Oberoende public service-företag

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att göra något för att säkerställa att public service-företagen inte utsätts för otillbörlig påverkan genom sitt medlemskap i Svenskt Näringsliv. Bakgrunden är att Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio är medlemmar i arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, som bildades den 1 juli 2009 genom ett samgående mellan Medie- och informationsarbetsgivarna, Tidningsutgivarna och public service-företagens tidigare arbetsgivarorganisation SRAO. Medieföretagen är en medlemsorganisation i Svenskt Näringsliv. Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion är självständiga aktiebolag. Deras verksamhet ska präglas av oberoende och stark integritet. Företagen är också stora arbetsgivare. På samma sätt som deras anställda har rätt att vara medlemmar i fackliga organisationer tycker jag att det är fullt rimligt att företagen i sin roll som arbetsgivare har möjlighet att få stöd från en professionell arbetsgivarorganisation. Hur de väljer att organisera sig är inte upp till mig att ha synpunkter på. Jag utgår från att företagen hanterar sitt medlemskap i Medieföretagen på ett sätt som gör att deras oberoende och integritet inte kan ifrågasättas.

Herr talman! Jag tackar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för svaret. Som sagts tidigare är sedan den 1 januari Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion medlemmar i arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv via medlemsorganisationen Almega Medieföretagen. På Svenskt Näringslivs hemsida kan man läsa att organisationen ägnar sig åt opinionsbildning. Under historiefliken kan man läsa följande: "Svenskt Näringsliv är näringslivets ledande opinionsbildare, något som Du på denna webbplats kommer att se många exempel på. Vi arbetar uthålligt för att förverkliga de mål som en växande företagsrörelse över hela landet formulerar. Denna opinionsbildning ger resultat." Här följer några exempel på vad Svenskt Näringsliv bildar opinion kring. Svenskt Näringsliv välkomnar möjligheten att ersätta äldre befintliga reaktorer med nya och att avvecklingslagen avskaffas angående kärnkraft. Svenskt Näringsliv kritiserar oppositionens, det vill säga mitt partis, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag om hur sjukförsäkringen ska utformas efter en eventuell valseger. Svenskt Näringsliv propagerar för fortsatta skattebidrag till hushållsnära tjänster. Det gör kulturministern också. Är det ett problem att Svenskt Näringsliv gör det? Är det ett problem att kulturministern gör det? Nej, jag tycker inte att det är ett problem att de gör det. Däremot tycker jag att det är ett problem att skattemedel och avgifter från oberoende public service går direkt till den kampanjen. Det kan skapa en beroendeställning. Samtidigt som public service-företagen ska granska samhället opartiskt och sakligt deltar de genom sitt medlemskap i Svenskt Näringsliv till en stark opinionsbildning i ämnen som är politiska frågor. De ska granska den organisation som de själva är medlemmar i. De säger sig stå för kvalitet, trovärdighet, journalistisk integritet och publicistiskt oberoende. Jag hoppas att de står för det. Jag tror att det ska vara så. Men min fråga var: Avser kulturministern att vidta åtgärder för att säkerställa att public service-företagen inte utsätts för otillbörlig påverkan genom sitt medlemskap i Svenskt Näringsliv? Kulturministern svarar: Jag utgår från att företagen hanterar sitt medlemskap i Medieföretagen på ett sätt som gör att deras oberoende och integritet inte kan ifrågasättas. Då blir min följdfråga till kulturministern: Kan man ifrågasätta medlemskapet om deras oberoende och integritet ifrågasätts på grund av att skattemedel och licensavgifter går direkt till opinionsbildande insatser för Svenskt Näringsliv? Är det då möjligt att ifrågasätta det medlemskapet? Ser inte kulturministern några problem med att licensavgifter som ska finansiera ett oberoende går direkt till opinionsbildning, att Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion via medlemsavgifter medverkar till opinionsbildning bland annat kring hushållsnära tjänster, kärnkraft och sjukförsäkring? Herr talman! Jag skulle vilja ha svar från kulturministern på de frågorna. För mig är det angeläget att vi har en oberoende och stark public service, apropå den debatt som nyss har varit om den mediekoncentration som finns.

