regelverk för arbetskraftsinvandring

Interpellationsdebatt 26 maj 2003

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 182 Hans Karlsson (S)

Frutalman! Hans Backman har ställt två frågor till mig: dels om jag avser att påskynda den parlamenta- riska utredningen med uppdrag att utreda konsekven- ser och ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU dels om jag är beredd att ta initiativ till att det omgående tas fram ett tillfälligt regelverk som ger människor som är etablerade i Sverige och har arbete, möjlighet att stanna i landet till dess att den parlamentariska utredningen arbetat färdigt. I sin interpellation tar Hans Backman också upp ett par enskilda fall som rör personer som riskerar att tvingas lämna Sverige om de inte befinns ha rätt till asyl eller uppehållstillstånd på humanitära grunder. Jag vill inledningsvis understryka att jag, som Hans Backman säkert vet, inte kan uttala mig i enskilda fall. Vad gäller den första av Hans Backmans frågor har jag redan i ett frågesvar den 30 april 2003 infor- merat om att riksdagens tillkännagivande i frågan om utredning om arbetskraftsinvandring den 11 april 2003 (bet. 2002/03:SfU08, rskr. 2002/03:143) anslu- ter till ett arbete som sedan en tid pågått inom Re- geringskansliet för att möta framtida brist på arbets- kraft i Sverige. Jag framhöll också i frågesvaret att arbetet med att ta fram utredningsdirektiv bedrivs intensivt inom Regeringskansliet. Detta gäller även i dag. Angående den andra frågan menar jag att det vore djupt olyckligt att hasta fram tillfälliga regler på ett område som är så känsligt och komplext som förhål- landet mellan asyllagstiftningen och de regler som styr möjligheterna till arbetskraftsinvandring. I enlighet med det aktuella tillkännagivandet i riksdagen kommer utredningen om arbetskraftsin- vandring att i sina direktiv bland annat få uppdraget att studera sambandet med asylrätten. Inriktningen för utredningsarbetet i denna del måste dock - också i enlighet med riksdagens tillkän- nagivande - vara att asylrätten inte får urholkas. Sve- rige ska ha ett asylrättsligt system som erbjuder skydd åt förföljda och skyddsbehövande. Det är av avgöran- de betydelse för asylrättens legitimitet att uppehålls- tillstånd av skyddsskäl inte blandas ihop med uppe- hållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Jag vill i sam- manhanget gärna nämna att regeringen har arbetat mycket aktivt för att korta handläggningstiderna för asylsökande och att ett omfattande reformarbete av- seende asylprocessen pågår. Enligt nuvarande huvudregel gäller att en ansökan om uppehållstillstånd måste lämnas in före inresa i Sverige. De som är i behov av skydd i Sverige liksom personer med starka humanitära skäl är dock undan- tagna från detta krav. Genom att vi har en enhetlig process prövas alla dessa skäl liksom anknytningsskäl i ett sammanhang. Åberopade skyddsskäl som be- döms vara otillräckliga eller icke trovärdiga kan inte i efterhand ligga till grund för uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Ett regelverk som skulle tillåta personer i Sverige att få sin ansökan om uppehållstillstånd för arbete prövad och beviljad skulle innebära ett avsteg från huvudregeln. Ett otydligt regelverk riskerar i förläng- ningen att urholka asylrätten vilket drabbar männi- skor som är i behov av skydd. Den svenska arbetsmarknadens behov måste kun- na tillgodoses på andra sätt. Arbetskraftsinvandring kan vara en av flera vägar för detta. Asylsystemet bör dock inte belastas av personer som endast har arbets- marknadsskäl och inte skyddsbehov som grund för att söka sig till Sverige. Asylsystemet måste vara hållbart i såväl högkonjunktur som lågkonjunktur. Sammanfattningsvis är min förhoppning att den kommande översynen av reglerna för arbetskraftsin- vandring kommer att bidra till ett tydligt och ända- målsenligt regelsystem i aktuella avseenden. Tack, fru talman!

