den 6 februariInterpellation 2001/02:240 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitieminister Thomas Bodström om polisens organisation<a name="Temp"></a>Enligt uppgift kommer Polisförbundets rikstäckande undersökning,<a name="PassTempLäge"></a> som ska presenteras om några dagar, att visa på en katastrofal verklighet som vi kristdemokrater länge pekat på, polisens organisation har stora problem. Nedrustningen av rättsväsendet har lett till en utveckling som kräver kraftfulla politiska åtgärder. Både på landsbygd och i storstäder saknas resurser. Under sommaren 2001 tvingades många polisstationer hålla sommarstängt eller begränsa sina öppettider på grund av personalbrist. Antalet poliser i Sverige är för få, trots det som regeringen kallar historiens största satsning på polisen. Långa väntetider leder till att människor tar lagen i egna händer och urholkar förtroendet för polisväsendet. Polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet förbättras. Med för få poliser och långa avstånd blir läget allt sämre.Väntetider på i genomsnitt en timma i vissa län kan inte vara godtagbart.Min fråga till justitieministern blir därför:Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att möjliggöra för polisen att snabbt bemöta och nå fram till dem som utsatts för brott?

Interpellation 2001/02:240 av Marcelind, Ragnwi (kd) polisens organisation

Video

Fru talman! Ragnwi Marcelind har frågat vilka åt-
gärder jag avser vidta för att möjliggöra för polisen
att snabbt bemöta och nå fram till dem som har utsatts
för brott.
Det är viktigt för människors känsla av trygghet
att polisen snabbt kommer när någon behöver hjälp.
Jag är medveten om att utryckningstiderna ibland är
långa. Regeringen gör nu den största satsningen på
polisen någonsin. De ökade resurserna bör få till
effekt bl.a. att polisens utryckningstider förkortas.
Under budgetperioden fram t.o.m. 2004 höjs polisens
anslagsram med nästan 2 miljarder kronor utöver
pris- och löneomräkningen. Den stora satsningen
kommer att ge fler poliser och större resurser för att
förebygga och bekämpa brott. Fler civila specialister
ska anställas. Satsningen på att utveckla den lokala
polisen - närpolisreformen - skall fullföljas.
Utryckningstiderna påverkas bl.a. av antalet poli-
ser. Nu bedrivs polisutbildning såväl vid Polishög-
skolan i Solna som vid universiteten i Umeå och
Växjö. När antalet poliser ökar finns större möjlighe-
ter att snabbt bemöta och nå ut till dem som har ut-
satts för brott.
Utryckningstiderna påverkas också av polisens
arbetstider. Regeringen har i regleringsbrevet för år
2002 givit Rikspolisstyrelsen ett återrapporterings-
krav om arbetstiderna. Styrelsen ska redovisa bl.a.
hur arbetstiderna har anpassats till verksamhetens
behov.
I glesbygdsområden är frågan om polisens ut-
ryckningstider särskilt svår att lösa. Regeringen till-
kallade i december 2000 en särskild utredare. Utreda-
ren ska utreda och lämna förslag till ändringar som
innebär att polisens verksamhet renodlas så att poli-
sen i ökad utsträckning kan koncentrera sig på sin
centrala funktion att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Utredaren ska också se vilka
möjligheter det finns att komplettera polisens resurser
och insatser i glest befolkade delar av Sverige.
Jag vill avslutningsvis framhålla att regeringen
även fortsättningsvis avser att följa rättsväsendets
verksamhet och resultat och att utryckningstiderna är
av stort intresse i detta sammanhang.


Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!
Det var väl ungefär vad jag hade väntat mig.
Polisorganisationen har ju jätteproblem, och det
har ju också föranlett ett antal debatter den senaste
tiden, både i kammaren och i medierna. I debatt efter
debatt har jag hört justitieministern ha som mallsvar
detta att regeringen nu gör historiens största satsning.
Detsamma finns i svaret till mig i dag.
Då har jag försökt att tänka så här, när ministern
nöter in detta om satsningen gång på gång: Hur tän-
ker de människor som har drabbats av polisens vän-
tetider, som ringer och ringer till polisen utan att få
svar eller som får svaret att det inte finns någon polis
som kan komma? Vilka frågor skapar det här hos
poliskåren, som gnetar och sparar, och för polischefer
som t.o.m. måste säga upp folk för att pengarna inte
räcker? Ärligt talat, Thomas Bodström: Är ministern
själv övertygad om att det här är historiens största
satsning och att den är tillräcklig? I så fall, om justi-
tieministern är nöjd med det som det är nu, så undrar
jag: Vad är det då som gör att det inte fungerar ute i
verkligheten? Vad är det som gör att vi fortfarande
har ett bristfälligt antal poliser vilket gör att männi-
skor måste vänta? Var ligger felet? Vems är ansvaret?
Är det ett organisationsfel? Är det inte då ytterst
justitieministern och regeringen som bär ansvaret?
Justitieministern brukar hävda att det ska finnas
17 000 poliser år 2004. Vidhåller justitieministern det
med nuvarande utbildningstakt? Och i så fall: Var ska
då polisorganisationen hämta pengar för att anställa
de nya som kommer ut från Polishögskolan? Ska det
ske inom angivna ramar? Jag skulle vilja ha ett svar
på de här frågorna. Det här kommer naturligtvis att
påverka om vi kommer att kunna lösa problemet med
väntetider hos polisen.
Den senaste tiden har vi fått höra ministern tala
om någonting nytt: Han talar om "en om dan". Det
låter som en rekommendation om vitaminer, men det
handlar alltså om poliser som ska ut i verksamheten.
Det upplever jag som ett steg tillbaka från det minis-
tern tidigare har sagt. Då har han pratat om att vi nu
ska se till att 700-900 poliser årligen kommer ut från
polishögskolan för att klara nivån 17 000, vilket i
realiteten inte är möjligt fram till 2004 med den takt
som regeringen har beslutat om. Men nu är det "en
om dan". Det blir 365 per år, om inte jag räknar all-
deles fel, och då undrar jag: Vad är det som gäller,
Thomas Bodström?
Fram till 2010 kommer vi att förlora minst 5 500
poliser exklusive dem som kanske också kommer att
få pensioneras vid 60 års ålder. Hög medelålder och
pensionsavgångar framöver bidrar till att behovet av
nyrekrytering är mycket större än vad majoriteten vill
medge. Jag vill påstå att den här historiska satsningen
bara är en chimär och definitivt inte den vitaminin-
jektion till verksamheten som man skulle kunna få
associationer till vid tanken på "en om dan". Jag
skulle vilja att justitieministern utvecklar det här: Hur
ska vi kunna tillgodose människors förväntan på att
polisen ska komma när någonting har hänt när vi
stänger polisområden? 193 närpolisområden har
stängts de senaste åren, och vi har ett stort antal poli-
ser som står i tur att gå i pension. Fortsätt att utveckla
det, så vore jag tacksam!


Fru talman! Jag måste instämma med Ragnvi
Marcelind: När man fick se det här svaret var tanken
att det sades förra året och att det här året inleddes
med tal om att regeringen gör den största satsningen
på polisen som någonsin har skett. Det roliga mynta-
de uttrycket "en om dagen" kanske jag inte ska ta upp
som en vitamin, men "en om dagen" är ju precis vad
som skedde i motsatta riktningen när ni stängde Po-
lishögskolan ett par år. Det försvann en polis om
dagen under de åren. Nu ska ni försöka tuta i svenska
folket att det blir en ny polis om dagen. Men det sak-
nas ju så mycket poliser!
Jag kan tala om för justitieministern att jag i går
fick i min hand en sammanställning från Skåne. Det
saknas 200 poliser. Vad gäller förra året måste man
titta på avgångar och rekrytering. Avgångarna av
olika anledningar blev 70 stycken, medan rekryte-
ringen blev 71. Det blev inte "en om dan" - det blev i
Skåne en polis på ett helt år, och det är så det är ute
på fältet!
Sedan skulle jag vilja fråga justitieministern en
annan sak, och det gäller närpolisen, som är ett sådant
kärt ämne, och att satsningen på närpoliser ska full-
följas. Det är inte så länge sedan som polisfacket
gjorde en undersökning där det visade sig att den
verksamheten fick stryka på foten. Det var bara unge-
fär 20 % av deras totala arbetstid som användes just
till att förebygga brott och det som närpoliserna
skulle göra.
Vad säger justitieministern? Jag är intresserad av
att höra det. Har justitieministern någon uppfattning
om när närpolisen är utbyggd till en godtagbar nivå?


