Odling av specialgrödor

Interpellationsdebatt 28 januari 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 3 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Jag vill först tacka minister Carlgren för svaret i dag. Jag vill också passa på att tacka för det svar som jag fick i november, eftersom jag inte haft möjlighet till det tidigare. Anledningen till att jag ställde min interpellation till landsbygdsministern var att jag ville fokusera på Matlandet Sverige eftersom han och regeringen har sagt att Sverige ska bli det främsta matlandet i Europa, bland annat genom att restauranger och matturism utvecklas. Jag tycker att det då vore bra om vi har något att utveckla. Just nu är det ett antal odlare och entreprenörer som har hamnat i kläm i vår egen lagstiftning vad gäller växtskydd och hur resten av EU:s länder väljer att agera i dessa frågor. Jag vill också tala om att jag tillhör de personer som helst ser så lite bekämpningsmedel som möjligt i vår mat eftersom det påverkar inte bara oss utan också vår natur och därigenom vårt grundvatten. Det är bra att vi ligger i framkant i dessa frågor samtidigt som det gör mig bekymrad eftersom det är många människor som har sin försörjning just inom lantbruket, och då inte bara odlare utan människor inom hela kedjan med transporter, grossister och så vidare. Jag anser att det här behövs en offensivare forskning för att man ska kunna göra en omställning till en mer miljöanpassad verksamhet. Jag vill bland annat diskutera hur vi tolkar lagstiftningen inom EU eftersom vi i detta fall möjliggör en export av miljöpåverkan utanför Sveriges gränser, det vill säga att vi har mindre möjligheter att odla själva i Sverige och därför måste importera från länder där man är betydligt mer frikostig i sin tolkning av lagstiftningen. Vi vet inte heller riktigt vad och vilken grad vi får i oss olika kemikalier och hur det påverkar klimat och miljö på andra ställen, detta jämfört med den kontroll som vi faktiskt har i vår egen verksamhet i Sverige. Det handlar också om harmoniseringen av vår gemensamma lagstiftning i EU. Den 25 oktober förra året var jag tillsammans med andra regionala politiker inbjuden till Färjestaden på Öland. Den problematik som det redogjordes för var kortfattat bland annat förbudet mot växtskydden Stomp och Totril, och man befarade ett avslag på sina ansökningar om dispens, vilket då skulle hota en fortsatt svensk odling av lök, morötter, purjolök, palsternacka och bruna bönor. I dag är Sverige i stort sett självförsörjande vad gäller bland annat lök. Förbudet innebär att det kommer att importeras lök från länder i EU som alla i dag fortsätter att använda dessa bekämpningsmedel. Vad gäller Stomp, som innehåller ämnet pendimetalin - det är detta ämne som Sverige inte godkänner - godkände Danmark detta så sent som i juli 2010, och Totril godkändes i februari 2009. Man har dessutom i Danmark släppt ett nytt växtskyddspreparat som innehåller pendimetalin. Det nya preparatet går under namnet Flight Xtra. Man kan enbart spekulera i hur troligt det är att det blir ett totalförbud i EU när stora växtskyddstillverkare lanserar nya preparat med det diskuterade ämnet i. Ett godkännande av bland annat pendimetalin kommer att prövas inom EU inom närmaste åren. Fru talman! Jag undrar om minister Carlgren anser att den danska motsvarigheten till Kemikalieinspektionen har tillämpat förordningen på ett korrekt sätt. Danmark har valt att godkänna medlen till 2099, och Finland har godkänt dem tills vidare. Det svar som jag fick på mina skriftliga frågor i november av ministern var att Kemikalieinspektionen arbetar med att försöka komma överens om en gemensam hållning inom den norra zonen, det vill säga inom de nordiska och de baltiska länderna. Jag undrar nu hur det går i det arbetet. Jag fick samtidigt veta att en kontakt skulle tas med kommissionen om en harmonisering av besluten, det vill säga att man gör likadant i dessa länder. Ett brev skulle skickas till kommissionen angående harmonisering av fattade beslut.

