Till innehåll på sidan

Priset på insatsvaror och jordbrukets lönsamhet

Interpellationsdebatt 29 april 2022

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 61 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! Staffan Eklöf har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att vända den negativa utvecklingen i det svenska lantbruket och i svensk livsmedelsproduktion.

Vi har nu den allvarligaste säkerhetspolitiska situationen sedan andra världskriget, som en följd av Rysslands invasion av Ukraina. Det skapar stor osäkerhet och bidrar till ökade priser på insatsvaror som till exempel foder, energi och drivmedel. Samtidigt är bedömningen fortsatt att höga avräkningspriser på flertalet jordbruksvaror till del kompenserar för de ökade kostnaderna.

För att stärka Sverige i denna extraordinära situation har regeringen aviserat åtgärder på kort och lång sikt som riktas mot både företag och konsumenter.

För att på kort sikt underlätta för lantbrukare och växthusföretag aviserade regeringen den 25 april ett krispaket på drygt 2 miljarder kronor till jordbruket. Regeringen föreslår ett förstärkt stöd till animaliesektorn på knappt 1,6 miljarder kronor, ett utökat Norrlandsstöd på 50 miljoner kronor och en retroaktiv återbetalning av dieselskatten under perioden 1 januari 2022-30 juni 2023 som beräknas belasta statsbudgeten med cirka 400 miljoner kronor. Till det kommer ett aviserat stöd till lantbruket på 1,1 miljarder kronor i ökad nedsättning av dieselskatten och stöd till animaliesektorn.

Med dessa förslag och de åtgärder som tidigare har aviserats har regeringen sammanlagt presenterat åtgärder för cirka 3,1 miljarder för att stötta det svenska lantbruket och yrkesfisket. Det är viktiga åtgärder för att fortsätta att trygga svensk livsmedelsproduktion.

Jag vill betona regeringens långsiktiga arbete för att stärka konkurrenskraften i svenskt jordbruk. Detta görs i linje med livsmedelsstrategin och genom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Sammanlagt har tre handlingsplaner för livsmedelsstrategin beslutats. En är slutförd, och de två som pågår innefattar insatser som är beslutade för 2022 på cirka 200 miljoner kronor. 200 miljoner kronor årligen är fortsatt beräknat fram till 2025. I handlingsplanerna ingår bland annat satsningar på forskning och innovation, regelförenkling och kompetensförsörjning. Inom ramen för livsmedelsstrategin görs även långsiktiga satsningar på den svenska livsmedelsexporten, som är ett viktigt verktyg för att öka konkurrenskraften i den svenska livsmedelskedjan.

Utformningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är ett viktigt verktyg för att stärka det svenska jordbruket. I den kommande strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken har regeringen föreslagit att drygt 60 miljarder kronor avsätts, och till det lägger vi cirka 4 miljarder kronor i nationella åtgärder som avser hela programperioden.

Även på EU-nivå vidtas åtgärder som ska underlätta för jordbruket i denna svåra situation. Bland annat har EU-kommissionen vidtagit ett antal åtgärder som regeringen stöder: ett tillfälligt krisramverk för statsstöd som gäller fram till den 31 december 2022, ett stödpaket om 500 miljoner euro, ett stöd för privat lagring av griskött i syfte att stärka grisköttssektorn samt ett undantag från vissa förgröningskrav inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Där ingår att öppna upp för odling på ekologiska fokusarealer med bibehållet stöd.

Sammanfattningsvis arbetar regeringen med ett stort antal åtgärder på både kort och lång sikt för att stärka konkurrenskraften i det svenska lantbruket och i svensk livsmedelproduktion.


Anf. 62 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vill med denna interpellation debattera jordbrukets lönsamhet och förutsättningar i kostnadskrisens tid och inte minst därefter. Debatten har skjutits upp. Så blir det ibland - det är helt okej - men den får kanske därmed en lite annan karaktär, eftersom den samlade oppositionen nu har drivit igenom och, i förrgår, beslutat i kammaren om ett stort antal förbättringar för lantbrukets lönsamhet och förutsättningar. Det handlar om att öka det befintliga krisstödet till gris- och fjäderfäsektorn samt om ytterligare krisstöd till mjölk-, nötkötts- och fårföretag. Det rör sig om minst 1 ½ miljard.

