<h2>Interpellation 2025/26:456 Organhandel</h2>
av Nima Gholam Ali Pour (SD)
till Sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD)
 
Det finns i dag rätt mycket belägg för att institutioner i Folkrepubliken Kina bedriver omfattande organhandel där samvetsfångar i Kina mördas och blir bestulna på sina organ. Beläggen finns i form av vittnesmål från både läkare som varit involverade i verksamheten och släktingar till samvetsfångar.Samtidigt visar antalet organtransplantationer genomförda i vissa kinesiska sjukhus samt de mycket korta väntetider som rapporterats för vissa organtransplantationer i Kina att det inte handlar om frivillighet.2017 gjordes en jämförelse mellan Kina, USA och Storbritannien när det gäller antalet organdonationer i förhållande till personer registrerade i ländernas organdonationsprogram. Det visade sig att organdonationsprogrammet i Kina hade upp till 200 gånger högre utfall per registrerad donator jämfört med organdonationsprogrammen i USA och Storbritannien. Detta framstår som orimligt. Det innebär helt enkelt att många av dessa organtransplantationer ägt rum genom ofrivillig organskörd, där samvetsfångar blir bestulna på sina organ.Det är viktigt att Sverige är med och bidrar för att motverka den ofrivilliga organskörden. I dag är det möjligt för en svensk medborgare att åka till Kina och genom transplantation motta ett organ som införskaffats genom ett system som bygger på tvång, avrättningar eller samvetsfångar, utan att mottagaren straffas. Länder som Spanien, Belgien, Israel och Taiwan har antagit lagar som riktar sanktioner även mot mottagaren och därmed kriminaliserar organhandel helt och hållet. I Sverige finns det inte någon uppgiftsskyldighet för vårdpersonal när de kommer i kontakt med patienter som genomgått transplantation utomlands. Det finns inte heller något nationellt register över utlandstransplantationer. Det krävs inget intyg som visar att personen som genomfört en organtransplantation utomlands har genomfört detta i ett system där organdonationen varit frivillig. Det innebär att de som nyttjar den ofrivilliga organskörden i Kina inte kommer  att upptäckas när de vänder sig till den svenska sjukvården. Svensk hälso- och sjukvård blir i praktiken eftervårdssystem för personer som mottagit organ som med tvång tagits från andra personer.Det finns flera åtgärder som man skulle kunna vidta i Sverige för att försvåra ofrivillig organskörd, men man har hittills avstått från att göra detta.Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till sjukvårdsminister Elisabet Lann: <ol type="1"><li>Avser ministern att verka för att kriminalisera mottagandet av organ som tagits ut genom tvång, så att sanktioner även riktas mot mottagaren? </li><li>Avser ministern att verka för att det införs en ordning som säkerställer att mottagandet av organ som ägt rum i utlandet skett genom frivillig organdonation?</li><li>Avser ministern att verka för informationsutbyte som möjliggör att vårdgivare och försäkringsbolag flaggar misstänkta fall av mottagande av ofrivillig organdonation?</li><li>Avser ministern att verka för att stoppa samarbeten mellan skattefinansierade institutioner i Sverige och sjukhus i Kina där det misstänks förekomma ofrivillig organskörd?</li></ol>

Interpellation 2025/26:456 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Organhandel