Anf. 4 Suzanne Svensson (S)

Fru talman! Suzanne Svenssons utgångspunkt är att det är viktigt med svensk odling. Där är vi sannerligen överens. Är det någonting som är viktigt både för livsmedelskvaliteten och för miljön är det att vi har goda förutsättningar att odla våra livsmedel här i Sverige. Jag tror att svensk livsmedelsproduktion i sig är en bra åtgärd för miljön. Vi vet ju att den ofta jämfört med vår europeiska omgivning är mycket framgångsrik miljömässigt. Det är sant att ett antal växtodlare kommer i kläm på grund av att EU inte har helt harmoniserad tillämpning. Jag tycker att vi utan vidare ska erkänna att det på den gemensamma marknaden är mycket viktigt med gemensamma regler, vilket vi har, men också med gemensam tillämpning. Där är det ännu inte tillräckligt bra i EU. Det är därför jag tillsammans med jordbruksministern har skrivit brev till den kommissionär som är ansvarig för frågan och, precis som Suzanne Svensson påpekar, krävt insatser och efterfrågat aktivt arbete för att se till att det nu blir en verklig harmonisering av tillämpningen, mycket mer gemensam tillämpning och likhet i behandling. Där är vi inte ännu. När det gäller de lökodlare som nu har ändrade förutsättningar på grund av detta måste jag hänvisa till att just det konkreta ärendet är överklagat av LRF till miljödomstolen. Det avgörs vad jag förstår precis i dagarna. Oavsett utfallet kommer vi dock att arbeta vidare mycket starkt för fler alternativ när det gäller dessa växtskyddsmedel, för harmoniserad tillämpning och, precis som Suzanne Svensson tar upp, för att åstadkomma ett närmare samarbete i det nordiska området. Kemikalieinspektionen har nu ett uppdrag där man arbetar med att få en mer aktiv gemensam bedömning inom den nordliga zonen, det vill säga Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Arbetet pågår för fullt, men det ska ännu inte avrapporteras och är ännu inte moget för avslutande. Jag ställs ofta inför frågor om Danmark. Oftast är det med utgångspunkten att de har beslutat om förbud mot något kemiskt medel snabbare än Sverige. Det brukar alltid anses väldigt bra. Den här gången är frågan den motsatta: De har tillåtit användning av ett medel som nu inte används i Sverige - är inte det bättre? Det gemensamma är inte alla gånger åsikterna, men den konsekventa linjen är att Danmark alltid är bättre. Jag förhåller mig kanske lite lugn på den punkten men konstaterar också att jag inte kan kommentera deras kemikaliemyndighets bedömning eftersom det skulle inkräkta på den bedömning som den svenska domstolen nu ska göra. Framför allt tycker jag dock att huvudvägen framåt är enhetlig tillämpning inom EU. Dit måste vi. Det är inte acceptabelt som det är i dag, och därför driver vi på. Samtidigt tar vi också fram alternativa metoder, hoppas på ytterligare utveckling av dem och ser att Sveriges största lökodlare med framgång undviker att använda de två medel som nu är aktuella. Jag vet att det innebär ökade kostnader, och därför är det inte realistiskt att förvänta sig det av alla. Vi behöver dock med bättre forskning och bättre utveckling av metoder hitta alternativa lösningar, och jag vill medverka till att det går så snabbt som möjligt.