Regeringen ska på EU-nivå aktivt driva att ett gruppundantag från statsstödsreglerna införs för animaliesektorn. Detta skulle kunna innebära ytterligare 1 ½ miljard kronor. Regeringen ska agera för att ge jordbrukare möjlighet att nyttja så mycket av sin mark som möjligt utan att det påverkar förgröningsstödet. Regeringen ska också återkomma snarast med förslag på ett tillfälligt undantag från EU:s statsstödsregler för att stödja växtodlingsföretag. Här finns ett utrymme på upp till 1 miljard kronor.

Regeringen ska ta fram en lösning för att kunna återbetala dieselskatt retroaktivt från den 1 januari i år samt utöka det så kallade Norrlandsstödet maximalt under 2022.

Nu är det viktigt att understryka att det är avgörande att regeringen agerar skyndsamt för att genomföra det som riksdagen har beslutat. Lättnaderna får inte komma för sent.

Om någon tittare tror att jordbrukets kostnadsläge är en liten fråga för ett begränsat antal personer vill jag säga följande:

De ökade livsmedelspriserna bidrar till den ökade inflationen, liksom de höga drivmedelspriserna gör. På ökad inflation följer höjd ränta; i går aviserade Riksbanken mycket riktigt att räntan höjs.

Kostnadsutvecklingen i lantbruket och för drivmedel leder alltså till att medborgarna får dyrare drivmedel, dyrare livsmedel och dyrare boende, även på Södermalm.

Konsekvenserna för vår livsmedelsberedskap är uppenbara. För lantbrukets vidkommande är det också viktigt att hålla nere inflation och ränteökningar, eftersom många lantbruksföretag har stora lån. Det är alltså bråttom.

Den andra frågan om jordbrukets lönsamhet är den om långsiktig lönsamhet. Den som tror att kriserna i jordbruket har skapat den låga lönsamheten har fel. Tvärtom är det den kroniskt låga lönsamheten som har gjort jordbruket sårbart.

Svenska jordbrukares konkurrensvillkor måste permanent göras mer lika de villkor som deras konkurrenter i andra EU-medlemsstater har. Tillfälliga krispaket är inte tillräckliga för att återställa hopp och framtidstro, och inte heller för att skapa de ekonomiska marginaler som saknas i dag och som skulle ha dämpat denna och andra krisers effekt. Kortsiktigheten är en del av problembilden.

Ministerns svar hänvisar till livsmedelsstrategin för det långsiktiga perspektivet, och visst innehåller livsmedelsstrategin många bra satsningar, inte minst upprättandet av strukturer för interaktion, såsom Sweden Food Arena, forskningssatsningar och ökat tillgängliggörande av nya växtskyddsmedel.

Saken är den att fördröjningen när det gäller mer pengar till jordbrukarna är lång. Initiativen måste kompletteras med åtgärder som permanent sänker omkostnaderna för svenska jordbrukare. Det är mycket som inte realiseras när kostnadsläget är för högt. Man kan inte på samma sätt utnyttja ny teknik, ny kompetent arbetskraft eller exportkanaler om kalkylen inte går ihop.

Mot bakgrund av vad jag har sagt undrar jag om regeringen kan tänka om och permanenta vissa av de tillfälliga satsningarna. Kanske den lägre dieselskatten? Det är ju det som behövs.


Anf. 63 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! Det är inte första gången som Staffan Eklöf och jag står här. Jag vill påminna Staffan Eklöf om den olagliga invasion som Ryssland har gjort av Ukraina och som har skapat det här. Jag vill också påminna ledamoten om de beroenden och de sårbarheter som vi har kunnat se efter Rysslands invasion av Ukraina, bland annat beroendet av diesel och andra varor, till exempel handelsgödsel.

Här är det enormt viktigt att vi gör det som Socialdemokraterna vill och som regeringen står för, det vill säga den klimatomställning vi behöver. Vi behöver producera de här insatsvarorna själva.

