Missbruk av drogen GHB

Fru talman! Eva Olofsson har frågat mig vad jag tänker vidta för åtgärder mot missbruket av GHB, GBL och butandiol. Låt mig först säga att jag delar Eva Olofssons oro över utvecklingen och synen på behovet av kunskaps- och metodutveckling när det gäller dessa droger. Det är något som också gäller för hela narkotikaområdet. Det är också det som är syftet med den nationella satsning som äger rum inom ramen för narkotikahandlingsplanen. Ett exempel på detta är bland annat den trestadssatsning som Eva Olofsson nämner i sin interpellation. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att ca 260 miljoner kronor per år ska avsättas under mandatperioden till drogförebyggande insatser. Arbetet med att genomföra handlingsplanens mål kommer därför att fortsätta i oförminskad styrka i samarbete med de kommuner och landsting som har det huvudsakliga ansvaret för såväl förebyggande som vård- och behandlingsinsatser. Jag förstår dock inte Eva Olofssons slutsats att det skulle vara lättare att bedriva ett förebyggande arbete med ett ämne som är narkotikaklassat än med ett ämne som är klassat som hälsofarlig vara. I båda fallen är de reglerade ämnena förbjudna. Även om straffsatserna för narkotikaklassade ämnen är högre är det självfallet något som inte kan styra det förebyggande arbetet. När det gäller frågan om en narkotikaklassning av GBL och butandiol är den nuvarande lagstiftningen inte anpassad för ämnen som har en stor legal användning. Narkotikaklassade ämnen får enligt FN:s narkotikakonventioner användas bara för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Det är alltså inte möjligt att narkotikaklassa ett ämne och samtidigt tillåta en industriell användning av detta ämne. Det är skälet till att GBL och butandiol är kontrollerade som hälsofarliga ämnen eftersom de båda är miljövänliga rengöringsmedel med stora användningsområden och utan goda alternativ. Regeringen tillsatte den 1 mars en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn och analys av nuvarande regelsystem beträffande kontroll av narkotika, dopningsmedel, prekursorer samt lösningsmedel, tändargaser och andra hälsofarliga varor som används i berusningssyfte och hur de förhåller sig till varandra. Utredningen har också fått i uppdrag att se över möjligheterna att införa ett förfarande som förhindrar befattning med ett ämne som kan antas bli klassificerat som narkotika eller hälsofarlig vara. Frågan om det finns ett bättre rättsligt hanterande av ämnen såsom GBL och butandiol kommer att hanteras av denna utredning som ska vara klar i slutet av nästa år.

