Regelverket för arbetskraftsinvandring och kontroll av arbetskraftsinvandringen

Interpellationsdebatt 23 november 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 74 Tobias Billström (M)

Fru talman! Sven-Olof Sällström har frågat mig om jag är beredd att verka för att beslutet om förändrade regler för arbetskraftsinvandring rivs upp och att det sker en återgång till de regler som fanns tidigare. Han har också frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med de missförhållanden som det har rapporterats om i medierna och vilka förändringar regeringen är beredd att göra i sin arbetsmarknadspolitik för att säkerställa svenska regler på arbetsmarknaden. Inledningsvis skulle jag vilja slå fast att reformen för arbetskraftsinvandring är viktig för Sveriges framtida välstånd. Ett av syftena med reformen är att tillförsäkra det nuvarande och framtida behovet av arbetskraft. Arbetslöshet i Sverige utesluter inte att det i särskilda yrken eller sektorer kan förekomma brist på arbetskraft. Redan i dag råder det brist inom flera yrken, och under kommande år kommer bristen att bli ännu större. Fram till 2025 kommer 1,6 miljoner människor att gå i pension, och Sveriges behov av arbetskraft kommer alltså att växa under de kommande åren. När behovet av arbetskraft ökar är det särskilt viktigt att företag snabbt kan anställa den personal de behöver. Brist på arbetskraft kan paradoxalt nog leda till högre arbetslöshet, eftersom företag som inte kan utvecklas inte heller kan nyanställa. Jag är övertygad om att reformen utgör ett viktigt instrument för att på lång och kort sikt motverka arbetskraftsbrist och har därför inga planer på att verka för en återgång till det tidigare systemet. När det gäller förutsättningarna för att arbetstillstånd ska beviljas är reglerna entydiga. Anställningsvillkoren för den tredjelandsmedborgare som kommer hit för att arbeta får inte vara sämre än kollektivavtal eller vad som följer av praxis inom yrket eller branschen. Arbetstagaren ska också kunna försörja sig på lönen. Innan tillstånd beviljas ska Migrationsverket pröva om anställningsvillkoren är i rätt nivå, och berörd arbetstagarorganisation ska ges tillfälle att yttra sig. Migrationsverket ska också vara observant på att anställningsavtalet inte är ett skenavtal. Medierna har uppmärksammat fall där enskilda arbetsgivare har missbrukat reglerna. Det är naturligtvis oacceptabelt, och missbruk ska självklart motverkas. Samtidigt är det än så länge oklart hur omfattande missbruket verkligen är. Jag har dock med anledning av dessa uppgifter bjudit in arbetsmarknadens parter till ett möte för att få deras syn på hur reformen fungerar. Det mötet avhölls i dag. Jag har också informerat mig om hur Migrationsverket hanterar dessa ärenden. Det är självklart att en så omfattande reform som den här måste utvärderas, och från regeringens sida följer vi naturligtvis utvecklingen av reformen noga. Här kan jag också passa på att berätta att vi redan i november 2009 gav OECD i uppdrag att göra en tematisk studie och analys av det nya regelverket. Slutsatserna av denna väntas presenteras under våren 2011. Avslutningsvis vill jag säga att frågor som rör svensk arbetsmarknadspolitik faller inom arbetsmarknadsministers ansvar. Jag vill ändå poängtera att i Sverige gäller den svenska arbetsmarknadsmodellen. Modellen innebär att riksdag och regering har överlämnat åt parterna på arbetsmarknaden att reglera villkor och löner i kollektivavtal. Lagstiftaren har satt de yttre rättsliga gränserna, men vi har ingen statlig inkomstpolitik och inte heller några statligt garanterade minimilöner. Svenska arbetstidsregler och arbetsmiljöregler gäller för alla arbetstagare i Sverige oavsett vilket land de kommer från.

