den 10 oktober 
 
Interpellation 
 
2006/07:2 Personlig integritet 
 
av Lena Olsson (v) 
 
till justitieminister Beatrice Ask 
(m) 
 
<a name="Temp"></a>I regeringsförklaringen 
står det att läsa att regeringen ska verka för att ”den personliga 
integriteten ska skyddas, och oskyldigas rätt värnas i all lagstiftning”. 
 
Under de senaste åren har ett 
stort antal förslag till riksdagen som direkt eller indirekt kränker 
integriteten för enskilda medborgare lagts fram. Dessa förslag har aldrig 
granskats som en helhet vilket är mycket olyckligt. Men även som enskilda 
förslag är det mycket svårt att se hur målsättningen att värna den personliga 
integriteten till exempel går ihop med att regeringen också vill införa 
buggning. Justitieministern sade i våras också ja till den dåvarande 
regeringens förslag att ge polis rätten att använda de nuvarande hemliga 
tvångsmedlen utan konkret brottsmisstanke. 
 
De instrument som i dag finns för 
insyn i den hemliga tvångsmedelsanvändningen är dels en årlig skrivelse till 
riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel, dels den kontroll som Registernämnden 
bedriver när det gäller Säkerhetspolisen. Bägge dessa instrument är kritiserade 
och otillfredsställande @ skrivelsen för att den inte ger någon faktisk bild av 
hur effektiva tvångsmedlen är och Registernämnden för att den består av 
representanter enbart från två partier och därför inte kan anses tillräckligt 
demokratiskt förankrad. 
 
Det system med offentliga ombud 
som skulle garantera allmänhetens intressen i mål om användande av tvångsmedel 
har också kritiserats hårt. Flera ombud har lämnat sina uppdrag eftersom de 
anser att det material de har att utgå från inte ger dem möjlighet att utföra 
ett tillfredsställande arbete. 
 
En person som i dag utsätts för 
exempelvis hemlig telefonavlyssning eller hemlig teleövervakning och som 
sedermera åtalas i domstol får den bevisning som finns till hands presenterad 
för sig och ges självklart också möjlighet att bemöta densamma. Detta gäller 
även bevisning som framkommit genom hemliga tvångsmedel. Ett stort antal 
personer där avlyssningen inte lett till rättsliga åtgärder förblir dock 
ovetande om att de utsatts för integritetskränkande behandlig. Självklart är 
det orimligt att den som är åtalad får kunskap om detta men inte den som fått 
misstankarna mot sig obekräftade. 
 
Förutom de givna krav som alltid 
finns när det gäller tvångsmedel såsom bevisat behov och bevisad effektivitet 
och att intrånget i den personliga integriteten inte ska vara större än 
nödvändigt finns självklart ett behov av att medborgarna känner tilltro till 
systemet. Om allmänhetens insyn via parlamentarisk kontroll eller liknande inte 
finns riskerar tilltron till hela rättssystemet att rubbas. Via 
säkerhetskommissionens rapport har vi också fått bevisat hur enkelt dessa 
instrument kan missbrukas. Under ett antal år avlyssnades flera hundra tusen 
personer utan att någon anklagats eller ställts inför rätta för något brott. 
Denna erfarenhet borde vara tillräcklig för att bevisa att det är nödvändigt 
att se till att systemet för insyn fungerar. 
 
De som drabbades av dessa övergrepp 
har aldrig fått en officiell ursäkt. Även den nuvarande justitieministerns 
parti har varit delaktigt i och ansvarigt för denna odemokratiska övervakning. 
 
Mina frågor till justitieministern 
är: 
 
1.   Vilka 
åtgärder avser ministern att vidta för att stärka rätten till personlig 
integritet? 
 
2.   Avser 
ministern att inrätta en tvångsmedelsnämnd med representation från samtliga 
riksdagspartier? 
 
3.   Vilka 
åtgärder avser ministern att <a name="PassTempLäge"></a>vidta för att personer 
som felaktigt utsatts för hemliga tvångsmedel ska få kännedom om detta?

Interpellation 2006/07:2 av Olsson, Lena (v) Personlig integritet