den 22 
maj 
 
Interpellation 2005/06:463 av Yvonne Ruwaida (mp) till justitieminister 
Thomas Bodström (s) 
 
Omfattningen av brottet hets mot 
folkgrupp vid åberopande av religionsfriheten 
 
<a name="Temp"></a>16 kap. 8 § brottsbalken reglerar brottet 
hets mot folkgrupp. Det anges således bland annat att den som i uttalande som 
sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp 
av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, 
trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till 
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. 
 
Högsta 
domstolen har i sin dom av den 29 november 2005 i mål nr B 1050-05 
angående hets mot folkgrupp funnit att lagrummets förarbeten inte stämmer 
överens med själva lagstiftningen utan att förarbetena gör fler gärningar 
brottsliga än själva lagstiftningen. Högsta domstolen uttalar således att det 
följer av lagstiftningens förarbeten att yttranden av sådant slag som skett ska 
anses ge uttryck för missaktning i bestämmelsens mening. HD uttalar därefter 
att den sedan tidigare slagit fast att sådana uttalanden om en lagregels 
innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller rättspraxis måste kunna frångås 
när detta krävs enligt den konventionstolkning som kommer till uttryck i Europakonventionen 
den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de 
grundläggande friheternas (Europakonventionen) avgöranden. Detta medför att 
bestämmelsen om hets mot folkgrupp tolkas så restriktivt att de uttalanden som 
gjorts om homosexuella, i det aktuella fallet, inte kunde omfattas av 
bestämmelsen. 
 
Värt 
att notera i sammanhanget är att Lagrådet, som granskar regeringens förslag 
till lagstiftning ur ett konstitutionellt och Europarättsligt perspektiv, vid 
sin granskning av lagrådsremissen med förslag till skärpningar av 16 kap. 
8 § BRB den 9 november 2001 inte med ett enda ord anmärkte att den 
föreslagna lydelsen av 16 kap. 8 § BRB skulle strida mot Europakonventionen. 
Av de tre domarna i Lagrådet var en tjänstgörande i HD och en förutvarande 
ledamot av HD med särskild specialisering inom frågor om folkrätt och särskilt 
Europakonventionen. Detta betyder att såväl ansvarigt utskott som riksdagen vid 
beslut om 16 kap. 8 § i dess lydelse föreslagen av riksdagen hade 
uppfattningen att den var i full enlighet med bland annat Europakonventionen. 
 
Hovrätten 
för V<a name="PassTempLäge"></a>ästra Sverige anser i fallet Stenungssunds tingsrätt 
B845-04, där den anklagade har hävdat att homosexualitet leder till sjukdom då 
det enligt honom anses vara ett brott mot naturens lag, att det är helt ok att 
skriva som den åtalade gör rörande homosexuella, men fäller de åtalade för 
medhjälp till hets då han inte har raderat ett gästbokinlägg som anses vara 
hetsande. 
 
Betydelsen 
i lagen om hets mot folkgrupp har efter flertalet fall uppenbarligen urholkats 
av HD-domen, något som även JK hävdar. 
 
Med 
anledning av det ovan anförda har jag följande frågor till Tomas Bodström: 
 
Avser 
statsrådet att initiera någon åtgärd när det gäller motiven till 16 kap. 8 § 
BRB? 
 
Avser 
statsrådet att vidta någon åtgärd för att säkerställa att intentionerna med 
lagen om hets mot folkgrupp kan få genomslag i den rättsliga prövningen, även 
då det enbart handlar om att tillskriva grupper, såsom homosexuella, egenskaper 
som avhumaniserar gruppen?

Interpellation 2005/06:463 av Ruwaida, Yvonne (mp) Omfattningen av brottet hets mot folkgrupp vid åberopande av religionsfriheten