Fru talman! Jag vill först tacka den ansvariga ministern Maria Larsson för svaret och för att hon delar oron för utvecklingen när det gäller GHB, GBL och butandiol. Maria Larsson säger också att det behövs kunskap och utveckling inom hela drog- och narkotikaområdet. Det är självklart sant, men jag vill här lyfta fram varför jag tycker att det är extra viktigt att ta upp GHB, GBL och butandiol. Det är en så hårfin gräns mellan euforin, kicken, förgiftningen och andningsstilleståndet. I Göteborgsområdet och i några Norrlandskommuner, där användningen av de här tre drogerna är vanlig, dör lika många av GHB som av heroinmissbruk. I stort sett varje vecka möter sjukvårdspersonalen ofta unga människor som kommer in akut med ambulans för att de har fått andningsstillestånd och blivit drogförgiftade. Det luriga är att efter fem sex timmar kan de, oftast killar men ibland också tjejer, resa sig upp. Då har de ofta en minneslucka men mår lika bra som innan de kom in till sjukhuset. Det har nu visat sig att drogen har bitit sig fast. I alla fall i Göteborgsområdet har den ökat, enligt drograpporteringen för 2007. 2005 tvångsomhändertogs 15 personer för vård, 2006 var siffran nästan fördubblad till 27. Stadsdelsnämnden på Hisingen-Lundby har i år spräckt sin budget för individ- och familjeomsorg, bland annat på grund av omedelbara omhändertaganden av GHB-missbrukare. Vid häktet har man också kunnat konstatera att antalet påverkade av GHB i stort sett har fördubblats mellan 2005 och 2006. Drogen är billig. Man kan tillverka den själv i köket. Det går extremt fort att bli beroende. Det tar tre månader till ett halvår. Och när man väl har fastnat i missbruket måste man ta sin kapsyl varannan till var tredje timme dygnet runt, alltså även på natten. Man har ofta drogen i en petflaska med vatten. Det har förekommit att man har suttit på sitt jobb och haft flaskan bredvid sig, och någon har trott att de har tagit en slurk vatten då och då. Det är extremt svårt att sluta med drogen. Enligt läkarna på avgiftningskliniken för unga i Göteborg är det den drog som det är svårast att sluta med. Det är fyra fem veckor med mycket svåra abstinensproblem, ibland så svåra att man får söva ned människor för att de ska klara av de svåra abstinensproblemen. Direkt efteråt behöver de behandling, familjehem och institution. Här fungerar inte öppenvården. Det är en långvarig behandling, och människorna är väldigt sköra efteråt. Drogen slår alltså hårt mot missbrukaren, men den är också väldigt resurskrävande för sjukvården och socialtjänsten. Drogen går fort ur kroppen. Det blir ingen baksmälla. Killarna som använder den känner sig som kungar. De får ökat självförtroende och vågar ta kontakt med tjejer. De trampar gasen i botten och kör 120-130 kilometer i timmen när de är ute och kör. Vem vill möta dem på vägen? Våldsbrott och sexuella övergrepp är också vanligt förekommande. Flickor som använder GHB får ofta svårt att sätta gränser och blir ofta sexuellt utnyttjade. Med drogen ingår också att man drabbas av ögonblick av medvetslöshet. Ni kan tänka er om man då kör i 130 kilometer och blir medvetslös. Och om man som tjej är på en GHB-fest och blir medvetslös, vad gör då killarna som också är påverkade? Det är alltså en allmänfarlig drog. Den är farlig för användaren och slår också hårt mot anhöriga. Man kan säga att det är en ganska unik drog. Den har bitit sig fast. Det finns fortfarande alldeles för lite kunskaper hos socialtjänst och sjukvård även om man har kommit en bit på väg. Den är väldigt lite beforskad. Därför vill jag fråga ansvarig minister Maria Larsson: Ser du inget särskilt skäl att uppmärksamma just GHB, GBL och BD?

Fru talman! Allting var inte bättre förr. Men vi som var tonåringar på 60-talet levde i en värld där droger inte var lika naturliga som i dag. Det fanns de som provade på hasch, LSD och amfetamin som medel för verklighetsflykt, men de var få. I dag är situationen helt annorlunda. Nu har vi en flora av droger som har växt till en mängd preparat, och de är lättillgängliga. En älskad dotter hade drömmar om framtiden, drömmar som slogs itu när hon tillsammans med en kompis sniffade butangas. Något gick fel och hon dog. Här handlade det om butangas, men det kunde lika gärna ha varit GHB eller GBL. En av våra kvällstidningar hade för några år sedan en bild på en polisman tillsammans med beslagtagna dunkar som innehöll GHB. Dunkarna kom från en langares hem, en langare med goda kontakter i ungdomsvärlden. De här medlen är alldeles för lättillgängliga. Man kan tillverka dem själv eller köpa dem via Internet. En speciell risk med GHB handlar om dosering. Gränsen mellan att få ett alkoholliknande rus, att inte få någon effekt alls eller att bli medvetslös är hårfin. Ena gången händer det ingenting, nästa gång blir man påverkad och gången därefter blir man kanske medvetslös och andningen upphör. Ett annat problem med GHB är att det tar 20 minuter innan ruset börjar märkas. Risken är då att användaren efter en kvart tycker att det inte har hänt något och då tar en kapsyl till, vilket lätt kan leda till en överdos. Det som Eva Olofsson berättar om från sjukvården i Göteborg är mycket oroväckande. Det är tydligen många människor som kommer in där som tvingas till intensivvård på grund av medvetslöshet när de har tagit GHB. En kort tid efteråt kan de få lämna sjukhuset utan att några åtgärder har vidtagits för att förhindra fortsatt missbruk. Det är tydligen så att sjukvården måste bli mycket bättre på att erbjuda de här människorna vård och stöd. Det är inte rimligt att utan åtgärder släppa i väg en missbrukare som går direkt hem och tar en ny dos. Jag undrar hur ministern ser på samarbetet mellan sjukvård och socialtjänst i de här frågorna. Det är bra att det anslås medel till förebyggande arbete - jag tror att det var 260 miljoner kronor - men det måste också fungera när det väl har inträffat att någon har överdoserat GHB. När det gäller preparaten GBL och butandiol är jag väl medveten om att de också tjänstgör som effektiva rengöringsmedel. Skulle man inte kunna överväga att tillsätta något medel som gör att de inte kan användas som droger, till exempel kräkmedel, och på så sätt förhindra bruk av medlen?

