<h2>Interpellation 2025/26:143 Motorvägsstandard på väg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn</h2>
av Niklas Sigvardsson (S)
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
 
Sträckan mellan Jönköping och Ulricehamn är den enda delen av förbindelsen Stockholm–Göteborg som fortfarande saknar motorvägsstandard. I stället är vägen utformad som 2+1-väg, vilket skapar återkommande flaskhalsar, riskfyllda omkörningar och en förhöjd olycksrisk.Sedan åtgärdsvalsstudien (ÅVS) 2016 och Riksrevisionens kritik 2017 har utvecklingen i stort sett stått still. Trafikverket har medgett att delar av sträckan inte uppfyller EU:s TEN-T-krav. Samtidigt har det säkerhetspolitiska läget förändrats markant, och Försvarsmakten har pekat ut väg 40 som en viktig led för både civil och militär mobilitet. Även näringslivet i regionen vittnar om svårigheter att rekrytera arbetskraft på grund av bristande infrastruktur, och transportsektorn efterfrågar förbättrad laddinfrastruktur och fler uppställningsplatser för tung trafik.Väg 40 är en av Sveriges mest betydelsefulla transportleder. Den förbinder Stockholm och Göteborg, vårt industriella inland med Skandinaviens största hamn, och utgör en central del av den skandinaviska transportkorridoren. Trots detta har inga beslut fattats om att uppgradera sträckan mellan Jönköping och Ulricehamn till motorvägsstandard. När trafikverket presenterade den nationella planen för infrastruktur tidigare i år saknas fortfarande riksväg 40 som motorvägsstandard. Det är beklagligt. Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson: Avser ministern att ta initiativ för att säkerställa att väg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn ska föras in och ges hög prioritet i den nationella infrastrukturplanen, så att vägen kan byggas ut till full motorvägsstandard och möta kraven på trafiksäkerhet, beredskap och näringslivets behov?

Interpellation 2025/26:143 av Niklas Sigvardsson (S) Motorvägsstandard på väg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn

Video

Fru talman! Niklas Sigvardsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ för att säkerställa att väg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn ska föras in och ges hög prioritet i den nationella infrastrukturplanen, så att vägen kan byggas ut till full motorvägsstandard och möta kraven på trafiksäkerhet och beredskap samt näringslivets behov.Behoven av infrastruktur är stora på många håll i Sverige, och det har för mig länge stått klart att tuffa prioriteringar kommer att behöva göras trots att regeringen satsar stort på infrastruktur och att ramarna, både för underhåll och för investeringar, har ökat jämfört med tidigare period.Efter regeringens förslag i infrastrukturpropositionen (prop. 2024/25:28) har den ekonomiska ramen för nästa planperiod, 2026–2037, fastställts till 1 171 miljarder kronor. Det är en historiskt stor satsning där vi ökar infrastrukturramen med över 200 miljarder kronor jämfört med den tidigare planperioden och där vi prioriterar att vårda det befintliga transportsystemet och prioriterar underhåll samtidigt som transportsystemet kan utvecklas.Trafikverket har mot den bakgrunden haft i uppdrag att i sitt förslag till en ny nationell plan för perioden 2026–2037 bland annat utgå från att samhällsekonomisk lönsamhet ska vara vägledande, samt beakta behovet av sammanhängande stråk, vid prioritering av åtgärder i transportinfrastrukturen. Trafikverkets förslag lämnades till regeringen i höstas. Trafikverket har, som Niklas Sigvardsson noterat, inte föreslagit att utbyggnad av riksväg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn ska finnas med i planen. Åtgärder för bättre framkomlighet på riksväg 40 finns dock med i Trafikverkets förslag.Jag vill understryka att det än så länge inte finns några ställningstaganden från regeringen kring Trafikverkets förslag. Det är under beredning. Just nu pågår, som ni vet, remissförfarande när det gäller förslaget.Regeringen kommer inte att ta ställning till hur den slutgiltiga planen ska se ut innan remissförfarandet är avslutat. Ett beslut från regeringen planeras under våren 2026. Jag kan därför inte i nuläget uttala mig om huruvida enskilda objekt bör vara med i planen eller inte, vilket Niklas Sigvardsson är väl medveten om.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret, även om det inte gick helt i min linje!Väg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn är inte vilken väg som helst. Det är den sista kvarvarande sträckan mellan Stockholm och Göteborg som saknar motorvägsstandard. Det är en flaskhals i ett av Sveriges viktigaste transportstråk. Det är en sträcka där trafiksäkerheten är sämre än vad den borde vara, där framkomligheten brister och där olycksriskerna är påtagliga – inte minst för tung trafik. Det har till exempel under tiden som jag har väntat på den här möjligheten skett ett flertal olyckor på den aktuella vägsträckan.Ministern hänvisar till den historiskt stora ramen för den nationella planen. Det är bra. Sverige behöver stora investeringar i infrastruktur. Men en stor ram löser inte problemen när det gäller prioriteringar som svarar mot de här behoven.Fru talman! Redan 2016 pekade åtgärdsvalsstudien på bristerna längs väg 40. Året därpå riktade Riksrevisionen kritik mot bristande framdrift. Tiden har gått, men omvärlden har förändrats radikalt. Vi har haft flera år av krig i vår närhet. Regeringen med Andreas Carlson i spetsen har kastat förslaget om en järnvägsförbindelse mellan Göteborg, Borås och Jönköping i papperskorgen. Då behöver den här vägen prioriteras upp.Försvarsmakten pekar ut väg 40 som strategiskt viktig för både civil och militär mobilitet. Näringslivet i både Jönköpingsregionen och Sjuhäradsregionen vittnar om svårigheter att rekrytera arbetskraft när restider är osäkra och pendling fungerar dåligt. Transportsektorn efterfrågar både laddinfrastruktur och uppställningsplatser som dagens vägstandard inte möjliggör – man efterfrågar en högre vägstandard.Det här handlar alltså inte bara om ett lokalt särintresse; det kan vara lätt att tro det när man pratar om en enskild väg. Det handlar om ett nationellt stråk som är en del av den skandinaviska transportkorridoren och som är en avgörande länk mellan vårt industriella inland och Göteborgs hamn.Vi kan se att politiker över partigränser, kommungränser och länsgränser är överens. Under hösten gjorde inblandade parter flera gemensamma aktiviteter för att öka trycket i frågan. Det handlar om en utbyggnad av de här 44 kilometerna.De här aktörerna lyfte fram flera olika argument. Några av huvudargumenten är mycket viktiga.Det handlar till exempel om trafiksäkerhet och trygghet. Dagens 2+1-väg är, som jag tidigare sa, olycksdrabbad och skapar risker för privatpersoner men också för den tunga trafiken. En ny väg med motorvägsstandard bidrar till ökad trafiksäkerhet, inte bara här utan även på andra håll då man kan välja riksväg 40 i stället för mindre vägar i närområdet.Att arbetsmarknadsregionen stärks är ytterligare ett huvudargument. En motorväg förkortar restiden och vidgar arbetsmarknaden i Jönköpings, Ulricehamns- och Boråsområdena.Näringslivets behov av effektiva godstransporter går inte att överskatta. Det är avgörande för tillverkningsindustrin och logistiken i och runt Jönköpingsområdet att vi får en fungerande motorvägsstandard på den här sträckan.Ministern kommer nu att säga, precis som i inledningen, att han inte kan ta ställning till några enskilda projekt under den här perioden. Men jag vill verkligen understryka att jag hoppas att ministern kan säga hur han agerar för att se till att den här vägen prioriteras upp. Det handlar om att det ska bli en ökad kapacitet och att det ska bli tryggare och bättre. Detta kan faktiskt väljarna hemma i Jönköpings län och även väljarna i Sjuhäradsregionen förvänta sig.