Anf. 183 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är positivt att regeringen arbetar intensivt med att få i gång den parlamentariska utredning om arbets- kraftsinvandring som vi i Folkpartiet varit med och tagit initiativ till. Jag finner det dock olyckligt att statsrådet inte är beredd att ta initiativ till att ta fram ett tillfälligt regelverk som ger människor som är etablerade i Sverige och har arbete möjlighet att stan- na i landet tills dess att den parlamentariska utred- ningen arbetat färdigt. Som statsrådet påpekar är jag medveten om att statsrådet inte kan uttala sig om enskilda fall. Jag ville ändå i min interpellation ta med ett par exempel ur verkligheten eftersom de på ett tydligt sätt belyser dagens problematiska situation. I Gävleborgs län ser vi ju exempel på problem som drabbar människor i Sverige i verkligheten på grund av att det inte finns något fungerande system för arbetskraftsinvandring i dag. Detta problem har drabbat familjen Mahmut som bor i Bollnäs. Trots att de är etablerade på orten, har egen lägenhet och fasta jobb riskerar de att utvisas från Sverige. Familjen Muminovic, boende i Hofors, har drabbats på liknan- de sätt. De är också etablerade på orten. Barnen går i en av kommunens skolor, och föräldrarna jobbar på ett av ortens företag. Trots detta riskerar även de att utvisas från landet. Familjen Mahmut har bott här i Sverige sedan 2001. Selviye Mahmut jobbar som frisör på en ar- betsplats som enligt hennes arbetsgivare skulle läggas ned om hon inte kunde jobba där. Erkan Mahmut jobbar som bagare. Han är dessutom utbildad till polis i sitt hemland, och det är en värdefull resurs för Bollnäs, där man i dagsläget har sju vakanta polis- tjänster. Trots den stress och stora omställning som själva flykten från ett då oroligt Makedonien och flytten måste ha inneburit har de på ett beundransvärt sätt acklimatiserat sig i sitt nya hemland. Att då ge dem beskedet att de ska skickas hem känns både inhumant och brutalt. Familjen Muminovic har bott här i Sverige i två och ett halvt år, och under den tiden har de etablerat sig i Hofors. Det känns inhumant att den familjen också ska utvisas. Innan de kom hit var de på flykt i sju år. De har ingen släkt eller någonting annat kvar i sitt gamla hemland Bosnien. Av deras tidigare hus återstår bara en stenhög. Familjen plågas av oro för vad som ska hända dem om de kommer tillbaka till Bosnien, förstås. Det känns frustrerande att Sverige inte redan har ett fungerande regelverk för arbetskraftsinvandring. Om ett sådant regelverk hade funnits så hade famil- jerna kunnat få rätt att stanna i landet som arbets- kraftsinvandrare. Det är ju så att flyktingpolitik och arbetskraftsinvandring har olika syften, men det finns beröringspunkter mellan de båda migrationsformerna. För flyktingar som misslyckas med att bevisa sina flyktingskäl kan möjligheten att arbetskraftsinvandra bli en sista möjlighet. Därför borde asylsökande som befinner sig i Sverige ha rätt att ansöka om arbetstill- stånd eller uppehållstillstånd. Detta skulle ge famil- jerna i det här exemplet möjlighet att få stanna i lan- det eftersom de skaffat arbete under väntetiden. Ett tillfälligt regelverk som ger människor som är etablerade i Sverige och har arbete möjlighet att stan- na i landet tills dess att den parlamentariska utred- ningen arbetat färdigt borde därför tas fram, tycker jag. Jag kan inte se att ett sådant tillfälligt regelverk skulle försämra möjligheterna till asyl för asylsökan- de med skyddsbehov heller, så jag skulle vilja höra vad som skulle kunna orsaka att något sådant skulle kunna hända. Vi har ju dessutom redan i dag brist på arbetskraft inom vissa branscher. Jag vill därför också fråga statsrådet om han inte anser att dessa i Sverige väletablerade människor om de får stanna i landet kan vara en tillgång för arbets- givare inom de områden där det är svårt att finna personal.

