Möjligheten att förlägga skolavslutning till kyrkolokal

Interpellationsdebatt 22 december 2006

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 96 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att önska Anders Hansson och Catherine Persson en god jul och ett gott nytt år. Jag har, som sagt, varit i Skåne och under en hel dag fått information och ett brett underlag från Region Skåne. Jag har fått information om prioriteringar och satsningar. Men jag återkommer gärna till den här specifika delen av de prioriteringar som görs i Skåne. Det är viktigt, Catherine Persson, att vi förstår att vi har olika ingångar och att vi gör olika vägval, om jag nu får använda det begreppet, i våra budgetar. Arbete åt alla handlar om att vi satsar på företagande och på att människor ska få mer kvar i sin plånbok. Det ökar självbestämmandet och människor slipper att utgå från ett bidragsbehov. Det är att stärka den enskilde att satsa på människors möjligheter att vara med och bidra till samhället. Det skapar också förutsättningar för mer resurser till dessa viktiga investeringar. Jag hoppas att vi framgent kan vara allmänt överens om att det behövs vägar. Det har varit förbjudet att prata om vägar som ett tillväxtredskap för att skapa förutsättningar för nya jobb i vårt land. Jag uppfattar Catherine Persson som positiv till att vi får ett annat tonläge från Socialdemokraternas och oppositionens håll när det gäller väginvesteringar. Det välkomnar jag. Jag har levt med andras löften och kommer därför att avstå från löften fram till den dag då jag vet att jag har underlag som jag kan redovisa för er så att det blir hållbara beslut. Jag tror att det är det bästa för alla parter, speciellt för dem som dagligen trafikerar E 6 och som dessutom bor utmed den och har behov av att det över huvud taget blir mer trafiksäkert runt Trelleborg och Vellinge. Jag önskar återigen god jul, också till talmannen.

Anf. 97 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat mig vad jag avser att göra för att klargöra för landets skolledare vad som gäller kring skolavslutningar och besök i kyrkolokaler samt vad jag avser att göra för att motverka situationen där majoriteten diskrimineras. Låt mig börja med att säga att jag som ansvarigt statsråd inte får kommentera de fall som beskrivs i interpellationen. Därför blir mitt svar av principiell natur. Jag är glad att Mikael Oscarsson väljer att lyfta fram denna fråga eftersom det är ett aktuellt ämne, inte minst just i dag. Två bärande principer för den svenska skolan tenderar att ställas mot varandra: värnandet av vårt gemensamma kulturarv å den ena sidan och det uttryckliga förbudet mot konfessionella inslag i utbildningen å den andra sidan. Debatten blir ofta positionerad och infekterad. Det finns enligt skolförfattningarna inget hinder för att en skola förlägger en skolavslutning, eller något annat evenemang, till en byggnad för religiös verksamhet. Statens skolverk, som är tillsynsmyndighet för skolväsendet, har granskat frågan och gjort följande bedömning: "Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron, och inte på religiösa inslag, kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt." Jag delar Skolverkets bedömning. En skolavslutning ska kunna äga rum i en kyrkobyggnad. I vilken byggnad skolavslutningen äger rum ska inte vara avgörande. Jag vill avslutningsvis hänvisa till ett viktigt avsnitt i läroplanerna, nämligen att alla föräldrar med samma förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan förvissade om att de inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Detta gäller även för skolavslutningar, som jag anser ska vara en fin och stämningsfull ceremoni som avslutar terminen. Ceremonin ska vara öppen för alla skolans elever i enlighet med läroplanens intentioner.

