Ökar eller minskar injektionsmissbruket

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 15 november 2012

Interpellation: Ökar eller minskar injektionsmissbruket

Interpellation 2012/13:66 av Britton, Sven (S)

den 26 oktober

Interpellation

2012/13:66 Injektionsmissbruket

av Sven Britton (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

I den baslinjestudie (en områdesinventering inför en ny interventionsinsats, exempelvis ett sprututbytesförsök) som gjordes över Stockholms injektionsmissbrukare 2007/08 med stöd av Stockholms läns landsting (Läkartidningen nr 25, sid. 1221–1225, 2012) intervjuades och togs blodprov för hiv och hepatit på 1 145 missbrukare, varav 720 aktiva injektionsnarkomaner. Man fann att medelåldern på de senare var hög (40 år), hivfrekvensen 7 procent och hepatit C-frekvensen 80 procent. Vaccinationstäckningen mot hepatit B var dålig och riskbeteendet utbrett, särskilt hos kvinnliga injektionsnarkomaner.

En slutsats som drogs var att antalet aktiva injektionsmissbrukare i Stockholm sannolikt var betydligt lägre än vad man kommit fram till vid den senaste räkningen 1998. I slutrapporten hemställdes därför om en ny antalsinventering inför det sprututbyte som beslutats av SLL och som skall starta senare i höst i Stockholm, detta för att vetenskapligt kunna utvärdera insatsen. Någon sådan har inte gjorts, utan den siffra som projektet baseras på är densamma som vid räkningen 1998.

Antalet injektionsmissbrukare minskar generellt i den rika världen, i synnerhet bland unga, och då till förmån för andra administrationssätt som är mindre omständliga och mer lättillgängliga. Under socialutskottets resa till Argentina och Brasilien fick vi detta förhållande bekräftat i bägge länderna. Det totala narkotikamissbruket minskade emellertid inte, där som här.

Det är angeläget att den nuvarande utbredningen av injektionsmissbruket i vårt land utreds, om och i vilken mån detta ersätts av andra missbruksformer, en kunskap som behövs för att kunna rikta insatserna mot missbruket rätt. Det är också angeläget att kunna bestämma antalet injektionsmissbrukare före och efter ett sprututbytesförsök för att avgöra om sådan verksamhet påverkar antal och/eller åldersfördelning.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet följande:

Är statsrådet beredd att medverka till att en antalsinventering inklusive åldersfördelning görs över injektionsmissbrukarna i första hand i Stockholmområdet för att utröna injektionsnarkomanins nuvarande omfattning i förhållande till andra och nyare missbruksformer?