Översyn av reglerna för barnbidrag och studiehjälp

Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att undanröja skillnaderna i studiehjälpsreglerna mellan de elever som är födda första halvan av året respektive de som är födda senare på året. Frågan rör två politikområden och två statliga stöd. Det allmänna barnbidraget betalas ut till och med det kvartal barnet fyller 16 år. Studiebidraget är en del av den så kallade studiehjälpen och lämnas för gymnasiestudier. Studiehjälpen betalas ut från och med kvartalet efter det eleven fyller 16 år men tidigast från och med höstterminens start. När ett barn fyllt 16 år upphör det allmänna barnbidraget men ersätts av förlängt barnbidrag om barnet fortfarande går i grundskola eller får utbildning på motsvarande nivå i annan skola. Det förlängda barnbidraget betalas ut från och med kvartalet efter det att barnet fyllt 16 år till och med den månad barnet slutför utbildningen eller avbryter studierna. Detta innebär alltså att stöd i form av barnbidrag lämnas för alla barn som fyller 16 år under det första halvåret fram till grundskolestudiernas slut. Studiebidraget skiljer sig från barnbidraget i och med att det är en form av studiestöd, det vill säga ett verktyg för att rekrytera till och underlätta gymnasiestudier. Därför lämnas studiehjälp till gymnasiestuderande endast under studietid. Det innebär att studiehjälp inte lämnas före gymnasiestudiernas början och inte heller under sommarlov. Till ungdomar som inte studerar lämnas inte studiehjälp. På det vis som systemen är uppbyggda lämnas i vissa fall inget stöd under sommarlovet mellan grundskola och gymnasieskola. Jag anser att grundtanken i studiehjälpen, nämligen knytningen till studietid, är mycket viktig och avgörande för studiehjälpens konstruktion. Således lämnas inte studiestöd under sommarlov. Tack vare det förlängda barnbidraget har familjer med studerande ungdomar möjlighet att få barnbidrag fram tills grundskolan avslutas. Vid gymnasiestudiernas början tar studiehjälpen vid. Jag anser att den nuvarande gränsen mellan barnbidrag och studiebidrag är rimlig.

Herr talman! Interpellationen kom till i samband med en talmansresa i Östergötland där några elever frågade: Varför är vi orättvist behandlade för att vi är födda på våren? Ungdomarna kan inte förstå de system som läggs uppifrån. Minister Lena Hallengrens svar tyder på att hon är nöjd med de regler som i dag gäller för barnbidrag och studiehjälp. Vi har två system som inte går ihop. Det handlar om orättvisan för familjer med ungdomar som är födda på våren. Hela den redovisning som statsrådet gör i sin genomgång stämmer mycket väl. Det är just i fråga om den redovisningen som jag vill vara rösten för de ungdomar som reagerar. Jag har själv fem barn som alla är födda under första halvåret. I vår familj har vi varit med om de två månader då man inte får någonting just därför att barnen är födda på våren. Många föräldrar har uppmärksammat detta i samband med att jag tidigare har lyft den här frågan här i kammaren. Det handlar om att alla barn bör få samma förutsättningar i sin start. Det är inte rimligt att tro - det kan inte heller minister Lena Hallengren tro - att de ungdomar som går ut grundskolan ska få sommarjobb och försörja sig själva i två månader. Herr talman! I går diskuterades vårpropositionen när det gäller landets ekonomi. I slutet av den står det tydligt att alltfler har blivit fattiga i vårt land. De som är mest fattiga är just barnfamiljer och ungdomar. Rädda Barnen kom med en rapport för bara några månader sedan där man uppmärksammade de fattiga barnen. Att två system inte går ihop är ett problem för dessa familjer. De får inte pengarna att räcka. Jag hade ett telefonsamtal för bara en halvtimme sedan med en förälder som sade: Hur ska vi göra som redan nu räknar på varje krona? Det är väl ingen av oss som tror att de 16-åringar som är födda på våren inte kostar någonting på sommaren. Vi förväntar oss heller inte att de ska få socialbidrag eller studiebidrag på sommaren. Den utbyggda studieverksamheten har vi ju inte. Jag vill peka på ett reellt problem. Vi har bra system. Jag är glad för att vi har bra barnbidragssystem och bra studiehjälpssystem, men vi har ett glapp mellan systemen som drabbar enskilda. Försörjningsbördan är ju inte annorlunda. Anledningen till min interpellation är att uppmärksamma ministern på det här problemet. Därför blev jag naturligtvis besviken när ministern säger att systemen är bra som de är. Jag tror inte att ni tycker det. Därför vill jag envist under hela den här interpellationsdebatten försöka få ministern att ändra sig.