Video


Herr talman! Yvonne Ruwaida har frågat mig om jag avser att initiera någon åtgärd dels när det gäller motiven till straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp, dels för att säkerställa att intentionerna med bestämmelsen kan få genomslag i den rättsliga prövningen, även då det enbart handlar om att tillskriva grupper, såsom homosexuella, egenskaper som avhumaniserar gruppen.
Yvonne Ruwaida och jag hade en interpellationsdebatt i samma fråga i januari detta år. Redan då poängterade jag att Högsta domstolens (HD) dom i det mål som Yvonne Ruwaida hänvisar till inte innebär att det är fritt fram att hetsa mot homosexuella. HD konstaterar att bestämmelsen om hets mot folkgrupp i och för sig ryms inom de ramar som Europakonventionen ger. I det aktuella fallet tolkas bestämmelsen i ljuset av Europadomstolens praxis om konventionsbestämmelserna. Vid en samlad bedömning har det i just det fallet lett till en friande dom. Domstolarna måste fortfarande pröva bestämmelsen i varje särskilt fall. Denna prövning ska ske i ljuset av såväl förarbetena som Europakonventionen.
Jag sade vidare att HD kan komma att ge ytterligare vägledande uttalanden. Det finns för närvarande mål i HD om hets mot homosexuella som troligen kommer att avgöras inom den närmaste tiden. Jag följer självklart den utvecklingen.
Sedan flera år pågår inom rättsväsendet ett arbete med att öka kunskapen och medvetandet i frågor som rör homofobi. Polis och åklagare genomför utbildningar kring hatbrott. Inom polisen pågår ett arbete för att förbättra stödet till offer för homofobiska brott. Utredningar om hatbrott handläggs av åklagare med särskild kompetens och erfarenhet för uppgiften. Inom domstolsväsendet pågår ett arbete med bemötande- och attitydfrågor generellt. Allt yngre domare utbildas i frågor rörande homofobi och diskriminering. 



Herr talman! Justitieministern! När jag får det här svaret från justitieministern väcker det en del frågor. Den lag om hets mot folkgrupp som riksdagen beslutade om hade vissa intentioner. Man måste tyvärr säga att HD:s dom när det gäller Åke Green har urholkat intentionerna med den lagstiftningen. Det är väldigt allvarligt.
Då skulle jag vilja ställa väldigt tydliga frågor. Anser justitieministern att de intentioner som man hade med lagen om hets mot folkgrupp ska kvarstå? Hur avser man att säkerställa att man har en lagstiftning som kan ge det skydd mot hets mot folkgrupp som var avsett med lagen när den kom till?
Jag vet, precis som justitieministern, att det just nu är ett fall i Högsta domstolen och att det kan komma att ge ytterligare vägledande uttalanden. Vi vet ännu inte vad det fallet - det gäller spridning av flygblad av nazister i Sundsvall - kommer att leda till.
Det vi vet är att vi har ett problem med den lag som finns i relation till religionsutövning. Jag tycker att religionsfrihet är jätteviktig, och jag tycker också att det är oerhört viktigt att alla oavsett om man är i predikarsituation, är i en moské, en synagoga eller en kyrka eller hänvisar till olika religiösa böcker, måste lika lag gälla i Sverige. Hets mot folkgrupp ska inte vara accepterad för att man gör i religionens namn. Vi har tyvärr efter Åke Green-domen sett att både hets- och hatbrott verkar ha ökat. Man använder sig av liknande formuleringar både i religiösa situationer och också utanför. Det här är alltså väldigt oroväckande.
Vi kan tyvärr inte diskutera frågan, det gjorde vi nämligen sist, vad som hade hänt om Högsta domstolen hade tolkat Europakonventionen annorlunda och låtit Europadomstolen pröva den här frågan. Antingen ser man att här har vi ett problem och anser att man måste gå vidare eller inte. Jag tycker att svaret från justitieministern inte har varit så tydligt som jag önskar att det vore med att dels peka på problemen, dels säga att här måste vi göra någonting och att den eller den strategin behöver vi ha.
Jag kan ha respekt för att man inte har valt strategi och att det kanske är en fråga som fortsatt måste diskuteras. Jag tycker ändå att det är viktigt att man ser de problem som finns och säger: Här ska vi göra något, men vi kanske ännu inte i dag har satt ned foten när det gäller vad vi kan göra. Vi kanske ska prova de här olika vägarna, men vi har inte bestämt oss för vad som är den bästa vägen än.
Jag hoppas att jag får svar på frågorna av justitieministern.