Det låter nästan som att Staffan Eklöf och jag delar den åsikten, men medan ledamoten hellre vill sänka skatten på diesel permanent ser jag hellre att vi gör oss oberoende av den typen av insatsvaror.

De förslag som regeringen har lagt fram har vi lagt fram till Sveriges riksdag därför att de är träffsäkra och effektiva och därför att de går att genomföra. Det gruppundantag som ledamoten pratar om försökte vi från regeringens sida att driva nere i EU. Det krävs ju att alla länder ställer sig bakom gruppundantaget, och det gjorde de inte vid det mötet. Vi har inte heller fått till oss att det finns någon väg framåt i detta. Däremot gör vi naturligtvis alltid det som EU-nämnden och andra talar om för oss. Gruppundantaget har vi försökt att driva.

Det paket vi lägger fram för att stötta svenskt jordbruk, eftersom vi också vill säkra svenskt jordbruk och stärka Sverige, är åtgärder som är genomförbara här och nu.

Det är precis som ledamoten säger: De höga kostnaderna för jordbruket behöver tas hand om nu, så att vi säkrar årets skörd, stärker det jordbruk som vi har och stärker det jordbruk som vi har på kort sikt.

På lång sikt jobbar vi vidare med livsmedelsstrategin. Vi vill se ökad livsmedelsproduktion, fler svenska bönder i Sverige och mer svensk mat på svensk tallrik.

Det är ju inte nattsvart. År 2020 såg vi att lönsamheten i jordbruket ökade. Vi såg att livsmedelsberedningens lönsamhet ökade. Vi såg också att handeln ökade. Livsmedelsstrategin har naturligtvis spelat roll - vi ser att lönsamheten ökat i alla led.

Jag skulle önska att vi var fler som talade väldigt gott om svenskt jordbruk som den framtidsbransch den är. Är det någonting som vi behöver varje dag, både jag och ledamoten, är det mat. Jag tycker att det är väldigt bra när vi också väljer svensk mat på vår tallrik, för det är ett sätt för oss konsumenter att stärka svenskt jordbruk.


Anf. 64 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Först vill jag poängtera att jag helt håller med ministern om att vi ska köpa svenskt. Det är bra på många sätt.

Jag håller också med om att den kris vi har nu är väldigt speciell. Till stora delar hänför den sig till Ukrainakriget och de beroenden som finns. Men jordbruket har hankat sig fram i många år, för att inte säga årtionden. Det finns politiska orsaker till det. Man har ett helt annat kostnadsläge än de konkurrenter man har i övriga EU.

Jag vill också kommentera detta med permanent sänkt dieselskatt. Det ska gälla tills alternativ finns. I dag finns inga alternativ som är ekonomiskt gångbara. Sätter man krav på biodrivmedel i dag är det lika med import. Ungefär 90 procent av drivmedlen importeras i dag. Dock såg jag i förrgår att det kom en nyhet från Chalmers tekniska högskola om framsteg i cellfabriker. Man kan använda skogsmaterial på ett sätt som ger större utbyte och i framtiden lägre kostnader. Det är inte framme i dag och kommer inte att vara det nästa år, utan det dröjer några år. Men då kan det bli konkurrenskraftigt.

Det är bra att regeringen gör som riksdagen vill. Jag förutsätter att regeringen fortsätter att försöka få igenom gruppundantag på olika kreativa sätt enligt riksdagens önskemål.

Vi sverigedemokrater har en helt annan vision för svenskt jordbruk. Vi ser framför oss permanent sänkta omkostnader som möjliggör en rimlig konkurrenssituation för våra lantbrukare. Sänkta kostnader ger större möjligheter, större framtidstro och mer investeringar. Det ger i sin tur högre lönsamhet, vilket ger ännu större möjligheter, framtidstro och investeringar. Denna positiva spiral underlättar också rekrytering och generationsskiften, vilket i sin tur driver på den positiva spiralen ytterligare.

