visstidsanställningar genom stapling på det sättet som kommissionen exemplifierar i överträdelseärendet. Parterna verkar som sagt ha ganska olika uppfattningar om huruvida det föreligger ett missbruk av visstidsanställningar. När det påstås saker i debatten är det viktigt att fakta reds ut. Jag vill veta hur saker och ting förhåller sig, men jag ändrar inte lagar på grund av en opinionsundersökning som ett visst fackförbund gjort och inte heller på grund av någonting som Svenskt Näringsliv gör. Det är viktigt att vi går på djupet med en undersökning för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig. Det är det vi nu gör tillsammans med Statistiska centralbyrån. Det är först när vi känner till fakta som vi kan bestämma om och hur vi ska gå vidare. Sverige har tagit kommissionens kritik på allvar och tidigare också gått med på att förtydliga lagen, även om vi i grunden tycker att den uppfyller visstidsdirektivet. Som jag sade har vi lagt fram två olika förslag, men det har inte funnits tillräckligt brett stöd för dem. När det gäller brevet som Eva-Lena Jansson hänvisar till tror jag att det är viktigt att komma ihåg att det riksdagsordningen talar om är det som Europeiska unionens institutioner lämnar över till riksdagen och som regeringen sedan bedömer som betydelsefullt. Det är det som den paragrafen handlar om. Vad beträffar det hemligstämplade brevet har det gjorts en sekretessprövning - jag har sagt det tidigare i kammaren - i samband med att handlingen begärdes ut. Då bedömdes det att så kallad utrikessekretess gäller för den handlingen, och eftersom sekretess råder kan jag inte berätta mer om innehållet i kommissionens svar.

Herr talman! Det är tur att det finns granskande medier i Sverige. Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot har tagit del av det hemligstämplade brevet, och där framgår att det svenska systemet har många kryphål när det gäller möjligheten att stapla olika former av vikariatsanställningar på varandra. Jag förstår att regeringen hemligstämplar ett sådant brev. Det är tydligt att de regler vi har på svensk arbetsmarknad behöver ändras. Jag har frågat flera gånger varför regeringen inte vill ge rättvisa villkor och ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Det är vad det handlar om. Det handlar om maktbalansen på arbetsmarknaden när det finns visstidsanställningar. Om man kan vara visstidsanställd upp till fem år blir det svårt att planera hela sitt sociala liv. Man är utlämnad till arbetsgivaren som hela tiden ska förlänga ens visstidsanställning. Det innebär att man har en otrygg anställning. Man har svårt att göra sin röst hörd. Om man kritiserar till exempel arbetsmiljön är det risk för att man inte får fortsätta. Man har som visstidsanställd sämre löneutveckling, och möjligheten att ta semester när man önskar är starkt begränsad. Det finns alltså mängder med problem med visstidsanställning. När vi ser att visstidsanställningarna ökar och vi dessutom vet att de ökar mest där många kvinnor är representerade, då är det inte bara en fråga om rätten på arbetsmarknaden utan också en jämställdhetsfråga. Och regeringen är nöjd eftersom makten ligger kvar hos arbetsgivaren. Jag borde vara förvånad, men jag är det inte. Däremot är jag besviken över att regeringen inte lyssnar på EU-kommissionen i den här frågan. Vi vill ha ändring av regelverket för visstidsanställningar.

Herr talman! Jag tror inte att vi kommer mycket längre när det gäller frågan om sekretess. Jag har en följdfråga till arbetsmarknadsministern. Ministern hänvisade till en översyn eller en utredning där man tillsammans med SCB ska ta fram ett underlag. När kan vi se resultatet av den utredningen?

Herr talman! Vi har en god dialog med kommissionen i den här frågan. Det är viktigt också framöver. Jag vill ändå upprepa några saker. Visstidsanställningar är en viktig del av svensk arbetsmarknad, men arbetsgivare som har ett arbetskraftsbehov som sträcker sig över en längre tid ska erbjuda tillsvidareanställning. Det är det naturliga, och som jag sade tidigare är det så det ser ut i de allra flesta fall. På mina resor runt om i Sverige möter jag ofta unga som börjat med en tidsbegränsad anställning och sedan fått fast jobb. Det har varit en väg in för dem. Men självfallet är missbruk av visstidsanställningar inte acceptabelt. Jag vill inte vidta åtgärder när det gäller lagstiftningen utan att veta om de träffar rätt, och jag fattar inte beslut utifrån opinionsundersökningar eller rapporter skrivna av parterna. De är viktiga att ta in, men jag vill ha en bredare och mer djupgående bild. Därför tror jag att det är bra för alla att vi låter Statistiska centralbyrån göra undersökningen. Jag vill inte i onödan begränsa flexibiliteten på arbetsmarknaden, men om något ska göras ska det vara bra. Det ska inte försämra människors möjlighet att få jobb. Nu går vi vidare med kartläggningen, och utifrån den fortsätter vi framåt.