Nationell strategi för att omvandla utsatta områden

Fru talman! Aphram Melki har frågat mig om regeringen kommer att ta fram en nationell strategi för att omvandla de utsatta områdena till trygga och säkra områden senast 2030.

Det finns en ojämlikhet i Sverige som tydligt återspeglas geografiskt mellan olika områden. Det innebär att människors levnadsvillkor skiljer sig kraftigt åt beroende på var i landet eller i vilket bostadsområde de bor. Det handlar exempelvis om förvärvsfrekvens, disponibel inkomst och utbildningsnivå men även om otrygghet och utsatthet för brott. Detta vill regeringen bryta.

Regeringens arbete för att minska och motverka socioekonomisk segregation grundas på fakta och kunskap. Redan 2018 antog regeringen en långsiktig strategi för att minska och motverka segregationen, som gäller fram till 2028. En av regeringens viktigaste prioriteringar är att bryta segregationen och bekämpa brottsligheten, och statsministern har gett alla statsråd i uppdrag att vända på varje sten för att så ska ske. Arbetet mot segregationen måste bedrivas inom en mängd olika områden och på såväl nationell som regional och lokal nivå.

Regeringen planerar att lämna flera propositioner till riksdagen med förslag för att bryta segregationen.

Fru talman! Tack, statsrådet Anders Ygeman, för svaret!

I dag finns det enligt polisen 61 utsatta områden i Sverige. Över 500 000 människor bor just i dessa områden. Ett utsatt område karakteriseras enligt polisen av låg socioekonomisk status, parallella samhällsstrukturer, kriminalitet och dödsskjutningar som bara ökar.

Trångboddheten är vanligt förekommande i dessa områden. Samtidigt växer alternativa samhällsstrukturer och religiös fundamentalism, vilket har skapat strukturer som är helt frånkopplade från rättsstaten.

Ansvaret för att lösa situationen faller i dag i huvudsak på enskilda kommuner, vilka många gånger gör ett mycket bra arbete med knappa resurser. Jag kan till exempel nämna att enbart tre kommuner i Sverige - en av dessa är min hemkommun, Järfälla - har tagit fram en handlingsplan för utsatta områden. Det är inte tillräckligt.

Det är statens ansvar att säkerställa att rättssamhället har tillräckliga resurser. Här måste det göras mycket mer, inte minst vad gäller resurser och samordning. Det behövs en nationell strategi för att omvandla utsatta områden till fungerande, trygga stadsdelar. Den nationella strategin måste ta sikte på att minska arbetslösheten, säkerställa en likvärdig skola och stärka tryggheten genom att såväl öka den polisiära närvaron som satsa på det förebyggande arbetet och stärka rättsväsendet och insatserna mot den våldsbejakande kriminaliteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige behöver ha som mål att det senast 2030 inte längre ska finnas några områden som definieras som utsatta. Allt annat är ett svek mot de 500 000 svenskar som bor i dessa områden.

Fru talman! Statsministern har i sin regeringsförklaring lovat att vända på varje sten för att lösa segregationen. Det är bra. Ändå har regeringen och Socialdemokraterna avslagit yrkandet om att ta fram en nationell strategi. Regeringen har haft makten i snart åtta år. Inget har blivit bättre utan tyvärr snarare sämre.

Fru talman! Utifrån detta vill jag fråga statsrådet: Kommer regeringen att ta fram en nationell strategi för att omvandla de utsatta områdena till trygga och säkra områden senast 2030?

Fru talman! Tack, Aphram Melki, för interpellationen och frågorna!

Som jag nämnde i mitt tidigare svar har regeringen vidtagit ett antal åtgärder för att bryta segregationen. Vi har avskaffat EBO, lagen om egen bosättning, för att förhindra att områden med många människor som saknar egen försörjning ska fyllas på med fler människor som saknar egen försörjning. Vi har gjort det enklare att utvisa människor som begår brottsliga handlingar. Det behöver öka. Vi har skärpt ett antal straff. Vi har kraftigt ökat resurserna till polisen så att polisen nu har mer pengar än någonsin, och vi har fler poliser än någonsin tidigare.