Video

Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag avser att verka för att kriminalisera mottagandet av organ som tagits ut genom tvång så att sanktioner riktas även mot mottagaren och om jag avser att verka för att det införs en ordning som säkerställer att mottagandet av organ som ägt rum i utlandet skett genom frivillig organdonation.Nima Gholam Ali Pour har även frågat mig om jag avser att verka för informationsutbyte som möjliggör att vårdgivare och försäkringsföretag flaggar misstänkta fall av mottagande av ofrivillig organdonation och om jag avser att verka för att stoppa samarbeten mellan skattefinansierade institutioner i Sverige och sjukhus i Kina där det misstänks förekomma ofrivillig organskörd. Låt mig inledningsvis understryka att regeringen starkt fördömer alla former av handel med mänskliga organ, var i världen den än sker. Det är en verksamhet som kränker de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Vår utgångspunkt är att alla transplantationer ska ske på etisk grund präglad av frivillighet och samtycke.Jag vill vidare peka på att det enligt lagen (2006:351) om genetisk integritet är förbjudet att ta emot, ge eller utge ersättning för ett organ, förmedla organ mot ersättning eller på annat sätt bedriva handel med organ. Straffet är böter eller fängelse i upp till två år. Även enligt brottsbalken kan exploatering av en annan person i syfte att han eller hon ska utsättas för avlägsnande av organ under vissa förutsättningar utgöra människohandel. Straffet för människohandel är fängelse i lägst två och högst tio år.Sverige har vidare i flera internationella sammanhang ställt sig bakom åtaganden som rör olaglig organhandel. Sverige har exempelvis ratificerat Europarådets konvention om bekämpande av människohandel, där organhandel omfattas per definition. Här kan även Europarådskonventionen för mänskliga rättigheter och biomedicin nämnas, som Sverige har skrivit under och som innehåller dels ett förbud mot att mänskliga kroppsdelar och humanmaterial kommersialiseras, dels ett förbud mot handel med mänskliga organ. Sverige medverkar även i Europarådets nätverk Netta, som syftar till att motverka transplantationsmissbruk, förbättra samordning och informationsutbyte kring transplantationsresor och säkerställa att transplantationer som sker internationellt är spårbara, transparenta och följer etiska riktlinjer.Sverige jobbar aktivt för att minska incitamenten för patienter att över huvud taget söka sig utomlands för organtransplantationer. Det arbetet görs på två fronter, dels genom regeringens arbete med att korta ned vårdköerna, dels genom att stärka hälso- och sjukvårdens arbete med donation av organ och vävnader för transplantation och därmed öka antalet donationer på hemmaplan.Arbetet med att öka antalet donationer har också utretts av Socialstyrelsen i ett myndighetsuppdrag som slutrapporterades 2025. Det resulterade i en nationell handlingsplan för hälso- och sjukvårdens arbete med organdonationer som ska stärka samordning och insatser inom och mellan regioner så att fler transplantationer kan genomföras (S2020/08099).Frågan om informationsutbyte mellan vårdgivare, försäkringsföretag och myndigheter rör grundläggande principer om patientsekretess. Det är av yttersta vikt att patienter känner förtroende för vården för att kunna söka nödvändig eftervård efter en transplantation. Samtidigt är det angeläget att misstankar om grov brottslighet kan hanteras.När det gäller eventuella samarbeten med kinesiska sjukhus eller andra institutioner i länder där det finns rapporter om ofrivillig organskörd kan jag konstatera att ett stort ansvar vilar på svenska aktörer. Regeringen förväntar sig att skattefinansierade aktörer gör grundliga riskanalyser och etiska prövningar inför internationella samarbeten. Vi uppmuntrar till en dialog där mänskliga rättigheter utgör en central del av samarbetet. Om det finns konkreta misstankar om att en samarbetspartner är involverad i oetisk verksamhet bör samarbetet omprövas eller avbrytas.Regeringen ser allvarligt på de anklagelser som framförs angående så kallad organhandel i Kina och är bekymrad över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, vilket Sveriges utrikesminister har lyft med sin kinesiska motpart. EU har också vid ett flertal tillfällen tagit upp situationen om handel med mänskliga organ med kinesiska företrädare, exempelvis i EU:s årliga dialog med Kina om mänskliga rättigheter. Regeringen kommer att fortsätta att ta upp situationen för mänskliga rättigheter och fortsatt verka för ett tydligt EU-gemensamt agerande i frågor som rör de mänskliga rättigheterna i Kina.Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att gällande rätt i dag är ändamålsenlig, och vi följer utvecklingen på området.Sveriges främsta bidrag till att stoppa den olovliga organhandeln är i dag att stärka det egna donationssystemet genom att förkorta vårdköerna och förbättra den nationella samordningen så att ingen svensk patient ska känna sig tvingad att vända sig till en illegal marknad, samtidigt som vi i internationella forum fortsätter att ställa tydliga krav på respekt för den mänskliga integriteten.

