Organiserad brottslighet bakom matfusk

Herr talman! Lena Olsson har frågat mig om jag avser att ge polisen i uppdrag att tillsammans med Livsmedelsverket kartlägga bedrägerier med livsmedel och komma med förslag till åtgärder för att motverka denna brottslighet. Vidare har Lena Olsson frågat om jag avser att se över och skärpa straffen för fusk med livsmedel. Alla former av bedrägerier ska självklart bekämpas. Regeringen har från och med i år tillfört Livsmedelsverket 3 ½ miljon kronor årligen för att intensifiera arbetet mot livsmedelsfusk. De här resurserna används bland annat till att utbilda livsmedelsinspektörer i hur de ska upptäcka livsmedelsfusk och hur det ska åtgärdas. Dessutom ska det inrättas en livsmedelsombudsman som ska ta emot anmälningar om misstänkta oegentligheter inom livsmedelsområdet. Livsmedelsverket har fördjupat sitt samarbete med andra myndigheter, bland annat Tullverket och Åklagarmyndigheten. Även kontakterna med polismyndigheterna kommer att utvecklas. Jag utgår från att polisen också uppmärksammar problematiken och bedömer om de bör involveras i samverkan. Sedan tidigare har de brottsbekämpande myndigheterna inom ramen för arbetet mot grov organiserad brottslighet en väl etablerad struktur för samverkan. Eftersom brottslighet avseende bedrägerier med livsmedel ofta är internationell vidtas åtgärder även på EU-nivå. Kommissionen har tillsatt ett livsmedelsbedrägeriteam som bland annat har samlat EU:s medlemsstater kring denna typ av frågor. Vidare har kommissionen hållit i ett antal gemensamma EU-kontrollprojekt för att kartlägga livsmedelsfusket. Det är viktigt med kännbara sanktioner och straff för den som bryter mot regelverket. Vissa överträdelser mot livsmedelslagen kan medföra ansvar enligt brottsbalken, till exempel bedrägeri. Bedrägeri har upp till sex års fängelse i straffskalan. Om ett brott utövas i organiserad form, systematiskt eller om brottet föregåtts av särskild planering ska det särskilt beaktas vid bedömningen av straffvärdet. Begås ett brott i näringsverksamhet kan näringsidkaren även åläggas så kallad företagsbot. Den högsta bot som kan dömas ut mot ett företag är 10 miljoner kronor. Inom Regeringskansliet har vi nyligen inlett ett arbete med att se över systemet med företagsbot. Syftet är att säkerställa att Sverige har ett effektivt, ändamålsenligt och modernt sanktionssystem för juridiska personer som också är anpassat till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt. Jag bedömer mot denna bakgrund inte att det finns behov av ytterligare initiativ från regeringen men kommer givetvis att fortsätta följa utvecklingen på området.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det är bekymmersamt när man får se sådana tidningsartiklar som jag visar upp här i kammaren om hur utbrett det har blivit att fuska med våra livsmedel, med vår mat, det som vi ska ge till våra barn och barnbarn. Vi har inte en aning om vad de äter för något. Det är mycket antibiotika, hormonpreparat och så vidare. Samtidigt får vi en organiserad brottslighet som här tycker sig kunna göra fina pengar på mat i stället för knark. Det bekymrar mig och Vänsterpartiet mycket. Enligt EU-kommittén för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är till exempel jungfruolja den produkt som just nu är mest i farozonen för att utsättas för bedrägeri, i synnerhet från italienska brottssyndikat. Men även fisk, mjölk, honung och saffran är av intresse för verksamheten. Det tycker vi att vi måste göra något åt. År 2006 tog man bort fängelse i straffskalan. Jag vill vara med tydlig med att det var ett stort misstag. Vi skulle nog behöva fundera på om vi inte ska ta in det igen. I utredningen SOU 2013:38 Vad bör straffas? skriver Livsmedelsverket i sitt remissvar att livsmedelslagstiftningen i förhållandet mellan brottsbalken och livsmedelslagstiftningen "är subsidiär till brottsbalken och till smugglingslagen . Gränsdragningen mellan brottsbalkens och livsmedelslagstiftningens tillämpningsområde är inte alltid självklar. Detta gäller exempelvis vid misstanke om s.k. matfusk, exempelvis när ett företag har sålt färgad fläskfilé under beteckningen oxfilé. Här kan det vara fråga om brott mot livsmedelslagstiftningen, men det kan också handla om ett bedrägeribrott (enligt brottsbalken)." Vad jag förstår har Livsmedelsverket inte något organiserat samarbete med polisen. Man har börjat ett bra arbete med att ha kontakter när det gäller ekonomisk vinning för den organiserade brottsligheten; det är vi överens om. Det är klart att de flyttar sina positioner dit de kan tjäna mest pengar - våra livsmedel, det som vi ska äta varje dag. Jag har en fråga till ministern: Borde det inte vara bra att även Livsmedelsverket deltar i samverkan mot organiserad brottslighet och att man också samarbetar med Näringsdepartementet eller till exempel jordbruksministern för att återigen ta in fängelsestraff i straffskalan? När vi har tittat på detta är vi nämligen de enda i Norden som inte har fängelsestraff i straffskalan just nu.

