<h2>Interpellation 2025/26:211 Rätten till färdtjänst för personer med funktionsnedsättning</h2>
av Nadja Awad (V)
till Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)
 
I Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2024 konstaterar Myndigheten för delaktighet (MFD) att personer med funktionsnedsättning fortfarande möter stora hinder i sin möjlighet till delaktighet och rörlighet i samhället. Transport och rörlighet är avgörande för just delaktighet. Färdtjänst är en grundläggande service för dem som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan resa med vanlig kollektivtrafik eller när omgivningen inte är tillgänglig. Bristande tillgång till färdtjänst och andra transporthjälpmedel förstärker social isolering och ekonomisk utsatthet – särskilt när funktionsnedsättningen gör det svårt eller omöjligt att resa utan stöd. MFD betonar att tillgången till vård, stöd och en aktiv fritid brister kraftigt för många och att begränsad tillgång till transportstöd är ett allvarligt hål i stödsystemet.Samtidigt har regeringen flyttat över ökat ansvar till kommuner och regioner, men MFD konstaterar att trösklarna till individuella stödinsatser i praktiken blivit högre. Det innebär att personer som har behov av färdtjänst riskerar avslag, hårdare bedömningar och krångliga processer som i realiteten inskränker deras rörlighet och frihet.Detta speglas också i verkligheten. Den 3 april 2025 uppmärksammade SVT hur en person som är synskadad och behöver färdtjänst för att ta sig till och från sitt arbete har fått den indragen med hänvisning till att personen ”kan åka buss eller tåg”. Flera domstolar har på senare tid gjort liknande bedömningar, och som följd har exempelvis Skånetrafiken börjat dra in rätten till färdtjänst för synskadade. Färdtjänstchefer hänvisar till lagstiftning och domstolspraxis och menar att frågan ligger på regeringens bord. Samtidigt har myndigheten Trafikanalys redan föreslagit att lagen bör förtydligas så att den utgår från ett dörr-till-dörr-perspektiv – alltså individens faktiska förmåga att resa hela vägen självständigt. Den utredningen har legat hos regeringen i två år utan åtgärd.Det är mycket problematiskt att personer som behöver färdtjänst för att kunna arbeta, studera eller leva ett aktivt liv får sin rättighet indragen på osäkra grunder och med hänvisning till kollektivtrafik som de i praktiken inte kan använda. Regeringen måste återkomma med förslag som säkerställer att alla som behöver färdtjänst får tillgång till den, i linje med Trafikanalys förslag och med MFD:s tydliga varningar om hur bristande rörlighet ökar isolering, ojämlikhet och utsatthet.Enligt funktionsrättskonventionen ska konventionsstaterna göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden. Konventionsstaterna ska även vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter samt till information och kommunikation.Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall: <ol><li>Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får rätt till färdtjänst?</li><li>Avser ministern och regeringen att göra funktionsrättskonventionen till lag?</li></ol>

Interpellation 2025/26:211 av Nadja Awad (V) Rätten till färdtjänst för personer med funktionsnedsättning

Video

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för ajourneringen av kammarens sammanträde. Den gjorde det möjligt för mig att ge det här svaret i dag.Nadja Awad har frågat socialtjänstministern vilka åtgärder hon och regeringen avser att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får rätt till färdtjänst samt om hon och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag. Interpellationen har överlämnats till mig.Under mandatperioden har jag besvarat flera skriftliga frågor och interpellationer från riksdagsledamöter gällande de kommunala och regionala huvudmännens prövning av rätten till färdtjänst. I den ramlag (lag 1997:736 om färdtjänst) som reglerar rätten till färdtjänst anges att tillstånd till färdtjänst ska meddelas för dem som på grund av funktionshinder som inte endast är tillfälliga har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. Tillstånd till färdtjänst prövas enligt samma lag av kommuner eller i förekommande fall av den regionala kollektivtrafikmyndigheten.Regeringen ser allvarligt på de rapporter som har inkommit där det framgår att kraven för att bevilja tillstånd till färdtjänst för vissa grupper har skärpts utan att någon ändring i lagen har skett. Bara ansvariga huvudmän kan svara på hur vissa huvudmän kan göra tolkningen att exempelvis personer med synskada inte har funktionshinder som innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand. Även kommuner och regioner ansvarar för att leva upp till bestämmelserna i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.Regeringen har inte fattat beslut om att inkorporera den aktuella FN-konventionen i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer som rör inkorporering från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dessa rekommendationer bereds för närvarande i Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.

