Offentlig upphandling och djurskyddskrav

Fru talman! Ann-Kristine Johansson har frågat landsbygdsministern om han är beredd att arbeta för en förändring av lagen om offentlig upphandling för att kommuner ska kunna göra mer miljövänliga och djuromsorgsanpassade upphandlingar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationens huvudfråga om djurskyddskrav i samband med offentlig upphandling. Krav på djurskydd och miljökrav vid produktion av mat faller dock utanför mitt ansvarsområde. Jag kan inte kommentera enskilda ärenden, men det är naturligtvis av stor betydelse att upphandlande myndigheter kan efterfråga varor eller tjänster som uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten bedömt vara relevanta. Regelverket om offentlig upphandling ska säkerställa att upphandlande myndigheter gör en god affär genom att tillgodose sina behov till lägsta möjliga totalkostnad. I behovet inbegrips även varornas och tjänsternas kvalitativa egenskaper. Både produkt- och produktionskvalitet är viktiga konkurrensmedel som kan användas vid offentlig upphandling. Höga krav på djurskyddet vid offentlig upphandling är också ett incitament för att driva utvecklingen framåt på djurskyddsområdet. Dagens regelverk ger goda möjligheter för upphandlande myndigheter att ställa krav på en varas produktion och hantering. Interpellanten verkar mena att reglerna skulle begränsa upphandlande myndigheter till att bara beakta lägsta pris. Krav på en varas kvalitet eller funktion kan dock alltid ställas av den upphandlande myndigheten. Om den upphandlande myndigheten valt att använda sig av tilldelningskriteriet "lägsta pris" innebär detta att priset blir utslagsgivande endast mellan de leverantörer som uppfyllt ställda krav på varan eller tjänsten. Upphandlingslagstiftningen grundar sig på EU:s upphandlingsdirektiv, vilka i sin tur vilar på stadganden om rätten till etableringsfrihet inom EU. Offentlig upphandling ska ske med beaktande av principerna om icke-diskriminering, likabehandling, transparens, proportionalitet och ömsesidigt erkännande. Ställda krav på djurskydd eller andra hänsyn kan ibland komma i konflikt med dessa principer eftersom sådana krav direkt eller indirekt kan komma att utestänga utländska leverantörer vid gränsöverskridande upphandlingar. Det är detta förhållande som gör att det ibland kan råda osäkerhet om vilka krav som kan ställas på till exempel djurskydd. Inom Europeiska kommissionen pågår nu ett arbete med att utvärdera och modernisera upphandlingsdirektiven. Regeringen lämnade den 20 april 2011 sitt svar på den grönbok om regelverket som kommissionen tagit fram. Regeringen har i sitt svar uppmärksammat den rättsosäkerhet som kan föreligga när en upphandlande myndighet önskar ställa krav på djurskydd som är längre gående än EU:s minimikrav. Regeringen har uppmanat kommissionen att tydligt ange hur sådana målkonflikter ska lösas. Regeringen har vidare gett en särskild utredare i uppdrag att utvärdera upphandlingsregelverket ur ett ekonomiskt och samhällspolitiskt perspektiv (Upphandlingsutredningen, Dir. 2010:86). Frågan om hur målkonflikten mellan till exempel krav på djurskydd och den inre marknaden ska lösas kommer sannolikt att beröras av utredningen. Sammanfattningsvis är mitt svar att upphandlingsreglerna inte behöver ändras för att upphandlande myndigheter ska kunna ställa krav på produktens kvalitet och produktion. Så kan ske redan i dag. Däremot uppkommer det situationer i vilka det kan vara svårt att bedöma om uppställda krav hamnar i konflikt med de grundläggande principerna för offentlig upphandling och hur en sådan konflikt i så fall ska hanteras. Detta är en fråga vars lösning regeringen har prioriterat inför kommande arbete i EU med en revidering av upphandlingsdirektiven.