Herr talman! Det är en väldigt viktig interpellation som min kollega Lena Olsson har ställt. Nu har det nämligen gått drygt ett år sedan den så kallade hästköttsskandalen briserade med full kraft. Med rätta var konsumenter, branschföreträdare och även många av oss politiker väldigt upprörda över det omfattande fusket med livsmedel. Vi ska kunna veta vad det är för mat vi äter. Och vi ska kunna veta vad det är för mat vi ger till våra barn. När nu samvetslösa företagsaktörer märkte om livsmedel och påstod att det var nötkött när köttet i själva verket kom från hästar måste det bli ett tufft efterspel för dessa aktörer så att de är medvetna om att det inte kan ske igen. Vad har då det rättsliga efterspelet kring hästköttsskandalen blivit här i Sverige? Hittills är det ingen som har dömts med anledning av denna skandal - ingen. Det har gjorts några anmälningar, och såvitt jag vet har de flesta förundersökningar lagts ned. Det finns en kvar som inte är nedlagd. Varför är det då på det här viset? Detta är ju en omfattande, grov och allvarlig brottslighet. Ett av skälen är nog just det som Lena Olsson tog upp, att sanktionerna är så milda i straffskalan att polis och åklagare - trots att det kan finnas goda grunder - inte går vidare med utredningen. Det första är att finns så många mellanled att det är väldigt svårt att spåra ansvaret och få fram vem det egentligen är som fuskar med maten. Det andra är att vi inte längre har fängelsestraff som sanktion i Sverige för brott mot livsmedelslagen. Det hade vi fram till 2006, och jag tycker att det var ett väldigt stort misstag att ta bort fängelse som sanktion för brott mot livsmedelslagen. Det är precis som Lena Olsson säger, att i våra nordiska grannländer Norge, Danmark och Finland är det belagt med fängelse om man bryter mot deras motsvarigheter till livsmedelslag. Det vore en väldigt god idé att ändra på livsmedelslagen så att det blev belagt med fängelsestraff för dem som verkligen fuskar med livsmedel i Sverige. Justitieministern tog upp att man kan få böter om man fuskar med livsmedel med hänvisning till livsmedelslagen. För någon vecka sedan läste jag i Dagens Nyheter: "Färgad fläskfilé gav böter". Det var ett företag som fick böta 200 000 kronor för att man hade lurat svenska konsumenter. Man sade att det var nötkött när det i själva verket var fläskkött. Jag tänker inte minst på Sveriges muslimer som blir grundlurade om de konsumerar en produkt som är helt i strid med deras religiösa uppfattning. De måste verkligen känna sig lurade. Det var bra att det blev en fällande dom i det här fallet, men när sanktionerna är så låga finns det många företag som tänker fortsätta att ta kalkylerade risker och fortsätta att fuska med den mat som vi äter. Det är inte acceptabelt.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är klart att matfusket är allvarligt och någonting som upprör oss allihop. Vi måste veta vad vi stoppar i oss och våra barn. Det är oerhört viktigt. De skandaler som vi har sett har ju visat att det finns problem. Det finns flera led i den här hanteringen. Fusk och brott måste upptäckas, anmälas och utredas. På alla dessa nivåer finns det en hel del att göra. Jag tycker att det är bra att Livsmedelsverket har inrättat en särskild utredartjänst som ska samarbeta med polis och åklagare. Våra svenska myndigheter är i inledningen av att etablera ett vettigare och mer effektivt samarbete. Då är det alldeles nödvändigt att man använder de olika kompetenserna. Många av dessa brott begås i ett internationellt perspektiv. Därför är det bra att EU-myndigheterna har agerat och gör olika insatser på det här området. Annars kan vi inte gå till botten med detta. Jag noterar att Europol och Interpol jobbar med frågan, och man har gjort en del stora insatser 2011-2012 med ett trettiotal länder inblandade. Många greps då och blev lagförda i olika länder. Det handlar ju om mat som också kommer till Sverige. Det är viktigt att inte