Miljöbalkens ändamålsenlighet

Interpellationsdebatt 14 juni 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 8 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig dels om jag förbereder något lagförslag med anledning av den problematik som Sven-Erik Österberg tar upp i sin interpellation, dels om jag avser att vidta några andra åtgärder med anledning av situationen. Den problematik som Sven-Erik Österberg anser sig ha identifierat och mycket kortfattat beskriver i sin interpellation går ut på att en verksamhetsutövare som vill utvidga sin miljöfarliga verksamhet måste ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för hela verksamheten och inte bara för utvidgningen. Miljöbalken har åstadkommit en samlad och integrerad miljöprövning som ger en helhetsbild av alla de olika miljöeffekter som en verksamhet riskerar att medföra. För att underlätta prövningen av förändringar av en verksamhet har det införts en möjlighet att ansöka om ändringstillstånd. Sedan den 1 augusti 2005 kan en verksamhetsutövare som vill utvidga sin miljöfarliga verksamhet ansöka om tillstånd enligt miljöbalken enbart för denna utvidgning. Reglerna har utformats så att en domstol kan komma fram till att en verksamhetsutövare utformat och avgränsat sin ansökan på ett otillräckligt sätt. Det är ett ställningstagande som en domstol måste kunna göra, och liknande regler om bristfälligt utformade ansökningar finns på en mängd olika områden. När en domstol gör den bedömningen i ett enskilt ärende ska detta inte föranleda några politiska ingripanden. När vi diskuterar miljöprövning och näringslivet vill jag passa på att framhålla att arbetet med att förenkla och förbättra vardagen för Sveriges företagare och entreprenörer har varit, och är, en av regeringens mest prioriterade uppgifter. Kärnan i arbetet har varit att utforma regler, processer och förfaranden så att de är bättre anpassade till företagens villkor och verklighet. Lagstiftningen inom miljöområdet berör i stort sett alla företag i Sverige. En stor del av denna lagstiftning har sin grund i EU-rättsliga krav. På miljöområdet uppstår de största administrativa kostnaderna för företagen i samband med miljöfarlig verksamhet och tillståndsprövningen av den verksamheten. Regeringen har därför prioriterat dessa frågor i regelförenklingsarbetet med utgångspunkten att dessa krav inte ska vara mer komplicerade än vad som krävs med hänsyn till skyddet för miljön och människors hälsa. I Miljödepartementets arbete ingår numera som ett naturligt inslag att föra en löpande dialog med näringslivet. Samråd med företag och organisationer är en viktig förutsättning i arbetet med utformningen av våra regelverk. De regelförenklingar som hittills är gjorda på miljöområdet visar på en minskning av kostnaderna för företagen med ca 131 miljoner kronor. Den största förändringen, med en minskning med ca 66 miljoner kronor, utgörs av de ändringar som har skett av prövningen av miljöfarliga verksamheter. Regeringen fortsätter målmedvetet arbetet med att förenkla för företagen, och arbete pågår inom Regeringskansliet med flera olika regelförenklingsförslag på miljöområdet. Mitt svar till Sven-Erik Österberg är således att förenklingsarbetet fortsätter men att jag inte har för avsikt att i dag vidta några förändringar av reglerna i miljöbalken om integrerad miljöprövning och ändringstillstånd.