Herr talman! Jag anser också att vi ska ha en oberoende och stark public service. Det framgår tydligt i den proposition som vi lämnade och som riksdagen antog så sent som i höstas. Det är en proposition som jag för övrigt är väldigt glad över, inte minst för att vi kunde stärka kulturuppdraget och också trycka på oberoendet för public service-företagen. Eva-Lena Jansson säger att det går skattepengar till Svenskt Näringsliv, men det gör det mig veterligen inte och har väl aldrig gjort. Hon tog också upp ett antal exempel på frågor som man driver från Svenskt Näringslivs sida. Det var sjukförsäkringssystem och energifrågor. Det finns säkert annat också som Svenskt Näringsliv är engagerat i. Men det är många andra organisationer också. Det här är egentligen inte en fråga som ska ställas till mig utan till de tre styrelserna för public service. Jag skulle föreslå att Eva-Lena Jansson riktar sin fråga dit. Jag har inför interpellationsdebatten tagit reda på om medlemskapet, om än i flera led, i Svenskt Näringsliv var problematiskt eller inte. Det är riktigt att man har diskuterat de frågorna, kanske just utifrån public service mycket tydliga ställning som ett oberoende företag. Jag har fått reda på att sedan 1994 gäller inom Svenskt Näringsliv att den avgift företagen betalar till Svenskt Näringsliv enbart används till det löpande kansliarbetet. Medel för opinionsbildande insatser tas endast ur avkastningen från konfliktfonden som byggdes upp före 1994 och till vilken ingen avsättning längre sker eller kommer att ske. Det har man tidigare också bekräftat vid beslut på stämman såväl 2001 som 2008. Efter att ha fått den informationen drog public service-företagen slutsatsen att medlemsföretagen inte bidrar ekonomiskt till den opinionsbildning som Svenskt Näringsliv möjligen skulle kunna ha och att det inte skulle stå i konflikt med det uppdrag som vi har givit public service-företagen. Public service-företagen och deras styrelser ansåg att medlemskapet var förenligt med de krav som gäller för bolagens verksamhet. Det är svårt för att inte säga olämpligt av mig att överpröva det och ha en annan synpunkt. Lika lite har jag en synpunkt när det gäller var journalisterna som ska stå för innehållet möjligen har sina medlemskap eller eventuella sympatier. Jag utgår från att de också kan hålla det här särskilt.

Fru talman! Jag ska försöka komma ihåg var vi befann oss någonstans för två timmar sedan. Först ska jag korrigera mig. Jag nämnde licensavgifter, och jag tror att jag också sade skatter. Jag tror att kulturministern rättade mig på den punkten. Det handlade naturligtvis om licensavgifter och inget annat, så är vi överens om det. Det står alltså fel i mitt förra anförande. Vi hade haft en lång debatt med finansministern om skatter, så det följde därav. Kulturministern svarade också att Svenskt Näringsliv hade redovisat att det inte handlade om att medlemsavgifter från public service, alltså från Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, gick till denna opinionsbildning, utan opinionsbildningen bekostades av andra medel. Medlemsavgiften gick, om jag uppfattade kulturministerns svar rätt, bara till den löpande verksamhet som Svenskt Näringsliv hade. Vad jag har uppfattat är i alla fall att det är en naturlig del av Svenskt Näringslivs verksamhet att opinionsbilda. Därför ställde jag den här frågan, för när man skriver debattartiklar om RUT-avdrag och när man gör olika insatser för att försvara och opinionsbilda kring till exempel kärnkraftsfrågan så handlar det om att man använder sig av den ordinarie verksamheten. Jag har inte uppfattat att man använder några andra verksamhetsmedel till det, utan det är ju den ordinarie verksamheten som finns i Svenskt Näringsliv - därav min fråga. I så fall används nämligen licensavgifter från public service till att betala medlemsavgiften i Svenskt Näringsliv och går då per automatik till den här opinionsbildningen. Min fråga blir då: Tycker inte kulturministern att det här är ett problem? Det var det jag försökte ställa frågan om. Det är en sak att man från Svenskt Näringsliv kanske inte kan påverka public service. Jag uppfattade att vi var ganska överens om att man ska ha en oberoende journalistik och att deras mål är att vara utanför. Men just när man är med och finansierar Svenskt Näringslivs verksamhet via licensavgifter bidrar man faktiskt till en opinionsbildning som ligger i föreningen. Kulturministern försvarar detta med att medarbetarna får vara med i vilka fackförbund som helst. Jag kan inte lägga några aspekter på var medarbetarna på public service är - min fråga är om det är lämpligt att public service är med i Svenskt Näringsliv, för det är det vi kommer tillbaka till. Statliga bolag är på samma sätt med och finansierar den här opinionsbildningen. Jag tycker att även det är olyckligt, men i det här fallet är kulturministern ansvarig för public service-företagen, medan näringsministern är ansvarig för statliga bolag. Jag vill be om ett förtydligande från kulturministern när det gäller licensavgifter och vart de egentligen går någonstans.

