Ökad barnfattigdom

Interpellationsdebatt 18 januari 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 18 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Monica Green har frågat finansministern vad han avser att göra för att stödja de fattiga barnen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på frågan. Jag besvarade senast den 8 december och den 22 december förra året motsvarande fråga av Fredrik Lundh Sammeli respektive Billy Gustafsson. Mitt svar på Monica Greens fråga kommer att vara i linje med vad jag anfört tidigare. Barns ekonomiska situation är en viktig fråga för regeringen. Självklart har Sverige inte gått oberört genom den djupaste och mest utbredda lågkonjunkturen sedan 1930-talet. En ökad arbetslöshet innebar att många drabbades av ekonomiska svårigheter. Regeringen har sedan tillträdet 2006 bekämpat fattigdom genom att minska utanförskapet och återupprätta full sysselsättning. När fler arbetar och färre försörjer sig på sociala ersättningar minskar inkomstskillnaderna i samhället gradvis. Den långsiktiga fördelningspolitiken är därför att få fler i arbete. Den avgörande orsaken till att barn lever i ekonomisk utsatthet är vanligtvis att föräldrarna saknar arbete. Hushåll där de vuxna förvärvsarbetar är sällan fattiga. Vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att utjämna de ekonomiska skillnaderna och till att stödja alla barnfamiljer. För att förbättra ekonomin för hushåll med de allra lägsta inkomsterna är de behovsprövade stöden särskilt viktiga. Även barnbidraget är inkomstutjämnande. En grupp bland barnfamiljerna som är vanligt förekommande bland de med låg ekonomisk standard är de med många barn. Ett ändamålsenligt sätt att stödja dessa hushåll är att höja barnbidragets flerbarnstillägg. En sådan åtgärd vidtog regeringen så sent som i juli 2010. Denna satsning ger berörda familjer en relativt stor inkomstförstärkning. Kostnaden för denna förstärkning uppgår till ca 700 miljoner kronor per år. Därutöver har regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2011 att ytterligare stärka ekonomin för de barnfamiljer som har den sämsta ekonomin genom att höja det särskilda bidraget för barn som finns inom bostadsbidraget. En viktig åtgärd som regeringen vidtagit för att förstärka arbetslinjen är etableringsreformen för nyanlända invandrare som trädde i kraft den 1 december 2010. Lågkonjunktur och hög arbetslöshet har lett till att många invandrare har haft svårt att hitta en egenförsörjning och i stället hänvisats till socialbidrag under långa tider. Sedan ett antal år är majoriteten av socialbidragsmottagarna utrikes födda. Detta påverkar givetvis barnen i dessa familjer. För att bryta denna utveckling och stimulera att nyanlända snabbare ska kunna bli självförsörjande skapas nu en effektiv etableringskedja. Med hjälp av denna reform kommer förhoppningsvis fler i arbete och därmed kommer allt färre barn att leva i familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Att allt fler barn, relativt sett, är ekonomiskt utsatta beror inte på att hushållen som har de lägsta inkomsterna har fått minskade inkomster. De disponibla inkomsterna har ökat också i de lägre inkomstskikten. Förklaringen till att andelen ekonomiskt utsatta barnfamiljer har ökat relativt sett är att inkomstökningen har varit större i de högre inkomstskikten. Därmed har inkomstspridningen ökat och fler har hamnat under nivån 60 procent av medianinkomsten. Utvecklingen av hushållens ekonomiska utsatthet kan emellertid också mätas utifrån en absolut nivå, det vill säga en nivå som definierar samma köpkraft från ett år till ett annat. Statistiska centralbyråns beräkningar visar att utvecklingen under 2000-talet utifrån en absolut nivå i stället gått mot att färre barn lever med en låg inkomststandard.