Fru talman! Det är inte jag som skriver interpella-
tioner och frågor som gör att jag måste stå här varje
vecka och tala om detta. Även jag tycker att det är
ganska tjatigt, eftersom det är alldeles för stor fixe-
ring vid siffror. Jag vill citera rikspolischefen. Han
säger att det är en alldeles för stor diskussion om
själva antalet. Jag håller med om det. Nu är det inte
jag som styr debatten, och jag är tvungen att svara på
de frågorna. Men jag vill understryka att det egentli-
gen inte är det allra viktigaste. Bl.a. har vi nu en situ-
ation med många äldre poliser som inte kan utföra sitt
arbete och som har sjukintyg. Det är ett mycket större
problem än antalet poliser.
Låt mig än en gång klargöra läget. Det gäller först
och främst ekonomin. I år kommer siffror som visar
37 miljoner plus för hela polisen. Jag använder Riks-
polisstyrelsens egna siffror. Det är inte någonting som
jag har räknat ut. Utgångsläget är 37 miljoner plus.
Under hela förra året fick jag gång på gång höra att
det skulle bli minus vid årsskiftet. Jag säger ingenting
om det. Det är preliminära siffror, och jag har också
använt fel siffror. Det är inget att säga om det. Men
nu kan vi konstatera att man hade fel i det avseendet
när man sade att det skulle vara minus vid årsskiftet.
Det är 37 miljoner plus.
Det är väldigt svårt att säga exakt hur stort antalet
poliser blir framöver. Det allra viktigaste är att vi nu
har gått från en till tre polisutbildningar. Låt mig
klargöra det som sades om nästan en om dagen eller
fyra i veckan osv. Det är netto som det talas om.
Fram till den 18 januari i år har det varit så. 700-900
är antalet utbildade. Det är skillnaden. Där är det
nästan två om dagen, om jag nu ska använda samma
uttryck. Det är antalet som påbörjat utbildning. Det är
också så att poliser slutar, bl.a. för att de är äldre. Det
har vi talat om tidigare. Men fortfarande är siffran
700-900. Det är Rikspolisstyrelsen egen målsättning
om utbildning. Fram till den 18 januari var det unge-
fär 250. Jag har inte de exakta siffrorna nu.
Det viktigaste är att utbildningen av poliser nu
fortsätter. Nya poliser kommer att gå ut i januari, och
nya poliser kommer att gå ut i juni. Antalet poliser
fortsätter att öka hela tiden. Den här satsningen
kommer att fortsätta. Om det inte är den största sats-
ningen ber jag Ragnwi Marcelind att säga när det har
gjorts större satsningar på polisen vid något annat
tillfälle än detta. Jag kommer att fortsätta att säga det
så länge jag får frågor om det och till dess att någon
nämner något annat tillfälle.
Det finns många andra saker. Bl.a. tar det i vissa
fall lång tid för polisen att komma. Det finns också
många andra faktorer än just antalet poliser. Det säger
sig självt att 17 000 eller 18 000 inte är någon direkt
avgörande fråga, även om det har sin betydelse. Jag
tror mycket på bl.a. den utredning som nu pågår om
de särskilda problem som finns i glesbygden. Där
måste man arbeta mycket förutsättningslöst och kan-
ske också använda sin fantasi för att kunna skapa ett
modernt polisväsende i framtiden i de regioner där
det är naturligt långa avstånd. Det gäller naturligtvis
inte bara poliser utan också sjukvård, brandkår och
många andra saker.
Det blir väldigt spännande att följa utredningen.
Man ser på om det i vissa fall inte är behov av poli-
ser, och t.o.m. poliser kan utföra andra uppgifter.
Andra människor inom t.ex. Räddningskåren kan
utföra enkla polisiära uppgifter vid trafikolyckor. Jag
vill inte binda upp mig för någonting. Men det är
väldigt viktigt att man tar hänsyn till de särskilda
behov, önskemål och förutsättningar som gäller i
andra delar av landet än i Stockholm.
Jag fick också en fråga om närpolisen. Det har re-
dan påbörjats ett arbete. Det kommer samtidigt med
att antalet poliser ökar, oavsett hur många det nu blir.
Jag tror oerhört mycket på närpolisen. Jag får åter-
komma till det i mitt nästa inlägg.


