den 22 februariInterpellation 2004/05:411 av Yvonne Andersson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om nationellt forskningsprogram om säkerhet<a name="Temp"></a>Den senaste tidens tragiska händelser, alltsedan den 11 september, tsunamin och den senaste svåra stormen i Syd- och Mellansverige, visar på ett tydligt sätt vikten av att ta ett helhetsgrepp på civil samhällssäkerhet och försvar, som mer och mer blir överlappande i sina uppgifter. Inte minst är det viktigt ur ett nationellt perspektiv att effektivt utnyttja våra resurser i en pressad ekonomi. Försvarsindustrin kan bidra då industrin traditionellt har vana att utveckla system för försvar och säkerhet. På samma sätt kan den civila och militära forskningen samverka inom säkerhet och försvar för att få ut mesta möjliga av investeringar i forskning. Vikten av detta har framgått i flera utredningar och projekt som genomförts. Bland annat Ivas, Ingenjörsvetenskapsakademins, Teknisk framsyn och framför allt projektet Samverkan för tillväxt som presenterade sina resultat förra året. Det är mycket angeläget att det kommer i gång ett nationellt forskningsprogram om säkerhet. Detta borde markeras i forskningspropositionen. Forskning inom området skulle lägga grunden till och möjlighet att utveckla bra och effektiva säkerhetssystem i landet. Det skulle också ge en utmärkt plattform för att svenska forskare i industri och akademi skulle bli konkurrenskraftiga inom EU:s kommande forskningsprogram Security inom sjunde ramprogrammet. Det är viktigt att ha ett nationellt program på de områden där vi vill deltaga inom EU. De nationella programmen inom Flyg och Fordon har visat detta. Ett nationellt forskningsprogram inom Säkerhet skulle komma rätt i tiden om det kom in nu. I nästa proposition är det för sent för att möta både behoven och för EU-satsningen.Den "myndighetsarbetsgrupp" som arbetat under hösten under Vinnovas ledning har nu lämnat sitt förslag. Det innehåller förslag att starta ett nationellt forskningsprogram på 150@200 miljoner kronor per år. En satsning på forskning tar till vara den kompetens som finns och räddar arbe<a name="PassTempLäge"></a>ten inom försvarsindustrin exempelvis på Saab/Linköping som annars kan gå en dyster framtid till mötes.Mina frågor till statsrådet är:Avser statsrådet att ta till vara på befintlig kompetens inom försvar och säkerhet exempelvis vid Saab/Linköping och därmed förhindra att kompetent arbetskraft i Linköping förloras?Avser statsrådet att markera i forskningspropositionen och tillgodose det nationella behovet genom att starta ett nationellt forskningsprogram om säkerhet? Avser statsrådet att skapa nationella förutsättningar och konkurrenskraft inom EU:s kommande forskningsprogram Security?

Interpellation 2004/05:411 av Andersson, Yvonne (kd) nationellt forskningsprogram om säkerhet

Video


Herr talman! Yvonne Andersson har frågat mig om ett nationellt forskningsprogram om säkerhet, hur ett sådant kan dra nytta av befintlig kompetens inom försvarsindustrin samt hur vi ska förbereda oss för att delta i EU:s satsningar på 
Security
 i det kommande ramprogrammet för forskning.
Jag delar Yvonne Anderssons uppfattning att den senare tidens händelser, både terroristhandlingar som den 11 september och 2004 i Madrid och naturkatastrofer som tsunamin och den svåra stormen i Syd- och Mellansverige, har tydliggjort vårt samhälles ökade sårbarhet och lyft fram säkerhetsfrågornas ökade betydelse. Yvonne Andersson pekar på hur försvarsindustrin kan bidra till en stärkt säkerhetsberedskap liksom att det är angeläget att ett nationellt forskningsprogram inom säkerhet startas.
Som en uppföljning av EU:s säkerhetsstrategi 
A Secure Europe in a Better World,
 som presenterades vid toppmötet i Thessaloniki 2003, tog EU-kommissionen 2004 initiativ till ett förberedande program inom säkerhetsforskning. Regeringen tillsatte kort därefter den arbetsgrupp under ledning av Vinnova och med deltagande av försvarsmyndigheter, som Yvonne Andersson nämner i sin interpellation. Syftet med uppdraget var att utforma en nationell strategi inom säkerhetsforskning för att bland annat stärka Sveriges engagemang i EU:s säkerhetsforskningsprogram. Uppdraget avrapporterades till regeringen den 31 januari 2005, alltså för sex veckor sedan, och innehåller en rad förslag som berör flera departement i Regeringskansliet. 
Forskning inom säkerhetsområdet bedrivs redan i Sverige. Det visar en kartläggning som gjorts med anledning av att Department of Homeland Security i USA inbjuder internationella forskargrupper att delta i säkerhetsforskningsaktiviteter i USA. Detta bekräftas av att det svenska deltagandet i första ansökningsomgången i EU:s säkerhetsforskningsprogram var högt - till och med mycket högt.
Det förslag till nationell säkerhetsforskningsstrategi som Vinnova har lämnat till regeringen kommer att behandlas snarast. Det kom tyvärr för sent för att kunna behandlas i samband med forskningspropositionen. Jag anser att Sverige har goda förutsättningar att delta framgångsrikt i ett eventuellt säkerhetsforskningsprogram inom EU:s sjunde ramprogram som kommissionen föreslagit. Frågorna om hur vi bäst ska förbereda oss och hur Saabs kompetens på området kan tas till vara är sådant som vi får ta med oss i den fortsatta hanteringen av strategin. Den senare frågan berörs redan i den av regeringen nyligen presenterade strategin inom flyg- och rymdområdet.