Anf. 5 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Det känns bra med den inställningen. Det jag tycker är märkligt är att Danmark har valt att godkänna detta till 2099, speciellt som det ska prövas av EU 2013, och att man också satsar på att ta fram nya preparat. I december hölls det ett seminarium här i Riksdagshuset angående specialgrödor och den problematik som finns. Det stämmer som ministern säger att odlarna då hade fått avslag på sina dispensansökningar och valt att överklaga besluten. Det är i dagsläget ungefär 240 odlare och entreprenörer som berörs av dessa beslut. Då har jag inte räknat med alla anställda i odlingarna och inte heller andra led. Jag passade vid det tillfället på att ställa frågan, eftersom Sverige är ett långt land som har många olika växtzoner med olika förutsättningar och olika känslighet, om det vore möjligt att godkänna växtskyddsmedel på några ställen och förbjuda dem på andra. Svaret jag fick var att så hade man inte tänkt, även om man skulle kunna göra så. Vi har ju en del känsliga områden i Sverige. Jag inser naturligtvis att ett sådant förslag skulle komplicera ärendet ytterligare. Men om man tittar på Sveriges längd och jämför med Europa förstår man lite grann problematiken. På min fråga om dialog och samsyn mellan de olika verken fick jag svaret att det skulle bli ännu mer komplext än det redan är i dag. Ja, sanningen är ju att frågan är komplex, och den blir inte mindre komplex av att man inte vill arbeta med en helhetssyn. Jag ser positivt på att regeringen den 22 december tog initiativ till att bilda ett växtskyddsråd, men jag saknar Livsmedelsverket som jag tycker är en viktig spelare i dessa sammanhang. Det uppdrag som Jordbruksverket har fått att i dialog med näringen och berörda myndigheter arbeta fram en strategi för växtskydd är bra, och jag ser fram emot att se resultatet. Även om rapporten ska vara framme först i slutet av året antar jag att man från regeringens sida kommer att hålla i detta eftersom man måste se arbetet som en process. Det pågår, precis som minister Carlgren säger, forskning om alternativa bekämpningsmedel. I vissa fall har dessa försök gett positiva effekter och är väl värda att gå vidare med, i andra fall inte. Eftersom forskning pågår undrar jag varför det inte finns möjlighet att ge odlarna dispens under den tiden. Jag undrar också om det är regeringens avsikt att öka denna forskning och om det finns några problem. Det här miljöområdet är en viktig del, så man kan tycka att många borde vara intresserade av den frågan. Har det blivit någon respons på det brev som skrevs till kommissionen i december angående harmoniseringen? Vi vet ju hur sakta de kvarnarna mal. Och hur har minister Carlgren tänkt arbeta vidare med den frågan? De förslag som är framlagda är bra på lång sikt. Men nu, fru talman, är frågan hur detta ska lösas på kort sikt. Eftersom det brådskar undrar jag vad minister Carlgrens besked till näringen och Sveriges konsumenter inför våren 2011 blir.

Anf. 6 Suzanne Svensson (S)

Fru talman! Låt mig inleda med att säga att jag delar den problemformulering som interpellanten Suzanne Svensson gör i sin interpellation och som miljöminister Andreas Carlgren i mycket bekräftar. Det är viktigt att notera att vi har en gemensam syn på det akuta problemet här och nu, det vill säga oron för en näring: svensk odling. Vi riskerar att hamna i en situation där vi exporterar svensk odling på grund av att vi tillämpar samma regelverk olika i föreningen EU, och det är självklart helt oacceptabelt. Därför tycker jag, fru talman, att det är väldigt bra att miljö- och landsbygdsministrarna gemensamt skrivit till kommissionären John Dalli, som har ansvar för de här frågorna inom EU, och krävt åtgärder för en harmonisering. Det är en självklarhet att en sådan sker; om vi arbetar med olika regelverk faller på något vis vitsen med en gemensam marknad. Jag tycker också, fru talman, att det är bra att miljö- och landsbygdsministrarna, som jag uppfattar det, har givit svenska myndigheter som Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen i uppdrag att finna lösningar så att vi i framtiden slipper fler situationer motsvarande den lätt akuta som vi nu har för lök, bönor och morötter. Jag är nämligen säker på, fru talman, att det inte är sista gången vi hamnar i en situation där regelverken riskerar att tillämpas olika och vi får bekymmer. Precis som Suzanne Svensson sade återstår dock det akuta problemet här och nu. Vi är i princip inne i 2011 års odlingssäsong. Väldigt mycket av detta är kontraktsodlingar, och just nu råder en osäkerhet huruvida det är tillämpligt eller möjligt att odla dessa grödor i Sverige under kommande säsong. Då är det klart att man ser fram emot att väldigt snabbt få ett besked om den överprövning som nu sker.