glömma bort det internationella perspektivet. När det sedan gäller frågan om sanktioner är det lite uppochnedvända världen. Det är den enda gången som jag hör vänsterpartister hävda att det är en poäng med fängelse och att det borde ingå fängelse i påföljderna. Det kan ligga något i att införa fängelse. I flera av dessa fall kan man tänka sig att det handlar om bedrägeri där det ingår fängelse upp till sex år i straffskalan. Det är inte så att den som begår brott på det här området inte kan dömas till fängelse, men det är riktigt att riksdagen gjorde en annan bedömning i samband med livsmedelslagen. Man kan naturligtvis fundera över om det är relevant. Jag tror ändå - om jag ska vara seriös - att det viktiga är att se till att sätta fokus på dessa frågor och att de utreds på ett kvalitativt sätt så att det blir möjligt att lagföra vid brott. Jag pekade tidigare på vi tittar på företagsbot. Man kan tycka att det är fråga om struntsummor, men det som företag förstår sig på är pengar. Därför är det ofta viktigt med den typen av sanktioner. Det finns ett arbete på gång för att se om det går att göra mer, om man ska göra annorlunda och om hur det ska fungera. Jag är inte främmande för att se på påföljderna, det brukar jag inte vara. Tvärtom ser jag väldigt allvarligt på dessa brott. Jag tycker också att vi bör sätta mer fokus på att säkerställa att våra ansvariga myndigheter är duktiga på att samarbeta och kan hjälpa till för att man ska få det internationella fokuset att fungera. Dess värre kommer man inte åt de internationella syndikaten som kan ha stort intresse av att fuska på detta område enbart genom åtgärder i Sverige.

Herr talman! Det är väl roligt att ministern gläds över Vänsterpartiet och en del idéer som vi har. Det tackar vi för. Det är väl inte så vanligt. Som jag uppfattar ministern finns det en möjlighet att se över och skärpa straffen för matfusk. Som jag läste upp från Livsmedelsverkets remissyttrande är det ju en balansgång mellan livsmedelslagstiftningen och brottsbalken. Jag vet inte exakt hur man ska få till det, men någonting behöver ju göras. Det är klart att denna brottslighet är internationell. Vi importerar ju ganska mycket livsmedel och genom dessa skandaler vet vi vad som har förts in i landet. Du är beredd att se över straffen och höja dem, det är bra. När det gäller samverkan mellan jordbruksministern och Beatrice Ask, för att förbättra metoderna att sätta dit dessa ligor som fuskar, skulle det vara intressant att höra från ministern hur det samarbetet skulle se ut. När jag har haft kontakt med Livsmedelsverket har det kommit fram att man inte har något organiserat samarbete med polisen. Det tror jag också att man behöver åstadkomma. Det har ju gjorts en hel del för att komma åt den organiserade brottsligheten och som Vänsterpartiet har varit med på, och det gäller den organiserade brottslighetens vinning av brotten. Men det här fusket kommer nog att växa ganska mycket. När man tittar på den egna livsmedelsproduktionen i Sverige ligger självförsörjningsgraden i dag på 50 procent. Finlands självförsörjningsgrad är 90 procent. Detta skulle ju också kunna vara ett argument för att stärka vår egen livsmedelsförsörjning som i varje fall Vänsterpartiet tycker skulle behöva öka, eftersom det finns bättre kontroller, bättre djurskydd och så vidare. Jag tror att svenska bönder skulle få en mer framskjuten placering och att det är en önskan även från befolkningen när man ser att det här förekommer; det kanske är bättre att äta svensk mat. Det kan alltså bli en win-win-effekt av det hela. Jag uppfattar dock att ministern är beredd att höja straffen. När det gäller organiseringen mellan myndigheter, alltså att även Livsmedelsverket får vara med inom polisen när man diskuterar de här frågorna, måste det ju nästan bli så. Nu har nämligen brottsligheten flyttat ned från knarket och ser en lukrativ marknad här, och då ska vi åtminstone försöka hålla jämna steg.