Herr talman! Jag har inte så mycket att tillägga, därför att läget är ganska oförändrat. Det är nu ett mål i HD som möjligtvis kan förändra situationen. Vi har inte på något sätt ansett att den enskilda domen har flyttat tillbaka positionen. Men jag är fullt medveten om att underinstanserna i vissa fall har hänvisat till Åke Green-domen.
Som sagt är det mål som inte bara är på väg upp utan som nu finns i domstol och som kommer att avgöras inom den allra närmaste tiden. Det kan förändra situationen. Men jag kan redan nu säga att regeringen kommer att fortsätta att arbeta för att stärka rättigheterna för homosexuella. Vi följer utvecklingen noga, och vi kommer att vidta de åtgärder som behövs för att ytterligare stärka deras rättigheter.



Herr talman! Jag vet inte om jag ska förstå det som att justitieministern medvetet väljer att inte svara eller om det är omedvetet.
Det finns olika aspekter på det hela. Som justitieministern gick in på här har Åke Green-domen fått konsekvenser som gör att till exempel nazister nu säger samma sak om homosexuella som Åke Green sade om homosexuella, men då gör man det inte i en predikosituation utan genom flygblad. Här har vi haft en dom i lägre instans där man har tolkat Åke Green-domen i HD som att detta även appliceras utanför predikosituationen. Det är det som testas i HD just nu. Vad det leder till vet vi ännu inte.
Men vad jag vill gå in på, som justitieministern inte har svarat på, gäller det vi vet. Och det vi vet och som inte prövas i HD är att man har fått frirum när det gäller religiösa rum, religiösa situationer, det vill säga att man har sagt att det här är en predikosituation och att Europakonventionen pratar om religionsfrihet och att man då inte kan använda lagen om hets mot folkgrupp. Det är det här som är problemet.
Jag skulle vilja fråga justitieministern: Står regeringen fortfarande bakom intentionerna i bestämmelsen om hets mot folkgrupp? Om man gör det måste man ju erkänna att HD-domen får konsekvenser, det vill säga att det kan bli så - det vet vi ännu inte för det beror på HD-domen - att olika lagar kommer att gälla vid hets i en religiös situation och vid hets utanför det religiösa rummet. Ser man det här som ett problem? Tänker man i så fall ta fram en strategi?
För mig handlar det här om försvaret av alla människors lika värde. Det handlar inte bara om homosexuellas situation. Det handlar också om judiska och muslimska gruppers situation. Jag är väldigt orolig ifall vi plötsligt ska ge en möjlighet att hetsa i religionens namn.
Om vi har otur kommer HD att säga att nazisternas flygblad är tillåtna. Då kan vi verkligen säga att lagen har urholkats. Men även om HD dömer fällande i det här fallet, kommer fortfarande situationen med predikosituationen att kvarstå. Är det ett problem? Jag bara upprepar frågorna för jag vill ha svar på dem: Står regeringen fortfarande bakom intentionerna i lagen om hets mot folkgrupp? Hur avser man att gå vidare för att se till att predikosituationen inte ska vara ett frirum för hets mot folkgrupp?



Herr talman! Svaret är entydigt: Vi kommer att fortsätta arbeta för att den här bestämmelsen ska finnas och också på andra sätt stärka homosexuellas rättigheter. Det är ingen tvekan om det.
Däremot ska kanske varken jag eller Yvonne Ruwaida spekulera i eventuella domars utslag. Det är olämpligt att recensera domar som har varit, och det är än mindre lämpligt att riksdagsmän eller statsråd ska göra bedömningar när det gäller domar som ska prövas.
Precis som i all annan lagstiftning är det en ständig balansgång mellan den enskildes intressen och andras yttrandefrihet, religionsfrihet, tryckfrihet. Ibland förefaller det som om det här problem bara skulle finnas här. Så är det ju inte. Denna balansgång finns i all möjlig lagstiftning när det gäller alltifrån förtalsmål till tryckfrihetmål och många, många andra mål. Det kommer vi att få leva med här när det gäller att hitta den rätta balansen. Dessutom är det på det här området, liksom på många andra områden, inte vi själva som helt avgör bedömningen och balansen, eftersom vi har skrivit under Europakonventionen och är underkastade Europadomstolens praxis. Men det är ingenting som är specifikt för det här.
Jag kan återigen upprepa att vi kommer att fortsätta att driva arbetet så att inte homosexuella utsätts för trakasserier. Vi kommer att stå på deras sida så att de inte ska behöva känna att vi inte ger dem det skydd som behövs. Vi kommer att fortsätta att ha situationen i lagstiftningen att olika intressen kolliderar med varandra, och det är ingenting specifikt i just den här frågan.