Vi har också gett åtta myndigheter speciella uppdrag när det gäller att motverka segregationen och analysera vilka åtgärder som kan vidtas. Vi har gett Arbetsförmedlingen ett speciellt uppdrag när det gäller att bryta långtidsarbetslösheten. Och många fler åtgärder kommer att behöva vidtas.

I det här läget frågar interpellanten mig om jag är beredd att sätta upp ett mål till 2030. Jag utesluter inte att sätta upp ett sådant mål. Samtidigt vill jag säga att det viktigaste inte är att sätta upp ett nytt mål, utan det är att vidta kraftfulla och verkningsfulla åtgärder.

Vi har flera gånger tidigare satt upp mål och gjort ett antal projekt i de områdena och har, skulle jag vilja säga, faktiskt svikit människorna i de områdena genom att de åtgärder som har satts in har varit kortsiktiga och projektorienterade snarare än långsiktiga.

Gräset i parkerna i Stockholms innerstad hålls jättefint klippt medan invånarna i Hagsätra Rågsved, där jag växte upp, får höra att gräset där inte är klippt eftersom det pågår försök med ängsmark. Då är det klart att invånarna där undrar varför deras gräsmatta är mycket mindre värd än den i innerstan. Dåligt underhållna och upprustade områden och skolor som inte håller den standard som man kan kräva är också ett svek mot de människor som lever i utsatta områden.

När vi har otillräckliga åtgärder och otillräckliga krav på att sätta människor i arbete och har otillräckliga krav och åtgärder för att människor ska lära sig svenska är det ytterst ett svek mot dem som bor i de områdena. Vi måste alltså ställa tydligare krav.

Vi måste också öppna fler dörrar till framtiden. Vi måste se till att människor som bor i ett särskilt utsatt område eller ett utsatt område kan ställa exakt samma krav på samhällsservicen, oavsett om den är kommunal, regional eller statlig, som människor som bor i andra områden kan göra. Vi måste också se till att människor får både krav på sig att lära sig svenska och ta ett arbete och möjligheten att lära sig svenska och ta ett arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har vidtagit ett antal olika åtgärder i den riktningen hittills, men det kommer att behövas ytterligare ett antal åtgärder. Jag har inget emot att prata med Centerpartiet eller andra partier om hur ett mål för framtiden ska sättas upp och vilka kriterier som ska gälla för att man ska kunna lämna statusen som ett särskilt utsatt område eller ett utsatt område.

Om jag jämför den svenska nomenklaturen med exempelvis den danska ser jag att den danska är förutsägbar för kommuner, regioner och stat. Om man når ett visst resultat gör man också ett hopp upp eller ned på listan. Det är en brist i den svenska strukturen. Det gör det svårt för en kommun eller region att förutse resultatet av en åtgärd som man vill vidta. Då finns det en risk att kommuner eller regioner väljer att inte vidta åtgärderna. Det tror jag är ett förbättringsområde som vi kan jobba med tillsammans.

Fru talman! Det är en fråga om man ska klyva ord här eller inte. Men jag tror att Aphram Melki egentligen frågar om jag tycker att vi har börjat vända segregationen i det svenska samhället och om det har varit en framgång. Svaret är nog faktiskt nej. Det är betydligt mer som behöver göras. Vi behöver inte bara ta de senaste 4 åren, utan jag skulle säga att segregationsarbetet har varit ett misslyckande för Sverige de senaste 20 åren.

Detta ger vid handen att de åtgärder vi måste göra för att bryta segregationen måste vara av en helt annan art än dem vi har gjort de senaste 20 åren. Om vi bara gör ungefär samma sak igen kommer vi sannolikt att få se samma resultat, och det duger inte. Därför måste vi ta till betydligt mer drastiska åtgärder än vad vi har gjort.

