Offentlig upphandling och oseriös företagsamhet

Interpellationsdebatt 20 juni 2012

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 103 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka förutsättningarna för en bättre offentlig upphandling som motverkar ekonomisk brottslighet och skattefusk. Det är naturligtvis av största betydelse att skattebetalarnas pengar inte används på ett sådant sätt att svartjobb och annan ekonomisk brottslighet gynnas. Jag delar Börje Vestlunds uppfattning att det är viktigt att offentliga upphandlingar genomförs och följs upp på ett sätt så att våra skattemedel används på bästa sätt. Lagen om offentlig upphandling ger den upphandlande myndigheten rätt att utesluta en anbudsgivare som inte fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker. Den upphandlande myndigheten kan dessutom utesluta en anbudsgivare som genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott i yrkesutövningen eller har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen. Vidare finns särskilda bestämmelser som ger möjlighet att granska anbud med onormalt låga anbudspriser. Lagen ger dock inte i sig ett fullständigt skydd mot fusk från oseriösa leverantörers och underleverantörers sida. Det krävs också att lagen om offentlig upphandling tillämpas på ett sådant sätt att de upphandlande myndigheterna genomför de granskningar som lagen medger. Upphandlingsutredningen har i sitt delbetänkande behandlat frågan om uteslutning av oseriösa företagare i offentlig upphandling. I sina kontakter med företrädare för upphandlande myndigheter och leverantörer har det framförts till utredningen att regelbunden utvärdering och uppföljning av avtal och upphandlingar är nödvändigt för kontroll av oseriösa leverantörer. Också den rapport från LO-distriktet i Stockholms län som interpellanten hänvisar till tyder på att granskning och uppföljning av upphandlingskontrakt bör förbättras. Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att ta fram ett underlag för bedömning av situationen rörande korruption inom kommunernas och landstingens verksamhet. Rapporten, som redovisades den 10 juni 2012, innehåller en del förslag till regeringen och Sveriges kommuner och landsting om åtgärder mot korruption. Förslagen kommer att beredas i Regeringskansliet. Våra myndigheter arbetar med dessa frågor. Kammarkollegiets upphandlingsstöd har tagit fram en rapport, Att förebygga korruption i offentlig upphandling , som finns på kollegiets hemsida. Skatteverket arbetar tillsammans med flera andra myndigheter och näringslivsorganisationer för att få bort svartjobb och oseriösa aktörer. Se till exempel skriften Vita jobb - en förutsättning för konkurrens på lika villkor . Jag vill också påminna om att regeringen har föreslagit ny mutbrottslagstiftning, som nyligen antagits av riksdagen. Ändringarna innebär bland annat att den krets av personer som kan dömas för att ha tagit emot eller gett en muta utvidgas väsentligt. Även på EU-nivå pågår arbete på detta område. I de förslag till nya direktiv på upphandlingsområdet som EU-kommissionen presenterade i december 2011 och som nu förhandlas i rådet finns bestämmelser som innebär en skärpning av reglerna om uteslutning av leverantörer som inte fullgjort sina skyldigheter beträffande skatter och sociala avgifter. Det föreslås också nya regler om otillåtet förfarande som innebär att de anbudssökande ska lämna in en avtalsförsäkran angående otillbörlig påverkan, konkurrenssnedvridande avtal med andra anbudsgivare och vilseledande uppgifter. Vidare föreslås utförliga regler om intressekonflikter som ska göra upphandlingsförfarandet sundare. Det görs således en hel del för att motverka ekonomisk brottslighet och skattefusk inom offentlig upphandling. Det viktigaste arbetet ligger nog ändå hos de upphandlande myndigheterna själva, som vid utformningen av sina upphandlingar och kontrakten med leverantörerna bör skaffa sig kontroll över underleverantörsledet beträffande skatt och sociala avgifter och vid uppföljning av kontrakten se till att skattefusk och annat otillåtet förfarande inte accepteras.