Anf. 9 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Tack, miljöministern, för svaret! Jag kan konstatera att halva svaret egentligen är en redovisning av ett slags analys av vad regeringen själv anser att man har åstadkommit, att man har kommit ganska långt i den här frågan. Jag kan säga att bakgrunden till min interpellation inte är det som står, att jag har identifierat ett fel. Jag har rört mig ganska mycket ute i landet och besökt en hel del olika former av industrier och verksamheter. Nästan på varje ställe, framför allt där man har en utvecklingspotential och känner att man vill nyinvestera och investera i verksamheten, kommer frågan upp om hur besvärligt det är med miljöhanteringen och vilken tid det tar. De verkställande direktörer jag har pratat med säger att man har det ganska kämpigt med sina styrelser att få investeringarna till stånd därför att det tar sådan tid att få dem på plats och få dem förverkligade. Det råder tveksamhet i vissa företagsstyrelser om man verkligen ska släppa loss de resurser som man behöver för att kunna utveckla verksamheten. Där finns det en stor oro, och det oroar mig också. En stor del av vår basindustri, inte bara LKAB som jag nämnde utan framför allt på papperssidan och sågverkssidan, har stora bekymmer. Det är industrier som ger viktig sysselsättning inte minst i bygder och områden där jag vet att både Andreas Carlgren och jag har gemensamt intresse av att de överlever för framtiden. Vad jag förstår av svaret har inte miljöministern någon ambition att göra någonting åt det här, utan han, vad jag konstaterar, känner sig ganska tillfreds med den process som är just nu. Det är riktigt, som miljöministern påpekar, att basen i miljöbalken ligger i en instruktion från EU-nivå. Där säger man tydligt att myndigheterna utifrån sina egna roller ska ta beslut och ses i en helhet. Ett annat problem som dyker upp som jag inte nämnt i min interpellation men som är en viktig del är att myndigheter överklagar varandras beslut. Det gör att det drar väldigt långt ut på tiden. Här kan vi se att Naturvårdsverket inte är den som är minst aktiv på det här området och fördröjer många sådana här processer. Jag menar inte att vi ska ha en prövning där man släpper igenom vad som helst, men det är samtidigt viktigt att se hur det fungerar i dagens läge utifrån miljöbalken, vilka praktiska erfarenheter vi kan dra av miljöprövningarna och vad som kan göras för att det ska bli bättre och bli en smidigare process. Det finns en stor debatt om det. Har miljöministern fört diskussioner med berörda myndigheter? Jag har sett själv i min egen bygd hur Naturvårdsverket agerat. Hade det inte räckt med en miljöprövning? Det visar sig att man till exempel inte tagit del av de praktiska förutsättningarna. Man för fram argument, och när regeringen prövat frågan vinner det laga kraft. Jag tycker att man många gånger överklagar automatiskt. Det handlar om stora ekonomiska intressen i många fall. Det är en stor irritation om detta. Jag skulle vilja ha lite svar från miljöministern på hur han ser på den här problematiken.

Anf. 10 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Jag kan hålla med Sven-Erik Österberg om att det finns en bredare fråga som handlar om hur man ska kunna förena höga miljöambitioner med mycket bra möjligheter för företag som har potential för utveckling att verkligen investera, hur man kan skapa förutsättningar för att företagen ska kunna ta beslut om investeringar och veta spelregler, förenkla regelverk så att det går att få beslut snabbare. Vi är överens om att det är viktigt att göra insatser för att få en mer smidig prövning. Om det är vi helt överens. Därför har regeringen genomfört en rad initiativ för att få en förändring till stånd. Det har varit omfattande förändringar, och ett mycket omfattande arbete har gjorts med att skapa förutsättningar för ett mer samordnat prövningsförfarande och att inrätta nya uppgifter för de nya mark- och miljödomstolar där de här ärendena sammanförs. Vi har kortat överklagandekedjan, och vi har sett till att förenkla regelverket till exempel genom att flytta sådant som tidigare har krävt tillståndsbeslut till att i stället bli anmälningspliktigt. På det sättet har vi med en rad insatser försökt att förenkla och skapa möjligheter för smidigare prövning och snabbare beslut. När detta genomförs kommer vi att få se om det ger tillräckliga resultat. Jag har i tidigare debatter i kammaren sagt att vi självklart ska fortsätta att följa detta arbete. Vi har en mycket bestämd ambition att det ska kunna gå lättare och snabbare att få fram viktiga beslut för investeringar och utbyggnader som är förenliga med höga miljöambitioner. Jag har i svaret berört de exempel som Sven-Erik Österberg har i sin interpellation. Bakgrunden är att det finns ett EU-regelverk. Det finns också en mycket klar insikt hos flera av de inblandade myndigheterna, inte minst miljönämnden i Kiruna kommun, om att det blev lite ensidigt när man begärde en ansökan bara om en ändring. Det var en rätt omfattande förändring i Svappavaara som utöver LKAB:s tidigare verksamheter där skulle omfatta både gruvanläggningar och flera andra aspekter på verksamheten. Sammanlagt skulle det öka miljöbelastningen på samma vatten, på samma luft och skulle också ändra förutsättningarna rätt ordentligt för avfallshantering. Därför tyckte Fiskeriverket, Kammarkollegiet och miljö- och byggnadsnämnden i Kiruna kommun tillsammans med Naturvårdsverket att det var mer riktigt att göra en samlad bedömning av ärendet. Jag har bara sagt att det inte är vi som ska gå in i det enskilda fallet och korrigera domstolars beslut. Däremot har vi gjort stora insatser i det övergripande arbetet när det gäller regelverket och förutsättningarna för enklare och snabbare hantering och vill gärna fortsätta att följa arbetet och se till att det verkligen leder till förändringar.