Fru talman! Självklart kommer allmänheten att få svar när det gäller hur regeringen kommer att prioritera och vilka beslut vi kommer att fatta. Detta återkommer vi till. Det känner Niklas Sigvardsson väl till.Jag har inte på något sätt, fru talman, sagt att det här skulle vara ett lokalt särintresse. Jag hoppas inte att någon uppfattar det så, inte Niklas Sigvardsson heller. Väg 40 är en nationell stamväg. Den är en viktig förbindelse mellan Göteborg och Jönköping och utgör ett huvudstråk för trafiken mellan Göteborg och Stockholm. Den aktuella delen har en viktig funktion för långväga godstransporter och för arbetspendling.De argument som Niklas Sigvardsson lyfter fram är väl kända. Det finns självklart stora vinster med att göra investeringar. Men samtidigt är behoven stora i hela landet, och det är därför som det kommer att behöva göras prioriteringar.Niklas Sigvardsson säger att en stor ram inte löser prioriteringarna, men det är klart att det blir lättare att göra prioriteringar om man gör en historiskt stor satsning på infrastruktur. Vår ram, som vi presenterar, är en ökning med hela 27 procent – det kan man se om man jämför på samma sätt med nu gällande plan.Niklas Sigvardsson hänvisar till en åtgärdsvalsstudie från 2016. Då vill jag påminna ledamoten och kammaren om att det kom en nationell plan både 2018 och 2022. Där fanns inte den här vägen med. Det är lite rörande att Niklas Sigvardsson, som socialdemokrat, nu sätter sitt hopp till en borgerlig regering. Det är talande, fru talman, för med Miljöpartiet i regering fanns det inte en chans att få med en sådan här väginvestering.Det första som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde i regering var att sätta käppar i hjulet för en stor väginvestering här i Stockholmsområdet, nämligen Förbifart Stockholm. Den skulle bromsas. Bygget var redan igång, men det ville man stoppa. Jag tror därför att många i hela landet, även i Jönköpings län och i Västra Götaland, förstår att det finns en stor skepsis till ett av de partier som Niklas Sigvardsson så småningom förväntas bilda regering med.Det är därför, fru talman, som Niklas Sigvardsson i dag står här och vill ha ett så konkret svar som möjligt. Han är nämligen rädd för att om Socialdemokraterna vinner valet finns det inte någon chans för väg 40. Nu tar Niklas Sigvardsson tillfället i akt och sätter sitt hopp till den borgerliga regeringen; det vill jag ändå ge honom. Men om den nuvarande regeringen prioriterar den här sträckan och olyckan sedan är framme och det blir regeringsskifte, kan vi då lita på att man inte återigen vill sätta käppar i hjulet för viktiga väginvesteringar?Med det sagt har Trafikverket haft i uppdrag att ta fram förslag till en ny plan där regeringen har betonat samhällsekonomisk lönsamhet, vikten av stråk- och systemtänk, betydelsen av det säkerhetspolitiska läget och att totalförsvarets behov ska finnas med när man lägger fram förslaget. Nu har Trafikverket lagt fram sitt förslag, och vi har också tagit emot många remissvar och synpunkter på detta förslag. Det bereder vi nu, och därför vill jag återigen understryka att det ännu så länge inte finns några ställningstaganden från regeringen gällande Trafikverkets förslag. Niklas Sigvardsson säger att mitt svar inte är på hans linje, men det är lite för tidigt att säga eftersom vi i regeringen inte har presenterat våra ställningstaganden.För den som lyssnar känns det kanske lite svårt att förstå varför en minister inte kan svara på frågan i dag, men det är alltså för att vi bedömer de olika objekten och förslagen i en samlad process. Det arbetet pågår just nu. Vi kommer att återkomma under våren med det samlade svaret på hur den nationella planen kommer att se ut de kommande tolv åren. Därför svarar jag som jag gör på Niklas Sigvardssons fråga i dag.

Fru talman! Meningen med den här debatten är inte polemik, även om ministern försöker skapa en sådan. Det jag vill är att lyfta fram en otroligt viktig vägsträckning, en fråga som socialdemokrater från Jönköpings län har drivit under lång tid och kommer att fortsätta att driva.Jag vill tillåta mig att citera något som jag tror att infrastrukturministern kommer att känna igen: ”Motorvägssträckning mellan Jönköping och Ulricehamn skulle knyta ihop arbetsmarknadsregioner. Det ökar företags möjlighet att rekrytera personal och möjligheterna för boende i olika regioner att hitta arbete på andra orter, när pendlingsmöjligheterna ökar avsevärt. Det skulle vara av stor betydelse för att främja tillväxt i flera regioner och län, inte minst i Jönköpingsregionen. Det skulle också vara betydelsefullt för orter i nära anslutning till riksväg 40, såsom exempelvis Bottnaryd och Mullsjö. Bättre förutsättningar skapas för jobb och tillväxt. Det blir också lättare att samla familjen, studera på annan ort eller besöka olika evenemang i andra städer.”Citatet kommer från Andreas Carlsons egen motion från flera riksmöten, senast från 2021/22 års riksmöte, och med detta vill jag visa att det finns möjlighet att skapa samsyn om denna viktiga vägsträckning och driva saker framåt gemensamt. Citatet skulle lika väl kunna vara från den motion som jag själv var med och skrev och lämnade in under det här riksmötet.Olika företrädare för Jönköpings län har arbetat med den här vägsträckan under lång tid, men oavsett regering har det av olika skäl inte varit möjligt att få in den i de olika nationella planerna tidigare. Frågan är viktig, och vi kommer att behöva driva den under lång tid. Jag tycker dock, fru talman, att det finns flera andra argument, och både de nationella planerna som ministern tog upp tidigare och åtgärdsvalsstudien har stärkt argumenten för att sträckningen verkligen behövs.Två av de argument som jag inte lyfte fram i mitt inledningsanförande, som är huvudargumenten för aktörerna från Jönköping-Sjuhäradsregionen, handlar om försvar, beredskap och internationell tillgänglighet. De argumenten har bara blivit starkare ju längre tiden har gått och sedan Andreas Carlson blev minister i stället för ledamot av den här kammaren. I den infrastrukturberedskap och robusthet som vi behöver i det nationella och internationella nätet när vi nu också är ett Natoland är riksväg 40 en absolut viktig punkt för att knyta ihop Göteborgs hamn i väst med östra Sverige så att vi får den öst-västliga förbindelse som kan vara nyttig för oss i det civila med näringslivets behov, infrastruktur och den biten men även om det värsta skulle hända. Vid ett allvarligt hot och i en krigssituation är detta en otroligt viktig sträckning, och det är viktigt att vi kan bygga ut olika sträckningar.Det handlar också om internationell tillgänglighet genom en tydlig koppling och bättre vägförbindelser genom det europeiska transportnätet. Vår största hamn, som även är Oslos största hamn, finns i Göteborg, och det ger en extrem vikt till det skandinaviska infrastrukturnätet.Fru talman! Jag tror att jag och ministern är överens om att det här inte är ett lokalt särintresse utan att det är av både nationell och internationell vikt att den här vägsträckningen prioriteras. Den här debatten har jag därför inte för att skapa polemik mellan mig och ministern utan för att lyfta fram en otroligt viktig vägsträckning som vi i Jönköpings län och även i Sjuhäradsregionen är överens om partipolitiskt över partigränserna men också mellan olika kommuner och olika regioner.

