Nationellt kompetenscentrum Anhöriga

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 3 februari

Interpellation

2011/12:222 Nationellt kompetenscentrum Anhöriga

av Lena Hallengren (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

Anhörigomsorg berör alla människor i Sverige, något som samhället fortfarande inte fullt ut har förstått. Alla människor är någon gång eller flera gånger under sitt liv anhörigvårdare och hjälper, stöder och vårdar någon närstående, såväl äldre som barn och vuxna. Av den vård och det stöd som ges till äldre utförs 75 procent av anhöriga och en fjärdedel av alla över 55 år hjälper, stöder och vårdar någon närstående som är äldre, långvarigt sjuk eller har funktionsnedsättning. Såväl nationell som internationell forskning pekar också på att anhörigas insatser kommer att bli ytterligare mer omfattande och viktiga i framtiden. För att vi i Sverige ska kunna hävda oss konkurrensmässigt internationellt är det viktigt att kunna stödja dessa anhöriga, inte minst förvärvsarbetande anhöriga som försöker kombinera anhörigomsorg och förvärvsarbete.

I flertalet kommuner och landsting och också en del företag pågår ett arbete att utveckla stöd till anhöriga. För att stimulera och stödja utvecklingen startades 2008 på uppdrag av Socialdepartementet ett nationellt kompetenscentrum för anhörigfrågor till äldre, benämnt Nationellt kompetenscentrum Anhöriga, NKA. Uppdraget gavs till Regionförbundet i Kalmar län att bygga upp och driva verksamheten tillsammans med Linnéuniversitetet, Landstinget i Kalmar län, Anhörigas Riksförbund, Hjälpmedelsinstitutet, FoU Sjuhärad Välfärd vid Högskolan i Borås och Länssamordnarna för anhörigstöd i Norrland. NKA:s främsta uppgifter är att samla in, sammanställa och sprida kunskap inom anhörigområdet och att stimulera och stödja utvecklingen. För utvecklingen av ett evidensbaserat stöd till anhöriga är det också viktigt med forskning inom området. Därför pågår vid Linnéuniversitetet ett arbete med att förstärka och bygga upp forskning inom anhörigområdet, då forskning i sig inte ingår i NKA:s uppdrag.

Den utvärdering som gjorts pekar på betydelsen av att verksamheten får en permanent lösning samt utvidgas också till andra anhöriggrupper än äldre, såsom anhöriga till barn och ungdomar med funktionsnedsättning, barn som är anhöriga, anhöriga till personer med psykisk ohälsa med flera. För Kalmar län är det av stor betydelse att NKA blir permanent verksamhet med placering i Kalmar. Det råder brist på statlig närvaro i länet och behovet av akademiska jobbtillfällen är stort.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Har statsrådet för avsikt att göra NKA till permanent verksamhet?

Vilka förutsättningar ser statsrådet att Kalmar län har att få behålla NKA som permanent verksamhet i Kalmar?

Hur ser statsrådets tidsplan ut i detta ärende?