Anf. 104 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, för jag tycker att det här var ett svar att tacka för. Även regeringen inser, när man har tittat på frågan, att det finns ett problem. Statsrådet tar upp problemen med mutor och de sakerna, som vi också har sett i medierna. Men vi har sett lika många uppgifter i medierna under årens lopp om en annan sak. Någon kommun eller något landsting har anlitat någon leverantör. Ofta brukar det vara på byggsidan, men det finns säkert i andra delar också. Det har då visat sig att man har haft underleverantörer som har varit väldigt oseriösa. Ibland är det till och med nästan kriminella nätverk. Det kan vi läsa om lite då och då. Då är det viktigt att man har någon form av föreskrifter, eller att det står direkt i lagen, så att det inte är möjligt att göra så här. Man kan åtminstone uppmana kommuner och landsting när det gäller detta. För det är ganska mycket pengar det rör sig om. Kommunerna i Stockholms län har en upphandling om 64 miljarder. Då har man inte räknat med Stockholms läns landsting som säkert har ett 20-tal miljarder. Jag tror att statsrådet är bättre på den matematiken än vad jag är. Men det är väldigt mycket skattepengar. Det handlar verkligen om skattepengar och om hur försiktiga vi är med skattepengar. Ponera att några anlitar en underleverantör som inte betalar skatt. Då blir det ett ganska omoraliskt system. Det jag tycker att man ska titta på är bland annat det som man har försökt att ta fasta på i rapporten från LO-distriktet i Stockholm, nämligen skriftliga rutiner för att säkerställa att krav efterföljs. En majoritet, över 50 procent, av kommunerna i Stockholms län - jag tror inte att Stockholms län är vare sig bättre eller sämre på detta, utan jag tror att det ser ut så här ganska generellt i landet - säger att de inte har det här eller möjligen att de kanske ska införa det. En annan fråga handlar om att man kollar upp om företagen följer de avtal de har ingått. Man kontrollerar till stor del. Men hela 10 procent kontrollerar inte att företagen efterföljer avtalen. Det borde vara en självklarhet. Egentligen kan man säga så här: Vi kanske ska prata med våra kolleger om just detta, för det kanske är en uppmaning till dem också. Det som är den största bristen är att man inte kontrollerar de företag som man faktiskt gör den här upphandlingen med. Med detta sagt skulle jag vilja säga att jag tycker att regeringen tar upp just det här med mutor på ett bra sätt. Men när det gäller frågan om hur man kontrollerar sina underleverantörer finns det inget krav på att man måste se till att de följer lagar och regler. Man kan nästan säga att den här interpellationen är ett inspel i den process som pågår. Vi håller ju på att se över lagen om offentlig upphandling på både EU-nivå och nationell nivå. Då vore det väl bra om de här bitarna kom med på ett mer tydligt sätt än tidigare. Det är min fråga till statsrådet: Kommer man att arbeta för att få med detta i den nya lagen?