Anf. 75 Sven-Olof Sällström (Sd)

Fru talman! Jag vill tacka migrationsministern för svaret på mina frågor. Jag delar inte migrationsministerns och regeringens uppfattning i frågan, men jag tackar för tydligheten. Skillnaden klargörs. Statsrådet Tobias Billström har det inte lätt, det ska medges. Dels ska han försöka förklara en okontrollerad, oreglerad och i allt väsentligt onödig arbetskraftsinvandring, dels tvingas han låta påskina att motivet till denna okontrollerade, oreglerade och onödiga arbetskraftsinvandring är något annat än ytterligare en del i regeringens överbuds- och lönedumpningspolitik. Det saknas sannerligen inte argument mot regeringens politik i dessa dagar. Man kan dagligen i pressen läsa om regeringens misslyckanden, om hur systemet utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare, att arbetstillstånd säljs, kvinnor sexutnyttjas, arbetstids- och arbetsmiljöregler sätts ur spel. Människor tvingas att till slavlöner jobba på den svenska arbetsmarknaden. Fru talman! Vecka 45, alltså för lite drygt en vecka sedan, var 705 016 arbetssökande inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är 17 664 fler än samma vecka för ett år sedan. Av dem som hittills i år kommit till Sverige för att arbeta enligt de nya reglerna tillhör endast ca 22 procent kategorin arbete som kräver teoretisk specialkompetens. Restaurangpersonal, städare, bagare, byggjobbare, frisörer och många andra yrkesgrupper tillhör majoriteten av dem som kommit. 30 000 svenskar söker i dag städjobb. Arbetslösheten bland restaurangpersonalen är högre än genomsnittet, 9 procent. Samtidigt har det i år kommit lika många för att jobba med städning och på restaurang som de av regeringen så omhuldade dataspecialisterna. Varför då? Varför vill regeringen inte ge några av de drygt 700 000 arbetssökande vi har i landet chansen att få ett riktigt jobb? På tal om dataspecialisterna framkommer det nu att vissa företag missbrukar reglerna för arbetskraftsinvandring till att flytta verksamheter ut ur landet. Med skydd av regeringens regler för arbetskraftsinvandring låter man helt enkelt dataspecialister och andra med specialistkompetens komma till Sverige för att lära sig nya arbetsuppgifter. När de är färdigutbildade flyttar man hela verksamheten till bland annat Indien. Det kan väl inte ha varit meningen med det nya regelverket, migrationsminister Tobias Billström? Fru talman! Jag vet inte vilket av följande två alternativ som stämmer. Det första alternativet är att migrationsministern inte ser och förstår alla de problem som reglerna för arbetskraftsinvandring för med sig. Kanske är migrationsministern och regeringen ovetande om de skamlösa övergreppen, utnyttjandet, fuskandet och tricksandet. Efter att ha hört interpellationssvaret verkar det dock otroligt att de skulle vara ovetande. I så fall återstår det andra alternativet, att migrationsministern och regeringen anser att de eventuella problem som finns är acceptabla, att ambitionen att fortsätta med överbuds- och lönedumpningspolitiken på svensk arbetsmarknad är överordnad medmänskliga och humanistiska värden. Jag kan inte tolka migrationsminister Tobias Billströms svar på annat sätt. Jag har en fråga till migrationsministern. Anser migrationsministern, som jag, att de arbetslösa som redan befinner sig som arbetssökande på den svenska arbetsmarknaden har större rätt till ett svenskt jobb som motsvarar deras utbildning och kompetens än till exempel motsvarande arbetssökande från Indien och Kina?

Anf. 76 Mikael Cederbratt (M)