Anf. 184 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag är oroad över regeringens be- greppsvärld vad gäller tid. När det handlade om kom- petenskontona skulle ett förslag komma skyndsamt. Då meddelade arbetsmarknadsministern att det handlar om att den ska komma under mandatperio- den. Det betyder att det kan dröja ytterligare tre år innan vi har ett färdigt förslag. Det är alarmerande! Här står det nu att regeringen tar fram utrednings- direktiv. Det arbetet bedrivs intensivt. Vad betyder det? Direktiven, när kommer de? Till sommaren? Före allmänna motionstiden? Eller ska det dröja ett år, som det gjorde med det andra beslutet, som hand- lade om turordningsreglerna, innan ens direktiven kommer på bordet? Ett beslut som går regeringen emot får inte förhalas i tid. Jag tror att permanenta lösningar är att föredra, men det måste ske skyndsamt. Den snigelexpress som trafikerar departementsvärlden behöver nog byta ut både tågsätt och lok, tror jag. Det har varit lite olika ministrar ute och uttalat sig i arbetskraftsinvandringsfrågan, och det skickas del- vis olika signaler, även om alla retoriskt säger att de är för numera. Det är ju positivt att det har skett en ganska stor omsvängning i den här frågan. Nu är det viktigt att den också kommer till utredningsförfaran- det. Det jag funderar över och gärna skulle vilja fråga ministern om i dag, förutom när direktiven kommer, är det här med att arbetskraftsinvandring ska ske bara i bristyrken. Detta sade Mona Sahlin i förra veckan i TV: bristyrken - bara i bristyrken. Jag har en under- liggande känsla här av att regeringen på något sätt vill begränsa utredningsdirektiven. Jag tror att det är viktigt att poängtera att riksdagen ser fram emot en utredning som också innehåller de direktiv som riks- dagen har beställt, nämligen att man ska titta på ett nytt regelsystem ur ett ganska brett och vitt perspek- tiv - inte några små skruvningar i nuvarande system, där man ökar kvoterna eller begränsar i form av skrivningar. Bristyrken är ingen enhetlig klassifikation. Vad är en brist? Är det ett företag som upplever brist, eller det en myndighet som upplever brist? För mig är det självklart när man talar om bristyrken att detta måste betraktas på företagsnivå. Vad är statsrådets syn på den frågan? Kvoterna är väldigt farliga därför att de diskrimi- nerar arbetssökande på flera olika sätt. Om man ska ta sig in på kvottillhörighet och inte på meriter tycker jag att man är ute på fel väg. Det här missgynnar också små företag som kan behöva många olika kom- petenser och inte bara en person med en viss legiti- mation. De behöver ju fylla flera olika funktioner och behöver hitta rätt person som kan uppfylla alla de kvalitetskrav som man har. Ett kvotsystem gynnar ju framför allt offentlig sektor och stora företag som dels rekryterar stora numerärer och dels ofta rekryte- rar människor med viss legitimation - legitimations- yrken. Jag önskar alltså en liten belysning av hur ministern ser på kvoter och bristyrken i förhållande till de direktiv som ges. Och när kommer direktiven? Före sommaren, hoppas jag! Tack!

Anf. 185 Magdalena Andersson (M)