Fru talman! Jag tror att både Eva Olofsson och Lars-Ivar Ericson nu har hjälpt till att öka kunskapsmängden hos dem som eventuellt tittar på tv i dag om den här typen av droger. Det är alldeles sant det som ni har sagt. Vi vet att det är förhållandevis billiga droger, att det är möjligt att tillverka dem själv, att de ger många oönskade bieffekter, att de är svåra att dosera och så vidare. Mer forskning på det här området är viktigt, och det skriver jag också i mitt svar. Men vad vi vet redan i dag är ju att de är farliga. Därför blir det allra mest centrala att ha ett effektivt drogförebyggande arbete, inte minst i de delar av landet där de här drogerna är vanligast. Eftersom det är så väldigt olika geografiskt betingat är naturligtvis det allra viktigaste och centrala ett aktivt drogförebyggande arbete, där kunskap ges om de oönskade bieffekterna och svårigheterna att dosera drogerna, och att det når de grupper som är speciellt utsatta, nämligen ungdomar. I riket som helhet har användningen av GHB fallit från 1,4 procent till 0,4 procent mellan åren 2001 och 2006. Det är alltså en sjunkande trend. Fortfarande används drogen mest i Västra Götaland och i Västernorrland. I viss mån är nivån också högre i Jämtland. Lägst är nivåerna i Östergötland, Västmanland och Dalarna. Här handlar det om att man i vissa delar av landet utvecklar en trend i vissa grupper att använda de här drogerna. Där är de drogförebyggande insatserna så oerhört centrala och viktiga för att få bukt med detta. Självklart är det många som involveras och inkluderas i det drogförebyggande arbetet. Där är sjukvården inkluderad och involverad. Men när det handlar om unga människor är naturligtvis kommunernas socialtjänster i allra högsta grad berörda. Den samarbetsfunktionen måste självklart finnas och upprätthållas. Huruvida det är möjligt att tillsätta kräkmedel och vad det skulle få för konsekvenser för dessa ämnen i övrigt kan jag inte yttra mig om. Det är en fråga som övergår min kompetens just nu. Det får vi återkomma till.

Fru talman! I Göteborgsområdet och Västsverige finns, vad jag vet, i alla fall inga indikatorer på att GHB, GBL och BD har minskat, utan tvärtom. I svaret på min interpellation säger statsrådet Maria Larsson att hon inte kan förstå skillnaden mellan om något är narkotikaklassat eller klassat som hälsofarliga varor när det gäller att jobba förebyggande, preventivt. När jag har träffat socialarbetare som jobbar med detta i Göteborg säger de att när GHB blir narkotikaklassat blir det mycket lättare. Man menar också att för ungdomar har narkotika en mycket farligare klang än hälsofarliga varor. Och det är, som statsrådet också sade, skillnad på straffen. Man måste jobba förebyggande, men det är viktigt med narkotikaklassning för att få ungdomar att förstå hur farligt det är. Och polis och andra kan jobba med narkotikaklassade varor på ett annat sätt. Jag kan konstatera att för två år sedan när vi hade motsatta roller - när s, v och mp bildade majoritet, s var i regering och ni i opposition - krävde alla nuvarande allianspartier att GBL och BD skulle narkotikaklassas. Det var så viktigt, så det krävde de med en gång. Då tog regeringen steget att klassa dem som hälsofarliga varor. Men det är helt klart att det ses allvarligare på narkotika än på hälsofarliga varor. De används brett. I Göteborg fick jag berättat för mig att någon hade startat en datafirma för att själv kunna importera dessa rengörings- och lösningsmedel på ett legalt sätt. Men det var för missbruk man hade skaffat sig den så kallade datafirman. Den fanns egentligen inte. Jag undrar om ministern ändå inte ser ett behov av att få en starkare klassning, narkotikaklassning, av dessa varor. Ministern säger i sitt svar att trestadssatsningen och Mobilisering mot narkotika finns. Det gör det. Den satsningen drogs i gång av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den satsningen har varit med och lyft fram frågan i Västsverige och Göteborg. När länsstyrelsen hade en konferens fick man tacka nej till 120 personer. Björn Fries, som är narkotikasamordnare, var då mycket tydlig med att även om användningen är delvis lokal i Västsverige och Norrlandskommuner finns det exempel i både Malmö och Uppsala, dock inte i Stockholm. Han gjorde klart att detta är en nationell fråga. Det måste göras nationella satsningar med forskning och kunskapsutveckling eftersom detta är en sådan farlig drog. Maria Larsson, vad vill du göra mer nationellt? Det räcker inte att hänvisa till att Mobilisering mot narkotika har gjort denna satsning. Den upphör nu, vilket är något som vi i Vänsterpartiet inte vill. Vi tycker att de har så stort nätverk och stor kunskap att det är ett slöseri att splittra Mobilisering mot narkotika. Det finns i dag en oro för att det nationella ansvar som Mobilisering mot narkotika har tagit, och som Björn Fries så tydligt gav uttryck för på konferensen, inte längre ska tas lika tydligt. På vilket sätt vill ministern fortsätta att ta det ansvaret? Det sker utbildning i dag. Men det har varit så att personer har kunnat komma in på ett sjukhus 20 gånger utan att man har rapporterat till socialtjänsten. I samband med satsningen har man utbildat anestesiläkarna och tagit fram rutiner, så det har skett ett jobb. Men jag vill fortfarande fråga ministern: Vilken nationell satsning vill du se?