Herr talman! Tack för svaret. Det finns naturligtvis anledning till att just jag ställer den här interpellationen. Den handlar inte direkt om det utskottsområde som jag är ansvarig för för närvarande. Men jag tycker att detta är väldigt viktigt - vår sårbarhet när det gäller samhällssäkerhet. Vi har sett hur det ser ut i samband med de katastrofer som vi så väl känner till. Vi ser att det är viktigt att vi utifrån ett nationellt perspektiv kan utnyttja våra resurser. 
Det har skett neddragningar inom försvaret, men vi har mycket kompetens i vårt land. Det är kompetens som är kopplad till universitetsforskning och till utbildningar av olika slag. Jag skulle vilja hävda att vi i vårt land är så unika när det gäller det systemteoretiska och tekniska perspektiv som finns inom försvarsindustrin, att vi har en tillverkning som man skulle kunna beskriva som att den sker från ax till limpa och att en sådan inte finns någon annanstans i världen på det sätt som den finns i Sverige. 
Vad är det som nu händer med försvarsneddragningar och annat? Jag märker det väl i min hemstad där vi har Saab. Jo, vi riskerar att en otroligt väl utvecklad spetskompetens försvinner ur landet. Samtidigt har vi ett samhälle där sårbarheten är så tydlig inför katastrofer. Då blir naturligtvis kravet, eller förväntan, att kunna använda denna kompetens i ett säkerhetsforskningsprogram i stället. Det är det som den här interpellationen handlar om. 
Interpellationen skrevs, som jag tyckte, i rätt hyfsad tid för att man skulle kunna ta ställning till den inför den kommande forskningspropositionen. Men i det svar som ministern nu ger sägs det att den kom in för sent. Den myndighetsgrupp som har arbetat har faktiskt lagt fram ett förslag till ett nationellt program, men det finns inte med i forskningspropositionen och har inte beaktats. Samtidigt börjar vår tekniskt kunniga personal att fly från landet eller söka sig utanför landet. 
Jag har under den senaste tiden haft möjlighet att besöka både Sydamerika och Asien och sett vilket sug det är efter svensk kompetens. Vi har nämligen en otrolig kompetens här som vi måste göra något av och ta vara på för landets tillväxt och utveckling och i detta fall även för säkerheten. Jag menar att vi kan bli ledande när det gäller säkerhetsforskning genom att med hast utveckla ett nationellt program. 
Jag är också medveten om det som ministern säger i sitt svar, nämligen att vi har en strategi i landet. Men det är inte det som jag efterfrågar. Jag efterfrågar handlingskraft och åtgärder. Och egentligen skulle den handlingskraften ha kommit till uttryck redan i går, alltså redan då vi började avisera och dra ned beställningarna inom försvarsindustrin. Då borde vi ha visat på en ny möjlighet att dra nytta av denna utvecklade kompetens. Det är egentligen det som hela denna interpellation handlar om. 
Jag vill ha ett klart besked från regeringen. Vad har man för möjligheter att ta vara på detta? Det är någonting som vi alla långsiktigt tjänar på. Det har inte ett dugg med olika partier att göra, utan det har att göra med hur vi ska tjäna på detta i det här landet. Och nu är det utbildningsminister Leif Pagrotsky som har ansvar för detta. Då tycker jag att det vore intressant att höra: Hur går vi vidare, och hur kommer vi till skott med att faktiskt ta vara på detta och utveckla ett nationellt säkerhetsprogram?