Fru talman! Det här med arbetskraftsinvandring har sannerligen verkat vara en het potatis för reger- ingen. Under valrörelsen avfärdade man ideligen tanken på bara möjligheten att vidga detta med ar- betskraftsinvandring, och nu har man fått lov att ac- ceptera att frågan ska utredas - inte för att man så där väldigt gärna vill, utan det krävdes en fempartireser- vation för att det skulle bli på det viset. Det är alldeles uppenbart att det behövs ett nytt regelverk. Det behövs fler människor som arbetar för att välfärden i vårt land ska kunna utvecklas, men att som regeringen tidigare har gjort säga att de som står utanför arbetsmarknaden först ska få arbete innan man kan tänka sig att vidga det här och ha en annan och öppen syn på arbetskraftsinvandringen håller inte. Så statiskt är ju inte samhället eller arbetsmark- naden. Det är ju inte så att utbud och efterfrågan matchar varandra. På något sätt är det ganska natur- ligt att vi har både arbetslöshet och arbetskraftsbrist på en och samma gång. Landstingets brist på läkare kan inte avhjälpas med att det finns andra arbetslösa tillgängliga som inte har läkarutbildning. En verk- stadsmekaniker kan aldrig någonsin ersättas av en arbetslös akademiker. I dag finns det regler som medger en mycket be- gränsad invandring av främst utländska experter. De har en egen gräddfil, minsann! Samtidigt skickar vi hem till exempel polska läkare när de temporära up- pehållstillstånden har gått ut. Då kan man fråga sig: Vem är det som vinner på detta? Är det patienterna i sjukvården? Nej, och inte den doktor som har funnit att han trivs här och kanske skulle vilja stanna kvar heller. För två år sedan, 2001, var det bara 440 personer som kom från länder utifrån EU som fick permanent arbetstillstånd i Sverige - 400 personer. Jag menar att det krävs att den här frågan hanteras snabbt och med stor omsorg. Om man tror att vi ska kunna behålla välfärden och öka den och få en ökad tillväxt är de här frågorna viktiga. Alldeles nyss pre- senterade Svenskt näringsliv en rapport som visar att landets småföretagare skulle kunna bidra med 375 000 nya jobb. Nio åtgärder krävs för att klara det. En av de åtgärderna är en friare arbetsmarknad. Om man har en humanistisk människosyn är en snabb behandling av frågan om arbetskraftsinvand- ring viktig. Jag skulle vilja att statsrådet berättade vad som är så bra med att skicka hem personer som har arbete och som har rotat sig i Sverige. Vad är det för idé med att skicka hem den polska läkaren Isabella, när det kommer att komma en annan polsk läkare i stället för henne? Vad är det för idé med att skicka hem gjuteriarbetaren Stefan från Tenhult utanför Jönköping tillbaka till Rumänien, när hans arbetsgi- vare inte kan hitta någon ersättare med hans kompe- tens? Det vore välgörande om statsrådet kunde in- stämma i synpunkten att personer som har rotat sig här i landet och som har ett arbete ska ha möjlighet att stanna kvar. När det gäller själva utredningen känner jag, pre- cis som Maria Larsson, en oro inför tempot och enga- gemanget. Statsrådet säger att arbetet bedrivs inten- sivt, men det har det gjort ett tag nu. Det är lite tråkigt att behöva säga det, men det finns en viss risk att man inte tror på regeringens alldeles uppriktiga vilja i den här viktiga frågan. Just därför vore det befriande om statsrådet här i kammaren kunde instämma i vikten av att utredningen påskyndas och berättar att han ska arbeta i den riktningen.

Anf. 186 Hans Karlsson (S)

Fru talman! Jag kan fuller väl instämma i att det behövs en utredning och att den behöver komma i gång snarast, Magdalena Andersson. Jag försöker se trovärdig ut på den punkten och jag hoppas kunna leverera också. En annan fråga som diskuteras i detta samman- hang är ett tillfälligt regelverk. Det är lika bra att säga som det är: Vi vill inte hasta fram ett tillfälligt regel- verk. Vi är ängsliga för att vi får en konkurrens mel- lan de människor som behöver kunna komma till Sverige av skyddsskäl och de som vill komma hit och stanna av arbetsmarknadsskäl. Vi vill kunna upprätt- hålla ett område där skydd mot förföljelse, mot tortyr och annat gör att människor kan få en fristad i Sveri- ge. Därför vill vi hantera och utreda behovet av ar- betskraftsinvandring i förhållande till det skyddsbe- hov som vissa människor har, så att det inte blir en konkurrens, så att inte arbetskraftsbehovet tränger undan skyddsbehovet för vissa människor. Vi bekym- rar oss om det och vill inte ha ett tillfälligt regelverk, Hans Backman. Till Maria Larsson vill jag säga att direktiven kommer. Maria Larsson säger att det skulle handla om bristyrken. Jag skulle vilja säga så här: Vi bekym- rar oss också om en annan sak i gränslandet mellan olika intressen. Det är de som faktiskt finns här och skulle kunna komma in på arbetsmarknaden. Samti- digt måste vi tillgodose kravet på arbetskraft. Det finns anledning att vara bekymrad för det. Hur gör man det? Vi vill inte lättsinnigt säga: Vi får förbruka människor här, de som försvinner ut i sjukdom och arbetslöshet, de som är invandrare och har svårt att komma in på arbetsmarknaden får klara sitt. Vi får tillgodose de enskilda företagens kortsiktiga behov av arbetskraft genom att hämta det utifrån. Vi har inte den inställningen. Det är inte så enkelt. Det gäller att göra båda delarna. Det gäller att klara arbetskraftsbehovet. Det vore väl dumt om man skulle tycka något annat, att vi skulle agera så att vi står utan arbetskraft. Det vill vi inte. Det vore väldigt dumt. Vi vill ha möjlighet till ökad tillväxt, mer att fördela, ett samhälle som växer, ett näringsliv som fungerar bra. Då behövs arbets- kraft. Det vore dumt att motarbeta det. Men vi vill också göra det möjligt för de människor som är här att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Man ska vikta de båda sakerna. Vi är öppna för en arbetskraftsinvandring när det finns ett behov. Det ska vara ett generellt anslag för det. Men det ska utredas. Min tanke är också att be- hovet av arbetskraft måste bedömas. Man måste titta på var, i vilka branscher och regioner det behövs arbetskraft. Det måste vara ett kriterium för en ar- betskraftsinvandring.