Fru talman! Det är oerhört intressant att justitie-
ministern än en gång tar upp de 37 miljoner som man
beräknar som ett överskott och nästan är stolt över
detta. Kan det måhända vara de pengar som man
skulle ha avsatt till en bättre löneutveckling för poli-
sen? Förhandlingarna stannade vid 2,2 %. Vi vet att
det inte är någon marknadsmässig löneökning för
människor som ska arbeta under en sådan press.
Dessutom bestämde man då att förhandla vidare om
individuella löneplaner lokalt i myndigheterna. Men
när man gjorde detta i Uppsala drog Rikspolisstyrel-
sen tillbaka pengar. Det fanns inte heller någon sub-
stans i det.
Jag återkommer till det som Maud tog upp om
Skåne. Det är rätt intressant. Jag var där i går och
skulle besöka bl.a. polisen på en liten ort. Jag behöver
inte säga var det var någonstans. Det har varit bestämt
sedan i somras. När jag kom dit var tyvärr polissta-
tionen i en ort med 10 000 invånare stängd eftersom
det var sportlov, och då fanns inga poliser på plats. I
går hade en person ringt till samma polisstation för att
få hjälp men hade blivit hänvisad till Kristianstad av
samma skäl som jag inte kunde besöka den. Därifrån
tar det en timme för att en bil ska kunna vara på plats.
Är detta godtagbart, ministern? Ministern står
också och säger att vi har sparat 37 miljoner mitt i
historiens största satsning. Ändå finns det inte till-
räckligt med poliser. Bara i Skåne säger polisen själv
att man behöver 400 nya poliser för att klara arbetet.
Samtidigt aviseras ett underskott på 70 miljoner fram
till år 2004. I Stockholm blir det inte alls några nya
poliser fram till år 2004. Antalet poliser kommer att
ligga ungefär på samma nivå, eller så blir det snarare
en minskning. Där räknar man med ett underskott på
200 miljoner fram till år 2004, och vi ska inte tala om
Västra Götaland. Jag var på besök där förra månda-
gen. Man ser inte ens några möjligheter att nyanställa
några poliser. Där har man dessutom stängt stationer i
flest närpolisområden, inte mindre än 52 stycken.
Ministern säger att närpolisreformen ska fullföl-
jas. Det står i svaret på min interpellation. Jag förstår
inte vad ministern menar. Hur ska man kunna full-
följa denna reform utan poliser? Närpolisreformen
kräver fler poliser och mer insatser. Det kostar kanske
mer på kort sikt men blir på lång sikt en besparing.
Jag vill inte argumentera för argumenterandets skull.
Men det är oerhört frustrerande när verkligheten
rimmar så dåligt med de påstådda historiska satsning-
arna.
Jag har nu fått reda på att det har kommit in en
JO-anmälan från en polis i Stockholms län som ifrå-
gasätter hur avskrivningarna går till. Är det godtag-
bart, Thomas Bodström, att polisen sitter i samord-
ningsgrupper och avskriver ärenden på löpande band
mitt under historiens största satsning? Det är alltmer
vanligt att man inte ens gör en förundersökning. Man
tar inte in handlingar i ärendet eller hämtar in video-
filmer från exempelvis kameraövervakning på banken
när det är uppenbara bedrägeriärenden etc. Kan man
då vidhålla att det är historiens absolut största sats-
ning?
Vad vill justitieministern åtgärda för att männi-
skor ska kunna känna trygghet i samhället? I området
runt Hässleholm har man nu gjort en undersökning.
Människorna där är otryggast i hela Sverige. Vad
beror det på? Det beror på att de vet att om de ska
ringa efter polisen när det hänt någonting dröjer det
en timme eller kanske mer, och då bryr de sig inte.
De försöker ta till egna vapen för att skydda sig själva
och sin egendom.