Anf. 11 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Det är riktigt, miljöministern. Det senare känner jag väl till. Jag har ju själv varit statsråd så jag vet att man inte går in i enskilda ärenden där domstolar har varit inne, för då ligger det väl en KU-anmälan på bordet, kan jag tro. Det försöker väl miljöministern undvika. För att undvika den totala prövningen hade man också någon diskussion tidigare om att man egentligen behövde mer mark till förfogande för deportering av bergmassor. Man avstod av det skälet att man hade fått en hint om att om man skulle göra det skulle det behövas en hel prövning. Det anmäldes sedan att det skulle göras en hel prövning av det skälet att det blev en för hård belastning på den befintliga deponeringen av bergmassor, och man tyckte att man hamnade i ett slags moment 22. Det är svårt att ha åsikter också för mig, för det är klart att det måste ske en prövning på ett ordentligt sätt. Som miljöministern också berör ställer IPPC-direktivet ganska stora krav på att myndigheterna ska samverka för den goda sakens skull, i rätt riktning och för att få en smidig process. Där anser jag att vi har mycket mer att göra i Sverige, därför att myndigheter överklagar varandra på ett sätt som jag tycker är besvärande och innebär en stark fördröjning. Överklagandemöjligheten ligger oftast på handläggare på enhetschefsnivå, och det görs en väldigt snäv juridisk tolkning utifrån myndighetens specifika område. Det är en grund till att man överklagar ett beslut. Det har framförts synpunkter om att detta i stället borde ligga på gd-nivå, där man kan göra en bättre bedömning av helheten, om det är värt att gå in i det här och om prövningar har gjorts. Man ska inte använda okynnesanmälningar, för det har man inte riktigt grund för. Men det är många verksamma som bedömer att det finns de som notoriskt överklagar för att få ett ärende prövat, och det får stora ekonomiska följder för dem som ligger i beredskap att investera. Vi är beroende av tillväxt - jag tror att miljöministern och jag delar den uppfattningen - och lever i en global värld med stenhård konkurrens. Vi ska inte tumma på och förstöra miljön på löpande band, utan vi måste försöka finna processer som är smidiga och snabba och samtidigt naturligtvis tar hänsyn till miljön. Det tycker jag egentligen inte att det borde råda några stora politiska meningsskiljaktigheter om, utan vi ska försöka komma fram utan låsningar och se på vilket sätt vi kan samordna detta. Jag tror att Andreas Carlgren precis som jag har upptäckt att det är väldigt lätt för myndigheter att säga att de samverkar på bästa sätt. Men om man skrapar lite på ytan är det många gånger mycket av revirtänkande där man slår vakt om just sina saker. Det är det där som det gäller att tränga igenom. Därför skulle jag vilja ha ett öppet och ärligt svar av Andreas Carlgren på frågan om han är beredd att göra något åt det här för att få en bättre samordning mellan myndigheter för att nå den goda sakens mål och samtidigt klara av de uppgifter som de har som myndigheter effektivare än vad som är fallet i dag. Det finns nämligen en stark kritik ute, inte minst bland näringsidkare, mot att det tar en förfärlig tid och är en väldigt omständlig process. Många stora företagare säger att de har möjligheter med jurister och kompetens. Vi vet inte riktigt hur många som inte har denna kompetens som avstår därför att de vet att de aldrig kommer att orka driva ärendet och sedan kanske missar investeringar. Men det ligger nära till hands att tro att det finns ett mörkertal här som vi skulle behöva komma åt.