Anf. 187 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Behovet av arbetskraft finns i dag. Det vet vi. Statsrådet talar om skydd för personer som drabbas av tortyr, krigsförföljelser med mera. Själv- klart ska det skyddet ges. Men jag kan fortfarande inte riktigt se kopplingen till ett tillfälligt regelverk för att låta personer som har jobb i Sverige i dag få stanna, att det skulle göra att de inte får skydd. Det regelverk som gör att de får skydd i dag förändras inte av att vi inför ett tillfälligt regelverk för att de som bor och jobbar i Sverige i dag ska få stanna kvar även om de inte bedöms ha asylskäl. Det kommer att behövas ett betydande tillskott av arbetskraft om den svenska ekonomin ska hålla en bit in på 2000-talet. Det blir tydligt när man ser på pro- gnoserna för befolkningsutvecklingen. Vi har en ökande medellivslängd och under perioder lågt barna- födande. Stora grupper kommer att lämna arbets- marknaden samtidigt som allt färre i arbetsför ålder kommer att finnas tillgängliga. Tidigare exportländer av arbetskraft, till exempel Irland, ser i dag ökad invandring som en nödvändig- het för att deras framgångsrika ekonomiska utveck- ling ska kunna fortsätta. Det gäller även Sverige. Den stora frågan är hur en sådan arbetskraftsinvandring ska gå till och varifrån man kan räkna med att perso- ner kan komma att utvandra. Då framstår det inte som sannolikt att en framtida brist på arbetskraft ska kun- na avhjälpas genom invandring från nuvarande med- lemsländer inom EU, särskilt inte med tanke på att så gott som samtliga nuvarande medlemsländer ser mot- svarande demografiska utmaning som vi i Sverige. Det visar sig också att risken som målas upp med friare invandringsregler, att översvämmas av invand- rare från andra länder, sällan infrias. Den fria rörlig- heten för arbetskraft inom EU har hittills inte lett till någon betydande arbetskraftsinvandring till Sverige trots de stora ekonomiska och sociala skillnader som råder. Jag tror inte riktigt på oron för att arbets- kraftsinvandrare ska tränga ut dem som i dag är i Sverige och ska komma in på arbetsmarknaden, sär- skilt om man betänker de mindre orter där det i dag saknas arbetskraft och det kommer personer som börjar jobba. Många kommunalråd säger också: Vi vill ha dem kvar. De är viktiga för vår tillväxt och välfärd. Då känns det konstigt att de ska skickas ut från landet. Därför tycker jag att det vore bra om man hade ett tillfälligt regelsystem för de människor som i dag är i Sverige. Jag antar att statsrådet har haft kontakt med många av de socialdemokratiska kommunalråd i kommuner i glesbygd som välkomnar att asylsökande personer i kommunen får stanna eftersom de har jobb. Jag vet inte om han har några kommentarer till det eller om han tycker att de har fel i sak. Ser statsrådet det problem man har i Hofors, Bollnäs och andra mindre orter när det gäller människor som har jobb, som vill stanna och folkopinionen dessutom står upp som en man och säger att man vill ha dem kvar? Det här är också ett sätt att främja integrationen. Männi- skor säger: Vi står upp för de här människorna som har kommit till Sverige. Det är ett sätt att visa att vi i Sverige har en god ambition när det gäller att låta människor komma till oss och integreras. Det sänder konstiga signaler när människor som kommer till Sverige, fungerar bra här och blir goda kamrater med folk ute i samhället skickas tillbaka. Folk i våra kommuner blir förvirrade, och det känns olyckligt. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet hur han ser på de kommuner som ber om att få behålla sina invå- nare, som exempelvis Bollnäs och Hofors har gjort. Alla partier i Bollnäs har gått ut och sagt att de vill behålla den familj som jag tog som exempel.