Fru talman! Det har under lång tid framförts mycket allvarliga uppgifter om att samvetsfångar i Folkrepubliken Kina har utsatts för ofrivillig organskörd.FN:s särskilda experter har uttryckt allvarlig oro över trovärdiga uppgifter om övergrepp riktade mot bland annat religiösa, etniska och språkliga minoriteter. Den oberoende utredningen China Tribunal drog slutsatsen att påtvingad organskörd förekommit under lång tid och i betydande omfattning samt att samvetsfångar använts som en källa för organtransplantationer. Att så omfattande uppgifter kunnat framkomma trots den mycket begränsade insynen i Kina tyder på att det rör sig om övergrepp av betydande omfattning.Det finns flera exempel på personer som genomgått organtransplantationer i Kina med anmärkningsvärt korta väntetider. Det finns också rapporter som väckt frågor om hur transplantationssystemet kunnat erbjuda sådan tillgänglighet.Dessa uppgifter tyder på att kommunistregimen i Kina har berövat människor det mest privata de har: deras egen kropp. Vi talar om en diktatur som på det mest brutala sätt har berövat människor både deras värdighet och deras liv. Om liknande uppgifter hade framförts om institutioner i Europa hade kraven på utredningar, sanktioner och politiska åtgärder förmodligen varit omedelbara.Tyvärr har omvärlden alltför ofta reagerat med passivitet och försiktighet inför Kinas övergrepp. När ett auktoritärt system anklagas för att inte ens respektera människors rätt till sin egen kropp måste reaktionen vara betydligt starkare.När diktaturers övergrepp normaliseras försvagas demokratin långt utanför diktaturernas egna gränser. Om omvärlden vänjer sig vid en ordning där inte ens människors kroppar och organ är fredade från statligt förtryck håller vi på att normalisera något som aldrig får bli normalt. Frågan är: Vad kan Sverige göra för att motverka denna ofrivilliga organskörd?I dag är det tyvärr möjligt för svenska medborgare att resa till Kina och genomgå organtransplantationer i ett system där det under lång tid framförts mycket allvarliga uppgifter om att organ har tillhandahållits genom tvång eller genom övergrepp riktade mot samvetsfångar och andra utsatta grupper.Den som medvetet tar emot ett organ, trots vetskap om att det kan ha tagits från en annan människa genom tvång eller allvarliga människorättsövergrepp, omfattas i dag inte av någon särskild ordning som riktar sanktioner mot just detta agerande. Det innebär att svenska medborgare aktivt kan bidra till dessa övergrepp utan att på något sätt straffas för det.Det finns länder, såsom Spanien, Belgien, Israel och Taiwan, som har antagit lagar som riktar sanktioner även mot mottagare av organ. Därmed har dessa länder kriminaliserat organhandel som baseras på tvång helt och hållet. Sverige har valt att inte göra det. Den lagstiftning som statsrådet nämnde gäller i Sverige, men den gäller inte om brottet har hänt i Kina.Min fråga till sjukvårdsministern är: Kommer ministern att verka för att svenska medborgare hindras från att bidra till dessa fruktansvärda övergrepp genom att sanktioner riktas mot sådan medverkan?

Fru talman! Jag instämmer helt i den avsky som uttrycks i interpellationen mot den här typen av uppgifter eller agerande. Jag har ett mångårigt engagemang i frågor som rör specifikt mänskliga rättigheter och bristen på sådana rättigheter i Kina. I den egenskap som jag är här, som sjukvårdsminister, vill jag ändå att vi ska ge en lite mer nyanserad bild av hur situationen ser ut i Sverige och vad Sverige kan göra.Vi har problem med människor som väntar i kö för att få genomgå organtransplantation. Arbetet med att kunna erbjuda fler människor livräddande och livsförbättrande vård genom organtransplantation är otroligt viktigt. Det minskar självklart också efterfrågan på att söka vård utomlands.Trots att vi har ungefär 30 personer som avlider varje år i väntan på att kunna få genomgå en organtransplantation ser vi faktiskt inte att människor från Sverige söker sig utomlands i någon större utsträckning för att genomgå organtransplantation. De fall som vi känner till är i regel människor som reser till sina forna hemländer och eventuellt genomgår en transplantation med koppling till släktingar som donerar en njure och så vidare.Den typen av exempel finns, men det är otroligt få fall som vi känner till. Av förklarliga skäl kan vi inte veta alldeles säkert om det förekommer eftersom vi inte har tillgång till den typen av uppgifter.Socialstyrelsen är den myndighet i Sverige som ansvarar för samverkan inom Europa och för att följa frågan här och också så gott som möjligt samla in data ser inte att det här skulle vara ett utbrett problem i Sverige eller att det finns någon förekomst att tala om, mer än vissa anekdoter och misstankar som kan uppstå inom vården.I dessa få fall skulle det med dagens system finnas möjlighet att pröva det rättsligt. Så som lagen är formulerad – att det är olagligt att i vinstsyfte överlämna, ta emot eller förmedla biologiskt material, inklusive organ och vävnad – skulle det kunna prövas utifrån att det finns en hälsovinst i detta. Det går inte att säkert säga vad lagstiftningen täcker eller syftar till att omhänderta eftersom det helt enkelt inte har prövats någon gång.Jag skulle välkomna en sådan prövning om man upptäcker ett misstänkt fall, men det finns inga indikationer på att man har hittat eller sett anledning att pröva fall på det sättet. Det är en jättesvår fråga. Det är otroligt allvarligt när det sker – otroligt! Jag hoppas verkligen inte att det uppfattas som att det är en fråga som förminskas.Jag vill också lite grann nyansera bilden av hur EU agerar eller att det skulle finnas en tolerans mot det här beteendet. Det gör det inte alls, utifrån att det har antagits en rad konventioner och att samarbetet på EU-nivå verkligen har stärkts, med mycket högre krav på att kunna spåra hela transplantationskedjan och säkerställa att det är frivillighet som ligger bakom.