Anf. 12 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Först när det gäller det konkreta exempel som vi har diskuterat märker jag att vi är överens om att det inte är så lätt att bedöma det enskilda fallet och att vi inte ska överpröva domstolarnas beslut. Sven-Erik Österberg och jag är också överens om att våra företag verkar i en global värld. Det är stenhård konkurrens som gäller. Självklart måste de kunna agera så att de skapar bättre konkurrenskraft och kan agera snabbt när det behövs på marknader. Därför är det viktigt att förena höga miljökrav med smidiga processer och möjligheter till snabbare beslut. Där är vi helt överens. Jag är verkligen beredd att nu följa resultatet av de rätt omfattande insatser som vi har gjort och se om de kan föranleda fler åtgärder. Jag utesluter inte alls att det kan behövas både korrigeringar och vidareutveckling av åtgärder, och jag lyssnar också på förslag. Det finns mycket goda skäl för företag att vilja snabba på beslut och slå vakt om både miljöambitioner, som jag verkligen möter hos många företagare, och viljan att expandera och utveckla sin verksamhet och kunna göra det med snabba beslut. Det är bara att välkomna. Men det finns samtidigt en risk att det utnyttjas av till exempel organisationen Svenskt Näringsliv för något som ibland blir ganska ideologiskt motiverade ståndpunkter, att man vill minska reglering på ett sätt som kan gå ut över höga miljöambitioner. Det tycker jag inte att vi ska falla till föga för. Där tycker jag att vi ska ha den mycket bestämda uppfattningen att det gäller att upprätthålla de höga miljöambitionerna. Jag håller också med om att det visst är viktigt att hålla ett öga på våra myndigheter. Det finns en motsättning i det system vi har där myndigheterna har ansvaret som en del av det svenska systemet att bevaka den egna sektorn och agera som myndighetsföreträdare i den egna sektorn. Det kan ibland innebära att man hamnar i konflikt med myndigheter från andra sektorer. Det är en del som aldrig går att undvika i det svenska systemet. I en del fall visar sig just, som Sven-Erik Österberg säger, revirtänkande. Det kan ibland finnas en viss stelhet där man bygger på gamla traditioner i stället för att ompröva i en ny situation. Det kan också finnas skäl ibland att samla myndigheter för att skapa bättre samarbete. Jag är absolut beredd att hålla ett öga på myndigheter och se till att detta bevakas och att vi undviker problem som inte behöver finnas och där myndigheter ska agera smidigt och i samverkan.