Anf. 105 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag håller med Börje Vestlund om vikten av att vi minskar och bekämpar det som är ren korruption och, framför allt, också skattefusk i olika avseenden. Det handlar inte bara om att skatteintäkterna blir mindre när det fuskas med skatteinbetalningar, utan det handlar också om att man skapar en osund konkurrens mellan olika aktörer. Man slår i praktiken helt enkelt ut hederliga företagare. Det gör också att människor vänjer sig vid att agera utanför lagens råmärken. Man börjar röra sig med svarta pengar och liknande saker och vänjer sig vid detta om det blir för omfattande. Det i sig sprider en kultur som jag tror är förödande för samhällsmoralen. Vi är överens om att det är viktigt att jobba med detta. LO-distriktets rapport indikerar att det finns en hel del att göra. Men det som är viktigt att poängtera är att lagstiftningen är så utformad att man som upphandlande myndighet kan och bör se till att man för in bestämmelser i avtalet med leverantörerna så att de exempelvis står ansvariga för att underleverantörerna fullgör sina skyldigheter. Myndigheterna har också rätt att häva avtalet eller ta till någon annan sanktion om skyldigheterna inte efterlevs. Det finns ganska mycket i lagstiftningen. Jag tror att problemet många gånger är att det inte finns tillräckligt mycket kompetens ute i kommuner, i landsting och även i statliga myndigheter när det gäller att jobba med upphandling. Upphandlingslagstiftningen kan vara alltför komplicerad ibland. Vi ska göra allt vi kan för att förenkla den. Men man måste också lära sig att hantera lagen, och här ser vi brister. Det tycker jag också att LO-rapporten indikerar. Man nyttjar inte lagens möjligheter fullt ut. Vi känner också till exempel på anbud som kommer in där man vid en mycket elementär besiktning kan se att det inte är rimliga priser som erbjuds. Det kan inte ske på ett hederligt vis. Ändå ringer inga klockor. Ibland kan man faktiskt avbryta. Det finns stöd i lagen för detta. Det finns till och med förslag när det gäller de EU-direktiv vi jobbar med där man också skärper detta i olika avseenden. Men det finns ett område som jag tror att vi måste ta på oss som ansvariga politiker, framför allt på riksnivå. Det handlar om att vi måste förbättra stödet till dem som jobbar med upphandling. Det gäller kompetens, rådgivning och utbildning. Här har vi förslag på regeringens bord, som nyligen har kommit in, om hur man ska organisera upphandlingsstödet centralt. Det kan bidra till att man hjälper aktörerna på det här området att bättre leva upp till lagens intentioner och utnyttja lagen på bästa möjliga sätt. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det förenklingsarbete som vi jobbar med på EU-nivå men också i Sverige har som syfte att det ska vara lätt att använda lagstiftningen. Men sedan kokar det ändå ned, tycker jag, till några viktiga saker. Ute i kommuner och landsting måste statusen på dem som jobbar med upphandling höjas. Jag brukar lite skämtsamt säga att i privata företag sitter inköpschefen i företagsledningen, och i kommunerna sitter ansvariga för offentlig upphandling i källaren, en bra bit bort från kommunalrådet. Tyvärr är det så. Den som är ansvarig för upphandlingsfrågorna i kommunen ska ha en central position i kommunledningen, för det är en central funktion. Det handlar både om att kompetensen ska vara hög och om att det finns enormt stora ekonomiska värden att spara om man sköter upphandlingsfrågorna på ett bra och korrekt sätt.

Anf. 106 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Under hela mitt politiska liv har frågan om ekonomisk brottslighet, hur man bekämpar den, varit väldigt levande. Mycket på grund av den bakgrund jag har i hotell- och restaurangbranschen har detta varit aktuellt. Men jag hade väl inte tänkt att jag skulle stå och debattera offentlig upphandling, för där tror man ju att det går rätt till. Den här utredningen har förslag: Kommunerna bör upprätta en skriftlig rutin för kontroll och införa löpande bevakning av alla avtalsleverantörer. Lagen bör ändras så att huvudentreprenörerna åläggs ansvar för att underentreprenörer följer överenskomna avtalsvillkor och betalar skatter och avgifter. Sedan kommer det ett par mer övergripande krav som kanske inte direkt har med själva lagen om offentlig upphandling att göra. Det handlar bland annat om krav på att man ska ha kollektivavtal. Men det förvånar väl knappast statsrådet att detta skulle förekomma i en facklig rapport. Om vi håller oss till den ekonomiska brottsligheten måste vi väl ändå se till att få ett ordentligt arbete. Jag håller med statsrådet om att ibland är konsekvenserna lika. Oavsett vad vi tycker om att upphandla eller inte upphandla äldreomsorg har det ju gått så, inte minst i den här regionen, att priserna har pressats och pressats så lågt att det faktiskt kan vara tveksamt om man kan utföra den här vården till det här priset. Den frågan har ställts både en och två gånger. Ibland har man försökt hitta alternativa former för att det inte ska vara priset som avgör upphandlingen utan andra saker, vilket naturligtvis har varit positivt. Låt mig gå tillbaka till det jag sade om att man bör ändra lagen så att huvudentreprenören åläggs ansvar för underentreprenören. Detta brukar ibland kallas för Stockholmsmodellen, helt enkelt för att man en gång i tiden införde den i Stockholms stad. Det fungerade väldigt bra, och jag tror att det var väldigt lite problem med detta i Stockholms stad. Man hade den här modellen, och det gick liksom inte för ett företag som hade vunnit en upphandling inom äldreomsorgen att ta in ett svart företag som städade eller något sådant som ibland förekommer. Det som är intressant är att när man bytte majoritet i Stockholm var detta det första man avskaffade. Man trodde att det var onödigt och inte behövdes. Nu visar det sig att det var direkt nödvändigt att det skulle finnas kvar, och därför vill jag återkomma till just detta med att huvudentreprenören ska ha ett ansvar för att underentreprenörerna följer de överenskomna avtalsvillkoren och betalar skatter och avgifter. Är det här någonting som statsrådet skulle kunna tänka sig i en kommande lagstiftning?

