Parlamentsstöd till Zimbabwe

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag anser att den politiska utvecklingen i Zimbabwe ger skäl för att fortsätta betala ut stöd till landets politiker.

Inför valen i Zimbabwe den 30 juli 2018 fanns förhoppningen att de skulle innebära början på en ny demokratisk era i landet. Själva valdagen genomfördes relativt fredligt, men kort därefter rapporterades det om våldsamheter. Många människor utsattes för övergrepp och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Flera personer miste livet.

Jag ser med stor oro på utvecklingen i landet. Under hösten försämrades det ekonomiska läget. Det har lett till oroligheter, och det har rapporterats om bland annat allvarliga kränkningar och övergrepp av de mänskliga rättigheterna på civila i samband med strejker och protester.

Övergrepp och våld måste upphöra. Zimbabwes regering måste genomföra politiska såväl som ekonomiska reformer för att vända utvecklingen i landet samt återvinna befolkningens och det internationella samfundets förtroende.

Det svenska utvecklingssamarbetet ska gå till länder där behoven är som störst, inklusive vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Regeringen har fastslagit i utrikesdeklarationen att vi kommer att öka vårt demokratibistånd och stå upp för demokratins försvarare och institutioner.

Ett centralt fokusområde för svenskt bilateralt utvecklingssamarbete i Zimbabwe är att främja ökad respekt för mänskliga rättigheter, stärkt demokrati samt rättsstatens principer. En viktig del i detta arbete är att främja demokratiska och effektiva institutioner i landet. För att kunna få till stånd ett långsiktigt hållbart demokratiskt samhälle krävs att institutioner såsom parlamentet stärks. Förutsättningarna för utveckling är generellt bättre i länder med välfungerande offentliga institutioner.

Vi engagerar oss för det zimbabwiska folket på de områden och genom aktörer där vi ser att Sverige kan göra skillnad. Sverige har inte något direkt samarbete med den zimbabwiska regeringen. Det svenska bilaterala biståndet till Zimbabwe kanaliseras via multilaterala aktörer och till civilsamhällesorganisationer. Biståndet till Zimbabwe är flexibelt, och beredskap finns att vid behov snabbt ompröva och anpassa det till nya förutsättningar och den politiska utvecklingen. Detta slås tydligt fast i regeringens strategi för utvecklingssamarbetet med Zimbabwe.

Tillsammans med EU stöder Sverige ett program i FN:s utvecklingsprograms regi, som syftar till kapacitetsbyggande insatser för Zimbabwes parlament. Det svenska stödet till FN-programmet uppgår till totalt 15 miljoner kronor under perioden 2015-2019. Det omfattar insatser som riktar sig till samtliga utskott och ledamöter i parlamentet, inklusive till oppositionen. Målsättningen är att stärka parlamentets och utskottens kapacitet att anta och anpassa lagstiftning i enlighet med landets progressiva konstitution från 2013 samt att stärka dess insatser vad gäller ansvarsutkrävande, transparens och förvaltningen av offentliga resurser.

Ludvig Aspling menar att framsteg saknas vad gäller det aktuella stödet. Jag delar inte helt den bilden. Enligt FN:s rapportering har aktiviteterna inom ramen för stödet till exempel bidragit till att över 260 lagar antagits för att anpassa dem till den konstitution som antogs 2013. Dessutom har transparensen och allmänhetens insyn i lagstiftningsarbetet ökat, till exempel i samband med antagandet av regeringens budget för 2019 och en tilläggslagstiftning till vallagen. Stödet har även bidragit till en högre medvetenhet om jämställdhetsfrågor inom ramen för parlamentets arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Förra året genomfördes ett val i Zimbabwe, dels till parlamentets två kamrar, dels till presidentposten. Valet vanns av Robert Mugabes gamla maktparti Zanu-PF, som fick presidentposten och en egen majoritet i parlamentet.

Även om omvärlden välkomnade att valet var relativt fritt från våld har valobservatörer pekat på att det genomfördes på ett mycket bristfälligt sätt. EU:s observatörer påpekar bland annat följande i rapporten angående den fria åsiktsbildningen:

"Notably, major shortcomings in the pre-election environment impacted on the free expression of the will of electors, state resources were misused in favour of the incumbent and coverage by state media was heavily biased in favour of the ruling party."

Under kampanjen och framåt själva valdagen fanns likaså brister, främst genom olika former av påtryckningar gentemot de röstande:

"Observers widely reported on efforts to undermine the free expression of the will of electors, through inducements, intimidation and coercion against prospective voters to try to ensure a vote in favour of the ruling party."