Fru talman! Jag tycker att det är lite roligt att ministern var sen till sin egen debatt. Detta är den minister som är ansvarig för svenska tåg över hela landet. De har sämre punktlighet än tågen i Ukraina.Jag återgår nu till ämnet för debatten, fru talman.Statsminister Ulf Kristersson kan resa vart han vill i Sverige. Han kan ta tjänstebilen för att komma till jobbet, flyga till västkusten för att delta i en konferens, hyra en yacht en sen sommarkväll med familjen eller till och med åka tåg eller buss för att besöka en förskola eller ett äldreboende. Min huvudpoäng är att han har friheten att ta sig överallt i Sverige om han vill.Den friheten vill dock inte han, regeringen eller Sverigedemokraterna att personer med funktionsnedsättningar ska ha. Hans Löfdahl i Ulricehamn är synskadad. Han har äntligen, efter ett år som arbetslös, fått en provanställning i Skara, men han har svårt att ta sig dit. Trots att han är beviljad färdtjänst får han inte arbetsresor av kommunen. I stället får han resa kollektivt minst fyra timmar om dagen, med bussbyten som försvåras av hans synnedsättning. Nu, när arbetslösheten är rekordhög, vet han inte om han kan behålla jobbet.Mikael Haraldsson fick ställa in sina midsommarplaner när resan från Malmö till Helsingborg och tillbaka skulle kosta över tusenlappen.Lisbeth Olin vet inte hur hon ska ha råd att åka och handla – i Malmö är färdtjänsten nämligen tre gånger så dyr.Ystadbon Benny Rosdahl har svårt att se och svårt att gå. Efter 15 år bestämde Skånetrafiken plötsligt att han inte längre får färdtjänst. Sedan han blev av med färdtjänsten åker han inte längre till Fontänhuset i Malmö, där han annars har deltagit i sociala aktiviteter varje vecka. Han säger: Nu är jag mer hemmasittande, och jag tycker inte om det.Människor med funktionsnedsättningar förlorar sitt arbete, blir fattigare och kan inte semestra eller delta i sociala aktiviteter i Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons Sverige. Synskadade ska inte behöva riskera livet för att kunna röra sig ute i samhället.Fru talman! Jag förstår att regeringens alla ministrar och deras miljardärer och mångmiljonärer till kompisar inte påverkas av de här problemen. Jag förstår också att man hellre vill vända sig till höginkomsttagarna, som tar flyget, lyxyachten eller bilen. Men färdtjänsten fungerar inte, och det är regeringen som är ytterst ansvarig för att den inte fungerar över hela landet. Jag vill hoppas att regeringen och Sverigedemokraterna tycker att det är ett problem att personer med funktionsnedsättningar tvingas leva i ofrihet, isolering och fattigdom när färdtjänsten inte längre är tillgänglig för dem eller när den är för dyr.Lagstiftningen är trasig, domstolspraxisen är problematisk och kommunerna och regionerna är underfinansierade. Frågan ligger just nu på regeringens bord. Myndigheten Trafikanalys har redan föreslagit att lagen förtydligas, bland annat genom att den utgår från ett dörr-till-dörr-perspektiv, alltså individens faktiska förmåga att resa hela vägen självständigt. Den utredningen har legat och dammat hos regeringen i nästan tre år utan åtgärd. Jag tycker inte att den här regeringen ska lägga ansvaret på någon annan.Ämnar regeringen att plocka upp och damma av Trafikanalys utredning för att se till att var och en får den färdtjänst man har rätt till och att man har råd med den?