Fru talman! Det här blir en lite märklig debatt, för vi har ju som princip att ha en armlängds avstånd till public service-företagen. Vi sätter upp ramarna, och det är också beslut som riksdagen är med och fattar, men vi ger oss inte in i diskussioner om hur programmen läggs upp, vilka journalister som anställs, hur man sköter avtalsförhandlingarna och naturligtvis inte heller vilka organisationer som i det här fallet de självständiga aktiebolagen väljer att samarbeta med eller ansluta sig till. Att ha synpunkter, exempelvis i det här fallet, på vilken arbetsgivarorganisation som man väljer att gå in i ligger inte inom mitt fält. Det bör jag inte göra. Man kan faktiskt hamna i konstitutionsutskottet för mindre, har jag uppfattat. Om vi vill vara lite filosofiska finns det många organisationer som får skattebidrag. Det får samtliga partier. Vare sig vi sympatiserar med dem eller inte går det också skattepengar till att stödja allt från kommunistiska partier till partier som står för någon form av främlingsfientlig agenda. Vi kan tycka om det här eller inte. Det ligger i demokratin På samma sätt ligger det i demokratin att public service-företagen och deras styrelse - för det är de som har att fatta de här besluten - väljer vilken arbetsgivarorganisation de vill ansluta sig till. Sedan råkar jag känna till att de har haft en diskussion om just opinionsbildningen, och det var därför jag nämnde det här om konfliktfonderna och vart pengarna går. Men att de också ska kunna använda medel för att kunna fungera som en bra avtalspart i förhållande till sina anställda tycker jag är fullständigt rimligt.

Fru talman! Anledningen till att jag tog upp den här frågan är att jag ser att det finns en tydlig politisk agenda från Svenskt Näringsliv, och jag är orolig att den ska smitta av sig på det oberoende public service. Vi hoppas naturligtvis att den inte ska göra det. Jag har stort förtroende för både Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion och alla anställda där. Däremot tycker jag att den politiska debatten som Svenskt Näringsliv har påbörjat och som också finns när man skickar de här opinionsbildande rapporterna till exempel till de olika nyhetsredaktionerna också får genomslag. Det är ingen tillfällighet att man på till exempel Agenda har Almegasiffror från RUT-avdragen, att Svenskt Näringsliv opinionsbildar kring dem och att vi sedan har en minister som står med en RUT-knapp på bröstet. För mig hänger allt ihop, men jag värnar om public service oberoende, och jag utgår från att även kulturministern kommer att göra det.

Fru talman! Den proposition som vi lade fram så sent som i höstas med nya villkor för public service är också ett tydligt tecken på att regeringen värnar oberoendet. Det var alldeles tydligt utsagt där. Också de nya formerna för att utse ordförande i public service-bolagen är ett tecken på att man avpolitiserar. Det är självklart så, och är det på det viset att Eva-Lena Jansson eller andra har funderingar eller synpunkter på oberoendet är det i så fall bättre att kanske ta kontakt med styrelserna - till exempel Lars Engqvist som är ordförande i Sveriges Television - eller anmäla program till Granskningsnämnden. Det sker också, men jag är för min del inte orolig för att valet av arbetsgivarorganisation skulle färga av sig på journalisternas bevakning vilken man är med i, lika lite som man tar intryck av övriga verksamheter där man har ett engagemang. Det kan vara fackliga organisationer eller helt andra. Att hålla isär journalistiken, vilket jag tycker att man gör, men också det uppdrag som public service har - att vara en god arbetsgivare - är något helt annat.