Fru talman! Historia är grekiska och betyder att lära. Händer byggde detta land. Den tidigare möjligheten att arbetskraftsinvandra har byggt det välstånd som vi alla i den här salen har fått ganska stor del av. I början av 1970 tog det abrupt slut. Det innebar att enda sättet att komma till Sverige var att söka asyl. De som ville hit använde sig antingen av asyldörren och sade: Jag ska söka asyl, även om det egentligen inte var deras behov eller syfte, eller så struntade de i allting och kom in i landet utan att på något sätt ge sig till känna och levde i ett svart samhälle. Detta är den mest framsynta lagstiftning som alliansregeringen och kammaren fattade beslut om under den förra mandatperioden. Den hanterar flaskhalsar och inte bara att vi har brist på högutbildade människor. Den fungerar vid snabba uppgångar men också när det gäller arbeten med lönenivåer som även om de följer kollektivavtal inte är tillräckligt attraherande eller med arbetsförhållanden som kanske inte är tillräckligt attraherande. Det talas om demografi. Det finns någonting som heter äldreberoendekvot. Det innebär att det år 2000 gick tre arbetstagare på en pensionär. År 2050 kommer det att gå två arbetstagare på en pensionär. Jag har här en bok som heter Framtidssäkra välfärden , som är lite talande i sammanhanget. Där står bland annat: I dag går det ungefär 29 personer över 65 på 100 yrkesverksamma. Om femtio år beräknas antalet ha ökat till mellan 50 och 60. Det beror naturligtvis på att vi lever längre och föder färre barn. År 1960 var genomsnittet inom OECD 3,2 barn per kvinna och i dag är det 1,6. Om man tittar på Europa kommer antalet i arbetsför ålder att minska med 18 procent samtidigt som antalet över 65 år kommer att öka med 60 procent. En annan bild man kan ta med sig är: Om nuvarande trender håller i sig kommer pensionärsorganisationerna att vara lika stora som fackföreningarna om 15 år. Vi glömmer också - och det finns ganska lite material om det - de positiva effekter som rörelser över gränser ger. Det är därför som migrationsministern har tillsatt en statlig utredning som ska se på dem. Vi vet redan nu att mycket pengar går tillbaka till hemländerna. Det är till och med tre gånger det internationella biståndet. Vi vet också att om människor kommer hit ökar handeln med det land de kommer ifrån. När detta är sagt är det samtidigt viktigt att när man kommer hit ska förutsättningarna för arbetsgivare och arbetstagare i kollektivavtal följas. Oseriösa företagare göre sig icke besvär. Det är viktigt att påpeka att kontrollen från Skatteverket, polisen, Migrationsverket och arbetsmarknadens parter ska vara skoningslös och hård. Men själva lagstiftningen är en framtidssyftande lagstiftning. Den som säger att den ska tas bort måste också beskriva hur den personen eller det partiet hanterar de framtida utmaningarna.

Anf. 77 Abir Al-Sahlani (C)

Fru talman! Tack för ditt svar, statsrådet! Som liberal tycker jag att reformen är väldigt bra. Sverige har länge saknat flera vägar in. Den enda vägen har varit flyktingvägen in i Sverige. Det har skapat ett beroende av staten och en offermentalitet. Det har även har skapat en omhändertagandepolitik. Det är något som inte har tjänat vare sig den som har kommit till Sverige eller Sverige. Därför tycker jag att arbetskraftsinvandringslagen är en väldigt bra reform utifrån min ideologiskt liberala hållning men även för den framtida svenska välfärden. Utan människor och arbetskraft kan vi inte bibehålla samma standard. Ju fler som blir äldre, desto färre är det som jobbar och genererar skatter. Det är så vi finansierar vår välfärd. Fru talman! Utan de 600 000 personerna som kommer från ett annat land än Sverige skulle vårt land stanna. Jag ser bara fördelar. Självklart har integrationspolitiken en helt annan dimension av detta. Men nu handlar det om arbetskraftsinvandringen. Det är människor som är färdigutbildade och kommer direkt till ett jobb. De är mindre kostsamma än en infödd. Det gäller till exempel en sjuksköterska som inte har kostat någonting i pengar för dagis eller skola. Det finns de som är oroliga och har inställningen att invandringen kanske inte är så bra. För dem vill jag säga att antalet jobb inte är en statisk siffra. Det är en dynamisk siffra som växlar och varierar med befolkningens sammansättning och storlek. Ju fler människor vi har, desto fler jobb kan vi skapa i Sverige. Den tidigare talaren ställde frågan: Hur kan man lösa de demografiska utmaningar som finns i Sverige i och med att vi blir färre som arbetar? Min tanke var: Vi kan ju tvinga alla att bli sjuksköterskor. Men vi kan inte tvinga våra ungdomar till vissa utbildningar om de inte vill själva. Därför kan vi inte heller säkra den nödvändiga arbetskraften inom vissa sektorer och vissa branscher. Vi kommer därför att behöva människor som vill utföra och är utbildade för att utföra dessa jobb. Min tanke är snarare: Hur ska vi göra det lättare att komma till Sverige i stället för att göra det svårare? Ett av Centerpartiets förslag har till exempel varit yrkesneutrala tillstånd. Personen är då inte bunden bara till en arbetsgivare. Det är kanske lite intressant att diskutera med statsrådet för att få veta vad du anser.