Fru talman! Vi står här och talar om antalet poli-
ser. Kanske några av åhörarna på läktaren tycker att
det är konstigt. Har det någon betydelse om det är
16 000 poliser, 19 000 poliser eller 20 000 poliser?
För oss politiker har det stor betydelse. Vi ska be-
manna och se till att det finns poliser i hela landet.
För dem som finns här utanför Riksdagshuset har det
kanske inte så stor betydelse. Men människor ska
kunna känna sig trygga. Det gör de inte i dag.
När det börjar bli mörkt ute, som just nu, vågar
inte unga tjejer och kvinnor vara ute hur som helst.
De väljer andra vägar att ta sig hem. De kanske inte
har pengar till taxi för att åka hem. Jag som inte är
stockholmare känner själv när jag är ute att jag vill
åka taxi och inte åka tunnelbana efter kanske klockan
åtta eller nio på kvällen. Den känslan finns hos många
människor. Den ska de inte behöva känna.
Jag såg att en äldre dam i Botkyrka hade en
färgsprejburk med sig i fickan för att hon skulle våga
gå ut. Det är den här känslan det handlar om.
Justitieministern är ju relativt ny här, och det är ju
ändå så att Socialdemokraterna aldrig har prioriterat
frågan om rättstrygghet tidigare. Det är nu den har
fått lite sving och blivit populär, särskilt inför valrö-
relsen för att få lite fart på debatten.
Det finns ju ett komplement till poliser, som har
en liten utbildning, men kostar 20 miljoner kronor,
även om det inte är Justitiedepartementet som har
hand om pengarna. Det är beredskapspoliser. Jag
skulle vilja passa på att fråga om de finns med i bil-
den i justitieministerns tankevärld som någon form av
komplement.


Fru talman! Låt mig först understryka att det inte
var frågan om att spara 37 miljoner. Det var ett plus
på 37 miljoner. Men i en budget på 13 miljarder kan
det naturligtvis vara någon procent åt det ena eller
andra hållet. Jag säger ingenting om det. Det kunde
ha blivit åt andra hållet också.
Jag vill också understryka att jag inte ger mig in i
någon diskussion om lönerna. Det ska jag inte göra.
Jag vill också korrigera påståendet att Sverige
skulle vara så otryggt. Det är inte sant. Sverige är ett
av de tryggaste länderna i världen. Det görs en under-
sökning varje sommar av detta i europeiska länder
och andra jämförbara länder. Den visar att Sverige är
ett av de tryggaste länderna. Men det är klart att om
man ger en bild av att vi inte har några poliser i Sve-
rige, och gör det av politiska skäl, bidrar man natur-
ligtvis till att göra Sverige mer otryggt. Det är alldeles
riktigt att antalet poliser har minskat under 90-talet.
På samma sätt har man av andra ekonomiska skäl fått
spara i skolan osv. Det är därför som vi nu kan göra
den här satsningen. När antalet poliser var som lägst
hade vi ändå fler än t.ex. Norge och Finland och nå-
got färre än Danmark. Där har man inte alls den här
fixeringen på antalet.
Det är min uppfattning att det är viktigt med an-
talet poliser. Det är viktigt att vi nu ökar det antalet.
Men det finns många andra saker som också är värda
att diskutera. Man ska inte fixera sig. Men det är klart
att när vi nu ökar antalet poliser har jag ingenting
emot att upprepa den saken, även om jag tycker att
det vore bejakande att även tala om andra saker, t.ex.
avskrivning av ärenden och handläggningstider. Det
är oerhört viktiga saker där vi kan göra något.
Det har bl.a. visat sig att när man gör ordentliga
satsningar med befintliga resurser har man kunnat
korta handläggningstiderna. Det pågår flera olika
utredningsarbeten där man med olika enkla lagänd-
ringar ska kunna göra så att det blir kortare handlägg-
ningstider, vilket är oerhört viktigt för brottsoffren.
Det finns väldigt många andra saker som man kan
diskutera än bara antalet.
Men det är ändå viktigt att understryka att fakta är
fakta. Antalet poliser har minskat, men nu kommer
det att öka. Det beror på att vi har gått från en polis-
utbildning till tre. Jag kan naturligtvis inte säga all-
deles säkert hur många av dem som utexamineras
som verkligen kommer att ta polisjobb år 2003, 2004
och 2005. Men vi skapar förutsättningar för detta, och
målsättningen ligger alldeles fast.
Nu frågar jag återigen: Kan ni säga någon annan
period då det har gjorts en större satsning på polisen?
Jag vill reservera mig för att jag inte är alldeles
säker, men jag tror att frågan om beredskapspoliser
utreds i Göteborgskommittén. Jag vågar inte säga det
alldeles säkert. Jag ber att få kontrollera den saken
och återkomma. Jag tror att det är en av de saker som
finns med i Göteborgskommitten, men där är jag inte
alldeles säker.


