Medicinska krav för tyngre behörigheter

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att yrkesförare får en rättssäker bedömning gällande deras högre behörigheter.

Säkra förare är en viktig del av arbetet för att uppnå nollvisionen. Därför finns det gemensamma minimikrav för förares medicinska lämplighet i EU:s körkortsdirektiv. De medicinska kraven för körkort vid epilepsi är högre för yrkesförare än för andra förare. EU-kommissionen har i ett överträdelseärende mot Sverige klargjort att de medicinska minimiförutsättningarna för körkort ska vara uppfyllda. För tunga behörigheter krävs enligt direktivet tio års anfallsfrihet utan medicinering. För förare med god prognos kan denna tid kortas. Bedömningen görs i de enskilda fallen av Transportstyrelsen.

Inom ramen för EU:s arbete med körkortsdirektivet ses de medicinska kraven över löpande för att kunna uppdateras i takt med den medicinska utvecklingen. Sverige är aktivt i detta arbete.

Jag kommer naturligtvis att följa utvecklingen.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Tomas Eneroth! Först och främst vill jag påpeka att jag naturligtvis håller med statsrådet i konstaterandet att vi ska ha säkra förare på vägen. Det är inte tal om annat. Jag har själv varit aktiv inom branschen i många år - jag är utbildad förare - för att de ska vara just säkra på vägen.

Men det vi pratar om är människor som tidigare har haft körkort på dispens. Så kom förändringen av körkortsdirektivet, vilket innebar att man över en natt tog bort behörigheterna för dessa människor.

Jag ska klargöra detta lite grann. Vi pratar inte om epileptiska anfall där man förlorar medvetandet. De människor vi pratar om har den lindrigare varianten av epilepsi, som man kan få som barn, när man är åtta nio år gammal. De har då medicinerat förebyggande för detta upp i vuxen ålder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det nya kravet tog man bort möjligheten för dessa människor att ha kvar sitt körkort. Jag är inte läkare. Jag är ingenjör i botten, så skruv och mutter är min hemmaplan. Men det jag har fått lära mig är att de människor som vi pratar om har en lindrigare variant av epilepsi. De går regelbundet på medicinska kontroller, och de medicinerar. De har alltså en lägre risk att utveckla ett anfall än vad vi andra som betraktas som friska har. Hänsynen till dessa människor har på något sätt försvunnit när de över en natt förlorar möjligheten till sin försörjning.

Jag tycker att man är lite fyrkantig i sättet att hantera detta. Det gäller inte bara dem som har denna typ av medicinsk begränsning, utan det gäller även dem med så kallade synfältsbegränsningar. Det finns förare med ett skadat öga och ett fullt friskt öga som har haft sitt körkort i 30-40 år. Det är samma sak där. De blir också drabbade av detta synsätt och får över en natt inte längre utöva det yrke de har hållit på med i många år. De har gjort detta utan att utsätta någon för skada, och det har varit en prickfri körning. Det är viktigt att komma ihåg. Det är alltså en förare som kör omdömesgillt under många år. Föraren kör kanske 7 000 mil om året - det är sex gånger mer än vad normalbilisten presterar - och är ändå inte en fara i trafiken. Det bevisar att den goda prognos som man hänvisar till i lagstiftningen är uppfylld.

Jag pratar mycket med de drabbade förarna. Det är klart att det är en oerhört svår situation för dem. Det finns en del i lagstiftningen som faktiskt ger dessa förare möjlighet att behålla sin behörighet. Men det har inte den svenska körkortsmyndigheten tagit fasta på. Man har inte ens upplyst om att det finns en möjlighet att gå den vägen, vilket är bekymmersamt.

Min fråga till statsrådet är given: Hur löser vi detta? Jag vet att Tomas Eneroth har blivit kontaktad i denna fråga också av andra.

Fru talman! Tack, Thomas Morell! Det stämmer att jag har blivit kontaktad i den här frågan, och jag har även vid ett flertal tillfällen tidigare här i kammaren debatterat och diskuterat frågan om synfältsbegränsningar. Det är en svår målkonflikt - det ska vi alltid erkänna - med å ena sidan förståelse för de personer som får begränsningar i sitt yrkesutövande, för det handlar ju om att inte längre få vara yrkesförare, och å andra sidan skärpta och allt striktare regler för att öka säkerheten på våra vägar.

När det gäller epilepsi ska vi komma ihåg att det till och med var ett överträdelseärende mot Sverige där man från EU:s sida påpekade att vi behöver vara tydliga med implementeringen av de nya reglerna, vilket handlar om skärpta medicinska krav: anfallsfrihet under tio års tid.

Det skälet tror jag att väldigt många kan förstå. På våra vägar kör yrkestrafikanter och chaufförer fordon som väger 60 ton. Det kan vara farligt gods. Det är klart att det är otroligt viktigt att det är höga krav på säkerhet.

