den
8 maj
Interpellation
2012/13:409
Personer som faller mellan stolarna i trygghetssystemen
av Lars Mejern
Larsson (S)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
För några veckor sedan träffade jag tillsammans med
Byggnads i Värmland byggnadsarbetaren Rolf Ewen. Han har arbetat och betalat
skatt i 30 år. För sex månader sedan diagnostiserades han med primär progressiv
MS, en obotlig sjukdom som gör att han bara blir sämre. Han hörde av sig till
Arbetsförmedlingen och blev omedelbart avregistrerad som arbetssökande. Två
månader senare fick han besked från Försäkringskassan att han inte får
sjukpeng. Han anses inte tillräckligt sjuk. Hans läkare på neurologen har dock
skrivit i intyget att han ”inte bedöms klara av ett arbete där man
behöver vara uppe och gå längre än några minuter åt gången, eller arbeten som
kräver längre gångsträcka än 100-200 meter. Han kan inte heller jobba med ett
arbete där han behöver gå upp ofta då han behöver en viss vila för att
återhämta kraft i benen.”
Rolf Ewen är bara ett av många upprörande fall där
personer bedöms vara för friska för en sjukskrivning av Försäkringskassan –
men oförmögna att söka jobb av läkare och Arbetsförmedlingen. Dessa personer
hamnar i ett ingenmansland utan möjlighet till rimlig försörjning.
Fel kan naturligtvis begås och jag har full respekt
för att dessa bedömningar kan vara komplicerade, men vi har fått väldigt många
exempel på denna typ av händelser sedan regeringens rehabiliteringskedja
infördes. Jag har också full respekt för att statsrådet inte kan svara på
frågor om enskilda fall men på ett mer övergripande plan handlar det om att
väldigt många människor möts av problem eftersom de olika myndigheterna gör
olika bedömningar.
Avser statsrådet att
vara tydligare i framtiden när det gäller samverkan mellan myndigheterna så att
den enskilde inte drabbas på detta orimliga och inhumana vis som vi sett ett
otal gånger på grund av regeringens politik?