Herr talman! Interpellanten skriver att studiehjälpen bör ta vid där barnbidraget upphör. Jag menar att studiehjälpen ska vara kopplad till studier. Det har en rekryterande effekt. Den som inte studerar på gymnasiet får inte studiehjälp. Mellan årskurs 1 och 2 och mellan årskurs 2 och 3 på gymnasiet delas inte heller ut någon studiehjälp. Jag lyssnar gärna med Yvonne Andersson om vi är överens om principerna för studiehjälpen. Jag tycker att den principen är väsentlig. Studiehjälp har en rekryterande effekt. Den som inte går på gymnasiet får ingen studiehjälp. När det gäller barnbidraget finns det olika rättviseprinciper som naturligtvis kan diskuteras. Alla får ungefär 200 000 kr per barn i barnbidrag till och med det kvartal då barnet fyller 16 år. För att inte orättvisan ska upplevas så påtaglig och stor som den gör om man är född i januari och bara får barnbidrag till och med mars, infördes ett förlängt barnbidrag så länge man går i grundskolan. Det finns olika rättviseprinciper om alla faktiskt ska få lika mycket per barn. Det förlängda barnbidraget bidrar naturligtvis till att den som är född tidigare får lite mer i siffror och kronor och ören. Det tycker jag är en fullt rimlig princip. Att studiehjälpen skulle ta vid tidigare är inte en princip som jag delar eftersom jag menar att den har en rekryterande effekt och bör vara kopplad till heltids gymnasiestudier.

Herr talman! Jag har inga tekniska lösningar på detta. I min interpellation var tanken att studiehjälpen ska ta vid när barnbidraget eller det förlängda barnbidraget upphör. Vi kan från vår horisont som politiker debattera och diskutera olika system och ordna dem. Vi kan tycka att studiehjälp är till för att stimulera till studier. Den uppfattningen delar jag. Av barnbidraget får alla ungefär 200 000. Vi tycker att vi har ett bra system. Men vi har ändå inte ett system som erbjuder ungdomar sommarjobb. I dag är ungefär 57 000 unga arbetslösa. Därtill kommer alla de ungdomar som i så fall skulle ha sommarjobb. Det har blivit allt tuffare. Den debatten har vi också haft här i kammaren. Vi måste då fundera på dessa system som anpassades en gång i tiden när det var betydligt enklare. När jag själv var ung var det mycket enklare att få ett jobb till exempel på ett pensionat eller som barnflicka. På så sätt kunde man få in pengar. Jag tillhör de ungdomar som efter 16 års ålder fick försörja sig själva. I dag går det inte. Vi politiker får rapporter om att fattigdomen har ökat. Det har regeringen själv skrivit i vårpropositionen. Fattigdomen ökar. Den är i hög grad kopplad till barnfamiljer med ungdomar. Då måste vi fundera på hur de upplever systemen. Är systemen rättvisa? Vi nalkas nu en sommar då massor av föräldrar kämpar energiskt för att få pengarna att räcka eftersom deras 16-åring plötsligt inte får någonting som stöd och hjälp. Hur ska vi lösa de två månaderna med bristande medel i kassan? Hur ska de täckas? Många ungdomar från fattiga hem får i dag gudskelov möjlighet att gå på gymnasiet. Det är vi glada för. Det fick de inte för ett antal år sedan. Hur får vi dem att klara sin ekonomi? Vi kanske måste ha något annat tekniskt system. Det viktiga för mig i den här debatten är att lyfta detta från andra sidan. Föräldrarna har ett försörjningsansvar enligt föräldrabalken fram till dess barnen är 20 år. Det handlar om föräldrarnas horisont och ungdomarnas horisont. De kostar inte mindre för att de inte går i skolan. De får ingen lunch på skolan. De har inga aktiviteter. Det kostar ofta om de ska ta sig till en badplats. Många av de här familjerna har över huvud taget inte råd med någon som helst semester, och sommarkollo finns inte för ungdomar i den utsträckning som det finns för mindre barn. Vi har ett problem, och vi måste se hur vi kan lösa det. Det kanske är något annat som behövs. Jag tror inte att vi kan göra ett uppehåll på ett par månader i många familjer som redan har en ansträngd ekonomi.