När man får sin sak prövad måste processen vara rättssäker. Thomas Morell ställer frågan om det är en rättssäker prövning. Ja, det måste jag bedöma att det är. Här har man möjlighet att hos Transportstyrelsen pröva sitt ärende. Om man inte är nöjd kan man sedan överpröva det i förvaltningsrätten. Det är den ordning vi har.

Jag tror att det är viktigt att vi följer både lagstiftningen, tillämpningen och den medicinska utvecklingen för att se vilka förändringar som kan ske framöver. Vi kan dock inte tumma vare sig på trafiksäkerheten eller på vårt gemensamma EU-regelverk. Det måste vi följa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det viktigt att vara tydlig: Det finns minimiregler som vi har att förhålla oss till. Det finns ett uppdrag för Transportstyrelsen att implementera de regler som finns när det gäller epilepsi, och det är tio års anfallsfrihet som är grundkravet. Det finns möjlighet till dispens, och det har det även funnits tidigare. Det finns en möjlighet att överpröva.

Jag kommer själv att följa detta noggrant, för det här är en fråga som naturligtvis är viktig för många individer. Samtidigt är det väldigt viktigt att vi i Sverige upprätthåller och säkerställer säkerhet på våra vägar. Det är det som är utgångspunkten för den reglering som vi nu har inom hela EU.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Tomas Eneroth!

Det finns ingen konflikt oss emellan när vi pratar om trafiksäkerhet, för det är jätteviktigt att vi har förare på vägen som är rustade att köra de här tunga fordonen. Jag har själv utrett över 300 dödsolyckor under min tid på trafikpolisen, så jag vet vad konsekvenserna blir när det blir fel där ute. Därvidlag finns det alltså ingen konflikt mellan oss.

Problemet är att de här människorna under 20, 30 eller kanske 40 år har utfört sitt yrke med stor framgång. Några av dem har till och med varit åkeriägare och kört på Mellanöstern.

Jag kan förstå om man sätter en gräns när lagstiftningen skärps och säger att nu fyller vi inte på med fler dispenser än vi har haft tidigare. Men så länge de medicinska förutsättningarna kvarstår i samma tillstånd som de har varit under åren skulle man kunna låta de här människorna fortsätta att köra. Om läget sedan blir annorlunda rent medicinskt förstår jag också att man gör en åtgärd på körkortet.

Det haltar dock betänkligt när man samtidigt ute på marknaden ser förare som alldeles uppenbart saknar relevant utbildning. På nätet i dag finns det nämligen möjlighet att köpa ett körkort, YKB, alltså ett förarkort. Man kan köpa registreringsbevis och registreringsskylt för bilar. Man ligger på vägarna och kör, och det finns egentligen ingen som helst kontroll. Svensk polis har mycket svårt att kunna kontrollera de här handlingarna. Ett sätt för polisen att vid en första kontroll se om det är ett äkta körkort eller inte är att släppa det i bordet, för man hör skillnaden på plasten när det träffar bordsytan. Men det är ändå ett ganska trubbigt instrument.

På det viset får vi människor i trafiken som saknar relevant utbildning. Vi vet inte ens om de har förutsättningar rent medicinskt att köra. Vi har ingen koll på om de har någon diagnos som epilepsi eller diabetes, om synkraven är uppfyllda och så vidare. Dessa människor låter vi gå fria där ute, för vi har inte tillräckligt med kontroller.

Samtidigt vidtar man åtgärder för människor som bevisligen har varit goda yrkesmän under många år. Om vi pratar om trafiksäkerhet haltar det betänkligt om vi i ena stunden tillåter dem att köra som bevisligen inte har rätt utbildning eller ens uppfyller de medicinska kraven - det vet vi ju ingenting om, eftersom de har falska handlingar - för att i nästa stund dra undan behörigheten för människor som har varit goda yrkesmän under många år. Det här är ett förhållande som inte är rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag fick del av mejlet där EU:s presschef i Sverige var bekymrad över att den debatt som har varit svartmålar EU och så att säga lägger över ansvaret på EU och dess beslut där nere. Ja, det kommer ett beslut där nedifrån, men svenska myndigheter har inte läst hela texten. Det är alldeles uppenbart, och där har vi ett bekymmer.

Min fråga till statsrådet kvarstår därför: Hur löser vi det här?

Fru talman! Tack, Thomas Morell! Det är otvetydigt så att varken Thomas Morell eller jag är läkare, och det gör att vi ska vara försiktiga med bedömningar av vad som är rätt medicinska krav. De bedömningarna måste andra göra. Vi kan inte heller hamna i en ordning där vi riskerar trafiksäkerheten om yrkesförare med uppenbara risker för återfall får finnas ute på väg. Där har jag förstått att vi delar uppfattningen att trafiksäkerheten måste sättas främst.

