polisens agerande vid demonstrationer m.m.

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 7 maj 2001

Interpellation: polisens agerande vid demonstrationer m.m.

Interpellation 2000/01:409 av Oscarsson, Yvonne (v)

den 25 april

Interpellation 2000/01:409

av Yvonne Oscarsson (v) till justitieminister Thomas Bodström om polisens agerande vid demonstrationer m.m.

Med anledning av polisens agerande vid ett flertal demonstrationer på senaste tiden har frågan om lagreglering av handmanövrerade videokameror åter uppkommit. Buggningsutredningen gjorde en jämförande studie mellan Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Tyskland och Österrike och konstaterade där att av dessa länder är det endast Sverige och Norge som skiljer på fjärrstyrda och handmanövrerade videokameror.

Svensk lagstiftning saknar positivt lagstöd för användning av handmanövrerade videokameror och det är, bl.a. enligt Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, högst tvivelaktigt om en dylik ordning är förenlig med Europakonventionens bestämmelser. Detta innebär också att polisen kan använda sig av handmanövrerade videokameror för att registrera exempelvis demonstranter. Hur dessa bilder används senare finns ingen kunskap om. Förstörs de eller arkiveras de? När demonstranter filmas vid utövande av sina rättigheter att uttrycka sina åsikter finns risk att förbuden mot åsiktsregistrering, mötesfrihet och åsiktsfrihet åsidosätts.

Förutom kamerabevakning gäller diskussionen huruvida polisen använt överdrivet våld mot demonstranterna. Uppgifter har förekommit att personer som inte deltagit i demonstrationen eller endast gjort det i syfte att fredligt uttrycka sina åsikter blivit utsatta för såväl våld som fysiskt avlägsnande, dvs. allvarliga ingrepp i sin personliga rörelsefrihet. Även detta kan ses som ett mycket stort ingrepp i medborgarnas grundlagsenliga rättigheter. Det måste också ifrågasättas om massavlägsnanden kan anses vara en metod som är lämplig eller ens lagenlig. JO har i beslut ansett att så inte är fallet.

Dessa frågor tillsammans med andra händelser där poliser varit inblandade i tveksamheter den senaste tiden riskerar att på ett allvarligt sätt undergräva förtroendet för den svenska polisen. Systemet med att polisen utreder sina egna brott, utan insyn från allmänheten, riskerar att ytterligare minska förtroendet för polisen. Detta förtroende är avgörande för tilltron till rättssamhället i stort och inte minst för att enskilda medborgare ska kunna känna den trygghet i samhället de har rätt till.

Efter år av enträget motionerande från Vänsterpartiet har regeringen beslutat om att frågan om polisens internutredningar ska utredas i en utredning benämnd Tillsynsutredningen. Då utredningen även innehåller andra frågor och nyligen tillsatts riskerar den att inte kunna presentera resultat så snart som det skulle behövas.

Mina frågor till ministern blir således:

1.Avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av ovanstående risker för brott mot grundlagsenliga rättigheter och brott mot Europakonventionen?

2.Avser ministern ta initiativ till att skynda på utredningen avseende polisens internutredningar t.ex. genom att ge tilläggsdirektiv avseende presentation av delbetänkande i den speciella frågan?

3.Avser ministern att vidta några åtgärder beträffande polisens möjligheter att tillgripa massavlägsnanden så att personers rörelsefrihet inte begränsas i onödan?