Fru talman! Jag har tittat närmare på den lagstiftning som statsrådet refererar till. Den gäller om själva handlingen är olaglig också i det främmande landet och innebär inte att man kan sätta dit dem som tar emot organ som andra människor har berövats med tvång i till exempel Kina. Det måste därför vara olagligt i det land där brottet begås.Det finns länder som redan har infört lagar för att deras medborgare inte ska bidra till de hemska dåd som kommunistregimen i Kina ägnar sig åt. Sverige kan och borde följa dessa länders exempel. Det finns flera länder som är kända för att ha antagit just sådana lagar. Att åka till Kina eller vilket land som helst och ta emot organ som har tagits från andra människor med tvång är olagligt i till exempel Belgien, Israel och Taiwan.Ett sätt att minska risken för att svenska medborgare bidrar till dessa övergrepp är bättre informationsutbyte och tydligare möjligheter att uppmärksamma misstänkta fall. Vi har inget sådant informationsutbyte i Sverige. Det är lätt att åka till ett annat land, ta emot organ som tagits från en annan människa med tvång i en diktatur och därefter få eftervård här i Sverige. Det är lätt att komma undan i dag.Om vårdgivare och försäkringsbolag kan flagga fall där det finns misstanke om att organ har tillhandahållits genom tvång eller andra allvarliga människorättsövergrepp kan berörda myndigheter få bättre underlag och lättare upptäcka mönster. Det verkar vi inte ha gjort i Sverige.Det skulle också skicka en viktig signal om att detta inte är något som vi kommer att blunda för eftersom människor har rätt till sin egen kropp. Människor har rätt till sina egna organ. I dag händer det här helt och hållet i det fördolda. Offren glöms bort medan de svenska medborgare som eventuellt har bidragit till detta förtryck får eftervård här i Sverige.Samtidigt har specifika kinesiska sjukhus och transplantationsmiljöer pekats ut i rapporter och utredningar om dessa mycket allvarliga övergrepp. Trots detta har samarbeten mellan svenska institutioner och sådana verksamheter inte på något sätt motverkats. Samarbete förekommer fortfarande mellan svenska institutioner och kinesiska verksamheter som kopplats till ofrivillig organskörd, vilket väcker en grundläggande fråga: Ska svenska universitet, regioner och andra skattefinansierade aktörer verkligen samarbeta med sjukhus där det finns allvarliga och återkommande uppgifter om att det pågår ofrivillig organskörd?Det ska inte finnas risk att svenska skattepengar bidrar till att ge legitimitet åt verksamheter som förknippas med mycket allvarliga människorättsövergrepp. Om man inte tar ställning mot den ofrivilliga organskörden i Kina kommer detta att sprida sig till andra diktaturer – om det inte redan har gjort det.Vi vill inte leva i en värld där det blir vanligt att politiska dissidenter blir berövade sina organ med tvång. Redan nu måste Sverige ta ställning mot detta. Redan nu måste Sverige säga att det här inte är acceptabelt och att vårt samhälle inte på något sätt ska bidra till detta beteende.