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag ställde interpellationen därför att jag anser att rättsläget är oklart. Det är många överklaganden; vad jag förstår har vi i Sverige flest överklaganden i EU. Överklagandena gällande djurskyddskraven ökar, vilket innebär att risken är att kommunerna inte vågar ställa de relevanta krav som de som politiker i en kommun egentligen vill göra. Vi ska ha höga krav på djurskyddet, och vi ska ha höga krav på livsmedel som produceras i Sverige. Fru talman! Drygt tre miljoner måltider äts varje dag i det offentliga Sverige. Det är skolmåltider, måltider i våra äldreboenden och i sjukvården. Tre miljoner måltider varje dag är mycket, och det är många livsmedelsupphandlingar som föregår detta. Jag tror att vi alla - föräldrar och närstående till våra barn, äldre eller sjuka - vill att den mat som produceras och serveras är producerad under bra förhållanden för både djur och anställda. Att livsmedel kan garanteras vara fritt från antibiotikarester och från salmonella, att det fläskkött vi serverar kommer från grisar med svansknorren kvar eller att den köttfärs som serveras kommer från djur som har bedövats före slakt - allt detta är relevanta krav som bland andra Sigtuna kommun har ställt. Men detta överklagas. Här är det intressant att konstatera att Konkurrensverket hävdar att det är EU:s minimiregler som gäller i dessa sammanhang. Det är det som gör mig förvånad. När det gäller antibiotika varnar myndigheter i dag för att antibiotikaresistensen ökar bland den svenska befolkningen. Kan det bero på att vi serverar livsmedel med antibiotikarester kvar? Vi har haft framsynta politiker under många år här i Sveriges riksdag som har ställt krav på en skarp djurskyddslag som innebär att de djur som vi sedan slaktar och får på våra bord är uppfödda under bra djurskyddskrav. Grisen ska ha knorren kvar på svansen. Hur ser det ut i många andra länder? Grisen ska ha halm i boxen. Suggor får inte bindas upp. Detta ska våra svenska producenter leva upp till. Jag önskar och hoppas att också övriga EU:s djurproducenter lever upp till dessa krav. Jag vill ställa en fråga till statsrådet utifrån svaret. Han konstaterar att det inte är något krångel med regelverket utan att det ger dessa möjligheter. Men varför är det då så många överklaganden när det gäller just livsmedelsupphandlingen? Betyder inte det att det finns otydligheter i regelverket? Och betyder inte det att det finns en väldig okunskap om vilka möjligheter det finns att ställa krav enligt lagen om offentlig upphandling och den öppning som detta ger? EU säger tydligt och klart när det gäller regelverket att man bör ställa höga krav på miljö och djurskydd. Hur kan vi då hjälpas åt, statsrådet och vi i oppositionen? Vi måste ge signaler härifrån Sveriges riksdag om att det som EU egentligen säger är att man bör ställa höga krav enligt nationella riktlinjer. Det är det som gäller. Vi måste få bort många av överklagandena. Jag tror att detta är en knäckfråga.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en viktig interpellation. Jag tog upp samma ärende i en skriftlig fråga till regeringen för några veckor sedan. Det är uppenbart att det finns en konflikt här mellan att man å ena sidan vill ställa krav för djurens bästa och kanske också krav för klimat, miljö och så vidare, å andra sidan EU:s upphandlingsdirektiv som ställer hårda konkurrenskrav. Från centralt håll, riksdag och regering, uppmanar vi våra lokalpolitiker att använda den offentliga upphandlingen för att uppnå ett bättre djurskydd och en bättre miljö. När våra lokalpolitiker sedan gör just detta blir de överkörda i en domstol. Det blir lite konstigt. Det som Sigtuna kommun har gjort är enligt mig att ställa krav som är helt förenliga med svensk djurskyddslag. Det gäller till exempel att djuren ska bedövas före slakt, att de ska vara fria från salmonella och att de ska kunna bete sig på ett bra sätt. Det är det som står i den svenska djurskyddslagen. Sedan går detta vidare till en domstol, och så faller det i domstolen och man hänvisar till EU:s upphandlingsdirektiv. Jag är inte helt säker på vad den svenska regeringens hållning egentligen är. Å ena sidan har Sverige nu under våren skickat en synpunkt till kommissionen där man vill modernisera EU:s upphandlingsregler och i någon mån förändra dem, såvitt jag förstår i alla fall. Jag tycker att det är jättebra att man lyfter fram den frågan. Det är också bra att man har tillsatt en utredning. Å andra svarar ministern här att upphandlingsreglerna inte behöver ändras. Då vill jag veta vad det är man ska ändra. Ni svarade ju kommissionen så här i våras. På vilket sätt vill regeringen underlätta för Sigtuna kommun och andra lokalpolitiker att ställa rimliga krav för djurskydd och miljö vid offentlig upphandling?