Anf. 188 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Statsrådet verkar ha en mycket statisk syn på hur jobb fördelas. Det är ju inte så att det finns ett visst optimalt antal jobb, nämligen det som vi har i Sverige just nu, utan tillväxt genererar jobb. Därför borde statsrådet titta på den forskningsstudie som är gjord vid Växjö universitet och som visar att med ett ökat inflöde av arbetskraft utifrån ökar också tillväxt- potentialen, vilket genererar nya företag och nya jobb. Det finns inget skäl till oro på den punkten, alltså att vi måste behålla våra jobb för dem som finns i vårt land i dag och som är sjukskrivna och arbetslösa. Tvärtom behöver vi släppa in ny kraft som kan gene- rera nya företag och nya jobb. Det är explosivt och skapar dynamik i en nation. Jag kommer osökt att tänka på berättelsen om mannen som skröt om att han hade lärt sin häst av med att äta. Och hade den inte dött skulle den säkert ha lärt sig att inte heller dricka. Att svälta sig till döds är fel väg att gå i det här landet. Den anorektiska framtoning som statsrådet har när diskussionen handlar om antalet jobb är fel väg för Sverige. Som svar på min fråga när direktiven kommer får jag bara: De kommer. Vad är det för ett svar? Jag tycker att statsrådet nu är skyldig att precisera svaret. Det är statsrådet som styr arbetet på departementet. Han styr prioriteringarna i arbetet. Det har gått en och en halv månad sedan riksdagsbeslutet fattades. Det ska skrivas en A 4-sida med direktiv. Det är ju inte något hästjobb som ska göras. Det är rimligt och högst anständigt att regeringen plockar fram direktiv och sätter i gång arbetet när vi är tillbaka i riksdagen i höst. Annars blir det fråga om oskälig fördröjning, vilket är att obstruera mot fattade riksdagsbeslut. Läs på riksdagsbeslutet och se att där krävs en bred översyn och ett nytt regelverk. Låt inte de tusen begränsningar som i dagsläget präglar be- redningen av IKS-systemet också prägla den här reformen som är så viktig och nödvändig för Sveriges fortsatta tillväxt. Tack så mycket för debatten!

Anf. 189 Magdalena Andersson (M)

Fru talman! Vi vill inte förbruka människor, säger statsrådet - och man kände nästan att han stod med en symbolisk hand på bröstet - vi är the good guys, vi förbrukar inga människor. Därför skulle jag vilja veta vad statsrådet tänker göra med alla de bärplockare som åker in och ut ur vårt land under sommaren och som sannerligen får anses vara förbrukade människor. Det behövs en utredning, säger statsrådet. Javisst, det gör det. Riksdagen har också beställt en. Statsrå- det säger: Vi vill inte hasta fram den. Direktiven kommer. Detta svar är ju häpnadsväckande. Statsrå- det visste vilken fråga han skulle debattera i dag och borde alltså ha kunnat förbereda sig på ett annat sätt. Det verkar som om regeringen har bestämt sig för att hellre stå stilla och skjuta sig i foten än att sikta på måltavlan. Vad är det för mening med att spjärna emot den arbetskraftsinvandring som vi vet är viktig för näringslivet och för arbetslivet över huvud taget? Är det samma drivkrafter som ligger bakom detta som bakom de ytterligare pålagor som näringslivet nu kommer att drabbas av med en tredje vecka i sjukför- säkringen? Tror någon, fru talman, att man har den inställ- ningen för att man tror att det stärker företagen, att tillväxten kommer att öka och att det gagnar syssel- sättningen? Hur kan det vara bättre att skicka i väg en familj som har sin utkomst och försörjning klar? Jag skulle vilja att ministern talade om för oss vilken människosyn han grundar den uppfattningen på, och varför han tycker att det är viktigare att ha fyrkantiga regler än att av arbetsmarknadsskäl göra en särskild prövning av uppehållstillstånd.