Fru talman! Jag sa redan i mitt första inlägg att regeringen ser allvarligt på de rapporter som har inkommit där det framgår att kraven för att bevilja tillstånd till färdtjänst för vissa grupper har skärpts utan att någon ändring i lagen har skett.Samtidigt – och det här vet Nadja Awad – är det ju de regionala och kommunala huvudmännen som har ansvaret. Bara de ansvariga huvudmännen kan svara på hur de till exempel kan göra tolkningen att en person med synskada inte har ett funktionshinder som innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand.Den rapport som ledamoten hänvisar till gjordes under pandemin och presenterades kort därefter. Efter att ha tittat på de rapporter som har kommit efter den nyss nämnda, och på Trafikanalys egen statistik, kan jag konstatera att antalet färdtjänsttillstånd per invånare år 2024 var på ungefär samma nivå som före pandemin. Det skedde alltså en tydlig nedgång både i antalet tillstånd och i antalet färdtjänstresor under pandemin, och det går därför inte att utesluta en pandemieffekt.Vi ser som sagt allvarligt på de rapporter som har inkommit. För att få ett betydligt bättre underlag har vi gett Transportstyrelsen i uppdrag att identifiera skillnader i tillämpning mellan de olika tillståndsgivarna; vi beslutade om detta i förra veckan.Vi kan redan nu konstatera att det finns skillnader. I KD-styrda Örebro län har antalet färdtjänsttillstånd per invånare ökat med 24 procent jämfört med före pandemin. Samtidigt har färdtjänsttillstånden per invånare minskat med nästan 16 procent i Västerbotten, där Vänsterpartiet är med och styr. Jag tror inte att vi ska göra det här till en partipolitisk fråga.Regeringen ser allvarligt på de rapporter som har inkommit. Vi menar att det är upp till huvudmännen att svara på hur de kan göra den här tolkningen. För att vi ska få ett bättre underlag som är uppdaterat utifrån hur det ser ut i dag har Transportstyrelsen, som jag redogjorde för, fått i uppdrag att utreda skillnader när det gäller vilka kriterier som tillämpas vid tillståndsgivning. Detta underlag kommer att bli ett viktigt stöd för ansvariga myndigheter i arbetet med att analysera hur de kan ta fram bättre riktlinjer för beslut, så att alla som är i behov av färdtjänst också får det.

Fru talman! Ministern hänvisade till de regionala huvudmännen och till att de tolkar lagen fel. Det stämmer helt och hållet.Utifrån rådande rättspraxis har vi sett en utveckling där man även om man får färdtjänsttillstånd kanske inte kan utnyttja det på det sätt man vill, och en del får inte ens färdtjänsttillstånd, oavsett om det är en blåbrun eller rödgrön region eller kanske en blandning av fler partikulörer.Ministern påstår att det inte finns tillräckligt med information om hur det ser ut runt om i landet och om vilka förändringar som behövs i både lag och finansiering. Men denna information har vi redan, för den fick vi när Trafikanalys presenterade sin utredning för nästan tre år sedan. Regeringens beslut att begrava färdtjänsten i ännu en utredning är en stor besvikelse, för det innebär att personer med funktionsnedsättning, till exempel synnedsättning, åter behöver vänta på sin rätt till färdtjänst för att de precis som alla andra ska kunna ta sig till arbete, studier och fritidsaktiviteter. Varför ska de behöva vänta ännu ett år när vi redan vet vad problemet är och hur vi kan lösa det?Vänsterpartiet tycker inte att färdtjänsten ska begravas i ytterligare en utredning, för den utredningen behövs inte. Varför behövs den inte? Jo, för att den utredning vi redan har menar att rättspraxis har utvecklats på ett sätt som inte återspeglar lagens intentioner. Lagen om färdtjänst anger att den tjänst som anordnas ska vara av god kvalitet, men i lagstiftningen preciseras inte närmare vad detta innebär. Samtidigt har landets tillståndsgivare olika ambitioner och ekonomiska förutsättningar när det gäller att bevilja färdtjänsttillstånd och vad det är möjligt att använda färdtjänsten till. Paralleller dras också till hur den allmänna kollektivtrafiken fungerar, vilket har betydelse för hur och när den enskilde får resa.Sammanfattningsvis har tolkningen av lagen lett till att färdtjänsten inte fungerar. Detta vet vi genom utredningen från 2023. Därför föreslår Trafikanalys förtydligande av kriterierna i lagstiftningen för färdtjänsttillstånd. Man föreslår att lagen bör förtydligas så att den utgår från det jag nämnde inledningsvis, nämligen dörr-till-dörr-perspektivet, alltså individens faktiska förmåga att resa hela vägen självständigt.Detta förslag har varit föremål för beredning på Landsbygds- och infrastrukturdepartementet i nästan tre år. Men minister Andreas Carlson tycker att ytterligare ett år av utredande är en bra åtgärd. Denna passivitet tvingar ännu fler synskadade till isolering och inlåsning, och de förlorar sina jobb när de inte kan ta sig dit.Varför väljer man att tillsätta en ny utredning i stället för att agera här och nu? Man har ju redan all information i utredningen från 2023.