Fru talman! Lagen om offentlig upphandling är uppe i lite olika perspektiv i lite olika sammanhang. Just nu är det djurskyddet vi diskuterar, men också miljön har nämnts i svaret. Jag skulle även kunna ta med frågan om att man ska försöka få fler småföretagare att kunna ge anbud i offentlig upphandling. Tyvärr vet vi att det är de stora drakarna som vid tillfälle efter tillfälle överklagar när man har försökt ställa högre krav på miljö och djurskydd. Jag tror att vi är överens om i hela denna riksdag att detta är viktigt. Vi måste kunna ställa dessa krav i samband med offentliga upphandlingar. Men varje gång har Konkurrensverket när man har prövat detta och när det prövas i domstol kommit fram till att det inte är okej och att det innebär att man bryter mot upphandlingsdirektivet. Då måste man börja fundera. Regeringen är överens med oppositionen om att detta är viktigt. Men hur ska vi i så fall kunna skapa en lagstiftning och ett regelverk som gör detta möjligt? Vi kan konstatera att det är ett bekymmer också på EU-nivå eftersom man håller på att titta över reglerna även där. Då stämmer inte statsrådets svar om man sammanfattar det hela så att man ska kunna ställa krav på miljö, djurskydd och annat. Hur många fall där man struntar i att följa reglerna och i stället inriktar sig på pris måste vi uppleva? De som ombesörjer maten i den offentliga sektorn och som har försökt att leva efter principen att det kött de upphandlar ska ha omfattats av bra djurskydd eller för andra produkter bra miljöskydd kan helt plötsligt inte leva upp till dessa krav för maten på sjukhusen, inom äldreomsorgen, i skolan och i förskolan. Det är bekymret. Statsrådet brukar alltid hänvisa till valfriheten. Nej, man har inte valfriheten. Den har lagen om offentlig upphandling satt effektivt p för. Det går inte att välja mat producerad på ett miljövänligt sätt eller som omfattas av bättre djurskydd. Man kan ha levt efter dessa principer i många år, men man kan inte utöva den möjligheten inom en vårdsituation. Det handlar inte bara om upphandling. Det handlar om att människor ska äta maten. Jag vet att det har varit tidigare debatter med landsbygdsministern, och han har bestämt hävdat att dessa krav ska ställas vid upphandlingar. Det är bra att göra det. Men där säger Konkurrensverket något annat. Den intressanta frågan i nästa steg är vad som ska göras för att lösa problemet från regeringens sida. Man kan inte förneka att problemet finns. Man vet att det finns. Jag ska inte säga att det skrivs varje vecka om problemet men i alla fall någon gång i månaden kan vi se rubriker om att en offentlig myndighet som ska köpa in mat har förlorat.

