offentliga lokaler

Fru talman! Sten Andersson har frågat statsmi- nistern vilka åtgärder han är beredd att vidta i syfte att försvara rätten för politiska partier att arrangera mö- ten i offentliga lokaler. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan. Sten Andersson riktade en liknande interpellation till mig i januari förra året. Det rörde även då ett be- slut om att vägra hyra ut lokaler till ett politiskt parti i Stockholm. Jag kan bara upprepa vad jag då påpeka- de, nämligen att alla medborgare enligt regeringsfor- men är tillförsäkrade yttrandefrihet gentemot det allmänna. Yttrandefriheten får bara begränsas genom lag med hänsyn till de intressen som anges i 2 kap. regeringsformen. Att någon vägras hyra en kommunal lokal behö- ver inte innebära en inskränkning i den grundlags- skyddade yttrandefriheten. Uthyrningen av lokaler är en service riktad till medborgarna. Omfattningen av en kommuns uthyrning kan växla beroende bl.a. på kommunens ekonomiska resurser. Den kommunala likställighetsprincipen innebär dock att en kommun ska behandla alla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för annat. En kommun får behandla sina medlemmar olika bara om ett sådant beslut grun- dar sig på rationella hänsyn eller sakliga övervägan- den. En kommun kan vägra uthyrning om det t.ex. kan befaras att uthyrningen leder till ordningsstör- ningar eller annan form av brottslig verksamhet. Kommuner har naturligtvis en skyldighet att be- akta den lagstiftning som finns och de domstolsutslag som meddelas. Jag varken kan eller vill dock uttala mig om hur kommunerna hanterar dessa regler i en- skilda fall. Detta är en uppgift för våra domstolar att bedöma. Jag ser inte heller något generellt behov av att förändra den nuvarande lagstiftningen på detta område.

Fru talman! Ibland undrar man om de högtidliga ord som används i högtidstal och middagstal avseen- de åsiktsyttrande, mötes- och organisationsfrihet i praktiken är avsedda att gälla för alla i Sverige. Tre gånger på relativt kort tid har Stockholmspolitiker i strid med gällande lagstiftning hindrat ett politiskt parti från att hyra offentlig lokal för ett politiskt möte. Detta, fru talman, trots att läns- och kammarrätt sagt att Stockholms agerande strider mot gällande lagstift- ning och att statsrådet i dag, och tydligen också tidi- gare, haft samma uppfattning i frågan. Det som förvånar är att inget riksdagsparti, trots att de säkert känt till den här situationen, har uttryckt kritik mot Stockholmspolitikernas agerande. Själv- klart ska alla partier och alla andra som hyr lokaler betala hyra i förhållande till lokalstorlek och den service som man har begärt. Jag skulle vilja sluta med att ändå ställa några frå- gor till statsrådet. Vad avser statsrådet med sitt påstående i svaret att uthyrning kan hindras av "rationella hänsyn eller sakliga överväganden"? Är det okej att neka någon att hyra lokal om det- samma kan leda till ordningsstörningar?

Fru talman! Precis som talmannen nyss sade och som jag sade i mitt inledande anförande finns det ingen anledning för mig att konstatera annat än att kommuner naturligtvis har att rätta sig efter den lag- stiftning som finns i det här landet och efter hur dom- stolar fäller avgöranden i enskilda ärenden. Jag kan dock ta tillfället i akt och säga att jag tycker att det är förvånansvärt att Sten Andersson två gånger har tagit upp denna fråga med mig, när jag återigen konstaterar att vi inte har något fel på vår lagstiftning i dessa avseenden. Det finns väl ett antal andra yttrandefrihetssaker att ägna sig åt, brister som vi kan ha anledning att diskutera. För min del är den här interpellationsdebatten av- slutad.

Fru talman! Det kan jag förstå. Med sådana argu- ment förstår jag att man inte vill fortsätta debatten. Jag ställde inte egna frågor utan jag frågade med anledning av det som står i det skrivna svaret. Och det var inte jag som nämnde Stockholm först, det var faktiskt statsrådet. Det som statsrådet i ett skriftligt svar till en leda- mot av Sveriges riksdag säger kan vara exempel på vad som kan vara orsak till att man nekas hyra en lokal. När jag då som ledamot av riksdagen noterar detta och frågar vad som konkret menas med det får jag det häpnadsväckande svaret att det vill hon inte svara på. Man ska inte ta till överord, men det är, som jag sade i förra meningen, häpnadsväckande. Statsrå- det vet väl själv vad hon har skrivit, varför det skri- vits så och hur hon ska kunna motivera det om någon ställer en eventuell fråga på det skriftliga svar hon givit. Nu kommer hon inte att besvara detta, men jag hoppas att det finns människor som följer den här debatten, antingen via TV, som man kan göra i da- gens moderna samhälle, eller läser protokollet. Då är jag nog inte ensam om att förvånas, med tanke på de faktiskt rätt enkla frågor jag ställde.