Anf. 98 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag tackar skolministern för svaret. Låt mig först få beskriva lite av bakgrunden till dagens debatt. Runtom i våra skolor har det nu hållits julavslutningar inför den stundande ledigheten. På många håll har dock Diskrimineringsombudsmannens agerande mot skolor som använder sig av kyrkliga lokaler lagt sordin på stämningen. Rädslan har spridit sig, och några skolledare har inte vågat hålla skolavslutningen i den lokala kyrkan. Andra har redan under terminen förbjudit sina elever att besöka julspel och göra adventsbesök i kyrkor på grund av DO Katri Linnas agerande. I samband med den gångna sommarens skolavslutningar påstod Diskrimineringsombudsmannen att det fanns en mängd klagomål mot att avslutningarna hölls i kyrkan. I ett utspel skrämde DO upp skolledare, elever och lärare, och några vågade inte genomföra den traditionsenliga avslutningen i kyrkan. Intrycket blev att skolavslutningar i kyrkan är diskriminerande, att psalmer är kränkande och att prästens tal om de värderingar som ligger till grund för hela vårt samhälle är skadligt. Men när medierna började gräva i DO:s brevskörd fann man inte en enda anmälan under de gångna två åren. Däremot fanns det en anmälan som kom in efter att DO gått ut i medierna. DO menade då helt plötsligt att alla klagomål kommit via telefon och personliga möten. Senare ökade brevströmmen till tre brev, och visserligen också sex klagomål på DO:s agerande. Dessa anmälningar gällde dels att elever sjungit Den blomstertid nu kommer , dels att en präst deltagit i en avslutning som hållits i en skola, dels att en präst deltagit i en avslutning som hållits i en kyrka. Det är alltså genom tre elever som känt sig olustiga till mods och anmält sina skolor - ivrigt påhejade av DO - som hela denna debatt har uppstått. För varje kränkt elev finns bortemot 500 000 elever som inte känt sig kränkta. Bakgrunden till DO:s agerande är att vi i våras fick en ny lag för att motverka diskriminering i skolan. Vi var då många som trodde att denna skulle användas för att mer effektivt motverka mobbning, glåpord och sexuella trakasserier i landets skolor. DO valde i stället att lägga fokus på skolor som förlagt sina avslutningar till en kyrka och menade att det här kunde vara ett lagbrott. Nu kring jul har DO:s agerande lett till att en skolchef i Göteborg utfärdat ett förbud mot studiebesök av kyrklig karaktär. Varken det traditionsenliga julspelet i Smyrnakyrkan eller en domkyrka fick besökas denna adventstid. I Bålsta, i mitt hemlän, fick lärare och elever i Västerängsskolan beskedet av sin rektor att de inte fick gå till Svenska kyrkans lokaler för att fira första advent. Rektorn menade att detta var en kränkning av de barn som hade en annan religion. I går kom beskedet från DO att hon inte ska anmäla de skolor som sjungit Den blomstertid nu kommer för att de begått något olagligt. Samtidigt säger dock DO att skolavslutningarna i första hand bör hållas i neutrala, icke-konfessionella lokaler och inte innehålla religiösa inslag. Detta välkomnar jag, men jag ifrågasätter också den formliga skrämselpropaganda som DO ägnade sig åt i sju månader. Vilket ansvar har hon för att läka de sår som hon har rivit upp? Även om nu skolministern, vilket jag välkomnar, säger ja till skolavslutningar i kyrkan uttrycks det i något stumma termer med tanke på den skada som har uppstått. Det finns inget hinder mot att en skola förlägger en skolavslutning till en kyrka, och detta anses vara försvarligt. Jan Björklund, mot bakgrund av den aggressiva opinionsbildning som DO och den förra regeringen ägnade sig åt i den här frågan - vore det inte bättre att uttrycka det i mer positiva termer; att skolavslutningen i en kyrka är en rättighet som skolledaren har, naturligtvis i samråd med lärare, elever och föräldrar?