Fru talman! Tack för det engagemang som visas i frågorna! Upphandlingsfrågor är spännande och intressanta och får stora konsekvenser på olika områden. Det belyses bland annat av den här debatten. Vi ska börja med att konstatera varför vi har en lag om offentlig upphandling. Den är viktig för att vi ska få en öppenhet, fair play, rättvisa spelregler för olika aktörer, konkurrens och därmed ett hushållande med skattebetalarnas pengar. Vi har också gemensamma upphandlingsregler på EU-nivå. Vi vill att det ska vara fri konkurrens. Vi vet alla att ett land som Sverige alltid förlorar om man inte hyllar principen om frihandel och öppenhet. Det är Sverige med stor exportindustri som förlorar på mer slutna marknader. Därför har vi ett gemensamt regelverk. Vi kan bland annat tycka att regelverket blir väl byråkratiskt i vissa avseenden och kanske inte så smidigt som om vi skulle utforma det själva, men det är för att få en gemensam spelplan på hela europeiska området. Vi vet också av erfarenhet att många gånger är en del av problemet kunskapen om att använda lagen på rätt sätt. Många aktörer lägger in ytterligare aspekter i slutprocessen när man ska ta ställning till de anbud som finns. Det är det som många gånger är problemet. Man måste i förväg vara tydlig med vad man efterfrågar och sedan följa kriterierna i den slutliga beslutsprocessen. Om man gör det kan man lösa många problem. Vi har med i svensk lagstiftning att man bör ta miljöhänsyn. Det finns också många som på olika sätt försöker sätta upp tydliga kriterier. De domstolsutslag som finns har också godkänt många kriterier, exempelvis inom djurskyddsområdet. Det är inte alla som har fått stryk i svenska domstolar. Det är viktigt att komma ihåg. På ett antal punkter har man fått nej från svenska domstolar därför att domstolarna tycker att de strider mot principerna som finns i fråga om icke-diskriminering och lika spelregler för alla. Här finns en otydlighet. Rättsläget är inte klart. Det beror på att en del mål är på väg upp i svenska domstolar för avgörande. Exempelvis är Sigtunafallet överklagat och vi väntar på vad domstolen ska säga. Det finns inte heller några aktuella domar i EU-området från EU-domstolen som kan klara ut ett antal av målkonflikterna. Det är i fråga om hur ett antal hänsyn ska vägas mot varandra som vi behöver få tydliga rättsfall så att vi ska veta bättre hur spelreglerna ska se ut. Det är angeläget att vi får tydliga domstolsutslag när de olika målkonflikter som finns i upphandlingslagstiftningen ska hanteras. Det finns två arbeten på gång. Det är bland annat den upphandlingsutredning som regeringen tillsatt för att vi ska se hur vi kan bli bättre på att ta miljömässiga, sociala och etiska hänsyn och hur vi kan främja förutsättningar för de små företagen att hävda sig i offentlig upphandling. Det arbetet leds av Anders Wijkman, och det handlar mycket om hur vi ska utveckla stödet, informationen kunskapen om och hur vi kan använda den del av lagstiftningen som vi bestämmer själva över i Sverige om det finns anledning att justera den på någon punkt. Vi jobbar nu aktivt gentemot EU. EU tittar över lagstiftningen. Apropå grönboken har Sverige pekat på att vi behöver få tydlighet i EU:s direktiv på området på bland dessa punkter. Det finns flera andra punkter också. Vi behöver få tydlighet från EU:s sida, och vi behöver få klara utslag i ett antal rättsfall så att vi bättre kan se hur vi ska använda lagen om offentlig upphandling för att uppnå det vi alla är överens om, nämligen bra mat producerad under sjysta och bra villkor. Men det måste ske på ett sådant sätt att vi värnar om principen om icke-diskriminering. Det är viktigt att understryka. Det vore förödande för svenskt näringsliv om vi överger den principen.