Vi vill lämna den nuvarande negativa spiral som jordbruket är inne i genom att satsa ordentligt och permanent för att kunna bege oss in i en positiv spiral. Om vi gör så kanske den nuvarande krisen för jordbruket blir den sista. Vi kanske inte behöver diskutera några fler krispaket här i kammaren. Det vore ju toppen! I stället får vi en växande näring, en ökande livsmedelproduktion och en blomstrande landsbygd. Vill inte ministern följa med Sverigedemokraterna in i denna positiva spiral?


Anf. 65 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! Jag är oändligt positiv varje dag, vill jag tala om för ledamoten. Jag kan tala om att det är därför som vi också lade fram den strategiska planen i den gemensamma jordbrukspolitiken. Där handlar det just om det som ledamoten pratar om. Det handlar om att satsa mer på unga jordbrukare. Det handlar om att satsa mer på ett aktivt jordbruk. Det handlar också om att stötta den underliggande konkurrenskraften. Där är jag och ledamoten eniga. Vi behöver ett konkurrenskraftigt och starkt jordbruk. Vi behöver också en ökad livsmedelsproduktion. Vi behöver stärka Sverige, och vi behöver helt enkelt se till att man har de bästa förutsättningarna.

Det är också därför vi har livsmedelsstrategin, som vi har haft en stor enighet om och som den socialdemokratiska regeringen tog fram. Det handlar om ökad livsmedelsproduktion. Det handlar om konkurrensvillkor och minskat regelkrångel. Det handlar om att se till att vi på alla sätt får ett jordbruk som producerar mer och administrerar mindre, ledamoten. Det är bland annat det som är syftet.

Vi har gjort en massa även i handlingsplanerna i livsmedelsstrategin. Flera åtgärder har vidtagits på förenklingsområdet. Redan i och med den första handlingsplanen vidtogs åtgärder för att höja kompetensen inom livsmedelskontrollen. Det gavs i uppdrag åt Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tillväxtverket att utveckla digitala tjänster som bidrar till förenklad information. Man satsade på guidning och service till företag i livsmedelskedjan för att göra det enklare att starta och driva företag samt underlätta företagens myndighetskontakter.

I handlingsplan två gjordes betydande satsningar på förenklingsarbetet för företag inom livsmedelskedjan. Tillväxtverket ska för några centrala grenar inom livsmedelskedjan skapa tjänster för sammanhållna guidade processer. I handelsplan två kom också uppdrag om att identifiera regler som försämrar konkurrenskraften, tillväxtmöjligheterna eller innovationsförmågan för företagen i livsmedelskedjan.

Vad som är starkt i livsmedelsstrategin är att den rör hela kedjan, från jordbrukets goda produkter till export. Vi såg till och med att exporten ökade av svensk mat. Vi såg också att fler åt svensk mat under pandemin; handeln har en märkning som säger att maten är svensk. Nu ser vi att det backar lite när vi äter lunch på restauranger igen. Det är inte lika mycket svensk mat där.

Regeringen gör alltså väldigt mycket för att stärka den underliggande konkurrenskraften hos jordbruket. Just nu genomgår jordbruket en kris på grund av höga priser på insatsvaror. Men den här socialdemokratiska regeringen har tagit ansvar - i mjölkkrisen, vid torkan och i den här krisen. Det är precis på det sättet en ansvarsfull regering ska agera.


Anf. 66 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Ministern pratar om långsiktiga åtgärder och nämner den strategiska planen. Men då påminner jag mig om att den saknar tillräckliga medel. Både LRF och Jordbruksverket säger att det saknas 1 miljard för att kunna komma upp till målsättningarna i livsmedelsstrategin. M, KD och SD har lagt de pengarna för kommande programperiod, och vi hoppas att Socialdemokraterna vill göra likadant.

Som jag var inne på tidigare finns det många bra delar i livsmedelsstrategin. Det som saknas är minskade omkostnader. Det skulle utgöra den hävstång som gör att livsmedelsstrategin får effekt.

Jag vill helt kort kommentera lönsamhetssiffrorna och den ökade försäljningen av svenskt kött. Det kan delvis vara en coronaeffekt. Lönsamhetskurvorna fick vi se i går i utskottet. Det var nätt och jämnt lönsamhet.