Anf. 107 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Först och främst, ska kommunerna kunna upprätta en skriftlig rutin för kontroll och införa löpande bevakning på alla leverantörer som föreslås i den här LO-rapporten? Ja, det är väl rimligt att det bör finnas en sådan rutin, och det finns utrymme i lagstiftningen för detta. Det bör finnas rutiner för kontroll av samtliga leverantörer i kommunerna. Det tycker jag är helt rimligt, och det är en sak som jag tycker att kommunerna bör ha som ambition. Jag tycker att de siffror som indikeras i LO-rapporten indikerar att det fungerar i alltför dålig utsträckning. När det gäller att huvudentreprenören ska åläggas ansvar för att underentreprenörer följer överenskomna villkor och betalar skatt och sociala avgifter krävs ingen lagändring för detta, utan det är en sak man kan göra i kommunerna. Mot detta ska då kanske ställas hur mycket man krånglar till det hela och hur mycket administration det skapar. Men principen, att man försöker ställa lite tydligare krav på den som är huvudentreprenör att också ta ett ansvar för underentreprenörer, tycker jag personligen är rimlig. Där ger lagen fullt ut utrymme för att agera på det sättet. Sedan måste man hitta system som är praktiskt genomförbara och som också gör att man inte överbyråkratiserar det hela. Är det å andra sidan så att det finns indikationer inom någon sektor, något område eller i en kommun på alltför mycket av risk för svarta affärer, svartjobb och sådana saker, ja, då måste man självklart tillgripa åtgärder för att motverka detta. Jag skulle vilja påstå att lagstiftningen i allt väsentligt är sådan att man kan göra mycket mer än vad som oftast görs. Sedan gäller det att hitta praktiska metoder för detta, och då krävs det också att man prioriterar frågorna ute i kommunerna, att man jobbar med dem, har kompetensen och vet hur man ska utforma regelverk men samtidigt också gör på ett sådant sätt att det inte krånglar till det för småföretagare och för att få in anbud. Vi jobbar som sagt med de här frågorna i det översynsarbete som genomförs på EU-nivå. Vi arbetar också utifrån de svenska utredningar som tittar på upphandlingsfrågorna för att från statens sida bättre stödja de upphandlande aktörerna och förenkla regelverken men också skapa större utrymme att med fortsatt bibehållande av den likabehandlingsprincip som finns i EU:s lagstiftning även försöka skapa så mycket flexibilitet i lagstiftningen som möjligt. Allt tyder på att vi är på god väg att komma en bra bit i den riktningen.

Anf. 108 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det finns även en annan möjlighet, och det är naturligtvis att Statskontoret eller någon annan lämplig myndighet tar fram mer upphandlingsstöd. Det är kanske en av de viktigaste insatserna man kan göra från statligt håll. Man kanske också kan ha en bättre förklaring till vad lagen säger, för ibland när man pratar med kamrater som har uppdrag på kommunalnivå kan jag uppfatta att det som de har fått veta av sina tjänstemän inte stämmer med det man här i kammaren ibland kan diskutera vad gäller hur man ska tolka lagen. Det är intressant. Upphandlingsstöd är naturligtvis oerhört viktigt. Att det inte finns hinder för något är inte detsamma som att man i lagen skulle kräva det, och ett sådant stort administrativt hinder kan inte jag bedöma att det vore om man skulle skriva in i lagstiftningen att en huvudentreprenör är ansvarig för att skatter och sociala avgifter betalas in även av underentreprenörer. Det kan inte vara ett jättestort hinder. Jag har svårt att tänka mig det. Jag har trots allt sysslat med regelförenklingar en tid, och jag har svårt att tänka mig att just det skulle innebära en jättestor regelbörda på företagen. Men det kan vi säkert ha olika uppfattningar om. Jag tycker att det här var ett positivt svar, och jag ser fram emot att vi kan fortsätta att arbeta med de här frågorna. Lagen om offentlig upphandling finns i vår debatt som en underström hela tiden. Man diskuterar de här frågorna, och därför är det viktigt att man ser dem från fler håll än att bara diskutera de traditionella frågorna som handlar om kollektivavtal och miljövänliga varor och sådant. Jag tackar för debatten och tycker att det var bra att vi fick den här diskussionen om oseriösa företag i den offentliga upphandlingen.