Anf. 78 Tobias Billström (M)

Fru talman! Låt mig börja med att svara interpellanten på hans fråga. Varför behövs arbetskraftsinvandring?, frågade Sven-Olof Sällström. Jo, därför att redan i dag råder brist på arbetskraft i flera yrken. Mot bakgrund av den åldrande befolkningen och en ekonomisk uppgång kommer Sveriges behov av arbetskraft att växa under de kommande åren. En ökad arbetskraftsinvandring kan underlätta för företag att hitta arbetskraft med rätt kompetens, vilket kan hjälpa till att mildra flaskhalsar på arbetsmarknaden. Jag har faktiskt ett ganska intressant exempel från dina egna hemtrakter lite norröver i det här landet. Ett av mina studiebesök visade ett typexempel. Det var ett företag som sysslade med tillverkning av grävverktyg som behövde industrisvetsare. Det fanns inga industrisvetsare att uppbringa. Det är en stor bristvara i det här landet. Det är ett verkligt specialistyrke. Den personen som var senast anställd var en flykting från Rwanda som han hade kunnat uppbringa och sätta i utbildning. Det säger lite om utmaningen, i synnerhet när företagaren berättade att för varje ny industrisvetsare som han kunde plocka in i verksamheten kunde han sedan anställda tio personer till i varje led i hela företaget. Det är intressant hur mycket en nyckelkompetens betyder. Tillgången på arbetskraft kan hjälpa företaget att utvecklas och också bidra till högre sysselsättning hos dem som redan finns i Sverige. Jag förstår att Sverigedemokraterna inte ser det sammanhanget. Det är man inte intresserad av. Det är så det ligger till och så arbetsmarknaden fungerar. Den är inte en kaka som ska delas upp mellan ett visst antal människor. Den expanderar och drar ihop sig med konjunkturen men också beroende på vilka sektorer som är ledande vid vissa tillfällen. Det är särskilt viktigt att ha ett flexibelt och effektivt system på plats nu när vi ser en ökad efterfrågan på arbetskraft. Sven-Olof Sällström nämner i sin interpellation ett antal sifferuppgifter. Det skulle ha beviljats 8 000 respektive 5 300 tillstånd under 2009 och 2010 för arbeten där det inte finns några särskilda krav på yrkesutbildning. I dessa siffror ingår även de ca 7 000 respektive 4 500 medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske som under 2009 och 2010 beviljats arbetstillstånd för att bland annat komma hit och plocka bär. Under 2007 och 2008 beviljades 2 358 respektive 3 747 tillstånd för säsongsarbetare som under dessa år utgjorde mer än 30 procent av de beviljade arbetstillstånden. Den här gruppen av arbetstagare, Sven-Olof Sällström, är alltså inte ny på något vis. Det är inte ett resultat av arbetskraftsinvandringen. Behovet av denna arbetskraft fanns redan innan de nya reglerna för arbetskraftsinvandring infördes, detta till trots av att det fanns arbetslösa i Sverige. Bortser man från bärplockarna ser man att det är dataspecialister, storhushålls- och restaurangpersonal, civilingenjörer, arkitekter med flera som är de tre största yrkesgrupperna. Även om det råder arbetslöshet bland restauranganställda råder det samtidigt brist på till exempel kockar, som också ingår i den här gruppen. Slutligen har vi frågan varför den typ av arbetskraftsinvandring som kräver specialistkompetens är endast 22 procent. Det är en sifferuppgift som kom upp i interpellantens inlägg. Det svenska systemet för arbetskraftsinvandring generellt bygger på arbetsgivarens egen bedömning av behovet av arbetskraft. Det behöver inte finnas ett samband mellan specialistkompetens och stor efterfrågan. Vi har brist på arbetskraft inom flera yrken som det inte krävs specialistkompetens för. Det är till exempel kockar, sjuksköterskor, vvs-ingenjörer, elingenjörer, tekniker och förskollärare. Inte heller det tidigare systemet för arbetskraftsinvandring ställde krav på att yrket skulle kräva specialistkompetens annat än när det gällde möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. Uppmaningen till Sven-Olof Sällström är: Reflektera över hur det var förr, vilket ju ofta är en av Sverigedemokraternas paradgrenar.