Jag noterar slutligen att vi inte har talat om tillgången på gödningsmedel, som var en del av problembeskrivningen i min interpellation. Sveriges beroende av import av konstgödsel måste brytas, som ministern var inne lite på i det första anförandet. Det finns idéer nära tillämpning om hur man kan tillvarata både kväve och fosfor från avloppsslam på ett säkert sätt och hur man kan utvinna fosfor ur svenska gruvor och gruvavfall. Dessa satsningar bör uppmuntras och stödjas.

Ett hinder är högre kostnader. Det gäller även konstgödselproduktion med hjälp av fossil energi. Här är lösningen också att öka lönsamheten i svenskt jordbruk. Det skulle nämligen skapa en större betalningsförmåga för våra lantbrukare, som är avnämare av produkterna. Det möjliggör fler alternativ och sporrar dem som utvecklar nya metoder för nya gödningsmedel.

Detta gör att lönsamheten är en nyckelfaktor. Är det här tillräckligt för ministern för att hon ska vilja göra kostnadsminskningarna permanenta?


Anf. 67 Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

Fru talman! Jag tackar Staffan Eklöf för denna viktiga debatt.

Jag tror att jag måste påminna ledamoten om att konkurrenskraften i svenskt jordbruk också beror på vad man betalar för produkten. Vi har kunnat se högre avräkningspriser under den här perioden. Bonden måste ju ha betalt. Hela kedjan ska vara lönsam, men då måste också primärproduktionen vara lönsam.

Det ledamoten tar upp om beroenden och sårbarheter instämmer jag i. Det är väldigt sårbart. Vi har osunda beroenden, till exempel av dieseln, där vi inte på något sätt kan styra priset, och handelsgödseln, som vi till stor del har handlat där vi inte längre handlar.

Som ledamoten säger finns det många bra initiativ för att kunna producera egen gödsel. Men som ledamoten också säger är vi inte där än; det kommer att ta en liten stund.

Därför tillsatte vi en utredning i dag som handlar om livsmedelsberedskap. Den ska också titta på de beroenden och sårbarheter Sverige har. Det handlar inte bara om det man får betalt för produkterna. Det börjar med insatsvarorna för att man ska klara av dem. Här behöver vi bryta de osunda beroenden vi har, för de skapar en sårbarhet i svensk livsmedelsproduktion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2021/22:433 Priset på insatsvaror och jordbrukets lönsamhet

av Staffan Eklöf (SD)

till Statsrådet Anna-Caren Sätherberg (S)

 

Priserna på drivmedel och energi skjuter i höjden. Detta påverkar Sverige i bred bemärkelse. En vital näring som påverkas kraftigt är det svenska lantbruket och livsmedelsproduktionen. Specifikt för just livsmedelsproduktionen är att centrala insatsvaror, exempelvis gödsel, rusar i pris. Nu larmar Sveriges lantbrukare om att situationen börjar bli ohållbar. Läget är allvarligt och det behövs kraftfulla åtgärder här och nu.

Redan innan kriget i Ukraina bröt ut hade priserna på gödsel skjutit i höjden. Mellan oktober 2020 och oktober 2021 steg priserna för produktgrupperna gödnings- och jordförbättringsmedel med 98,2 procent, enligt Jordbruksverket.

Samtidigt som svenska lantbrukare går på knäna ökar statens intäkter på grund av drivmedelsskatterna, vilka ökar med de rusande drivmedelspriserna. För statens del innebär detta att skatteintäkterna har ökat motsvarande drygt 1 miljard kronor varje månad (enligt uträkning från SVT). Detta anser vi är helt orimligt. Ett första steg är givetvis att minska reduktionsplikten från dagens dryga 30 procent till 5 procent. Vidare behöver övriga skatter ses över i syfte att få ned drivmedelspriserna.

I november förra året bedömde Lantbrukarnas Riksförbund att kostnaderna för ett urval av lantbrukets viktigaste insatsvaror hade ökat med 4,1 miljarder kronor på årsbasis. Den kalkylen var för tre veckor sedan uppe på 8,2 miljarder kronor, sålunda en fördubbling av kostnaderna. Sedan dess har nya priser på gödning kommit som ger ytterligare 2,5 miljarder till totalkalkylen.