Herr talman! De enda fall i Sverige jag kan erinra mig där någon faktiskt har dömts för brott mot livsmedelslagen och brott mot märkningsreglerna var för det första fallet med Ica Maxi; det avslöjades i Uppdrag granskning - jag tror att det var 2007 - att de hade märkt om köttfärs och satt ett nytt bästföredatum. De fick en företagsbot på 100 000 kronor. För det andra var det exemplet jag tog upp, där man hade märkt om fläskkött och påstått att det var nötkött. Det blev en företagsbot på 200 000 kronor. Det är väl inte så konstigt att de som är beredda att ta risker känner att de kan fortsätta att verka här, för det finns stora pengar att tjäna. Vad gäller hästköttsskandalen, som fick en sådan enorm uppmärksamhet, har alla förundersökningar lagts ned. Jag sade tidigare att en fortfarande pågår - mot företaget Dafgård - men nu när jag tittar efter verkar också den nedlagd. I våra andra nordiska länder är brott mot deras motsvarighet till livsmedelslagen faktiskt belagt med fängelsestraff. Jag är glad att justitieministern är beredd att överväga det, men nu har det gått nästan åtta år, Beatrice Ask. Du har varit justitieminister hela den tiden, och vi har sett många sådana här skandaler. Det är inte bara hårdare straff mot dem som fuskar som behövs, utan det är en hel serie saker. Vi behöver bättre ursprungsmärkning av mat, inklusive sammansatta produkter. Jag är glad att regeringen numera också vill göra det. Vi behöver fler poliser och inspektörer som arbetar med de här frågorna. Jag vet att man i Nederländerna har över hundra poliser som bara arbetar mot matfusk. Hur många poliser som är utbildade i just matfusk har vi i Sverige, Beatrice Ask? Det är inte så många, är jag rädd.

Herr talman! Först vill jag gärna säga att det enligt myndighetsförordningen är en skyldighet för myndigheter att samverka vid behov, och det är väl alldeles uppenbart att det finns ett behov här. Det arbete mot grov organiserad brottslighet som finns etablerat sedan 2007 utesluter inga myndigheter, utan Livsmedelsverket både får och kan ingå i samverkan när man har ärenden av det här slaget eller lyfter fram detta. Jag försökte dock antyda i mitt svar att jag ändå uppfattar att de här frågorna har fått ett ökat fokus. Det gör att jag skulle bli förvånad om det inte förr eller senare dyker upp som en viktig fråga att hantera också på den nationella nivån, där ju delar av samverkan finns. Men jag tror att vi måste få fler som är kompetenta på området - vi måste ha bättre utredningar, och då måste myndigheterna koppla sig samman på en helt annan nivå. Därför är jag glad att Livsmedelsverket aktivt har satt ihop ett arbete för att engagera polis och åklagare bättre i de här ärendena. Sedan nämner Jens Holm dels ommärkning av köttfärs, dels felaktig märkning där det är fläskkött i stället för nötkött. Det är väldigt allvarliga saker, och det är fel. Jag vill dock gärna säga att vi talar om brott som också är direkt hälsovådliga: Människor kan vara allergiska, men vi har även haft skandaler där man har stoppat i kemikalier och annat som är farliga för människor att få i sig. Det är ju därför vi har en sträng lagstiftning. Det är klart att det finns grader i detta, och det går att tänka sig att en företagsbot kan ligga på en lägre nivå för vissa ärenden men att den rimligen borde slå i påföljdstaket för vissa andra. Det som bekymrar mig är att jag ändå tror att det finns en stor risk att de internationella syndikaten, som arbetar över gränserna, har lättare att komma undan än en så att säga inhemsk bov, som agerar enbart i till exempel Sverige. Det är nämligen svårare att komma åt dem. Då är det viktigt att vi lyfter fram frågorna i EU-sammanhang och i internationella sammanhang och att vi fokuserar på dem. Där kan jag säga att mitt eget parti väl är ett av få partier som har haft en ledamot som enbart har bedrivit kampanj i matfuskfrågan och den problematiken. Vi behöver dock mer av detta; det är ingen tvekan om den saken. Jag tycker att det är viktigt att man tittar på påföljderna. Jag nämnde tidigare att vi tittar på företagsböter och den