Fru talman! Mitt förra inlägg syftade inte på något sätt till att skapa polemik. Jag tror däremot att det är ganska viktigt med faktaupplysning om sakläget.Det här har funnits på bordet länge. Argumenten har varit klara. Man har haft full koll på nyttorna med detta. Men samtidigt har Niklas Sigvardssons parti varken 2018 och 2022 när de hade chansen lagt in det i den nationella planen, och därför står nu Sigvardssons hopp till en borgerlig regering. Det var det jag ville understryka.Som jag sa är argumenten väl kända. Jag tycker att det är väldigt fint av Niklas Sigvardsson att citera en tidigare motion av mig i kammaren i dagens debatt. Jag har inte ändrat uppfattning. Det är klart att det finns många goda skäl att göra den här investeringen, men det finns också många goda skäl att göra andra investeringar.Vi ärvde en nationell plan som var grovt underfinansierad. Riksrevisionen kritiserade den förra planen och skrev i rubriken att den lovade mer än den kunde hålla. Det var en faktor. En annan faktor var att man under mycket lång tid hade puttat en underhållsskuld framför sig, vilket gör att vi nu står i ett läge där hälften av de 1 200 miljarderna behöver gå till underhåll för att vi ska komma i kapp.Hade inte slarvet med underhåll och en ofinansierad plan funnits på bordet när vi klev in hade vi haft mer medel att investera i svensk infrastruktur. Nu har det viktigaste åtagandet för mig som infrastrukturminister och oss som regering varit att en gång för alla ta tag i underhållsskulden och ha en plan för att rätta till tre decenniers misstag och misslyckanden, oavsett partifärg.Här finns ännu en viktig sakupplysning. Niklas Sigvardssons parti vill dra ned på vår offensiva vägunderhållssatsning med hela 45 miljarder kronor. Vi har avsatt 354 miljarder de kommande tolv åren. Det tycker Socialdemokraterna är för mycket. Man vill dra ned med 45 miljarder och inte ha en plan för att återta hela underhållsskulden, och då är det klart att man kan diskutera andra åtgärder. Regeringen har dock varit tydlig med att svenska folket ska kunna lita på att de vägar som vi redan har ska hålla måttet. Därefter, när vi har tagit tag i grundunderhållet och basfunktionerna i svensk infrastruktur så att människor kan lita på att de vägar vi har håller och att järnvägen får en bättre punktlighet, tillförlitlighet och en tryggare framkomlighet, kan vi börja diskutera nyinvesteringar.Då är en viktig faktor det som Niklas Sigvardsson sa i ett tidigare inlägg, nämligen att regeringen avbröt planeringen för stambanor för höghastighetståg. Riksrevisionen har granskat det beslut som vi tog om att avbryta dessa planer och kommit fram till att det sparar 162 miljarder i kommande planer. Nästa generation och generationer efter den skulle ha fått betala av på den typen av investeringar som ni ville göra, Niklas Sigvardsson, innan ni hade tagit tag i underhållsskulden, innan man hade kunnat få in riksväg 40 i plan. Ni valde en annan väg.Genom att vi har avbrutit de planerna finns det mer resurser för att ta tag i basen, få ett stråk- och systemtänk och se till totalförsvarets behov. Det är grunden för den uppgift vi nu har när vi ska fatta beslut om nästa nationella plan.En viktig sak att säga är att man inte kan lova allt till alla och skjuta betalningen på framtiden, utan man måste ta ansvar här och nu. Det är det regeringen gör. Med det sagt är argumenten väl kända. Regeringen har inte fattat något beslut åt vare sig ena eller andra hållet i den fråga Niklas Sigvardsson i dag ställer.