Anf. 109 Statsrådet Stefan Attefall (KD)

Fru talman! Jag är tveksam till om man ska ha generella bestämmelser om detta i lagstiftningen. Det kan leda ganska långt. I komplicerade affärer är det många underleverantörer. Att ålägga en person eller ett företag att vara huvudansvarig för vad många olika aktörer gör är ganska långtgående. Men lagen öppnar som sagt möjligheter att tillgripa den här typen av åtgärder, vilket jag tycker att man ska göra när man ser att det finns problem på olika sätt. Jag är dock inte beredd i dagens läge att medverka till att lagstiftningen ska ändras på det området. Däremot uppmanar jag gärna de aktörer ute i kommuner och landsting och även i staten som ser problem att använda det här instrumentet i olika avtal med huvudleverantörerna. Jag är helt överens med Börje Vestlund om att vi också måste förbättra stödet från statens sida. Den utredning som kom alldeles nyss och som heter Upphandlingsstödsutredningen pekade på behovet av att samla det som redan i dag finns på olika myndigheter under en gemensam hatt och också förstärka det på olika sätt. Det är ett utredningsförslag som nu ligger på vårt bord och som ska bearbetas tillsammans med den utredning som heter Upphandlingsutredningen som Anders Wijkman leder och som tittar på flera olika frågor. Vi har även det arbete som just nu pågår i EU. Jag hoppas att vi inom de närmaste åren ska kunna få både ett bättre stöd från statens sida men också en enklare och mer flexibel lagstiftning som gör det enklare att följa lagen om offentlig upphandling och därmed också skapa en bättre hushållning med skattebetalarnas pengar och större möjligheter att bland annat beivra fusk och missbruk i olika avseenden.

den 31 maj

Interpellation

2011/12:399 Offentlig upphandling och oseriös företagsamhet

av Börje Vestlund (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

Offentliga upphandlingar utgör en betydande del av Sveriges ekonomi. Uppskattningar visar att offentliga upphandlingar årligen omsätter ca 500 miljarder kronor. Därför är det viktigt att offentliga upphandlingar genomförs och följs upp på ett sätt så att våra skattemedel används på bästa sätt.

I dag går samhället miste om enorma summor i skatteintäkter. Företag står för den största delen av de uteblivna skatterna och ungefär 70 miljarder kronor kan kopplas till svartarbete.

Utöver uteblivna skatteintäkter, som kunde ha använts för att utveckla välfärden, så bidrar fusket till att villkoren på arbetsmarknaden dumpas och att konkurrensen snedvrids på skötsamma företagares bekostnad.

Bra upphandlingar skulle kunna spela en viktig roll som motvikt till denna utveckling. Enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) är det den upphandlande myndighetens ansvar att stävja fusket, främja konkurrensen och använda skattemedel på ett effektivt sätt.

Mycket tyder dock på att så inte sker i tillräcklig utsträckning. Enligt en ny rapport från LO-distriktet i Stockholms län saknar majoriteten av kommunerna i Stockholms län rutiner för att säkerställa kraven vid upphandling, vilket underblåser oseriös företagsamhet.

Framför allt tycks kontrollen av underentreprenörer brista. Det är oroande eftersom det i flera branscher blir allt vanligare med långa entreprenadkedjor.

Den borgerliga regeringen pratar gärna om hur viktigt det är att motverka all form av fusk och om ordning och reda i statens finanser.

Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka förutsättningarna för en bättre offentlig upphandling som motverkar ekonomisk brottslighet och skattefusk?