Anf. 190 Hans Karlsson (S)

Fru talman! Vi spjärnar inte emot. Vi tänker ta fram direktiv till utredningen på det sätt som riksda- gen har beslutat. Vi tänker dock inte svänga ihop direktiv på en A 4, Maria Larsson. Nej, bättre än så ska de vara. Man måste tänka igenom dem någorlun- da väl. Det är fråga om en parlamentarisk utredning, och direktiven ska vara av god kvalitet. Det tänker vi leverera. När det - återigen - gäller tillfälliga regler, Hans Backman, finns det ett stort dilemma mellan det som vi nu diskuterar om asylrätten och behovet av arbets- kraftsinvandring. Jag vill värna om att vi inte får tillämpningar som ger sken av, eller till och med är, godtyckliga. Det måste finnas en rättssäkerhet i asyl- rätten och i bedömningen av skyddsbehovet. Vi kan rimligen inte med tillfälliga regler tillgodose önske- mål från människor som lyckas vinna en opinion för sin sak. Det måste vara högre krav och mer ordning och reda på rättssäkerhet än så. Det gäller att både klara det framtida arbetskrafts- behovet och kunna erbjuda människor en fristad här i landet. Människor med ett ordentligt skyddsbehov ska inte konkurrera med varandra. Vi kan göra båda delarna. Dessutom måste vi möjliggöra för människor som i dag står utanför arbetsmarknaden i Sverige att kunna komma tillbaka. Jag tror att detta går att förena. Låt oss göra det med den utredning som riksdagen har beställt. Låt oss göra det med de direktiv som vi nu utarbetar och som gör det möjligt för utredningen att jobba. Jag är övertygad om att det går.

Anf. 191 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet och mina meddebattörer för debatten. Vi ska inte komplicera saker och ting. Det kan inte bli mycket tydligare än när vi säger att vi ska ta fram ett regelverk som gör att den som har fast jobb får stanna. Det är mer än tydligt. Jag vill understryka att det är av yttersta vikt att den parlamentariska utredningen omgående startar och utför sitt uppdrag att ta fram regelverk som ger ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring. Jag ser inte någon otydlighet med ett tillfälligt re- gelverk som innebär att den som har ett jobb får stan- na. Det är enkelt och tydligt, och därför måste man ta fram ett sådant regelverk att användas under tiden som den parlamentariska utredningen arbetar, det vill säga tills den har arbetat färdigt. Som jag ser det borde utredningen i rimlighetens namn komma fram till att dessa människor får stanna i Sverige som ar- betskraftsinvandrare. Många människor ute i landet tycker att det är helt fel att väletablerade skötsamma människor riskerar att utvisas från vårt land. De kommuner som jag har tagit som exempel är dessutom i stort behov av att männi- skor flyttar dit. De har problem med utflyttning, invå- narantalet minskar och man tycker att det är jättebra när det kommer människor som ingenting hellre vill än att jobba och bo där. Hänsyn borde också tas till de kommunledningar som vill öppna upp för arbetskraftsinvandring när det är bra för respektive kommuns tillväxt - mycket be- roende på den utflyttning som jag tidigare talade om. Dessutom går 40-talsgenerationen snart i pension, och om vi inte tillåter människor att stanna här är risken för arbetskraftsbrist stor i framtiden. Det är ju ingenting som vare sig jag eller statsrådet vill ha. Det har vi också talat om i dag. Dessa människor kommer i framtiden att hjälpa oss till en bra välfärd genom att jobba både i privata företag och inom den offentliga sektorn. Det ger bra skolor och en god vård i Sverige. Vi har helt enkelt inte råd att mista dem om vi ska klara finansieringen av den framtida välfärdssektorn i Sverige. Detta tillsammans med de humanitära skälen är orsaken och bakgrunden till min interpellation,.

den 8 maj

Interpellation 2002/03:331

av Hans Backman (fp) till statsrådet Hans Karlsson om regelverk för arbetskraftsinvandring

I Gävleborgs län ser vi nu exempel på de problem som drabbar människor i Sverige på grund av att det i vårt land inte finns ett fungerande system för arbetskraftsinvandring. Detta problem har drabbat familjen Mahmut som bor i Bollnäs. Trots att de är etablerade på orten, har egen lägenhet och fasta jobb så riskerar de att utvisas från Sverige. Familjen Muminovic, boende i Hofors är drabbade på liknande sätt. De är också etablerade på orten, barnen går i en av kommunens skolor och föräldrarna jobbar på ett av ortens företag. Trots detta riskerar även de att utvisas från Sverige.