Anf. 79 Sven-Olof Sällström (Sd)

Fru talman! Migrationsministern påstår att det råder arbetskraftsbrist på den svenska arbetsmarknaden. I torsdags hade vi besök av Konjunkturinstitutet på arbetsmarknadsutskottets möte. Där sades att det är mycket låga bristtal på arbetsmarknaden. Konjunkturinstitutet delar alltså inte migrationsministerns uppfattning. På en fungerande arbetsmarknad finns inte bara möjlighet för en arbetsgivare att välja vem man vill anställa - någon med rätt kompetens och rätt utbildning till exempel. På en fungerande arbetsmarknad kan dessutom en arbetstagare söka sig bort från en oseriös arbetsgivare. Som arbetstagare blir man inte livegen eller utan rättsligt skydd utan människovärde. Den svenska arbetsmarknaden för arbetskraftsinvandrare är i dag inte någon fungerande arbetsmarknad. De som kommer till Sverige för att arbeta känner uppenbarligen inte till sina rättigheter eller också vågar de inte kräva sin rätt. Det går inte att, som jag tycker att jag kan tyda av migrationsministerns svar och av den publicerade debattartikeln, skylla på Migrationsverket och arbetsmarknadens parter. Det är regeringens regelverk som har ställt till detta. I dag fungerar arbetsmarknaden för arbetskraftsinvandrare på så sätt att människor känner otrygghet. De är i arbetsgivarens våld. De har inga alternativ. Den situationen har vi fått just för att vi har regeln att arbetsgivaren själv bestämmer vem man ska anställa, varifrån, när och nästan hur. Det är ett regellöst tillstånd. Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning i Växjö och nationalekonom Jan Ekberg släppte en rapport för ett år sedan. Om den rapporten skrevs det en debattartikel som publicerades i DN. Jan Ekberg kommenterade den med följande sammanfattning: Effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet och försörja en åldrande befolkning är små. En orsak är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer större krav på offentlig sektor. Slutsatser som dras är att för att det ska ha någon positiv effekt på de offentliga utgifterna och möjligheten att behålla välfärden krävs det att den invandrade befolkningen har samma sysselsättningsgrad och samma genomsnittsinkomst som den befolkning som fanns innan och de som redan fanns på arbetsmarknaden och jobbade. Om man inte uppnår det över tid finns det ingen positiv effekt. Migrationsministern vill också göra gällande att de regler som fanns före den 15 december 2008 inte räckte, att det inte fanns möjlighet för företagen att rekrytera den kompetens som man behövde. Det stämmer inte. År 2008 kom det ungefär lika många som 2009 med de nya reglerna. År 2007, på toppen av den förra högkonjunkturen, kom det betydligt fler. Vi vill ha en återgång till de gamla reglerna. Vi är inte emot arbetskraftsinvandring när det behövs. Vi har 30 000 arbetslösa städare i det här landet, och vi har 9 procents arbetslöshet i restaurangbranschen. Vi behöver inga städare, och vi behöver inga i restaurangbranschen. Låt mig vara tydlig så att det inte missuppfattas. Vi sverigedemokrater är för att Sverige är en del av EU:s inre marknad. Det innebär inte bara fri rörlighet för varor och tjänster utan även för arbetskraft. Svenska ungdomar kan åka till London och Madrid och arbeta. En polsk byggjobbare kan mycket väl komma till Sverige och arbeta för svenska löner och enligt svenska avtal. Det motsätter vi oss inte. Jag tycker mig ibland höra i debatten att det finns en glidning där. Jag har fortfarande inte fått svar av migrationsministern. Jag vill gärna ha det. Anser migrationsministern att en svensk arbetare med viss utbildning och kompetens har större rätt till ett jobb på svensk arbetsmarknad än motsvarande arbetare från Indien eller Kina som söker jobbet?

Anf. 80 Mikael Cederbratt (M)