Fru talman! Jag håller med statsrådet om att offentlig upphandling och upphandlingsfrågor är viktiga. Det är spännande och intressanta frågor - men ack så svåra! Jag tror just att okunskapen om vad regelverket säger är för stor i Sverige. Det gäller alltifrån Konkurrensverket, vår egen tillsynsmyndighet i dessa frågor, till domstolar och upphandlande myndigheter. Just kunskapen om vad regelverket möjliggör behöver ökas. Vi har vårt eget miljöstyrningsråd som gör ett fantastiskt bra arbete. De behöver mer resurser för att jobba mer med att sprida kunskapen, lära tjänstemän och politiker i kommunerna vad det handlar om och vilka möjligheter som finns. Just nu är rädslan att göra fel alldeles för stor. Man vågar inte ställa de relevanta kraven som kan göra att konkurrensen ökar, tekniken utvecklas, djurskyddet ökar i hela Europa. Jag tror att statsrådet och jag är överens i dessa frågor. Öppenhet, konkurrens och fri konkurrens är viktigt. Låt mig ta upp frågan om fri konkurrens och Sigtunafallet. Där ställdes krav på bedövning före slakt, antibiotikafritt livsmedel och transporttiden. Där finns möjligheter för livsmedelproducenter runt om i Europa att leva upp till kraven och sälja till Sverige. Jag vet att de stora leverantörerna producerar livsmedel som lever upp till kraven. Jag håller med statsrådet i frågan om icke-diskriminering. Det är viktigt för Sverige. Visst finns det otydligheter i regelverket. Det visar rättsfallen. Jag har förstått att Finland också har ett antal fall som ska överprövas. Där skickas ett antal fall till EU-domstolen för att få hjälp med att reda ut vad regelverket säger, om man har gjort fel och vad som kan göras annorlunda. Är det något som Sverige funderar på med alla rättsfall som i dag ligger i domstolar? I fråga om otydligheten behöver vi fundera över hur regelverket ska förtydligas. Det handlar om ökad kunskap bland våra upphandlande myndigheter från Konkurrensverkets och domstolarnas sida. De sitter just nu och ska döma i dessa fall. Svenska producenter ska leva upp till vad vi i Sveriges riksdag fattar beslut om, bland annat en stark och skarp djurskyddslag. Jag ser att landsbygdsministern är här. Vi har debatterat frågorna tidigare. Vi är överens om att ställa dessa hårdare krav. Annars blir det en snedvriden konkurrens för våra svenska producenter, som måste leva upp till lagstiftningen i Sverige om knorr på grisens svans, halm i boxarna, bedövning före slakt och inte för långa transporttider. Konkurrensverket säger att EU:s miniminivå sätter ribban. Då blir det en snedvriden konkurrens för våra duktiga producenter. Där vill jag ha en kommentar. Beträffande kunskapen: Kan Miljöstyrningsrådet få ökade medel för att kunna göra det jobb som de gör bra ännu bättre? Okunskapen med Finlands exempel på att skicka rättsfall till EU-domstolen för att få en prövning och detta med snedvriden konkurrens skulle jag också vilja ha svar på.

Fru talman! Jag tycker att Ann-Kristine Johansson formulerade i princip alla mina åsikter, så jag ska inte upprepa allt. Det jag fortfarande vill trycka på är att jag inte riktigt förstår logiken i ministerns svar, där det står: "Sammanfattningsvis är mitt svar att upphandlingsreglerna inte behöver ändras." Men det övriga i svaret säger att det finns flera problem när EU-rätten hamnar i konflikt med miljökrav eller djurskyddskrav. Varför då redan här och nu avfärda ändringar av upphandlingsreglerna? Det borde väl vara en möjlig utväg, fast det kanske inte är det ena. Det finns massvis med annat, som Ann-Kristine tog upp tidigare om utbildning, information och sådant. Varför redan nu avfärda att upphandlingsreglerna kan behöva ändras? Det vill jag ha svar på.

Fru talman! Jag kan börja där Jens Holm slutade. Om man inte behöver ändra upphandlingsreglerna, varför har man då börjat den här översynen? Varför tycker man inom EU att det är viktigt att se på de här reglerna? Det tycker jag är en relevant fråga i sammanhanget. Vi får se vilket avgörande domstolen gör, och vi ska kanske inte kommentera aktuella domstolsfall. Men när det gäller de här målen vet vi att det i Sverige finns och har funnits tvister om just djurskyddet. Om man inte kan ställa de här kraven, vilka konsekvenser blir det då? Om man ställer högre miljökrav och krav på högre etisk hänsyn och bättre djurskydd och det inte överensstämmer med upphandlingslagstiftningen, då kan det inte tolkas på annat sätt än att reglerna är diskriminerande. Då är frågan vilken ambition vi ska ha när det gäller djurskydd, etiska krav och miljökrav. Ska vi montera ned den djurskyddslag som vi är så stolta över och tillåta antibiotika, att grisar inte får ha knorr på svansen och så vidare för att de svenska producenterna ska kunna vara med och konkurrera på samma villkor som europeiska producenter. Det blir en diskussion som vi måste ta, och då kommer vi till pudelns kärna. Jag skulle gärna vilja ha svar på hur man har tänkt sig att hantera detta, om detta sker gång på gång? Jag vill påstå att detta är något som liksom har rört sig i korridorerna under åren, och det har hela tiden kommit bakslag på bakslag i de här sammanhangen. Det vill jag gärna ha svar på.