Zimbabwes valkommission fick också hård kritik för felaktigheter i valresultatet och bristande transparens och inklusivitet. De amerikanska valobservatörsorganisationerna IRI och NDI fastslog vidare i en gemensam rapport följande:

"Zimbabwe has not yet established a process that treats all political parties equitably and allows citizens to be confident that they can cast their vote and express their political opinion free from fear of retribution."

Trots att valet alltså inte på något sätt kan anses ha genomförts på ett fritt och rättvist sätt väljer Sverige att fortsätta att betala ut bistånd till just Zimbabwes politiker. Sverige betalar nämligen ut ett bistånd till Zimbabwes parlament för att bland annat skapa en demokratisk kultur.

Fru talman! Jag reagerade lite grann på det svar jag fick från biståndsministern. Han sa följande: "För att kunna få till stånd ett långsiktigt hållbart demokratiskt samhälle krävs att institutioner såsom parlamentet stärks." Detta är i och för sig sant, men det som biståndsministern envist vägrar att förstå är att det naturligtvis också krävs en genuin vilja till demokratisering från mottagarlandets sida.

Robert Mugabes maktparti Zanu-PF vet att de inte skulle vinna ett fritt och rättvist val, och därför kommer de inte att hålla något fritt och rättvist val oavsett hur många biståndsmiljoner vi kastar över dem.

Jag reagerade vidare på att biståndsministern anser att biståndet ger resultat så länge som Zimbabwe stiftar nya lagar. Han verkar inte känna till att det mest grundläggande problemet i Zimbabwe är att regeringen inte följer lagen, detta trots att Sida själv pekar ut detta som ett av de huvudsakliga problemen i sin landrapport. Det spelar alltså ingen roll om man stiftar nya lagar om mänskliga rättigheter, fria val och så vidare om regimen ändå struntar i de lagarna. Dessutom duckar ministern för de frågor jag ställde i min interpellation. Därför ställer jag dem igen.

Anser ministern att det är lämpligt att ge bistånd direkt till ett parlament som inte valts på ett fritt och demokratiskt sätt? Förstår biståndsministern att Sverige genom att fortsätta att betala ut stödet i praktiken sätter en kvalitetsstämpel på valet i Zimbabwe och att vi ger regimen ett alibi gentemot sina egna väljare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När frågan om valfusk kommer upp är det lätt för maktpartiet att peka på just Sida och Sverige och säga att Sverige inte skulle stötta dem om de faktiskt fuskade i valet. Förstår biståndsministern problemet?

Fru talman! Låt mig än en gång klarlägga vad gäller kapacitetsstödet till Zimbabwes parlament att biståndsmedlen går till FN:s utvecklingsprogram. Stödet har möjliggjort för FN att anordna till exempel offentliga utfrågningar avseende nya lagförslag, en oberoende studie om anpassning av lagar till 2013 års konstitution samt kapacitetshöjande workshoppar där parlamentariker bjudits in att delta. Stödet syftar även till att stärka Zimbabwes riksrevision.

Ambassaden i Harare undersöker lämpliga vägar för att bygga vidare på de resultat som har varit positiva och kommer att fortsätta att stödja en stärkt demokratisk utveckling i landet genom andra insatser.

UNDP-programmet löper ut 2019, och vi avser inte att fortsätta med det aktuella stödet i nuvarande form. Det är ett tydligt besked.

Däremot har Sverige en bilateral strategi med bistånd till Zimbabwe, och där har Sida också en roll. Men de resurser som vi använder - en årlig volym av 300 miljoner - går inte till Zimbabwes regering, utan mycket av dem går till insatser för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer men också för jämlikhet samt miljö, klimat och energi.

Jag är mycket bekymrad över utvecklingen i Zimbabwe. Jag delar helt den oro som interpellanten och många andra har uttryckt - inte minst den senaste tiden, när situationen har förvärrats. Jag menar att det vanstyre som länge har funnits i Zimbabwe inte har blivit bättre utan snarare förvärrats. Det har skapat en situation där vi i dag också har en humanitär kris, och det i ett land som för inte så länge sedan var en matproducerande exportör och ett bördigt och relativt rikt land. I dag finns det stora behov av humanitär hjälp. Ochas högsta chef var för bara några dagar sedan i Zimbabwe och diskuterade då ett stort hjälpbehov som framför allt handlar om att skapa resurser för att bidra till att befolkningen på landsbygden ska kunna få det allra nödvändigaste i form av mat, skydd, kläder och sådana saker.