Fru talman! Den här reformen och lagstiftningen är helt i linje med alliansregeringens arbetslinje. Det är det tydligaste sättet för regeringen att säga att arbetslinjen råder även inom migrationsområdet. Därför är det lite förvånande att Sverigedemokraterna säger att man inte ska arbeta. Jag tror ändå att arbete ger välfärd. Även i en del andra förslag som Sverigedemokraterna har lagt fram ser man en hotbild mot arbetslinjen. Det kan gälla höjda tak i a-kassan eller sjukförsäkringen eller att man höjer kostnaderna för att anställa unga. En annan sak som förvånade mig är att Sverigedemokraterna saknar en integrationspolitik eftersom arbete faktiskt är något som får människor att snabbt bli integrerade i ett samhälle. Men, det är klart, saknar man integrationspolitik ska man ta bort möjligheten att komma till Sverige och snabbt få arbete. Man kan ju säga att Konjunkturinstitutet eller andra säger att det inte är någon brist. Organisationen Företagarna som organiserar en stor del av de svenska småföretagarna säger däremot väldigt tydligt att det största hotet mot tillväxt just nu är brist på arbetskraft. När det gäller frågan om myndighetsprövning vill jag göra en justering. Företagaren bestämmer alltid vem man anställer. Myndighetsprövning handlar om att företagaren har möjlighet att anställa någon som kommer från tredjeland. Om människor som är lokalvårdare och arbetslösa bor i Malmö och ett företag behöver en lokalvårdare i Kiruna tror jag inte att företaget i Kiruna får en lokalvårdare från Malmö anställd. Det är problemet. Det är därför företagens behovsbedömning ska ligga just på företaget.

Anf. 81 Tobias Billström (M)

Fru talman! Det är en intressant debatt. Den är också klarläggande på ett antal punkter. Jag ska börja med att svara på Sven-Olof Sällströms fråga: Nej, ingen har rätt till ett jobb. Hur skulle det kunna vara en rättighet att ha rätt till ett jobb, oavsett varifrån man kommer eller vart man är på väg? Arbetsmarknaden är inte ett givet antal arbeten som ska fördelas. Det är helt avhängigt konjunkturen. Det är inte något som går att fördela här i kammaren eller genom politiska beslut. Jag tycker att Sven-Olof Sällström också har en del frågor att svara på. Du hävdar till exempel att regelverket är utformat på ett sätt som gör människor till livegna. Låt mig peka på hur vi har skrivit lagarna och reglerna. Vi har till exempel sett till att människor som av någon anledning är missnöjda med sin arbetsgivare ska kunna lämna denne utan att för den skull bli av med sitt uppehållstillstånd. Jag har sett många konstiga påståenden i medierna de senaste dagarna om att man inte vågar anmäla dubbla kontrakt eller dåliga förhållanden av rädsla för att bli utvisad. Den vars anställning avslutas - på eget bevåg eller för att man blir friställd - ges möjlighet att stanna kvar i Sverige i tre månader för att söka nytt jobb. Den regeln gäller, som sagt, oavsett om det är arbetsgivaren eller arbetstagaren som avslutar anställningen. Den är bland annat till för att minska arbetstagarens beroendeförhållande till arbetsgivaren. När vi pratar om Migrationsverkets roll i det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att Migrationsverket genom den lagstiftning och de förordningar som är utfärdade av regeringen har fått ett tydligt uppdrag att se till att granska de ansökningar som kommer in. Migrationsverket har uppgett att om det finns omständigheter som pekar på att det inte är en riktig anställning ska verket vidta den utredning som krävs i det enskilda fallet. Det kan till exempel röra sig om kontroll med andra myndigheter, till exempel Skatteverket eller Bolagsverket, för att ta reda på om arbetsgivaren är registrerad som arbetsgivare och uppträder därefter genom att betala skatter och avgifter. Enligt Migrationsverket kan det ibland också vara nödvändigt att göra utredningar med arbetsgivaren eller den sökande. Allt detta tyder på att vi faktiskt har ett regelverk på plats och det inte alls är så laglöst som Sven-Olof Sällström vill göra gällande här. Verket har också uppgett att det framför allt är i samband med förlängningar som det kan komma fram att de ursprungliga anställningsvillkoren inte uppfylls. Om det finns indikationer som då pekar på en skenanställning kan Migrationsverket kontrollera om den utbetalade lönen verkligen motsvarat den erbjudna genom att be arbetsgivaren och arbetstagaren att visa upp lönebesked, skattsedel och så vidare. Allt detta finns klart och tydligt uttryckt i förordningarna, och det är Migrationsverkets uppgift som granskande myndighet att se till att detta gäller. Jag lyssnade på det som inledningsvis tillvitades arbetskraftsinvandringsreformen, det vill säga arbetsmiljöproblem och sexuella trakasserier. Det är obehagligt att sådant förekommer på den svenska arbetsmarknaden oavsett vem som utsätts för det. Men Sven-Olof Sällström ska inte försöka göra gällande här i kammaren att detta inte fanns på den svenska arbetsmarknaden innan tillkomsten av arbetskraftsinvandringsreformen 2008, att detta aldrig har förekommit, att detta är ett resultat av att vi har skaffat oss nya regler för arbetskraftsinvandring. Det är med förlov sagt ett ganska oseriöst argument.