Fru talman! GHB är en allmänfarlig drog. Den är inte bara farlig för missbrukaren utan för alla. Missbruket leder ofta till oprovocerat våld, vårdslöshet i trafik och sexuella övergrepp. GHB är också en svårupptäckt drog som är lätt att överdosera. Det är därför oftast när missbrukarna kommer i kontakt med akutsjukvården som den upptäcks. Det är helt klart att vården måste bli bättre på att larma socialtjänsten, och socialtjänsten måste bli bättre på att vara aktiv och bestämd. Med justitieministern har jag tidigare i dag diskuterat samverkansgrupper som jobbar tillsammans mellan förvaltningar för att bli mer effektiva i det drogförebyggande arbetet. Vi diskuterade gruppsekretessen. I en kommande lagstiftning finns det tydligen öppningar för att man ska kunna tala med varandra om ungdomar som har drogproblem. Om det kommer ett lagförslag om en gruppsekretess så kommer det också att bli lättare att hantera dessa svåra frågor. Jag är glad att ministern tar problemen på allvar och att det avsätts medel för brotts- och drogförebyggande arbete. Jag hoppas att vi ska få lösningar som gör att ungdomar inte hamnar i dessa sammanhang och riskerar sina liv genom bruk av dessa otäcka droger.

Fru talman! Det är centralt att slå fast att det förebyggande arbetet aldrig får handla bara om narkotikaklassade produkter. Det får inte råda några tvivelsmål om det, Eva Olofsson! Jag hoppas inte att jag ska uppfatta dig så, för det var något tveksamt med frågan som ställdes i interpellationen. Det är oerhört viktigt att det drogförebyggande arbetet inriktas mot alla de medel som kan betraktas skada ungdomar när de intas. Det är därför självklart att även om klassningen är hälsofarlig vara så måste det drogförebyggande arbetet inkludera denna typ av ämnen. Det hoppas jag att vi är fullständigt överens om. Utifrån den forskning som finns sker det hela tiden en omvärdering och en ändring i regelverket. Ett exempel på det är att GHB narkotikaklassades den 1 februari 2000 och att GBL och butandiol klassades som hälsofarliga varor den 1 september 2005. Det sker hela tiden en utveckling i värderingen av dessa medel. I dag är det inte möjligt att narkotikaklassa en vara som i stor omfattning används för legala ändamål i andra produkter och där många behöver hantera varan. Även på dessa områden pågår forskning som gör att man så småningom kan hitta ersättningsmedel som förhoppningsvis är mindre farliga och inte kan användas i drogpåverkande syfte. Det arbete som har gjorts i form av trestadslösningen är viktigt. Där har man uppmärksammat detta och haft möjlighet att bygga upp en kompetens och en kunskapsbank för att fortsatt hantera frågan. Mobilisering mot narkotika har gjort ett viktigt arbete. Den satsning som regeringen nu har lagt fram med stora pengar i tre år för det drogförebyggande arbetet är ett sätt att säga att vi vill ha ett långsiktigt arbete där budget ligger för tre år framåt. Det har inte hänt tidigare. Man ska veta att detta är ett pågående kontinuerligt arbete av största vikt, och barn och unga ska prioriteras i det arbetet. All den kunskap som Mobilisering mot narkotika har upprättat och spridit ska naturligtvis tas till vara, både organisatoriskt och kunskapsmässigt. Det är en självklarhet. Där har vi täta kontakter med Björn Fries för att på bästa möjliga sätt omhänderta den kunskapsbanken också i den vidare organisationen. Men detta måste in i en permanent organisation. Vi måste ha ett långsiktigt tänkande när det gäller det drogförebyggande arbetet. Det får inte vara projektinriktat, det får inte vara ad hoc-inriktat, utan långsiktigheten är central för att det ska bli framgångsrikt.