Fru talman! Jag ska inte dividera om siffror fram
och tillbaka. Det jag är ute efter, och det jag fortfa-
rande efterlyser i de svar som justitieministern ger
mig, är om justitieministern är medveten om hur det
ser ut ute i verkligheten. Det hjälper ju inte om vi står
här och försöker slå varandra med hur mycket pengar
vi avsätter till ena eller det andra. I så fall avsätter vi
1,3 miljarder utöver vad regeringen gör i sin historis-
ka satsning. Men inte ens det kanske räcker. Vi måste
ställa oss frågorna: Varför ser det ut som det gör i
Sverige? Varför har vi sådana långa väntetider? Är
det godtagbart att 193 närpolisstationer har stängts de
senaste sex åren? Är det godtagbart att människor ska
behöva vänta i över en halvtimma i genomsnitt i
landet när man har blivit utsatt för misshandel? Är
detta godtagbart, justitieministern?
Vi kan tjafsa om antalet poliser. I New York går
det faktiskt en polis per 200 invånare, men i Stock-
holm går det en polis per 360 invånare. Vi är faktiskt
t.o.m. sämre än New York fast de har behov av och
satsar så mycket på brottsförebyggande arbete.
Jag skulle vilja komma tillbaka till att det handlar
om att visa människor ute i vårt land respekt. Det är
inga politiska trick. Det är människor själva och Po-
lisförbundets egen utredning som visar med siffror att
människor får vänta så här länge. Man får inte den
hjälp man skulle behöva. Då kan man ju tycka att det
är okej att slå igen några polisstationer. Det är inte så
noga.
Men vi ska ju arbeta utifrån medborgarperspekti-
vet, Thomas Bodström. Det är väl utifrån människans
behov som vi ska försöka tillsätta resurser. Är det inte
antalet det är fel på, så måste det vara polisorganisa-
tionen. Då är det ännu mer tragiskt. I så fall bär ju
justitieministern och regeringen ett ännu större ansvar
som inte har lyckats se till att organisationen fungerar
så att hjälpen finns där när skattebetalarna och Sveri-
ges invånare behöver den.


Fru talman! Jag vet att ni båda är mycket ute i
verkligheten och ser de här sakerna. Det ingen tvekan
om den saken. Jag vill också understryka att jag har
arbetat med brottsoffer och polisutredningar varje dag
i tio år. Det har vi gemensamt. Jag påstår inte att det
skulle vara någon skillnad där och att inte ni också
känner till verkligheten.
Jag hoppas att vi aldrig kommer att få samma be-
hov som USA. De har en haft en enorm utveckling,
bl.a. av ungdomsmord. Det är säkert riktigt att USA
har ett ännu större behov. Jag hoppas att vi aldrig får
det behovet av poliser.
Jag vill inte ha den negativa synen som Ragnwi
Marcelind har på poliser. Jag tycker att vi har väldigt
duktiga poliser. De gör ett fantastiskt arbete. De be-
möter brottsoffer och många andra på ett fantastiskt
sätt. De arbetar med våra ungdomar. Det är klart att
saker och ting kan göras bättre, men jag tycker trots
allt att polisen ständigt försöker att göra nya saker
och utveckla sig. Jag tycker att det arbetet är väl värt
att lyfta fram i stället för att säga att skulle vara fel på
organisationen. Visst kan saker och ting bli bättre,
men jag tycker att de är oerhört duktiga.