Anf. 13 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Jag tackar miljöministern. Till sist skulle jag vilja höra miljöministerns åsikt om på vilken nivå överklagandemöjligheten ska ligga i myndigheterna, om man kan flytta upp den för att få en bredare prövning. Jag har varit politiker ganska länge och tror att jag har träffat de flesta särintressen, så jag vet att det finns väldigt tydliga drag av precis det som miljöministern antyder inom de flesta organisationer. Det är klart att var och en ser till sitt intresse väldigt djupt, och det är precis det som vi politiker måste försöka sila bort så att det blir en bra balans. Det är klart att vissa myndigheter har särintressen på miljöområdet. Ska man ta ett steg till kan man säga att inom dessa myndigheter med särintressen finns det också personer som har väldigt starka särintressen. Det är inte så mycket att göra åt, men jag tycker ändå att man kan nämna att det finns de som har väldigt djupa intressen just på det här området och att det ibland kan skapa irritation. Det gäller att se till att myndigheterna genom sina rekryteringsprocesser får företrädare som ser helheten och inte bara ser den del som man är satt att bevaka starkt enögt. Man bör föra en diskussion med generaldirektörer och så vidare om hur de bygger upp sina myndigheter. Att det finns bekymmer med detta har jag stött på både i oppositions- och majoritetsställning. Intentionerna är bra. Jag tar uppgifterna från miljöministern på största allvar. Jag kommer att följa frågorna och se vad som görs. Vi måste arbeta framåt för att få en snabbare och bättre process så att vi kan klara framtida investeringar och välfärden i landet. Det är vad det ytterst handlar om. Dessutom har vi frågan om gd-nivån.

Anf. 14 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Självklart kan vi behöva utveckla hur myndigheterna arbetar med olika frågor. Det kan också innefatta beslutsprocesserna i myndigheterna. Jag har givetvis en roll i att upprätthålla det system som finns för hur myndigheterna ska agera och kan också ge synpunkter på ett sätt som stämmer överens med myndighetsrollen. Jag håller med om att det finns skäl att titta på flera aspekter av hur myndigheterna arbetar. Jag tackar för en bra diskussion. Det är viktiga frågor som Sven-Erik Österberg tar upp. Jag är givetvis också fortsättningsvis beredd att lyssna på synpunkter från företagare, näringsliv, miljöorganisationer och politiska partier i riksdagen för att utveckla systemet på bästa sätt. Som vi båda har sagt ska vi förena höga miljöambitioner med konkurrenskraft i en alltmer globaliserad värld. Det kommer att kräva smidigare lösningar här i Sverige utan att vi för den skull minskar miljöambitionerna. Låt oss hitta möjligheter för att utveckla detta vidare.

den 20 maj

Interpellation

2010/11:429 Miljöbalkens ändamålsenlighet

av Sven-Erik Österberg (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Sedan miljöbalken kom finns det en heltäckande lagstiftning som ser till att ge en god balans mellan nödvändig verksamhet och miljöhänsyn. Ur den enskilde verksamhetsutövarens synvinkel ska miljöbalken skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av miljölagstiftningen, vilket i princip innebär att tillstånd för miljöfarlig verksamhet ska prövas i ett sammanhang, allt enligt propositionen som föregick lagstiftningen.

I praktiken fungerar det dock på ett annat sätt. För verksamhetsutövare som vill utvidga sin verksamhet innebär det att det ställs krav på att hela verksamheten, även den tidigare tillståndsprövade, ska ingå i den nya prövningen. På så sätt både fördyras och försenas prövningen och verksamhetsutövare ges incitament att hitta lösningar, ofta sämre, inom givna tillstånd i stället för att söka nya. Ett aktuellt exempel är att när LKAB vill utvidga verksamheten i Svappavaara så överklagas detta av Naturvårdsverket med hänvisning till att just hela verksamheten ska prövas.

Orsaken är bland annat att domstolspraxis i mål rörande miljöbalken har landat i en annan tolkning av lagtexten än den jag gjort och tror att riksdagen avsåg. Detta kan och ska vi inte ifrågasätta. Domstolarna ska självständigt tolka lagarna. Men när tolkningen av lagen visar att den inte är utformad så att den når önskade syften kan det vara dags att överväga en lagändring, vilket i allra högsta grad är en fråga för regering och riksdag.

Jag vill därför fråga miljöministern dels om han förbereder något lagförslag med anledning av den problematik som tas upp i min interpellation, dels om han avser att vidta några andra åtgärder med anledning av situationen.