Jag bedömer inte att det skulle göra saken bättre om Sverige, Sida eller de multilaterala FN-organisationerna helt lämnade landet. Men vi måste vid varje tillfälle vara extremt tydliga och tala om att Zimbabwe i dag är vanskött och att det måste till en skärpning och en förändring när det gäller mänskliga rättigheter och när det gäller att sköta landets ekonomi och politiska utveckling på ett helt annat sätt än i dag.

Fru talman! Interpellationen handlar ju inte om huruvida vi - omvärlden, Sverige, EU och så vidare - ska lämna Zimbabwe och helt enkelt sluta skicka bistånd och sluta samarbeta. Det är inte den frågan jag ställer i interpellationen, för där är vi helt överens.

Zimbabwe är ett land med stor potential. Det är ett land med enorma naturtillgångar som egentligen inte behöver vara fattigt. Det är alltså inte det frågan handlar om, utan själva kärnan i interpellationen handlar om att det svenska biståndet delvis används till fel saker. Det jag framför allt pekar på är stödet som går till ett parlament som inte är valt på ett demokratiskt riktigt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Biståndsministern nämner kapacitetsbyggande som en viktig målsättning för just denna del av biståndet. Visst, kapacitetsbyggande har sin funktion och sin plats. Under rätt förutsättningar är det naturligtvis bra. Men om regimen i Zimbabwe inte själv vill bygga upp kapaciteten för att hålla demokratiska val, ja, då är våra skattepengar som används för just det syftet i någon mån bortslösade. Man kan inte köpa demokratiska reformer för pengar på det sättet.

Vad gäller det andra som biståndsministern nämner om saker som utfrågningar och att man anpassar lagstiftningen efter konstitutionen kan man fråga sig: Behövs det Sidapengar för att man ska hålla en utfrågning i Zimbabwes parlament? Jag tror inte det. Det är inte särskilt krångligt. Man bjuder in allmänheten eller vem det nu är som ska ställa frågor att komma in och göra det. Det behövs liksom inga pengar för det; de förstår precis hur det går till. Det känns nästan lite nedvärderande mot dessa människor att man säger att de skulle behöva bistånd för att genomföra saker som är fullständigt grundläggande. Det behövs inget bistånd. De klarar det själva - om de vill göra det.

Vad gäller riksrevisionen i Zimbabwe fungerar den ju inte på samma sätt som Riksrevisionen i Sverige. Det är viktigt att förstå. Riksrevisionen där finns till för att ge regimen ett alibi medan den plundrar landets naturresurser och säljer ut dem till kineserna. Det är det som riksrevisionen där gör, och det är direkt olämpligt att stödja den med pengar.

Jag välkomnar naturligtvis beskedet som vi får från biståndsministern att denna del av biståndet kommer att avvecklas. Det var så jag uppfattade det. Det tycker jag är ett steg i rätt riktning. Jag är jätteglad för det, och jag tackar verkligen för det eftersom det biståndet är direkt olämpligt.

Fru talman! Jag får tacka för diskussionen. Jag tycker själv att det är viktigt att diskutera förhållandena i Zimbabwe liksom i en rad av dess grannländer eftersom den regionen är ett område i världen som i dag har stora problem och där vi behöver göra ytterligare insatser om vi ska kunna få en utveckling där människor har möjlighet att förverkliga sina drömmar om framtiden på ett bra sätt. Där finns i grunden goda förutsättningar för ett bra liv, men de politiker och det politiska system som finns i Zimbabwe har verkligen inte levererat någonting av det man tycker rimligen borde kunna genomföras.

Som jag sa tidigare har det funnits förhoppningar om en förändring, inte minst i samband med det val som hölls i fjol. Nu ser vi att de förhoppningarna har grusats, och det måste vi ta konsekvenserna av. Däremot tycker jag att det är viktigt att vi inte lämnar Zimbabwe och det zimbabwiska folket. I dag kanske mer än någonsin behöver man hjälp från det internationella samfundet för att få möjlighet att klara vardagen eftersom man står inför en humanitär kris i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I det sista svaret jag fick av biståndsministern har jag inget att anmärka på, utan jag önskar helt enkelt biståndsministern lycka till i hans fortsatta arbete med Zimbabwe.

Fru talman! Tack själv, Ludvig Aspling!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.