Herr talman! Jag vill gärna ta tillfället i akt och påtala några av de förändringar som har gjorts relativt nyligen. Som jag tidigare har nämnt tar studiehjälpen vid när man börjar studera på gymnasiet. För den som inte studerar på gymnasiet utgår inte någon studiehjälp. Den har en rekryterande effekt, och jag menar att det också ska vara så. Fram till 2003 fick man studiehjälp nio månader om året. I dag får man det tio månader om året, vilket naturligtvis också var en ökning av familjens inkomst. Visserligen går studiehjälpen till att rekrytera till studier, men i många fall bidrar den också till familjens samlade ekonomi. Vi höjde nyligen - i går presenterades det här i riksdagen - studiehjälpen med 100 kr i månaden. Tidigare höjdes barnbidraget med 100 kr i månaden. Vi har avsatt 100 miljoner kronor till sommarjobb, vilket också är välkommet. Det innebär inte att alla ungdomar garanteras ett sommarjobb, men det innebär att många ungdomar får en möjlighet att pröva på arbetsmarknaden, testa ett jobb som man kanske skulle vilja jobba med i framtiden, tjäna lite egna pengar och bidra till familjens ekonomi. Vi har också tidigare aviserat 1 miljard till ekonomiskt utsatta barn. Det är en grupp som har ett ökat behov, och det gäller inte minst ensamstående föräldrar med barn. De förändringar som har gjorts där handlar till exempel om höjt bostadsbidraget för dem som har hemmavarande barn, höjt underhållsstöd och barntillägg för studerande. Vi försöker ekonomiskt stödja familjer med barn på olika sätt, och det gäller framför allt familjer i en ekonomiskt utsatt situation. Det handlar om att man har en lägre inkomst, och då har vi bostadsbidraget. Studerande med barn är också en grupp som är ekonomiskt utsatt. Det är olika vägar som vi så här långt har valt för att underlätta för familjer som har en ekonomiskt tuff situation och som dessutom har barn.

Herr talman! Vi har väldigt många olika system för att hjälpa familjer och utsatta barn. Allt det är bra. Det tycker jag också. Det är jättebra att vi har det, men vi har en orättvisa. Det bekymrar mig att ministern vänder sig ifrån den orättvisan. Jag hade faktiskt hoppats att den här debatten i stället skulle innebära att vi får gå hem och fundera på vad vi kan göra för att människor inte ska vara utsatta. Det är dock en orättvisa. Om ett barn är fött på våren handlar det om tusenlappar därför att studiebidraget kommer på hösten. Regeringen har ju som målsättning att i princip alla barn ska gå vidare till gymnasiet, och visst bör man kunna hitta ett system för att hjälpa de utsatta familjerna de här två månaderna på sommaren. Man kan tycka att det är lite, men i en ekonomi där man räknar pengarna varje månad betyder de här tusenlapparna mycket - det är riktigt mycket. Jag tycker att man måste ta upp när systemen inte går ihop. Man måste hitta en kontinuitet. Jag tycker att det är bra att många familjer klarar sig så bra som de gör. De kämpar tappert, och trots två heltidsarbetande föräldrar är det tufft med tre tonåringar. Då kan det röra sig om riktigt mycket pengar. Därför tror jag att man måste titta över detta. Jag kommer envist att peka på den här orättvisan. Den är en av de mest tydliga orättvisor som vi har i våra system. Allt annat kan vi kollra bort med bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel hit och dit, men här finns ett uppenbart problem från familje- och försörjningshorisonten. Minister Hallengren! Jag önskar än en gång att ni tittar över det här problemet. Vi vill väl ändå att alla ska få en likadan start och lika bra möjligheter när man försörjer sina barn?

Herr talman! Jag vill verkligen understryka att man inte på något sätt ska underskatta det tillskott som 1 050 kr i månaden under sommaren innebär. Men man ska kanske inte heller tala med för stora ord och säga att det avgör starten i livet. Det finns många olika sätt att möta de ekonomiskt utsatta familjerna. Det är en ekonomisk fråga. Det är klart att vi alla får återkomma, och vi gör ju det ständigt i våra budgetar och vårpropositioner för att ytterligare förbättra vårt välfärdssystem. Jag nämnde tidigare, och jag vill gärna upprepa det, att den miljard till ekonomiskt utsatta barn som regeringen tidigare har aviserat har handlat om höjda barnbidrag. Nu har vi också höjda studiebidrag, höjt underhållsstöd, höjt bostadsbidrag och ökade möjligheter för den som har hemmavarande barn. Regeringen arbetar väldigt aktivt för att på olika sätt möta familjer i en ekonomiskt utsatt situation. Men det är väldigt betydelsefullt att studiehjälpen är kopplad till möjligheten att rekrytera till gymnasiestudier. Situationen kvarstår ju för de familjer som har ungdomar som inte deltar i gymnasiestudier och som alltså över huvud taget inte nås av studiehjälpen. Vi måste hela tiden fundera på vad som faktiskt är möjligt att göra för att åstadkomma en bättre situation rent ekonomiskt. Men principen att studiehjälpen är rekryterande och att alla får lika mycket i barnbidrag är en princip som så här långt har rått. Jag tycker att det också är ett sätt att rättvist fördela. Det kan man naturligtvis alltid ha olika synpunkter på, och Kristdemokraterna får väl återkomma med sina tillskott. Det är klart att det är ett kostsamt förslag att lägga till några månader i studiestödssystemet. Vi gjorde det 2003 då studiehjälpen utökades från nio till tio månader. Det var stora kostnader. Ingen av oss vet kanske vad nästa steg blir. Det finns många olika sätt att möta problematiken, och vi har gjort det på vårt sätt.