En av de yttre orsakerna till denna prisökning är att det vid tillverkningen av konstgödsel används gas, och på grund av strypt import av rysk gas har priset på konstgödsel som en konsekvens stigit kraftigt.

Höjda avräkningspriser har ännu inte tillnärmelsevis lyckats kompensera för kostnadsökningarna för de flesta livsmedel. Med tanke på att en stor del av de ökade kostnaderna har sitt ursprung i skatter och krav som ställs i Sverige och inte i konkurrerande EU-medlemsstater torde avräkningspriserna heller aldrig kunna kompensera helt för den försämrade situationen.

En annan konsekvens av lantbrukets ökade omkostnader är att även livsmedelspriserna stiger. De stegrande matpriserna, tillsammans med rusande drivmedelspriser, driver upp inflationen, vilken steg markant i februari. Det är de högsta nivåerna sedan december 1993, vilket i huvudsak kan tillskrivas de ökade matpriserna och drivmedelskostnaderna. Inflationen enligt KPIF-måttet steg till 4,5 procent i årstakt i februari. Det var högre än marknadens förväntningar, som låg på 4,1 procent. Det är också en uppgång från januari då inflationstakten var 3,9 procent.

Effekterna för lantbruket dämpas i år av att en del av gödningen redan är inskaffad till något lägre pris. Om de internationella konflikterna blir utdragna kan gödselinköp för 2023 års odling orsaka ännu sämre lönsamhet och omfattande produktionsnedläggning. I kölvattnet av en utdragen kostnadsökning för drivmedel och gödning samt därpå följande ökning av livsmedelspriser, med resulterande inflation, kan också behovet av räntehöjningar öka. En höjd ränta kan få stor påverkan på svensk ekonomi och svenskars ekonomiska situation.

Det finns alltså all anledning att agera offensivt nu. Två saker måste göras.

Kostnaden för svenskt jordbruk måste minska för att undvika produktionsnedläggning. Lösningen är att permanent göra konkurrensförhållandena för svenska lantbrukare mer lika de som deras konkurrenter i andra EU-medlemsstater har. Tillfälliga krispaket är inte tillräckliga för att återställa hopp och framtidstro. De är inte heller tillräckliga för att skapa de ekonomiska marginaler som saknas i dag och som skulle ha dämpat denna och andra krisers effekter. Kortsiktigheten är en del av problembilden. Drivmedelsskatter och elskatter måste minska till en nivå motsvarande den som råder i de medlemsstater som svenska jordbrukare konkurrerar med. Reduktionsplikten måste ned till resterande EU:s nivå. Löneavgiften bör slopas för tre anställda. Detta är åtgärder som Sverige kan göra ensidigt.

Sveriges beroende av import av konstgödsel måste brytas. Det finns idéer nära tillämpning om hur man kan tillvarata både kväve och fosfor från avloppsslam på ett säkert sätt och hur man kan utvinna fosfor ur svenskt gruvavfall. Dessa satsningar bör uppmuntras och stödjas. Ett hinder är högre kostnader. Det gäller även konstgödselproduktion med hjälp av fossilfri energi. Här är lösningen också att öka lönsamheten i svenskt jordbruk. Det skulle nämligen skapa en större betalningsförmåga för våra lantbrukare, som är avnämare av produkterna. Detta möjliggör fler alternativ och sporrar dem som utvecklar nya metoder.

Om detta görs kan svenskt jordbruk lämna den negativa spiral som det är inne i för tillfället och komma in i en positiv spiral. Livsmedelsproduktionen skulle öka från dagens ynka 50 procent av vad som behövs för att försörja oss svenskar. Det är viktigt för Sverige och det är viktigt för omvärlden när nu livsmedlen blir knappare. Kreativitet och investeringar skulle öka och landsbygden skulle blomstra. Alternativen skulle bli många fler. Detta i sin tur skulle möjliggöra framtida lönsamhetsökning, produktionsökning och marginaler att hantera framtida kriser.

Därför frågar jag statsrådet Anna-Caren Sätherberg följande:

 

Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att vända den negativa utvecklingen i det svenska lantbruket och i svensk livsmedelsproduktion?