Anf. 19 Monica Green (S)

Fru talman! Tack, Maria Larsson, för svaret. Jag hade alltså ställt en interpellation till finansminister Anders Borg eftersom jag menar att finansministern till stor del har varit delaktig i regeringens politik med ökade klyftor och ökad barnfattigdom. Han har nu skickat Maria Larsson. Jag tar gärna återigen en debatt med Maria Larsson i den här frågan. Jag är lite förvånad över svaret eftersom det innehåller så många motsägelsefulla uppgifter. Maria Larsson säger att barns ekonomiska situation är en viktig fråga för regeringen. Hur viktig är den? Sätter ni barnen främst? Är de det allra viktigaste för regeringen? Var kommer barnen på en skala? Maria Larsson säger i svaret att det är den ekonomiska krisens fel och att man inte kan göra något åt det. Det är någon annans fel. Förnekelsefasen kan många gå igenom. Det gäller även skyllaifrånsigfasen. Den borgerliga regeringen brukar skylla på sossarna; det mesta brukar ju vara vårt fel. Jag tycker att det är ett passivt förhållningssätt av en regering att förneka att man kan påverka en situation och säga: Det är kris. Vi kan inget göra. Barnen får det sämre och det är synd, men det är inte vårt fel så det kan vi inte göra något åt. Jag vet att borgerliga politiker har åsikten att politiken inte ska lägga sig i. Man ska inte göra något, utan bara kratta i manegen så att det ser lite tjusigt ut och så att inte de allra värst utsatta får det ännu värre. Man borde i stället verkligen ta itu med problemet och se till att politiken gör skillnad och se till att man har en generell välfärdspolitik. Maria Larsson skriver i svaret att den långsiktiga fördelningspolitiken är viktig för barns utsatthet. I samma svar skriver Maria Larsson att klyftorna har ökat eftersom de rika har blivit rikare. Hon skriver inte riktigt så utan med andra ord, men det är kontentan av svaret. Maria Larsson säger att det är viktigt att vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard genom att människor kommer i arbete och utanförskapet minskar. Men arbetslösheten har ju ökat, och utanförskapet har ökat med 70 000 personer under den förra mandatperioden. Det är naturligtvis inte heller ert fel - skulle Maria Larsson säkert säga - men det vore fint om man gjorde något det och om man hade en ambition med en generell välfärdspolitik som gör att alla får vara med in i framtiden. Maria Larsson säger att fler har blivit arbetslösa och att barnen därför har fått en mer utsatt situation. Det är ju inte så konstigt eftersom ni med er politik har förvärrat för de arbetslösa. Ni har uppfattningen att om vi sänker ersättningarna och höjer skatten för de sjuka och arbetslösa blir de friska och hittar ett jobb. Den politiken har tyvärr inte fungerat. Människor har inte blivit friskare av att vara fattigare. Det har gått ut över barnen. I går fick vi rapporter om att vräkningar av barn ökar. Förra året var ännu fler barn inblandade i vräkningar. Så kan vi inte ha det, Maria Larsson.

Anf. 20 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Det är alltid fascinerande att höra Monica Greens beskrivningar. Barn är viktiga. Den här regeringen är inte passiv. När vi tillträdde 2006 fanns det en tydlig ambition att minska utanförskapet - det som hade ökat dramatiskt under mycket lång tid av socialdemokratiskt styre. Vi hade en situation i landet som inte var hållbar. Många människor levde i fattigdom på ett sätt som vi inte vill se. Man tvingades ut i utanförskap genom olika system. För oss var det viktigt att bryta det och ge människor möjlighet till egenförsörjning. Av dem som hade sjuk- och aktivitetsersättning sade 60 procent att de hade arbetsmöjligheter men inte hade fått chansen. Att se till att vi har rehabilitering, möjlighet till jobbcoach, sänkta trösklar in på arbetsmarknaden och möjlighet till egenförsörjning är det effektivaste sättet att bryta fattigdom. Därför är detta så centralt. Det hänger ihop. Det vill Monica Green tyvärr inte se. Mellan 2006 och 2008 minskade antalet personer som levde på socialbidrag i vårt land. Antalet fattiga barn minskade mellan 2006 och 2008. Vi hade en god konjunktur. Sedan hände det som händer i varje lågkonjunktur, oavsett regering. När tiderna blir sämre och fler blir arbetslösa ökar människors behov av socialbidrag. Att siffrorna går upp har hänt för socialdemokratiska regeringar också. Vår målsättning är att se till att människor kommer tillbaka till arbete så fort som möjligt. Därför finns möjligheten till jobbcoachning. Därför finns den nya reformen för nyanlända till vårt land, därför att det är de som till stor del har den långvariga bidragsförsörjningen. Hälften av dem som har socialbidrag har det inte längre än ett år. Det innebär att merparten, eller hälften, av de barn som lever i familjer som har behov av socialbidrag under en tid faktiskt har det under en kortare tid än ett år. Det är också viktigt att titta på vilka som lever i långvarig fattigdom och vilka som gör det mer tillfälligt. Bägge delarna är allvarliga. Men jag betraktar det som särskilt allvarligt för de barn som långvarigt lever i ekonomisk utsatthet. Där har vi en överrepresentation av människor med annan etnisk bakgrund. Det är därför som den nya etableringsreformen blir så central för att hjälpa dessa människor att kunna få en egenförsörjning och därmed bryta ett liv där man lever i ekonomisk utsatthet.