Fru talman! Det enkla svaret är att det har kommit mycket mer information sedan dess. En rapport som kom 2024, alltså efter Trafikanalys utredning, visar att antalet färdtjänsttillstånd är tillbaka på ungefär samma nivå som före pandemin men att de i exempelvis Örebro län har ökat med 24 procent jämfört med före pandemin. Detta illustrerar att det finns olikheter som behöver kartläggas. Nadja Awad säger att all information redan finns, men i Västerbotten, där Vänsterpartiet är med och styr, har tillstånden minskat med nästan 16 procent. Det sätter fingret på att vi behöver ha ett underlag som tydliggör de skillnader vi ser allvarligt på för att de åtgärder man sedan genomför ska träffa de problem som människor möter. Trafikanalys mätpunkt var under pandemin, och efter det har färdtjänsttillstånden ökat. Då är det rimligt att göra en förnyad analys av hur det ser ut i olika delar av landet så att åtgärderna man vidtar träffar problemen, som både Nadja Awad och jag anser behöver lösas, på ett mer ändamålsenligt sätt. Samtidigt finns det i dag inget som hindrar att regioner, till exempel KD-styrda Örebro län, är mer generösa. Det är alltså detta vi vill kartlägga i den analys Transportstyrelsen har fått regeringens uppdrag att genomföra.

Fru talman! Det här handlar om att oberoende av region får inte personer med funktionsnedsättning rätt till färdtjänst. Vi behöver inte mer information om det, för all information finns redan. Vi ser den i nyhetsrubrikerna, och den finns i utredningen från 2023. Dessutom gör Myndigheten för delaktighet årligen en uppföljning av funktionshinderspolitiken. Där konstateras att färdtjänsten inte fungerar, något som personer med funktionsnedsättningar kan intyga.Vi behöver en lösning här och nu, och all information finns som sagt redan. Om Transportstyrelsen skulle konstatera samma sak som utredningen har det gått ytterligare ett år utan att något har gjorts. Regeringen är extremt passiv när det gäller att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får rätt till samma livsvillkor som alla andra. Detta gäller inte bara färdtjänst utan även LSS, hjälpmedel, arbetsmarknad och rätten till teckenspråk som modersmål. Inom en rad samhällssektorer ser vi en lathet från regeringen när det gäller personer med funktionsnedsättning. Man gör absolut ingenting.Trafikanalys menar att i rättspraxis tolkas lagen fel och att lagen därför behöver förtydligas så att den utgår från ett dörr-till-dörr-perspektiv. Är regeringen och ministern beredda att plocka upp utredningen här och nu för att gå vidare med förslaget? Eller har man fastnat i att man behöver mer information? Ja eller nej?

Fru talman! Vi fortsätter att bereda Trafikanalys utredning och förslag. Vi anser att vårt uppdrag till Transportstyrelsen kan komplettera denna beredning, och därför har vi gett Transportstyrelsen detta uppdrag.Jag skulle ta ledamotens kritik på ännu större allvar om det inte var så att färdtjänsttillstånden har minskat med nästan 16 procent i en av de få kommuner där Vänsterpartiet är med och styr, Västerbotten.Det är viktigt att gå till botten med de skillnader som finns och att vi får ett bra underlag så att de som är i behov av färdtjänst också får det. Att göra detta till en polemisk och partipolitisk fråga och anklaga regeringen för lathet samtidigt som man själv är med och styr i en region där färdtjänsttillstånden minskar tjänar inte dem som är i behov av färdtjänst.Fru talman! Jag har varit tydlig med att regeringen ser allvarligt på de rapporter som har inkommit där det framgår att kraven för att bevilja tillstånd för vissa grupper har skärpts utan att någon ändring i lagen har skett. Jag upprepar därför det jag sa i mitt svar: Bara ansvariga huvudmän kan svara på hur vissa huvudmän kan göra tolkningen att exempelvis personer med synskada inte har funktionshinder som innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand. Även kommuner och regioner – som har ansvaret för färdtjänst – ansvarar för att leva upp till bestämmelserna i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.Regeringen kommer att fortsätta att följa detta, och vi har gett Transportstyrelsen ett viktigt uppdrag för att den som har rätt till färdtjänst också ska få det.Tack för debatten!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.