Herr talman! Jag tycker att det är välgörande att höra att vi, med tanke på hur det kan låta, ändå är ganska överens om sakfrågan. Vi har från regeringens sida identifierat detta som ett viktigt område. Vi har tidigt, långt innan den här interpellationen lämnades in, satt i gång ett ambitiöst arbete för att ta fram handlingsplaner. Jag har inom ramen för det samarbete som vi har mellan flygindustrin, rymdindustrin och staten tagit fram en viktig rapport om hur dessa frågor ska stärkas. Jag har själv diskuterat den här typen av frågor med dem som arbetar med den här typen av frågor inom 
Homeland Security 
i USA. Tillsammans med Österrike ligger vi i täten i EU. Vi har tidigare än andra tagit fram planer för att anpassa de nationella sätten att organisera detta efter hur EU kommer att göra i sin fortsatta fördelning av pengar. Så vi ligger väl framme. 
För sex veckor sedan kom myndighetsgruppens rapport. Den ska gås igenom noggrant, och det ska tas fram pengar och göras olika saker. Forskningspropositionen är så långt framme och var redan då i det närmaste färdig. Så man skulle inte ha tjänat på att stressa fram rapporten på några dagar och klämt in den med skohorn. Den ska ha en seriös och ambitiös behandling, och det ska den få. Men det tar ytterligare några månader, och jag tror att även oppositionen respekterar att det är bättre att ha ett genomarbetat förslag. 
Kom ihåg att detta inte handlar om huruvida vi ska börja med säkerhetsforskning eller om vi ska låta bli att börja med säkerhetsforskning. Det här handlar om huruvida den världsledande forskning som vi redan bedriver på detta område ska ges en paraplyorganisation som kan föra dess talan gentemot EU, som kan samordna saker och som kan bli en plattform för koordination och ökad slagkraft. Men det handlar inte om huruvida man ska börja eller vara passiv. Vi är redan ledande, inte minst i Linköping, på dessa områden, och vi ska bli ännu bättre. Det är vår ambition. Det märks också genom att Sverige kanske är det land som har lyckats allra bäst i den första omgången av EU:s fördelning av pengar på detta viktiga område. 
Men låt mig också vara lite realistisk och torr och säga att om vi ska göra någonting på detta område kommer det att kosta pengar. Och vad det handlar om i detta sammanhang är Vinnova. Vinnova är den myndighet som ska ansvara för att sköta statens roll i dessa frågor. Det handlar om att koordinera, värdera olika forskningsprojekt, hålla kontakt med de internationella organen och så vidare. Men jag har inte känt att regeringen har starkt stöd i sin satsning på Vinnova från Kristdemokraterna. Jag skulle gärna vilja säga till människorna i Linköping att jag räknar med att få igenom detta i riksdagen därför att så många partier är övertygade om att Vinnova gör ett bra jobb och att så många människor och så många partier vill stödja Vinnovas framflyttade positioner på till exempel detta område att jag är trygg i att detta kommer att gå igenom. Men det är jag inte. Jag har nämligen läst motionerna. Kristdemokraterna vill skära ned anslagen till Vinnova. 
Jag skulle gärna vilja att ni kristdemokrater berättar för mig, för riksdagens protokoll och för väljarna i Linköping hur ni ska förena de stolta, ambitiösa och väldigt fina och berömvärda orden om betydelsen av denna forskning med er samtidiga önskan att ta pengar från Vinnova för att lägga på andra områden.



Herr talman! Det här är en intressant del. Det handlar om att man lägger sin budget utifrån olika aspekter. Kristdemokraterna vill inte skära ned försvaret på det sätt som det regeringsbärande partiet har gjort. Skulle vi börja bolla med pengarna så att vi kan se hur de pengar som är nedskurna från försvaret på ett bättre sätt kan användas för säkerhet kanske vi skulle få en annan debatt. Det ska jag självklart ta tillbaka till mitt parti och diskutera.
Själv är jag helt övertygad om att vi måste binda ihop forskningen och utbildningen i det här landet ännu tydligare. Min ambitionen med den här interpellationen var att det också skulle finnas ett spår av detta i forskningspropositionen. Då hade man tydligare sett att det faktiskt inte är två skilda saker. Det kan inte vara så i ett land, och absolut inte i vårt land, inför en framtid när det gäller tillväxt och utveckling att man säger att den potten ligger på Vinnova, den på potten på universitetsforskning och så vidare. Jag tror att vi måste ha ett helhetsperspektiv på ett helt annat sätt för att kunna ha spetskompetens på vissa områden. Ett litet land som Sverige kommer aldrig att kunna ha spetskompetens inom alla områden. Men det finns områden som vi är bra på och där vi är världsledande och som vi är överens om. Då tror jag att man bör driva det vidare.
Jag tror att säkerhetsforskningen är viktig. Om vi hade ett nationellt program skulle vi enklare kunna träda fram och få del av de forskningsmedel som finns inom EU:s sjunde ramprogram, 
Security
 eller vad det nu heter. Det vi också önskar när vi är med i EU är att vi drar nytta av de möjligheter som finns. Därför skulle jag i det här fallet önska att regeringen skyndar på arbetet med ett nationellt forskningsprogram så att man kan svara folket i Linköping eller var det än är i det här landet: Gå inte från Sverige, för det är här möjligheterna finns att gå vidare, det är här utvecklingsmöjligheterna finns. Vad säger ministern om detta?