Fru talman! Jag vill först och främst läsa upp hela den mening som har citerats i diskussionen: "Sammanfattningsvis är mitt svar att upphandlingsreglerna inte behöver ändras för att upphandlande myndigheter ska kunna ställa krav på produktens kvalitet och produktion." Alltså: Dagens lagstiftning medger möjligheter att ställa krav. Man måste bara göra det på rätt sätt, det vill säga i förfrågningsunderlaget och genomtänkt, så att man uppfyller de EU-rättsliga principerna. Sedan uppstår det problem. Det har vi sett i domstolsutslag och kanske också bristen på domstolsutslag. När det blir målkonflikter mellan olika regler finns det inga aktuella, bra utslag, exempelvis när det gäller djurskyddsområdet. Vi hoppas att de domar som är överklagade ska innebära förtydliganden. Vi kanske också skulle önska att en del domstolar i Sverige i högre grad kunde begära förhandsbesked från EU-domstolen, för att få förtydligande därifrån. Här kanske det finns en del ytterligare att göra. I den översyn av upphandlingsdirektiven som EU-kommissionen jobbar med måste vi försöka så mycket tydlighet som möjligt på en rad olika områden där det finns målkonflikter och där det är svåra avvägningar. Man ska komma ihåg att det i grunden handlar om att vi annars kan använda sociala, miljömässiga och etiska hänsyn som ett konkurrenshinder. Skulle man börja använda det på olika ställen kan Sverige och den typen av mindre länder bli de stora förlorarna. Om man i ett visst land säger att allt ska vara producerat i närområdet och skulle införa en sådan regel, då skulle det innebära att det alltid är de stora länderna med stort antal företag och stora befolkningar som skulle vinna på det, medan vi som exporterar till de områdena kommer att vara förlorare. Det är inte alltid så att ett inhemskt land har de närmaste geografiska transporterna till en viss marknad. Transporterar man produkter från norra Sverige till södra Sverige är avståndet längre än från andra europeiska länder. Det gäller att se till att de regler som man ställer upp är sådana att de är icke-diskriminerande inte bara i teorin utan också i praktiken. Om man ställer upp olika kvalitetskrav ska det gå att kontrollera att de är relevanta och uppföljningsbara, så att de därigenom är möjliga att följa för många och man vet att de också gäller i praktiken. Det finns en rad komplikationer. Vi behöver få en tydlighet i rättsläget på ett antal områden. Vi har en del domar som är på väg uppåt i systemet. Jag hoppas att det tillsammans med EU-kommissionens arbete ska ge oss ett bättre underlag och bättre tydlighet. Vi jobbar också aktivt med att förstärka upphandlingsstödet. Den utredning som jag nämnde tittar på de frågorna, hur man kan hjälpa till med större tydlighet, hjälpa kommuner och andra aktörer att ta sociala, etiska och miljömässiga hänsyn och också främja småföretagsamhet. Vi har under förra mandatperioden förstärkt stödet, både i form av pengar och i form av olika uppdrag. Både Kammarkollegiet, Konkurrensverket och Miljöstyrningsrådet har viktiga uppgifter här. Just nu jobbar vi aktivt med att se över hur vi ytterligare kan effektivisera upphandlingsstödet. Jag tror att just kompetensfrågorna är oerhört viktiga. Här skulle jag vilja rikta en uppmaning till oss alla: Låt oss hjälpas åt, så att upphandlingskompetensen i kommuner och landsting blir högre, att de frågorna får en högre politisk dignitet. Här tror jag att det politiska systemet har försummat en hel del. Vi låter de frågorna vara lite grann i bakgrunden. Vi ger dem inte den status, den kompetens och de resurser som krävs för att man ska kunna göra bra upphandlingar och använda offentliga upphandlingar just för att göra den goda affären, som faktiskt är syftet med allting.