Jag vill ändå nämna att riksdagen har röstat nej till ett antal av de åtgärder som regeringen har velat vidta för att bryta segregationen. Det handlar bland annat om skolsegregationen, som Aphram Melki tog upp, där vi hade kunnat ha betydligt rättvisare villkor och tuffare krav på de fristående skolorna om riksdagen inte hade valt att rösta nej till det. Detta beklagar jag.

Det är tyvärr så att Sverige har ett helt annat skolsystem än resten av världen, och detta är en av de delar som har drivit på segregationen. Jag tror också att vi har haft för låga krav på hyresvärdar, oavsett om de varit privata eller allmännyttiga, jämfört med andra länder i vår omvärld.

Jag tror att det var rätt att lägga om migrationspolitiken 2015. Jag gav uttryck för en del andra saker i mitt tidigare svar. Däremot kan jag ställa ett litet frågetecken för om 2030 trots allt inte är en väl snäv tidsram. Danskarna satte upp ett 2030-mål. De började med detta arbete 2006 och fattade det formella beslutet 2010, så de har nått mer än halvvägs nu. De har fått bort några områden från sina listor, lite fler än Sverige, men det beror på att de har tydligare krav för när ett område ska räknas eller inte räknas och hur de ska komma bort från listorna.

Det är viktigt att man, oavsett vilket måldatum man har, sätter upp tydliga delmål och att det är tydliggjort för alla aktörer, oavsett om de är privata eller offentliga, vad som krävs av dem. Detta tror jag är avgörande. Och det är viktigt att man jobbar både på den negativa sidan, med konsekvenser, straff, utvisning och allt sådant, och på den positiva sidan för att lyfta upp dessa områden och deras status.

Om man ska minska segregationen krävs att det blir fler som kan försörja sig och fler som kan språket i dessa områden. Då måste de också vara attraktiva bostadsmiljöer dit studenter och människor med arbete vill söka sig. Momentant kan den här typen av listor vara svåra för områdena, men när vi får progression och områden försvinner från listan kan det möjliggöra för fler att söka sig dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att jag med detta har svarat på de frågor som Aphram Melki ställde.

Herr talman! Tack, statsrådet, för det raka svaret! Jag uppskattar verkligen när man säger ja eller nej. Skolsegregationen är bekymmersam, och hyresvärdar och inställningen till olika bekymmer som finns i våra bostäder är också bekymmersamma.

När det gäller om det är en rimlig målsättning med 2030 eller 2032 känns det inte heligt för mig, men vi måste säga ett datum för när vi ska leverera liksom klara kriterier för vad som ska levereras.

Jag anser att Sverige har två stora utmaningar. Klimatutmaningen är både global och lokal. Segregationen däremot är en mycket lokal utmaning. Regeringen har lovat att vända på varje sten för att lösa segregationen. Hittills har resultatet uteblivit, och situationen har bara blivit sämre. Därför, herr talman, vill jag uppmana statsrådet att visa ledarskap och handlingskraft i denna för hela Sveriges befolkning oerhört viktiga fråga.

Herr talman! Jag kan bara kvittera. Här behövs väsentligt fler åtgärder, och det behövs både att vi sätter målsättningarna högt och att vi tar till verkningsfulla och kraftfulla åtgärder. Jag och interpellanten är nog överens om att om vi bara sätter upp en målsättning kommer ingenting att hända. Jag hoppas att vi tillsammans med Centerpartiet kommer att kunna sätta upp sådana verkningsfulla åtgärder och mål framöver.

Herr talman! Jag tror att detta kommer att vara mitt sista inlägg från riksdagens talarstol under denna mandatperiod, såvida inte riksdagen kallas in vid ett senare tillfälle. Jag vill därför passa på att önska både interpellanten, kammaren och talmannen en riktigt god sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.