Jag anser att familjen Mahmut ska få stanna i Sverige och i sin hemkommun Bollnäs. Familjen har bott här i Sverige sedan hösten 2001. Selviye Mahmut jobbar som frisör, på en arbetsplats som, enligt hennes arbetsgivare, skulle läggas ned om hon inte kunde jobba där. Erkan Mahmut jobbar som bagare. Han är dessutom utbildad till polis i sitt hemland. En värdefull resurs för Bollnäs, där man i dagsläget har sju vakanta polistjänster. Trots den stress och stora omställning som själva flykten, från ett då oroligt Makedonien, och flytten måste ha inneburit, så har de på ett beundransvärt sätt acklimatiserat sig i sitt nya land. Att ge dem beskedet att de ska skickas ur landet är inget annat än inhumant och brutalt.

Jag anser också att familjen Muminovic ska få stanna i Sverige och i Hofors. Familjen har bott här i Sverige i två och ett halvt år och under den tiden har de etablerat sig i Hofors. Det finns, enligt min åsikt, humanitära skäl för att familjen Muminovic ska få stanna i Sverige. Innan de kom hit var de på flykt i sju år. De har ingen släkt eller något annat kvar i sitt gamla hemland Bosnien. Av deras tidigare hus återstår bara en stenhög. Familjen plågas av oro för vad som ska hända dem om de kommer tillbaka till Bosnien.

Dessa familjers situation illustrerar på ett tragiskt sätt att dagens utlänningslagstiftning inte i tillräckligt hög grad ger rätt till uppehållstillstånd av humanitära skäl. Utlänningslagstiftningen borde ändras så att begreppet humanitära skäl ges en mindre restriktiv tolkning.

Det känns också ytterst frustrerande att regeringen inte gjort något för att införa ett fungerande regelverk för arbetskraftsinvandring. Om ett sådant regelverk funnits så hade familjen Mahmut och familjen Muminovic haft rätt att stanna i landet som arbetskraftsinvandrare. Flyktingpolitik och arbetskraftsinvandring har olika syften. Men det finns beröringspunkter mellan de båda migrationsformerna. För flyktingar som misslyckas bevisa sina flyktingskäl kan möjligheten att arbetskraftsinvandra bli en sista möjlighet. Därför borde asylsökande som befinner sig i Sverige ha rätt att söka om arbetstillstånd eller uppehållstillstånd. Detta skulle gälla Selviye och Erkan Mahmut samt Sabetja och Mehmedalija Muminovic, då de har hunit skaffa arbete under väntetiden. Därmed skulle de kunna få rätt att stanna i vårt land av andra skäl än flyktingskäl.

Regelverk som ger ökad möjlighet till arbetskraftsinvandring måste omgående tas fram. För det känns helt fel när väletablerade skötsamma människor riskerar att skickas ut från vårt land. Bollnäs är i stort behov av att människor ska flytta till kommunen för att leva och arbeta där. Ett av de största problemen i kommunen är den minskande befolkningsmängden. Familjen Mahmut måste framför allt av humanitära och mänskliga skäl, ges möjlighet att få stanna i sin hemkommun Bollnäs. Men också bollnäsborna behöver och vill ha dem kvar. Även Hofors är en kommun som har stort behov av att människor ska flytta dit för att leva och arbeta där. Detta ger familjen Muminovic ytterligare anledning att få stanna, förutom de framför allt humanitära och mänskliga skälen. Hofors både vill ha och behöver familjen Muminovic.

Folkpartiet har i riksdagen, tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet @ mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets vilja @ röstat igenom ett beslut som innebär att riksdagen givit regeringen i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att utreda konsekvenser och ta fram regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.

Ett tillfälligt regelverk som ger människor som, liksom familjen Mahmut och familjen Muminovic, är etablerade i Sverige och har arbete möjlighet att stanna i landet tills dess att den parlamentariska utredningen arbetat färdigt borde omgående tas fram. Den parlamentariska utredningen borde rimligen komma fram till att dessa människor ska få stanna i Sverige som arbetskraftsinvandrare.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Avser statsrådet att påskynda den parlamentariska utredningen med uppdrag att utreda konsekvenser och ta fram regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU?

Är statsrådet beredd att ta initiativ till att det omgående tas fram ett tillfälligt regelverk som ger människor som är etablerade i Sverige och har arbete, möjlighet att stanna i landet till dess att den parlamentariska utredningen arbetat färdigt?