Anf. 21 Monica Green (S)

Fru talman! Det som Maria Larsson säger låter väldigt bra. Men i praktiken blir det något helt annat. Det låter alltså bra när man säger att om man sänker ersättningarna kommer dessa människor att hitta jobb. Men det blir en helt annan effekt. Sedan säger Maria Larsson att det mellan 2006 och 2007 gick bra för Sverige eftersom det var högkonjunktur. Om vi har lyssnat på Anders Borg vet vi vad han sade, nämligen att det kommer att ta två år innan den borgerliga regeringens politik kommer att få effekt för svenska folket. De första två åren levde ni alltså med regler, attityder och politik från den socialdemokratiska regeringen. Det har Anders Borg erkänt, och han har flera gånger sagt att det tar så pass lång tid innan man vänder skutan så att säga från den generella välfärdspolitiken som vi bedrev till att man, som ni, har en annan attityd och ska ha allmosor och hjälpa de mest utsatta. Vi arbetar i stället på bredden. Vi vill att kommunerna ska kunna ha en bra barnomsorg för alla barn och familjer oavsett inkomst. Kommunerna ska ha råd med en bra fritidsverksamhet och bra sommaraktiviteter för de mest utsatta barnen och för alla barn. Det är den generella välfärdspolitiken som inte skiljer på vilka som har råd att låta sina barn ägna sig åt en bra idrott eller inte. Men kommunerna har inte denna möjlighet längre eftersom antalet socialbidragstagare har ökat så dramatiskt under den borgerliga regeringens tid. Maria Larsson kan om och om igen säga att det inte är ert fel. Men en regering som inte kan styra och som inte kan vända skutan är också mycket passiv och ser på. Jag beklagar att Maria Larsson och alla andra i den borgerliga regeringen har den attityden. Det är 10 000 fler som nu lever i långvarigt beroende av socialbidrag. Dessutom, som om detta inte vore nog, finns det människor som numera lever utanför utanförskapet. Vi har pratat om att det är 70 000 fler som har hamnat i utanförskap under den borgerliga regeringens tid. Nu finns det dessutom barnfamiljer och andra människor som lever utan någon ersättning alls. De ska leva på allmosor, och de kan tvingas in på andra saker i samhället än som vi är vana vid, alltså brottslighet, eller leva under trånga förhållanden, leva hos sina släktingar och så vidare. Ni sätter inte barnen främst. Ni säger att ni gör det. Det låter bra, men i praktiken blir det annorlunda. Varför kommer det så många larmrapporter? I går kom en rapport om att barn blir vräkta. Alla våra fantastiska barnorganisationer - Bris, Majblomman, Unga Örnar, Rädda Barnen och så vidare - har alarmerande rapporter om hur barnfattigdomen ökar, bland annat om hur barn får gå till skolan utan att kunna läsa därför att de inte har råd att skaffa glasögon och om hur barn blir utsatta. Maria Larsson säger att vi hjälper dem som har många barn. Det är bra att man vill ge riktade stöd. Men det är inte heller något fel på den generella välfärdspolitiken. Den är faktiskt bättre därför att vi då får med alla in i samhället. Jag har ingenting emot flerbarnstillägg, och jag tycker att det är bra att man satsar på det. Men det finns också ensamstående föräldrar vars barn lider oerhört svårt under denna värsta period nu. Det är inte säkert att det är bara familjer som har många barn som har det svårt. Det finns också ensamstående föräldrar med få barn som lever under fattigdomsgränsen.