Anf. 7 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Jag vill konstatera att vi ju är väldigt överens i diskussionen. Det finns en mycket tydlig gemensam strävan att lösa frågorna för den berörda näringen, men självklart på ett sätt så att vi också klarar miljön bra. Det är självklart eftersom det också kommer att gagna svensk livsmedelsproduktion. Suzanne Svensson har ställt flera frågor till mig också nu i själva debatten, och den sista var egentligen vilket besked ministern har till näringen. Där är det sanna svaret att beskedet nu är helt beroende av vilket utslag som kommer från miljödomstolen. Det kommer endera dagen, om inte redan i dag, och vi har också beredskap att självklart ta de steg som beroende på domstolens utslag behöver tas därefter. Låt mig apropå frågan hur kommissionen har reagerat säga att det väl vore att överdriva att säga att den har reagerat hittills. Vi tänker dock inte ge oss, utan vi kommer att se till att detta arbete drivs vidare så att vi får en bättre enhetlighet i tillämpningen av EU:s regler. Alla har att vinna på det. Det är bara kortsiktigt som medlemsstater kan vinna fördelar i förhållande till varandra på att någon medlemsstat tillämpar det på ett annat sätt än någon annan. Det finns alltså ett bredare gemensamt intresse i detta. Suzanne Svensson frågar varför det inte ges dispens för dessa medel medan man forskar på alternativa växtskyddsmedel. Det är just en sådan fråga där vi måste avvakta domstolens besked. Det viktigaste är nu ändå, precis som Anders Åkesson, Suzanne Svensson och jag själv hela tiden understryker, att vi ska se till att skapa förutsättningar för den svenska växtodlingen. Det gäller också lökodlingen och odling av de andra grödor som är berörda. Vi går nu också vidare i ett väldigt tydligt arbete för att öka myndigheternas samverkan. Därför får Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen det gemensamma uppdraget att föreslå ett nationellt handlingsprogram för hållbar användning av växtskyddsmedel. Det är för att också där stärka samarbetet mellan myndigheterna. Jag förstår att någon någon gång hänvisar till att detta kan vara komplext, men det är alltid den enskilde som måste vara utgångspunkten. Det är självklart att vi förväntar oss och vet att våra myndigheter besvärar sig på det sätt som kan behövas för att också den enskilde ska kunna få en bra behandling. Det gäller inte minst i de frågor som är känsliga för företagare och näringsidkare, som måste veta vilka spelregler som gäller för kommande säsong. Jag kan till sist konstatera att vi väl utan att ingripa i någon bedömning av den danska kemikaliemyndigheten kan undra lite över att man har godkänt ett medel fram till 2099. Det gäller ett medel man vet ändå ska omprövas långt i olika former innan dess. Vi kan undra lite, och själv skulle jag alltid förhålla mig lite sval till ett bestämt besked att en regelbestämmelse ska gälla i nära 90 år framöver. Det tror jag att vi kan vara rätt övertygade om kanske inte riktigt kommer att gälla. Låt oss arbeta vidare med detta, och låt oss se till att det blir goda villkor för lökodlare och andra växtodlare i Sverige, som måste veta vilka spelregler som gäller. Låt oss också se till att det bygger på gott myndighetsarbete, framtagande av alternativa växtskyddsmedel och en bättre gemensam tillämpning av reglerna inom EU.

Anf. 8 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Det är min första period i riksdagen, och man har alltid tyckt mycket om de olika verk som inte alltid samarbetar med varandra på riksnivå. Problemet finns naturligtvis även lokalt, och jag har varit en varm anhängare av att jobba just med att få till dialog och samverkan. Jag skulle ändå vilja ta upp detta med Livsmedelsverket som jag tycker är en viktig del eftersom de tar prover på sådana här saker. Det känns positivt att det ska finnas en beredskap ifall det skulle bli ett beslut som inte gagnar odlarna härvid. Det är många som blir utslagna i denna näring och inte riktigt vet vad de ska göra efteråt. Det gäller även grossisterna; de har inga kontrakt i dag. Fröfirmorna har inga beställningar, för man avvaktar beslutet. Jag hoppas alltså ändå, oavsett utslag, att det kan bli ett positivt bemötande och ett positivt arbete framöver.