Anf. 99 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag tror att det framför allt är jag själv i svensk debatt som gång på gång har tagit debatten med Diskrimineringsombudsmannen. Redan i våras hade jag en infekterad debatt med henne. Jag delar inte den uppfattning som hon gav uttryck för i våras, att det är fel att sjunga Den blomstertid nu kommer bara för att det är en psalm och att det är fel att ha skolavslutningen, då handlade det om sommaravslutningen, i kyrkan. Jag delar inte heller den uppfattning som en del ger uttryck för om att man inte ska få ha julavslutning i kyrkan. För mig handlar det om att detta får varje skola och rektor själv besluta om. På en del ställen har man ju traditioner som i många fall går - ja, till och med århundraden tillbaka i tiden. Man får bestämma själv efter omdöme. Jag tänker inte heller stå här och säga att alla ska ha skolavslutning i kyrkan. Man får bestämma själv, lokalt. Jag vill dock definitivt ge ett råd, och det har jag gjort i det offentliga också, till rektorer och skoldirektörer: Tro inte att man på något sätt skulle främja ökad tolerans genom att säga att vi ska slakta våra kulturella traditioner. Jag tror ju tvärtom, att det finns en stor risk i detta. Om effekten av att vi tar emot många nya svenskar till vårt land, många invandrare till Sverige, blir att de gamla svenskarna känner att vi tvingas utplåna våra egna traditioner, då kommer folk att vända sig emot invandring. Rasisterna i Sverige säger ju: Kommer det mycket invandrare utplånas ju vår svenska identitet. Om diskrimineringsombudsmän och andra säger: Nu kommer det mycket invandrare, och därför måste vi spola våra traditioner, då spelar man rasisterna i händerna. Jag menar att det är mycket allvarligt. Vi måste både kunna vara ett land som är tolerant mot de människor som kommer hit och vårda vårt kulturella arv.

Anf. 100 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Det känns som att vi är väldigt överens om hur det här ska gå till i framtiden. Jag vill då övergå till min andra fråga i interpellationen: Vad avser statsrådet att göra för att motverka situationen där majoriteten diskrimineras, det som ovan nämns om bakvänd diskriminering? Många som i den här debatten, som förts i medierna, har givit uttryck för denna form av inskränkthet spelar, precis som ministern sade, främlingsfientliga krafter i händerna och bidrar till att Sverigedemokraterna är på frammarsch i Sverige. DO har alltså genom sitt handlande motverkat det uppdrag hon har. Det vore i så fall väldigt allvarligt. Vi måste möjligen se det så att DO och skolledaren i Göteborg som förbjöd besök på julspel orsakar en omvänd diskriminering hos kanske 99 % av eleverna, som inget hellre ville än att ta del av det uppskattade julspelet. I sitt svar säger skolminister Björklund att läroplanen pekar på att alla föräldrar med samma förtroende ska kunna skicka sina barn till skolan förvissade om att de inte ska bli ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Detta gäller för skolavslutningar. Men enligt läroplanen har skolan i uppgift "att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på". Läroplanen säger att detta ska ske "i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism". Jag frågar mig: Vad kan då vara bättre för en lärare än att någon gång per år besöka en kyrka med sina elever för att få hjälp med att stärka den gemensamma värdegrunden? Vi ska inte glömma bort att till exempel muslimska företrädare, som Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, har givit skolavslutningarna i kyrkan sitt stöd. Dessutom säger läroplanen att eleverna ska få delta i utformningen av undervisningen. "De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att de får ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Enligt skollagen åligger det alla som arbetar i skolan att verka för demokratiska arbetsformer." I ett av de uppmärksammade fallen - det i Göteborg - gick skolledaren emot vad eleverna ville, och de fick inte göra detta besök för att se julspelet. Jan Björklund, är inte också detta viktigt? DO har nu tonat ned sin aggressivitet, och vi har nu fått klart besked från skolministern. Frågor som skolan och DO i stället borde arbeta med är sådana som handlar om att okvädingsord och könsord till vardags far i luften på skolgården, att mobbning och trakasserier fortsätter och att sprit och narkotika langas och säljs till tonåringar, ibland i direkt anslutning till skolgårdarna. Som jag ser det kan vi inte ha en ombudsman som hetsar vårt lands kristna arv och traditioner och omyndigförklarar lärare, elever och brukare på lokal nivå. Vad vill statsrådet göra för att motverka en situation där majoriteten diskrimineras? Och är inte detta något som också så småningom bör sättas på pränt och bli något som klart går ut till skolledare, alltså att det är helt okej med skolavslutningar i kyrkliga lokaler?