Anf. 22 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! År 2006 när regeringen tillträdde införde vi ett jobbskatteavdrag. Det sade Socialdemokraterna nej till. När vi gick in i lågkonjunkturen - det var verkligen som att gå in i en vägg - som kom dramatiskt och mycket fortare än vad någon hade förväntat sig hade 180 000 fler personer i Sverige ett arbete än när vi tillträdde. Alla experter säger att en hel del av dessa jobb har tillkommit tack vare de reformer som iscensattes. Sedan har Monica Green sin egen historiebeskrivning. Men det är inte särskilt många som tror på den. Jag beklagar att den upprepas så ofta här i kammaren, men den är faktiskt inte sann. Med en socialdemokratiskt förd politik under den förra mandatperioden hade arbetslösheten varit mycket högre under högkonjunkturen men också när vi kom ut efter lågkonjunkturen. Det är sanningen. Det vet Monica Green också för den har experter tydligt pekat på och visat. Men Monica Green erkänner inte någonting sådant. Vi befinner oss alltså i ett mycket bättre läge än vad vi hade gjort med en bibehållen socialdemokratisk regering, både vid ingången till en kris och vid utgången av den. Det ska vi vara glada och tacksamma för. Men fortsatt är det en stor utmaning att ta sig an de människor som lever i ekonomisk utsatthet beroende på att de inte får tillgång till ett arbete. Då är det centralt att de som är värst drabbade av ekonomisk utsatthet under lång tid, och dit hör våra nyanlända, våra nya svenskar, ska ha möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Där ställer vi nu möjligheter till förfogande för att bryta det som vi har sett under många år av socialdemokratiskt styre, då det i genomsnitt har tagit sju år för att kunna etablera sig på svensk arbetsmarknad. Det är er politik som vi nu försöker förändra, den struktur som ni har satt som inte har visat sig fungera. Jag tror att vi kommer att få se positiva signaler av detta. Sedan ska det finnas en generell välfärd. Innan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 stod Monica Green ofta i talarstolen och talade om att de borgerliga kommer att rasera välfärden. Så har det inte riktigt blivit. Jag skulle vilja säga att de summor som vi har tillfört kommunerna under denna mandatperiod är de största som kommunerna någon gång har fått just för att kunna upprätthålla välfärden också när vi har svåra tider. Detta har kunnat ske tack vare att vi lade i ladorna under de första åren. Sedan är det kommunerna som ska leva upp till sitt ansvar. Tyvärr ser vi inte det på alla håll. Monica Green ger ett sådant exempel med att barn vräks. Jag menar att barn inte ska vräkas. Detta är kommunernas ansvar. Allra högst i vräkningsstatistiken ligger Malmö kommun. Det är en socialdemokratiskt styrd kommun som inte klarar att hitta och ta hjälp av de strategier som regeringen har försökt hjälpa till med. Det är ett strategibyggnadsarbete där vi har visat på metoder som kan användas av kommunerna. Där har vi haft lokala projekt på gång för att ge hjälp och stöd till kommunerna. Men Malmö toppar statistiken. Det är vad vi har sett sedan tidigare. De socialdemokratiskt styrda kommunerna har inte modet att våga prioritera barnen i detta avseende eller den generella välfärden. Det är sorgligt men sant. Men förutsättningarna har givits så långt som det har varit möjligt av denna regering.