Anf. 9 Suzanne Svensson (S)

Fru talman! Jag tycker att miljöministerns besked att man fortsätter att hålla tryck på EU i denna fråga är hoppfullt, för det är på något vis det som över tid kommer att bli en lösning. Detta är nämligen, som jag sade tidigare, inte första och sannolikt inte sista gången vi i denna kammare diskuterar konsekvenserna av ett icke-harmoniserat men gemensamt regelverk. Det är alltså bra. Det är också bra, fru talman, att man som både miljöministern och Svensson konstaterar tvingar två myndigheter med egentligen skilda ansvarsområden att samverka i syfte att den enskildes perspektiv lyfts fram. Det är klart att detta är extremt komplexa regelverk, men hänsynstagande ska ändå ske till den enskilde oaktat det är en odlare, en företagare, en kooperation av odlare i syfte att få fram en god produkt för den svenska marknaden eller en enskild konsument. Precis så komplext är det, men det är fortfarande enskilda människor det gäller. Hänsynstagandet måste vara grunden för myndigheternas arbete, annars blir även det komplexa regelverket meningslöst.

Anf. 10 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Jag vill tacka både Suzanne Svensson och Anders Åkesson för debatten. Jag tycker att det är bra att den visar att vi gemensamt vill hitta en lösning på problemet. Vi vet att vi först får avvakta miljödomstolens utslag, men framför allt - precis som Anders Åkesson betonar i sitt sista inlägg - är det helt avgörande att få fram en mer enhetlig och gemensam tillämpning inom EU. Det är hela tiden det som är den avgörande utgångspunkten: den enskildes förutsättningar och hur de samverkar med miljöns bästa. Det är dithän vi behöver komma. Tack så mycket för debatten!

Anf. 11 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Matilda Ernkrans har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att förhindra försäljningen av de svenska utsläppsrätterna och därmed också förhindra att det svenska folkets långsiktiga ansträngningar för miljön har varit förgäves. Gustav Fridolin har frågat finansministern på vilket sätt han avser att agera för att bringa klarhet i hur de oanvända svenska utsläppsrätter som utsläppsminskningarna lett till kommer att användas. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. För Sverige kommer det att för den första Kyotoperioden, 2008-2012, uppstå ett överskott i förhållande till vårt tilldelade utsläppsutrymme. Det är det som kallas assigned amount, AAU. Överskottet blir betydande men utgör i och för sig bara några promille av det sammanlagda förväntade internationella överskottet. AAU-systemet tillhör de centrala element i Kyotoprotokollet som EU och Sverige ser som väsentliga att föra vidare efter 2012. Systemet medger utjämning av utsläppsprofilen inom ett land mellan goda och mindre goda år, till exempel till följd av växlande tillgång på vattenkraft. Det kan också medge utjämning mellan länder som av olika skäl haft mer eller mindre framgång med sina klimatpolitiska åtgärder. Den flexibilitet som detta innebär gör det möjligt för enskilda länder att ta på sig större åtaganden än om de endast kunde lita till egna åtgärder. När man bedömer konsekvenserna av hanteringen av det kommande svenska överskottet måste man utgå från den faktiska rådande internationella situationen rörande åtaganden under Kyotoprotokollets första period till och med 2012 och utsikterna för protokollets framtid. Man kan då dra slutsatsen att hur vi hanterar vårt överskott inte kommer att påverka utsläppen i andra länder under den första Kyotoperioden. Orsaken är att det sammanlagda internationella överskottet är så stort att det mer än väl täcker förutsedda underskott oavsett hur vi hanterar vårt överskott. För en eventuellt kommande andra åtagandeperiod i Kyotoprotokollet för tiden framemot 2020 är påverkan på utsläpp utomlands svårare att bedöma. Den beror förstås på utfallet av de fortsatta internationella förhandlingarna. Framgångarna vid klimatmötet i Cancún i december förra året gör att vi nu har ett ökat hopp om att snart kunna slutföra förhandlingarna om utformningen av ett internationellt klimatavtal efter 2012. Avgörande för EU är den miljömässiga integriteten och att tvågradersmålet kan hållas inom räckhåll. Vi har i EU slagit fast att vi utifrån detta aktivt ska verka för att tillsammans med andra parter utveckla möjliga sätt att hantera AAU-överskottet från den första åtagandeperioden. Hanteringen av vårt eget överskott kan förstås också aktualiseras i dessa förhandlingar. Vi har inte för avsikt att vidta åtgärder som netto innebär ökade utsläpp utomlands. Det svenska överskottet är, som vi alla känner till, en frukt av en målmedveten svensk klimatpolitik. Den helt övervägande delen av minskningarna är ett resultat av ekonomiska styrmedel införda av regering och riksdag och enskilda aktörers respons på dessa styrmedel. För hushåll och företag innebär anpassningarna ofta ekonomiskt utbyte snarare än uppoffringar. De stora minskningarna har gjorts på el- och uppvärmningssidan genom skatter, certifikat och utsläppshandel. Legitimiteten för dessa styrmedel hos det svenska folket vilar på att de är effektiva svenska bidrag till det internationella klimatsamarbetet. Politiken får inte bli ett uttryck för nationell självtillräcklighet. Svaret till Gustav Fridolin är att regeringen, som vi redovisat i förra årets budgetproposition, avser att återkomma till riksdagen i frågan om hanteringen av det svenska överskottet. Utvecklingen i de internationella förhandlingarna är viktig att beakta i detta sammanhang. Mitt svar på Matilda Ernkrans fråga och påstående om att klimatarbetet skulle vara förgäves vid en försäljning av AAU är att regeringens besked till riksdagen inte på något vis kommer att innebära att svenska folkets ansträngningar för miljön varit förgäves. Stödet för och viljan till fortsatta åtgärder vilar på att vi effektivt genomför en nationell klimatpolitik och deltar i det nödvändiga internationella klimatsamarbetet.