Fru talman! Återigen: Det är svårt att hitta ord för graden av avsky inför den här typen av företeelse. Jag vill bara betona det. Men jag ser inte ett värde i att man förstorar upp frågan som något som är ett utbrett problem.Återigen: Har man i ett annat land genomgått en transplantation som kräver eftervård i Sverige, då går inte det under radarn. Vården skulle komma i kontakt med det just eftersom det kräver eftervård, och det finns i dag inga indikationer på att det här förekommer. Det gör också att sådana fall inte har prövats.När det gäller möjligheten att pröva detta rättsligt är det faktiskt, tro det eller ej, förbjudet med organhandel i Kina. Man har under de senaste decennierna stiftat ett antal lagar som förbjuder det, så ur det perspektivet skulle det vara möjligt att pröva här. Men att det är förbjudet är uppenbarligen ingen garanti för att det inte sker. Hur det landet agerar och hur utbredd bristen på respekt för mänskliga rättigheter är där är ju något som vi har att förhålla oss till och vara vaksamma mot, vilket jag också utgår från att universitet och sjukhus i Sverige gör.Jag instämmer helt med interpellanten om att vi inte ska samverka med aktörer som ägnar sig åt den här typen av beteende. Men, återigen, det är på EU-nivå förutsättningarna finns att göra faktisk skillnad eftersom vi då pratar om lite större muskler, lite fler länder och lite bättre förutsättningar att faktiskt få på plats regelverk för spårning av organ och av vilken vård man tar del av i andra delar av världen. De förutsättningarna ser bättre ut. Där pågår ett arbete, och Sverige bidrar i det och tar frågan på allra största allvar. Det finns inte utrymme för någon acceptans för organstölder.

Fru talman! Det finns också ett internationellt arbete för att motverka den ofrivilliga organskörden. Statsrådet har gått igenom en del av det internationella arbete där Sverige medverkar, men det finns också Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ, Santiagokonventionen, som Sverige av någon anledning inte har tillträtt.Trots all den dokumentation som finns om den ofrivilliga organskörden i Kina behandlas Kina som vilket transplantationsland som helst av svenska myndigheter. Här har regeringen mycket att göra. Det minsta man kan göra är att ge uppdrag till berörda myndigheter att åtminstone förhålla sig till Kina så som man bör förhålla sig till ett land som med tvång berövar människor deras organ.Kina är inget normalt land i dag, och jag tycker inte att vi ska sätta så stor tilltro till deras lagstiftning. Det är en maffiastat som behandlar vissa av sina medborgare som inget mer än biologiska tillgångar. Vi talar om ett system där människans kropp behandlas som ett lager av reservdelar. Det är inte bara ett brott mot medicinsk etik; det är ett angrepp mot själva människovärdet.Sverige kan göra mycket. Det finns lagstiftning som andra länder har antagit för att se till att landets medborgare inte deltar i denna ofrivilliga organskörd. De länderna har inte tittat på om det finns indikationer. Förmodligen har de kartlagt om medborgare från deras länder åker till Kina, och då har de antagit lagstiftning för att hindra detta. Statsrådet säger att det inte finns indikationer på att svenska medborgare har åkt till Kina för att ta emot organ som andra människor berövats med tvång. Då har man inte tittat på och kartlagt detta. Man har inte lyft upp misstänkta fall.Som statsrådet säger: Om efterfrågan minskar kommer också antalet ofrivilliga organtransplantationer att minska.

Fru talman! Tack till interpellanten! Jag uppskattar att man lyfter fram problemen med bristen på mänskliga rättigheter i Kina.Jag uppfattar också att vi är överens om att det allra viktigaste är att minska efterfrågan över huvud taget på vård som faktiskt också kan vara väldigt riskfylld. Det finns stora värden i att kunna få den vård man behöver i Sverige, och därför fortgår arbetet med att öka antalet som är villiga att donera genom att vi har fått på plats den här handlingsplanen men också med att korta vårdköerna och tillgängliggöra vården för fler för att helt enkelt rädda fler liv och slippa en efterfrågan från människor på att resa utomlands för att få vård.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.