Fru talman! En sakupplysning bara, innan jag fortsätter: Vi socialdemokrater har prioriterat annorlunda. Vi lägger mer pengar på järnväg, vilket vi ser behövs i det här läget. Vi gör också bedömningen att stambanor behöver ses som en viktig del. Både järnvägsnätet och vägnätet är otroligt viktiga. Det är viktigt att ta till sin kontext när ministern säger det han säger. Ett utbyggt järnvägsstamnät skapar robusthet i hela infrastruktursystemet.Fru talman! När infrastrukturministern talar om underhållsskulder och skulder i infrastrukturnätet och att en stambana hade kostat väldigt mycket tid och pengar i framtiden är det viktigt att veta att den regering ministern sitter i gör att Sveriges statsskuld ökar extremt mycket. De senaste borgerliga regeringarna har gång på gång ökat statsskulden. Det vore bättre att öka statsskulden genom att göra tydliga, stora investeringar som håller – kanske till och med i århundraden – än att sänka skatten för de allra rikaste.Med det sagt vill jag ägna de sista sekunderna av den här interpellationsdebatten åt att ta tillbaka frågan till riksväg 40. Det är en otroligt viktig del av vägnätet.Vi har kunnat konstatera under debatten att det faktiskt finns en hel del överensstämmelser mellan Socialdemokraterna och mig i det här fallet och infrastrukturministern, framför allt att infrastrukturministern själv har drivit frågorna via motioner i Sveriges riksdag. Det gör att vi socialdemokrater tycker att det vore lämpligt att regeringen levererade ett svar om att riksväg 40 och de 44 kilometer det handlar om får motorvägsstandard, så att Göteborg och Stockholm binds ihop via det otroligt viktiga industriella logistiknav som Jönköpingsregionen är.

Fru talman! Det stämmer som Niklas Sigvardsson säger att när man drar ned 45 miljarder på vägunderhåll har man flyttat de 45 miljarderna i sitt Excelark till järnvägsunderhåll. Problemet är att Trafikverket säger att de pengarna inte kommer att kunna omsättas i den hastighet som Socialdemokraterna verkar vilja. Det går inte att få ut 45 miljarder i järnvägsunderhåll med nuvarande arbetsmetoder, utan de behöver utvecklas först. Risken är påtaglig för att de 45 miljarderna kommer att brinna inne.Med Socialdemokraternas politik kommer det fortfarande att finnas potthål i vägarna runt om i landet, även i Jönköpings län. För 45 miljarder kronor får man väldigt mycket vägunderhåll. Det är det som regeringen har prioriterat. Vi maxar underhållet både på vägsidan och på järnvägssidan så att tillförlitligheten i den svenska infrastrukturen ska öka.Niklas Sigvardsson talar om stambanor som om han har ett kreditkort med no limit, men det har inte ens Socialdemokraterna. Problemet är att man har gett sken av det under de senaste planerna. Det var därför Riksrevisionen sa att den nationella planen, som den förra regeringen presenterade, lovade mer än den kunde hålla. Rubriken var: ”Lovar mer än den kan hålla.”Regeringen och Kristdemokraterna ser att vi behöver hålla det vi lovar. Vi kan inte lova allt till alla och skicka räkningen till framtida barn och barnbarn. Nu behöver vi se till att få en infrastruktur som håller. Vi har gett ett mycket tydligt uppdrag till Trafikverket att ha ett systemtänk, att ha ett stråkperspektiv och att se vad man kan göra för att få ut mesta möjliga nytta för pengarna. Då är argumenten för riksväg 40 väl kända. Vi har fått in flera svar från remissinstanser som har belyst det. Det är med på bordet när vi bereder den nationella plan som vi under våren kommer att fatta beslut om. Med det vill jag tacka Niklas Sigvardsson för engagemanget och för debatten.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.