delen av påföljdsbestämmelserna, men sedan har vi det som rör fängelse och annat. Där har vi möjligheter att döma för bland annat bedrägeri. Jag tror dock att problemet är att vi inte får in ärendena i systemet tillräckligt snabbt, och Jens Holm är delvis på det när han frågar om det finns tillräckligt många poliser som är kunniga i frågan. Det vet jag inte, men jag tror att vi får för få anmälningar för att man ska se problematiken. Sedan ska vi naturligtvis vara klara över att fusk i den här verksamheten - och det får väl min kollega Eskil Erlandsson ta så småningom - inte bara sker utomlands och i internationella sammanhang. Det finns skäl till att vi har väldigt bestämda regler, att vi följer upp reglerna och att vi har livsmedelsinspektioner och hälsoinspektioner av alla möjliga slag på området. Det är nämligen frestande för en del att göra snabba pengar på att luras med maten, och det kan vi aldrig acceptera. Det är viktigt att vi får bra information till konsumenten, men ursprungsmärkning och annat - vilket är centralt - gör det dess värre inte omöjligt att begå brott. Vi måste i stället ha åtgärder på många olika ställen. Jag tror att det är viktigt att hela rättskedjan kan fungera och att vi får in ärendena och ökar fokus. Det tycker jag är ett arbete som är på gång.

Herr talman! Ministern säger att man får in för få anmälningar. När det gäller dem man får in läggs dessutom i stort sett allting ned, och det är ju för att det inte finns tillräckliga sanktioner eller straff. Det kan också vara så att få anmälningar kanske beror på att det är så lågt straffvärde att saker helt enkelt inte anmäls. För att gå vidare: Man tittar på det här med företagsbot och så. Jag skulle önska att man särskilt tittade på det här med matfusk, eftersom det är precis som ministern säger - om människor är allergiska och till exempel får i sig nötter kan det vara rent livshotande. Ursprungsmärkning är viktigt för oss, men när det gäller den brottslighet vi har i dag går det rent tekniskt att fuska också med det här: Jag går till affären och köper en ekologisk vara, och så kan det vara precis tvärtom. Även när det gäller själva märkningen ligger de alltså i framkant och kan fuska. Jag skulle vilja att man, tillsammans med jordbruksministern, satte hårt fokus på att komma åt det här. Livsmedelsverket instämmer i att vi behöver ta tillbaka fängelse i straffskalan när det gäller matfusket. Dem har du alltså bakom dig.

Herr talman! Det är naturligtvis skönt när man har Livsmedelsverket med sig. Jag vill gärna tacka för att frågan lyfts, för jag tycker att den är central. Men jag tror att vi bara är i början. Vi måste arbeta intensivare med frågan, eftersom det här ger stora möjligheter att kapa åt sig vinster på ett väldigt fult sätt, vilket en del nätverk och kriminella grupper har upptäckt. Det är allvarligt och illa, för det hotar vår hälsa och kvaliteten i livsmedelsbranschen. Vi behöver alltså jobba med detta. Vi har i Sverige väldigt bestämda regler. Att säkerställa att de följs är naturligtvis helt nödvändigt. Man ska inte ifrågasätta det som inspektörer från andra håll gör och så vidare, men det är klart att den del som är polisiär måste fungera och hanteras. Får vi in för få anmälningar läggs många ned, säger Lena Olsson. Ja, så kan det vara, och det kan man fundera över. Det kan vara så att en del avstår från att anmäla. Men det är också så att många uppfattar att det är viktigare att snabbt få stopp på det hela och agera direkt. Jag tror att ett av de mer verksamma medlen är att arbeta med kritiska konsumenter och säkerställa att konsumenterna är vakna och ser, för det gör att man snabbt får en reaktion mot falska produkter eller dålig kvalitet när det gäller maten. Sedan är det naturligtvis så att närodlat och lokalt ofta är bättre, för där har man bättre kontroll. Jag tror att vi måste arbeta på hela linan. Vi behöver titta på påföljderna, men också öka samarbetet och samverkan och säkerställa att de olika myndigheter som har ansvar faktiskt hakar i varandra. Då kan vi kanske nå bättre resultat på det här viktiga området.