Anf. 101 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Jag tror att den debatt som har varit i Sverige och som har pågått i flera år men som verkligen utlöstes med full kraft efter Diskrimineringsombudsmannens uttalanden i våras, där hon motsatte sig skolavslutningar i kyrkan och var kritisk till att barnen sjöng Den blomstertid nu kommer därför att det är en psalm i den kristna psalmboken, har varit väldigt klargörande. Jag uppfattar att det finns ett väldigt starkt stöd i Sverige för den uppfattning som jag här redovisar, och jag uppfattar att Mikael Oscarsson och jag har samma syn på att man ska få ha skolavslutningar i kyrkan om man finner det lämpligt. Man kanske har haft en sådan tradition under mycket lång tid, och då ska man inte avbryta den bara därför att någon ombudsman säger att det är olämpligt. Jag är medveten om att några rektorer och några skolchefer i Sverige var väldigt snabba med att lyda Diskrimineringsombudsmannen efter att hon pumpade ut sina synpunkter i våras. Det tycker jag var beklagligt. Med det får de naturligtvis göra. Jag tror att den diskussion som har uppstått har varit väldigt fruktbar eftersom det finns ett starkt stöd i Sverige för att man ska bevara dessa traditioner och detta kulturarv. Jag upplevde att Mikael Oscarsson i sitt andra inlägg försökte skruva detta ett snäpp till, nämligen att jag ska stå här och säga att man inte bara får vara i kyrkan utan att man helst borde vara i kyrkan. Jag säger: Man får bestämma själv. Det finns inga begränsningar, och det finns inga hinder. Man ska få vara i kyrkan om man vill. Jag tänker inte heller stå och säga att alla ska vara i kyrkan, utan det får man avgöra lokalt. Men jag tror att detta räcker eftersom det kommer att betyda att många känner att de nu kan vidmakthålla de traditioner som de har haft under lång tid och som de vill vidmakthålla utan rädsla för att bli utskällda av någon central ombudsman.

Anf. 103 Jan Björklund (Fp)

Fru talman! Det är ganska svårt att inte komma in på DO och hennes agerande med tanke på det ämne som vi har debatterat. Men jag välkomnar svaret och den debatt som vi har haft. Jag hoppas nu att vi kan dra ett streck över den debatt som DO har förorsakat och den skrämselpropaganda som har varit. Men jag tror ändå att det skulle vara bra om skolministern inför våren tittar på om det inte på något sätt borde sättas på pränt, kanske till och med i lagstiftningen, att det är okej att ha skolavslutningar i kyrkan och att detta är någonting som vi har varit överens om har varit en mångårig tradition. Lärare ska inte tvingas att ha skolavslutningen i en kyrka, men den självklara möjligheten ska finnas. Det är det som är så viktigt. Och jag har i denna debatt velat få detta klargjort. Jag är väldigt glad för det klargörande svar som jag har fått från skolminister Jan Björklund, och jag önskar honom en riktigt god jul.

den 7 december

Interpellation

2006/07:140 Möjligheten att förlägga skolavslutning till kyrkolokal

av Mikael Oscarsson (kd)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

När Sverige under våren fick en ny lagstiftning för att motverka diskriminering och kränkande behandling i skolan trodde nog många att mobbning, glåpord och sexuella trakasserier skulle komma i fokus och motverkas mer effektivt under ledning av landets skolledare.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) valde i stället att utifrån den nya lagen sätta fokus på skolor som till exempel förlagt terminsavslutningen i en kyrkolokal. Plötsligt blev det misstänkliggjort att traditionsenligt sjunga Den blomstertid nu kommer på sommaravslutningen, eller att besöka julspel och adventsfiranden inför julledigheten. Intrycket blev att traditionella skolavslutningar i kyrkan var diskriminerande, att psalmer som sjungits i många generationer var kränkande och att prästernas tal @ om de värderingar som ligger till grund för hela vårt samhälle @ var skadliga.

Av någon anledning ansåg DO dessa situationer särskilt diskriminerande och kränkande, trots att det inte kommit in några anmälningar om detta. Först i efterhand, när DO drivit på i frågan, kom ett fåtal anmälningar in.