Anf. 82 Sven-Olof Sällström (Sd)

Fru talman! Först vill jag svara på det sista migrationsministern sade. Nej, det fanns förr också, men det går inte att blunda för problemen. Du pratade om tre månader. Många kanske upplever att tre månader är för lite, och andra att det är för mycket. Tre månader kan vara en väldigt kort tid om man blir av med jobbet och ska hitta ett nytt jobb i Sverige, speciellt när vi har 705 000 arbetssökande inskrivna på Arbetsförmedlingen. Man hamnar i en beroendeställning vare sig migrationsministern vill det eller inte. Låt mig nu gå över till kärnan av problemet. Vi har 705 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen som vill ha ett jobb. Arbetsförmedlingens generaldirektör besökte arbetsmarknadsutskottet för ett par veckor sedan och klargjorde då att vi kommer att få brist på vissa delar av arbetsmarknaden 2012-2020. Det handlar inte om någon generell arbetskraftsbrist, men på vissa delar. Då ställde jag frågan: Vad behöver vi göra för att låta framtidens arbetskraft, de som är arbetslösa och ungdomarna, få en chans att få de jobben? Vad krävs av oss? Hon klargjorde att vi behöver se till att fler klarar sin utbildning och går ut skolan med godkända betyg. Fler behöver välja utbildningar som ger framtida jobb. Det behövs bättre studievägledning, bättre vuxenutbildning och fler praktikplatser för att vi ska kunna ge dem som är arbetslösa i dag och de ungdomar som i framtiden riskerar att gå ut med dåliga betyg en chans att få de jobb som kommer att skapas 2012-2020, men migrationsministern och regeringen väljer i stället att ge de här jobben till någon annan. Man permanentar ett utanförskap. Många som kommer att vara arbetslösa 2012-2020 är de som har kommit till Sverige som invandrare och som i dag befinner sig i ert utanförskap. Ge dem en chans att komma in på arbetsmarknaden! Ni har ju chansen nu. Ge dem den utbildningsinsats som krävs! Ge dem förutsättningar att få en chans till ett framtida jobb!

Anf. 83 Tobias Billström (M)

Fru talman! Tack för diskussionen! Den har varit väldigt klargörande. Sven-Olof Sällström säger att vi blundar för problemen. Nej, vem blundar för några problem? Det kan säkert upplevas som mycket besvärligt ibland att byta arbetsplats, inte bara för den som har kommit som arbetskraftsinvandrare utan också för den som befinner sig här i landet. Men tack vare vår tremånadersomställningsregel är människor inte livegna. Jag konstaterar också att Sven-Olof Sällström säger att fler ska klara skolan med godkända betyg, att vi ska ha fler praktikplatser och så vidare. Så är det absolut. Det är helt i linje med regeringens politik, men det finns ingen som helst motsättning mellan att göra detta och att satsa på arbetskraftsinvandring som komplement just därför att det förhåller sig på det vis som jag nämnde inledningsvis, nämligen att företag som inte i detta nu hittar arbetskraft inte har möjlighet att expandera och därmed inte heller kan anställa fler människor. Detta är problemet. Arbetsmarknaden måste vara tillräckligt flexibel för att kunna expandera när det behövs, annars går man miste om fler arbetstillfällen. Låt oss slutligen titta på de faktiska siffrorna eftersom Sven-Olof Sällström, i likhet med många andra sverigedemokrater är väldigt glada i att använda massinvandring eller massivt inflöde. Migrationsverket beviljade 14 639 arbetstillstånd till arbetstagare från tredjeland förra året. Av dessa tillstånd gick ca 7 500 till bärplockare. Samma år anmäldes 416 406 lediga jobb till Arbetsförmedlingen och 491 000 arbetssökande fick jobb. I det perspektivet är det lite svårt att ta formuleringarna i den här interpellationen om att dessa 14 639 arbetstillstånd skulle ha inneburit att vi har trängt ut en mängd människor från den svenska arbetsmarknaden på allvar. Den här arbetskraftsinvandringen är extremt liten i jämförelse med hur många arbetslösa i Sverige som har fått jobb under motsvarande tid. Jag tycker att det är ganska bra slutord i den här debatten.