Det blir dock farligt om man argumenterar med att det förekommer fusk med yrkesförarbevis. Det gör det säkerligen, men det kan inte vara ett argument för att vi inte på andra områden ska säkerställa att vi har en god ordning. Nu pågår ett omfattande arbete både med körkortsdirektivet och här i Sverige med körkortens utformning för att göra dem digitala och se till att de inte kan förfalskas. Jag har i tidigare debatter också berättat om ökade kontroller på väg, vilket jag tycker är viktigt, allt detta i akt och mening att skapa ordning och reda i yrkestrafiken.

Det är viktigt att göra detta, men lika viktigt är det att se till att vi har en ordning där vi följer de krav som finns inom Europeiska unionen. Där fanns det ett överträdelseärende mot Sverige när det gäller just de medicinska kraven, med argumentet för den hårdare prövning som nu sker med krav på tio års anfallsfrihet. Å andra sidan kan man sedan, om man vill, överklaga ärendet, som då går till förvaltningsrätten. Det är den ordning vi har i Sverige.

Jag kommer att följa den utvecklingen framöver. Det finns medicinska kommittéer som följer den medicinska utvecklingen och ser om det finns skäl att göra förbättringar eller förändringar i vilka bedömningar som ska göras. Men vi kan inte hamna i ett läge där vi hellre tummar på trafiksäkerheten. Det är tunga fordon på våra vägar, och yrkestrafiken har ett särskilt ansvar i detta.

Fru talman! Tack, statsrådet Tomas Eneroth!

Nej, vi ska inte frångå några medicinska krav och principer. Det är oerhört viktigt att vi har förare som är kompetenta att vara ute på vägen.

Som jag sa tidigare är jag inte läkare och har ingen medicinsk utbildning över huvud taget. Jag kan sätta ett plåster på ett sår; det är ungefär den nivå jag hanterar. Men då måste man å andra sidan lyssna på dem som har kunskapen. Om vi pratar om den lindriga variant av epilepsi som är aktuell här är dessa förare faktiskt mindre riskabla på vägen. Eftersom de går på ständiga kontroller och har en förebyggande medicinering löper de mindre risk att drabbas av just det epileptiska anfall som är så farligt eftersom det tar bort medvetandet.

Det finns ett annat bekymmer i detta, och det är att den här medicinen används för att behandla andra, mer fysiska skador. Om man får ett slag mot huvudet så att skallen spricker och hjärnan slås undan använder man tydligen den här medicinen - med den konsekvensen att körkortet dras trots att patienten inte har epilepsi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag säga att när statsrådet konstaterar att det är viktigt att vi har säkrare förare på vägen är jag den förste att hålla med om det. Men då måste vi också få bort de förare som åker med falska handlingar, som inte håller måttet och som inte uppfyller de minimikrav som faktiskt finns. Med de förare som är grunden till min fråga - Peter, Patrick och Rolf och alla de andra drabbade förarna - skulle jag utan bekymmer åka alla dagar i veckan. De är jätteduktiga yrkesmän och förtjänar ett bättre öde än det som de har drabbats av på grund av fyrkantiga myndighetsbeslut.

Fru talman! Jag är skyldig ett svar på frågan varför man inte kunde göra undantag retroaktivt. Svaret är att även EU-direktivet reglerar de så kallade farfarsrättigheterna. Det innebär i det här fallet att man inte kan behålla tidigare rättigheter. I stället är det ny lagstiftning och nya regler som gäller samtliga, och det är det som gör att det blir en striktare bedömning.

Utgångspunkten är att man vill öka trafiksäkerheten inom hela EU och inte hamna i ett läge där ett 60-tonsfordon framförs av någon som under en period faktiskt kan vara helt borta. Detta får sedan aldrig tas som argument för att vi får förare som kör utan tillstånd, kör olagligt eller har andra brister som gör att de inte kör trafiksäkert. Det är ett av skälen till att vi skärper kontrollerna på väg, att vi ökar insatserna och att vi till och med har tillsatt en utredning om skärpta och effektivare kontroller av yrkestrafiken.

Jag vill se en samlad yrkestrafikinspektion som gäller både tunga transporter, inklusive busstransporter, och taxinäringen. Vi ska få bättre ordning i yrkestrafiken och ökade kontroller på väg, men också ökade möjligheter till registerkontroller och digitala kontroller. Det handlar om att säkerställa att det är bättre och bra utbildade förare, att arbetsmiljön är god och att kör- och vilotidsregler följs. Det ska också finnas möjligheter till hälsokontroller, vilket många goda arbetsgivare ger, så att läget följs upp.

Det är en sådan ordning vi ska ha på våra vägar. Det är så det ska fungera. Då kommer också transportbranschen att bli mer attraktiv att arbeta inom. Transportbranschen behövs nämligen; det tror jag att Thomas Morell och jag är överens om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.