Anf. 23 Monica Green (S)

Fru talman! Först måste vi nog gå tillbaka till basic här. Jag önskar att Maria Larsson satt i finansutskottet eller åtminstone hade lyssnat på någon i Finansdepartementet. Det är nämligen inte så att experterna säger att jobbskatteavdraget har givit jobb. Maria Larsson kan, om hon vill, gå tillbaka till Finansdepartementet och fråga om det. Vi har fått rapport efter rapport som visar att jobbskatteavdraget inte ger några nya jobb. Några av experterna har sagt att jobbskatteavdraget kan ge jobb på sikt om lönerna också sänks. Det är till och med så att Finanspolitiska rådet, som är regeringens eget råd, har gett regeringen en reprimand för att man inte har varit tydlig med det. Vad man syftar på när det gäller ett jobbskatteavdrag är att det på sikt blir lägre löner och att det då kan tillkomma fler jobb. Men er politik har alltså ännu inte gett några fler jobb. Kanske blir det så om lönerna sänks. Hittills har det dock inte blivit så, utan det är fråga om konjunktursvängningar - precis som Maria Larsson säger. Att ni de två första åren levde på den socialdemokratiska politiken har Anders Borg sagt. Det är möjligt att han har fel, men han brukar påpeka att det tar två år innan politiken börjar bita. Man kan alltså förneka, och man kan påstå att det inte är ens eget fel. Man kan skylla på sossarna och naturligtvis på kommunerna. Men om kommunerna, som tar emot väldigt många flyktingar eller väldigt många nyanlända, dessutom drabbas av att 70 000 fler ska ha socialbidrag - 90 procent av landets kommuner säger att socialbidragen har ökat - blir det väldigt tufft för kommunerna att leva upp till alla åtaganden. Maria Larsson säger att ni har ökat anslaget. Ja, ni höjde anslaget tillfälligt förra året när det var valår. Men nu har ni sänkt det igen. Det här duger inte, Maria Larsson!

Anf. 24 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag tycker ändå att vi behöver ha lite renlighetskrav på debatter i riksdagen. Det är tråkigt att Monica Green far med direkta osanningar. Det är faktiskt inte seriöst. Låt oss avsluta debatten med några sifferuppgifter som är oomtvistade och som är statistik från Socialstyrelsen. Siffrorna belyser det som interpellationen gäller, nämligen fattiga barn. Exempelvis år 1997, då vi hade haft en ekonomisk kris och det hade gått några år, var andelen absolut fattiga barn i Sverige 17,6 procent. Det var alltså under socialdemokratiskt styre. År 2002 efter ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav var andelen absolut fattiga barn 10,8 procent av alla barn. Den senaste siffran jag har, Monica Green, är från år 2008. Då, under borgerligt styre, var andelen fattiga barn 6,9 procent. Det är verkligheten! Vi är en regering som inte vill att barn i Sverige ska vara fattiga. Därför arbetar vi aktivt med jobblinjen. Vi vet att fattigdom och möjlighet till försörjning så intimt hänger samman. Därför håller vi fast vid jobblinjen och ser till att den generella välfärden fungerar. Vi har förståelse och kunskap om att många under en viss del av livet lever i utsatthet. Då ska välfärdsnäten vara så täta att ingen ramlar igenom.

den 10 december

Interpellation

2010/11:119 Ökad barnfattigdom

av Monica Green (S)

till finansminister Anders Borg (M)

De större ekonomiska skillnaderna och det sämre skyddet för sjuka och arbetslösa gör att barnfattigdomen ökat. Ökad otrygghet och sämre ekonomiska villkor för familjerna påverkar i högsta grad barnen.

I stället för att få stöd i sina studier och i sitt liv in i vuxenvärlden kan barnen få stödja sina föräldrar. 250 000 barn är på grund av regeringens kalla politik fattiga.

Det är framför allt barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående som drabbats hårdast. Fattiga barn får sämre utbildningsresultat, sämre boende, sämre kontakter med arbetsmarknaden och så vidare. Den PISA-undersökning som kom nyligen visar sambanden mellan fattigdom och skolpresentation mycket tydligt.

Allt fler barnorganisationer kräver åtgärder från regeringen. Det kan handla om en åtgärdsplan från regeringens sida för att möta det här med förslag om förbud mot vräkning av barnfamiljer, en avgiftsfri skola, stöd vid läxläsning och så vidare. Det kan också handla om att regeringen ska analysera konsekvenserna av förändringarna i ekonomin och trygghetssystemen.

Vad avser finansministern att göra för att stödja de fattiga barnen?