Herr talman! 
Jag tycker att det är bra att justitieministern betonar att skyddet ska kvarstå. Men han säger också att man inte kvarstår vid att intentionerna i bestämmelsen ska finnas kvar. Man skulle kunna välja olika vägar. Dels skulle man kunna välja att se över motiven när det gäller straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp, dels skulle man kunna göra en förändring av Europakonventionen. Det finns olika strategier som man skulle kunna välja. Jag skulle vilja att man ändå diskuterade det.
När det gäller skyddet - jag tycker att det är jätteviktigt - tror jag att vi måste se till alla grupper. Vi måste se till de homosexuella, vi måste se till den judiska gruppen och den muslimska gruppen och vi måste se till andra som kan utsättas för hets mot folkgrupp. Då frågar jag vilka åtgärder justitieministern har vidtagit för att ha en dialog med alla grupper som kan utsättas för hets mot folkgrupp och hur skyddet mot hets mot folkgrupp ska bibehållas och samtidigt förbättras.
Domen om Åke Green och domen som ska komma i HD när det gäller nazisterna i Sundsvall har främst rört homosexuella. Men vi har också en diskussion om till exempel kassettbanden i Stockholmsmoskén. Vi vet att det här handlar om många olika grupper. Jag tycker därför att man måste ha en strategi som rör alla grupper. Vilka åtgärder har justitieministern vidtagit där och vilka åtgärder kan han tänka sig vidta? Kan han tänka sig att ha strategier för att se till att vi har en lagstiftning som har samma intention, antingen att försöka främja Europakonventionen eller att se över motiven till straffbestämmelserna.



Herr talman! Yvonne Ruwaida har frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd för att motverka att företrädare för polisen uttalar sig på ett sätt som bidrar till rasism eller islamofobi. Hon har också frågat mig om jag avser att vidta någon åtgärd för att säkerställa att polisen i sin verksamhet respekterar människors lika värde.
Låt mig inledningsvis understryka att jag kraftfullt tar avstånd från rasistiska uttalanden. Där är jag helt överens med interpellanten.
För att motverka att rasism och främlingsfientlighet förekommer i verksamheten krävs bland annat att polisen som organisation representerar ett brett urval av befolkningen. Det bedrivs därför inom polisen ett aktivt arbete med att öka andelen anställda med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk. Många polismyndigheter har kontakter med invandrarföreningar, anordnar öppet hus och driver projekt i syfte att öka intresset för polisen bland personer med invandrarbakgrund. 
För att förändra attityder och beteenden krävs dessutom att man utbildar och medvetandegör personalen, och här vet jag att polismyndigheterna gör en hel del insatser. Flera av de stora myndigheterna bedriver också chefsutbildningar i mångfaldsfrågor. Jag kan vidare nämna att Rikspolisstyrelsen sedan 2001 genomför årliga utvecklingskonferenser med information och utbildning om homofobi, antisemitism och främlingsfientlighet. 
Rikspolisstyrelsen och ytterligare några myndigheter fick i maj 2003 regeringens uppdrag att upprätta kompetensstrategier i diskrimineringsfrågor. Därutöver fick Rikspolisstyrelsen i juli 2005 ett regeringsuppdrag att inventera och kartlägga polismyndigheternas insatser och kompetens i frågor som rör hedersrelaterat våld. Under våren 2006 kommer samtliga polismyndigheter att få utbildning på området. 
För att se till att de beslut som Rikspolisstyrelsen fattar vilar på ett etiskt väl genomlyst underlag beslutade regeringen 2004 att inrätta ett etiskt råd vid Rikspolisstyrelsen. Under 2005 tillsatte rikspolischefen också en arbetsgrupp med uppgift att verka som stöd för etikarbetet inom polisen. Arbetsgruppen ska bland annat föreslå aktiviteter som stimulerar en bred diskussion inom polisen om etikfrågorna. Gruppen leds av överdirektören för Rikspolisstyrelsen, och flera länspolismästare ingår i den. 
Det pågår alltså ett omfattande arbete inom polisen när det gäller dessa frågor. Jag är angelägen om att det ger resultat och följer därför utvecklingen noga.