Skolverket har å sin sida endast uttryckt sig vagt om möjligheten att hålla jul- och sommaravslutningar i en kyrkolokal, och ute i landet har nu oron spritt sig bland skolledare. I slutet av oktober fick till exempel lärare och elever vid Västerängsskolan i Bålsta i Uppsala län beskedet av sin rektor att de inte får gå till Svenska kyrkans lokaler för att fira första advent. Rektorn menade att det var en kränkning av de barn som har en annan religion. Västerängsskolan har en mångårig tradition att gå till kyrkcentrum för att fira advent. Där har man sjungit några traditionella advents- och julsånger och prästen har berättat någon liten berättelse, vilket har varit mycket uppskattat av såväl elever som personal. De elever som på grund av annan övertygelse inte har kunnat eller velat gå till kyrkcentrum har sluppit detta och i stället arbetat tillsammans med någon personal i skolan. Men nu är det alltså stopp.

Alldeles nyligen var det skolchefen i Kärra-Rödbo i Göteborg som bröt en 20-årig tradition när hon förbjöd eleverna att se det uppskattade julspelet Drömmen om jul i Smyrnakyrkan. Eleverna ville dock se julspelet, varför några föräldrar skjutsade sina barn dit. En av föräldrarna anmälde dessutom skolchefen till DO, då han ansåg att skolan diskriminerade de elever som ville se julspelet, där flera av deras kompisar dessutom deltog som skådespelare. Pappan kommenterade sin anmälan så här i tidningen Dagen: ”Det är helt orimligt i mina öron att gamla traditioner helt plötsligt ska vara fel och att man inte ska få befatta sig med den kultur vi lever i. Ena stunden säger skolan att man måste vara neutral, men i nästa stund tar man tydligt ställning.”

Även om läroplanen säger att skolans undervisning ska vara icke-konfessionell har detta hittills inte inneburit att utbildningen i sin helhet ska vara fullständigt rensad från konfessionella inslag. Det skulle nämligen innebära att besök inte får göras i några religiösa helgedomar och att en skola inte får ta emot besök från till exempel Stadsmissionen. Om utvecklingen skulle gå i denna riktning leder det till att barnen inte får den allmänbildning om samhället de bör få i skolan.

Såsom DO och skolcheferna nu valt att tolka den nya diskrimineringslagen för skolan innebär detta @ som föräldern ovan påpekade @ att vi får en situation av bakvänd diskriminering, där det stora flertalet kan uppleva sig kränkta. DO:s resonemang leder dessutom till den absurda slutsatsen att det är olagligt att tända adventsljusen i skolan, som skolminister Jan Björklund har påpekat. Detsamma torde då gälla sången Vi sätter oss i ringen i förskolan.

Visst är frågorna om hur Sverige och svenska traditioner ska förhålla sig till det nya mångetniska Sverige viktiga. Trots att Sverige är ett ganska tolerant samhälle finns fortfarande mycket kvar att göra. I dag drabbas människor med invandrarbakgrund av diskriminering, utanförskap, arbetslöshet och segregation. I skolans värld finns allvarliga problem med mobbning, glåpord och sexuella trakasserier etcetera. Lösningen på dessa uppenbara problem kan dock knappast vara att förbjuda skolbarn att sjunga sommarpsalmer.

Nej, barn i svenska skolor måste få lära sig Sveriges månghundraåriga traditioner för att förstå den tid vi lever i, samtidigt som vi bejakar det nya som växer fram. Den som inte är trygg i sin egen identitet har svårt att respektera andras kulturer. Ett mångetniskt samhälle måste innebära respekt för olika religioner och olikheter. Det måste också inkludera vårt lands traditioner som vuxit fram under de senaste tusen åren. Att en myndighet tvingar majoriteten av befolkningen i ett land att glömma sina egna traditioner och kommendera fram nya är befängt. Den som inte förstår sina egna rötter kan inte heller förstå andras behov av sina rötter.

Jag uppskattar att skolminister Björklund försvarat de traditionella inslagen i skolan, med till exempel adventsljuständning och möjligheten att använda kyrkolokaler vid skolavslutningar, men nu är det angeläget att detta också förtydligas för landets skolledare @ och DO @ i lagrummet. När en ny skollag arbetas fram är det viktigt att detta införlivas på något sätt. Här får inte råda någon oklarhet.

Vad avser statsrådet att göra för att klargöra för landets skolledare vad som gäller kring skolavslutningar och besök i kyrkolokaler?

Vad avser statsrådet att göra för att motverka situationen där majoriteten diskrimineras, det som ovan benämnts bakvänd diskriminering?