den 10 december

Interpellation

2010/11:120 Odling av specialgrödor

av Suzanne Svensson (S)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Jag har tidigare ställt två skriftliga frågor till landsbygdsministern med anledning av att EU från 2013–2014 förväntas lagstifta om ett förbud mot att använda de båda växtskyddsmedeln Stomp och Totril. Jag vill nu följa upp frågorna med en interpellation för att ytterligare belysa problemet.

Det finns i dagsläget olikheter avseende hur medlemsländer inom EU hanterar situationen i avvaktan på ett förbud. Om vi tittar på våra närmaste grannländer så kan vi se att Danmark har bestämt att Stomp och Totril får användas fram till år 2099 samtidigt som Finland har godkänt att de får användas tills vidare. Dessa olikheter är otillfredsställande då en utfasning bör ske samtidigt inom hela EU för att ge lika konkurrensvillkor mellan odlarna. De dispenser som nu lämnas innebär en konkurrensnackdel för de svenska odlare som odlar specialgrödor som morötter, palsternackor, lök, purjolök och bruna bönor.

Dessa grödor är bara första steget i en översyn inom EU. Problematiken är redan känd för vilka grödor som kommer att påverkas framöver. Regelverket behöver harmoniseras inom EU. Den svenska lagstiftningen verkar gå i otakt med övriga länder.

I dag är Sverige i stort sett självförsörjande vad gäller bland annat lök. Förbudet innebär att det kommer att importeras lök från våra andra länder i EU som alla i dag får fortsätta att använda dessa bekämpningsmedel. Detta i sin tur gör att våra medborgare kommer att äta lök där vi inte har någon kontroll på hur mycket bekämpningsmedel som används.

För att vi ska behålla vår levande landsbygd måste det finnas goda möjligheter att försörja sig regionalt. Sverige är inte lika tätbefolkat som övriga Europa varför det behövs politiska åtgärder för att hela landet ska kunna leva. Alla varken kan eller vill bo i våra större städer. En småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling bidrar till att skapa fler arbetstillfällen regionalt och lokalt. Att producera maten nära konsumenterna minskar transporterna och den negativa påverkan på vår miljö. Jordbruksproduktionen bidrar till att hålla våra landskap öppna och öka den biologiska mångfalden. Det är därför viktigt att politiskt ge förutsättningar för en hållbar och uthållig livsmedels- och jordbruksproduktion regionalt och lokalt.

Jag vill därför fråga landsbygdsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att vår produktion av specialgrödor ska kunna fortsätta.

Vilka åtgärder avser landsbygdsministern att vidta för att en harmonisering sker i EU vad gäller regelverket för vad som ska vara tillåtet?

Vilket stöd avser landsbygdsministern att avsätta för forskning för alternativa bekämpningsmedel?

Är landsbygdsministern beredd att verka för att problemet ses i ett helhetsperspektiv så att Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Livsmedelsverket arbetar gemensamt?