Fru talman! Jag börjar där statsrådet slutar. Låt oss hjälpas åt med att höja statusen på det otroligt viktiga området offentlig upphandling! Det ger möjligheter inte minst för våra små företag runt om i Sverige och det jag brinner mycket för: livsmedelsproduktionen. En av mina poänger i det jag har sagt tidigare är just kompetensfrågan: kunskapen måste öka. Det bekymrar mig när jag känner att domstolsväsendet inte har tillräcklig kunskap i frågan. Därför borde det vara väldigt bra, som statsrådet lyfte upp i sitt svar, att man kanske skulle begära förhandsbesked från EU-domstolen, så att man får hjälp av EU-domstolen att tolka rättsfallen. Det är ett bekymmer när man konstaterar att det är EU:s miniminivå som gäller trots detta. Jag håller också med statsrådet - det var väldigt så jag håller med statsrådet i dag - att dagens lagstiftning medger att vi kan ställa krav. Kommissionens produktblad runt grön offentlig upphandling när det gäller djurvälfärdsstandard säger: "En proportion av animaliska produkter som är producerade med hög djurvälfärdsstandard enligt nationella riktlinjer." Man kan och man bör ställa dessa krav. Men då är det problem med vårt eget konkurrensverk, som säger att det egentligen är EU:s miniminivå som gäller. Det är bekymret, när vår egen tillsynsmyndighet konstaterar detta - att man inte ska kunna ställa högre krav på exempelvis livsmedel eller djurskydd. Det vi ser genom alla överklaganden är att man inte tror att det går. Men enligt lagstiftningen går det. Det borde EU:s domstol kunna hjälpa till med.

Fru talman! Jag kan kvittera Ann-Kristine Johanssons vänlighet med att säga att jag håller med om mycket av vad hon har sagt. Jag tror att vi har en gemensam ambition att vi ska kunna göra goda affärer, ta många hänsyn och använda offentlig upphandling som ett medel för att uppnå goda syften i vårt samhälle. Vi måste bara vara medvetna om att den diskussionen i sig inte får leda till att vi börjar tumma på viktiga principer i EU:s regelverk för icke-diskriminering och liknande saker. Men det går att göra mycket, som sagt, om man gör det på rätt sätt från början. Kom ihåg att en hel del av de djurskyddskrav som har prövats i domstol har fått okej. Alla har inte fått nej, men en del har fått nej. En del ärenden är under överklagande, och där kommer vi att få klarhet. Vi har också ett arbete på gång inom EU kring den grönbok som har varit ute. Jag vill återigen understryka att vi har pekat på ett antal områden där vi behöver förtydliganden från kommissionens sida när det gäller hur direktiven utformas. Vi behöver också få ett antal fall prövade i domstol för att få klarhet i de fall där det finns tydliga målkonflikter med olika hänsyn. Kom också ihåg att det finns en hel del djurskyddsbestämmelser inom EU som man har svårt att veta hur man ska väga mot andra bestämmelser, till exempel inom lagen om offentlig upphandling. Den där målkonflikten behöver, som sagt, prövas rättsligt för att man ska veta om det är något fel i regelverket eller om man bara övertolkar vissa bestämmelser. Det är en sak som vi behöver få klarhet i. Jag vill också betona vikten av att vi verkligen jobbar på att använda offentlig upphandling på rätt sätt. Som sagt är regeringens ambition att vi ska bli effektivare i vårt stöd till kommuner, landsting och olika aktörer på marknaden. Hur ska man använda lagen om offentlig upphandling? Hur ska vi kunna bli duktiga på att göra upphandling på rätt sätt? Många problem som dyker upp i praktiken handlar om att man inte tänker efter ordentligt före, och där måste vi hjälpas åt. Det har kommunerna ett ansvar för och landstingen ett ansvar för. Men självklart har också staten ett ansvar, och det arbetar vi aktivt med.