Fru talman! Jag vill först konstatera att Mobilisering mot narkotika inte har funnits ett år utan det har varit ett flerårigt projekt. Vi var lite skeptiska i början, men när vi ser hur mycket beröm de får, hur mycket kunskap de har samlat och hur mycket bra de har gjort tycker vi att de ska ingå i det permanenta, långsiktiga arbetet mot narkotika. Självklart kan man överföra kunskapen, men man splittrar en grupp som gemensamt hade ett oerhört stort kontaktnät och en oerhört stor kompetens. Sedan konstaterar jag bara att för två år sedan tyckte kd, tillsammans med fp, Moderaterna och Centern, att man visst omedelbart skulle narkotikaklassa GBL, som ju blir GHB när det omvandlas till det i kroppen, och BD. Nu sitter man vid makten, och då blir det genast mycket svårare. Jag har förståelse för att man utreder frågan, för det är det man gör om man vill utveckla en narkotikaklassning av de här medlen. Men jag tycker att det är bevärligt att se att ministern inte kan se att det är en skillnad mellan medel som är narkotikaklassade och medel som inte är det när det gäller möjligheten att jobba med ungdomar, att få ungdomar och föräldrar att förstå allvaret i det här. Vi har ju satt straffsatser och annat på de här medlen för att de är så farliga. Annars skulle vi inte narkotikaklassa allt annat, om det inte var skillnad mellan att varor är hälsofarliga och narkotikaklassade. Sedan vill jag avsluta med att säga att det behövs en långsiktig satsning mot missbruket. Därför gjorde vi en satsning ihop med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och vi hade fortsatt att göra det om vi hade suttit vid makten. Det jag nu vill är att den kunskap som man har byggt upp, och kommer att fortsätta jobba med i västra Sverige och i många kommuner, får ett fortsatt nationellt stöd, för den här drogen är så farlig. Människor, många gånger som sagt ungdomar, dör av det här, och människor som fastnar i missbruket har oerhört svårt att ta sig ur det. Jag vill till sist också lämna över en liten broschyr som har tagits fram just om samarbetet mellan sjukvård och socialtjänst.

Fru talman! Tack så mycket! Självklart är det så att ett drogförebyggande arbete måste bedrivas med långsiktighet. Tyvärr har det varit max två års budget lagd också för Mobilisering mot narkotika. Ett långsiktigt perspektiv i det drogförebyggande arbetet är oerhört angeläget för mig. Därför är jag väldigt glad över att vi också tydligt visar detta i budgeten. Det har faktiskt inte hänt förut. Det är på det sättet den här regeringen vill jobba i det drogförebyggande arbetet. Sedan tror jag att man måste ha klart för sig att det som påverkar ungdomar och föräldrar inte är information om klassning hit eller dit utan att man får kunskap om den problematik som kan uppkomma om man feldoserar, det som kan hända, att man får klart för sig farorna, komplikationerna, vid användande av en vara som är farlig för ens kropp. Det tror jag är det absolut centrala oavsett var klassningen ligger. Därför är det så centralt att det förebyggande arbetet självklart måste inkludera både narkotikaklassade varor och varor som är klassade som hälsofarliga och som vi vet används i drogberusningssyfte. Jodå, vi ska ta vara på den kunskapsbank som Mobilisering mot narkotika har lyft upp, och den ska ingå i det fortsatta långsiktiga arbetet, var så säker. Jag känner mig också väldigt glad över den utredning som vi nu har tillsatt med Jan Pennlöv som utredare. Den kommer att bidra till att vi får en bättre överblick över hur regelsystemen om kontroll av narkotika och andra medel ser ut och ska göra dessa system mer lättöverskådliga. Han ska också titta på möjligheten att begränsa åtkomsten av hälsofarliga varor, vilket har direkt bäring på den diskussion som vi har haft i dag, och han ska kartlägga hur kontrollsystemen ska tillämpas i praktiken. Det tror jag kommer att ge oss kunskap för att ytterligare bemästra den här frågan, som handlar om bland annat GBL. Därmed vill jag tacka för debatten och önska debattörerna en trevlig sommar.