Herr talman! Det gläder mig att höra att vi är så pass överens som vi är om detta. Jag har samma uppfattning. Vi kan skapa bättre utbyte av den världsledande position som vi har på många områden genom att få en gemensam marknadsföring av vad vi kan gentemot till exempel Bryssel och en gemensam marknadsföring internt i Sverige av vad vi kan och vad vi bör göra bättre samt vad det finns för arbetsmarknad för lovande forskare och annat. Vi behöver bli ännu bättre genom att koordinera, synkronisera och samarbeta mer inom landet. För det ändamålet kan vi behöva ett nationellt program. Det är därför som regeringen redan förra året satte i gång det arbetet, som nu är på god väg. 
Jag är beredd att föreslå en överenskommelse med Yvonne Andersson här i dag. Jag är beredd att verka i den här riktningen och vill ha ett utbyte. Kan jag få ett löfte från Yvonne Andersson att stödja mig när jag vill satsa mer pengar på Vinnova och att sluta rösta för nedskurna anslag till Vinnova? I så fall får Yvonne Andersson och jag en politik som hänger ihop, inte bara så att vi i ord säger att vi är överens utan också att man sätter tummen på den knappen när man voterar. Om Yvonne Andersson på de två minuter som hon har kvar i sitt sista inlägg kan bekräfta att vi nu har ett handslag på det här blir jag jätteglad när jag går härifrån.



Herr talman! Mer pengar till Vinnova är inget problem, men då ska de inte gå till Trollhättepaket eller något annat. Då ska vi också veta vad de går till. Det här är en del som är oerhört viktig. Jag är inte rädd för att säga att jag stöder Vinnova. Vinnova gör ett gräsligt bra arbete. Jag tycker att det är intressant att ministern och jag där är överens; jag var inte riktigt beredd på det när jag gick in i den här debatten.
Det är några viktiga delar som jag har velat lyfta fram. Det är att vi har möjligheter om vi är snabba att få fram ett nationellt program. Då har vi möjligheten att behålla kompetensen i landet och behålla de viktiga delarna och söktrycket på våra högskolor inom just den här nischen. Vi har ett behov av säkerhetsforskning i vårt land. Säkerheten är sårbar - det har vi sett i katastroferna. Det är väldigt viktigt att den delen också uppmärksammas. Vi har dessutom ett tryck när det gäller jobben. Vi behöver arbeten inom hela den här nischen, allt från underleverantörer och uppåt. Nu är det ett gynnsamt läge.
Satsningen på Vinnova kan vi komma helt överens om. Det är det som behövs för att kunna driva det vidare. Jag vill gärna se: Hur gör regeringen, och inom vilken tidsram kommer regeringen att agera med handlingskraft och åtgärder i den här riktningen?



Herr talman! Jag beklagar att Yvonne Andersson inte använde sina två minuter till att säga: Ja, jag accepterar förslaget till handslag. Nu blev det lite allmänna fraser om att Vinnova kan göra god nytta för mer pengar. Faktum är att Yvonne Andersson har röstat för mindre pengar till Vinnova.
Sedan kom det smått sensationella uttalandet från kristdemokratiskt håll, att pengar till Saab anses vara bortkastade pengar, att pengar till Trollhättan är bortkastade pengar. De kräver att de ska gå till forskning och inte till Trollhättepaket. Vad är det för fel att betala pengar till forskning om partikelfällor i dieselmotorer? Vad är det för fel att vi finansierar doktorander på Chalmers och på Tekniska högskolan som ägnar sig åt klimatfrågor och miljöfrågor, som ägnar sig åt att ta fram grönare bil och effektivare trafikstyrningssystem? Det allmänt nedsättande omdömet om forskning kring fordon, förbränningsmotorer och annat som Vinnova bedriver på ett ytterst kompetent och professionellt sätt tillsammans med högskolor, också Linköpings universitet, är jag väldigt förvånad och beklämd över.
Jag är glad att vi i alla fall är överens om att den här forskningen är värd att premiera. Jag hoppas, trots att vi inte fick något handslag i dag, att Yvonne Andersson kommer att rösta för mer pengar till Vinnova, även om kd:s riksdagsgrupp kanske hamnar i en politik som också i fortsättningen innebär mindre pengar till den här typen av forskning. Då har vi i alla fall en röst på min politik.