den 11 november

Interpellation

2010/11:52 Regelverket för arbetskraftsinvandring och kontroll av arbetskraftsinvandringen

av Sven-Olof Sällström (SD)

till statsrådet Tobias Billström (M)

De senaste dagarna har vi tydligt fått se följderna av regeringens arbetsmarknadspolitik belysta i offentligheten. Under 2009 beviljade regeringen 8 000 arbetstillstånd för gruppen ”utan krav på särskild yrkesutbildning”. Under 2010 har hittills 5 300 tillstånd beviljats för samma grupp, en grupp som innefattar städare, köksbiträden, tidningsutdelare, trädgårdsarbetare med mera. Under förra året bestod mer än hälften av arbetskraftsinvandringen av okvalificerad arbetskraft av denna typ och för innevarande år ser utvecklingen ut att gå åt samma håll. Den arbetskraftsinvandring som kräver specialistkompetens utgör under båda dessa år endast 22 procent.

Enligt uppgifter från Migrationsverket hade högutbildade inga problem med att få arbetstillstånd innan nuvarande lag om arbetskraftinvandring trädde i kraft. I praktiken innebar de gamla reglerna oftast avslag för denna typ av invandring eftersom facket bedömde att det redan fanns lämplig arbetskraft i Sverige.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har utöver detta framfört invändningar mot att regeringen inte har försäkrat sig om att arbetskraftsinvandringen inte tränger ut den arbetskraft som redan finns i Sverige. Vidare så konstaterar institutet att det är företagarna själva som identifierar vad som är arbetskraftsbrist samtidigt som man ökar på utbudet. Den uppenbara konsekvensen av detta blir lönedumpning när utbudet av billig arbetskraft ökar.

Över 30 000 personer söker i dag ett städjobb, samtidigt som arbetslösheten är uppe på 9 procent i restaurangbranschen. Detta slår effektivt sönder argumentet att man måste importera okvalificerad arbetskraft utifrån ”eftersom svenskar inte vill ha dessa jobb”. Det tvång som i dag finns att utlysa ett arbete inom Sverige och EU i tio dagar innan erbjudandet ges till en arbetskraftsinvandrare är fullständigt tandlöst och betraktas bara som en formalitet av näringslivet.

Vid vissa städföretag förekommer det att de anställda har kommit till Sverige som asylsökande i ett första försök. När de fått avslag på sin ansökan har de tillfälligt återvänt till hemlandet för att därefter komma tillbaka till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Lagstiftningen har helt enkelt utgjort en andra chans till asyl.

Som om detta inte var nog förekommer dessutom ett omfattande fusk med förhållandena för de nyanlända arbetskraftinvandrarna. Det förekommer direkta försäljningar av svenska arbetstillstånd i utlandet, helt utan kontroll från svenska myndigheter. Många tvingas till en osäker tillvaro där löner inte betalas ut och där det ständiga hotet om omedelbar utvisning i det fall man inte är lojal mot arbetsgivaren tvingar till hårt arbete långt utöver vad svenska kollektivavtal stipulerar och under ovärdiga förhållanden. Dessa förhållanden har också fått kritik från flera fackförbund.

Sammanfattningsvis måste regeringens politik på detta område betraktas som ett misslyckande. Trots hög inhemsk arbetslöshet går många arbeten som kunde ha gått till i Sverige befintliga arbetssökande i stället till arbetskraftsinvandrare, som i vissa fall till och med har betalat svarta pengar för ett arbetstillstånd.

Jag vill mot bakgrund av detta fråga:

1. Är statsrådet beredd att verka för att beslutet om att förändra reglerna för arbetskraftsinvandring från den 15 december 2008 rivs upp, och att man återgår till de funktionella regler som fanns innan?

2. Om statsrådet inte är beredd att verka för en omprövning av politiken, vilka åtgärder avser statsrådet då att vidta för att komma till rätta med dessa missförhållanden?

3. Vilka förändringar i sin arbetsmarknadspolitik kommer statsrådet och den borgerliga regeringen att göra för att säkerställa att svensk lönesättning, svenska arbetstidsregler och arbetsmiljöregler gäller, samt att motverka svartarbete och att svenska uppehållstillstånd säljs med hjälp av regeringens regelverk?