Makedoniens diskriminering av hbt-personer

Interpellationsdebatt 19 februari 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Börje Vestlund har frågat mig hur jag inom EU avser att driva frågan om hbt-personers - homosexuellas, bisexuellas och transpersoners - mänskliga rättigheter i Makedonien. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde och rättigheter. Diskrimineringsförbud återfinns i alla centrala instrument om mänskliga rättigheter, däribland Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EU-stadgan om grundläggande rättigheter, vilka med Lissabonfördraget blir bindande för EU:s verksamhet. EU-anslutningsprocessen ställer tydliga krav på samtliga kandidatländer, inklusive Makedonien, också benämnt Fyrom, vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Frågan är prioriterad i EU-förhandlingarna och i den regelbundna politiska dialogen med samtliga anslutningsländer, varför den ingår i det anslutningspartnerskap som Makedonien, också benämnt Fyrom, har med unionen sedan 2004. Sverige och EU fortsätter att löpande ta upp dessa frågor med regeringen i Skopje som sedan 2005 väntar på att få inleda anslutningsförhandlingar med EU. Att visa full respekt för de mänskliga rättigheterna är nödvändigt för att ett EU-medlemskap ska bli möjligt, bland annat med utgångspunkt i de så kallade Köpenhamnskriterierna. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck står i strid med principen om alla människors lika värde och rättigheter. Att hbt-personer helt och fullt ska åtnjuta de mänskliga rättigheterna är en självklar utgångspunkt för Sverige och EU. Inom EU förbereds ett direktiv om utökad likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Sverige verkar aktivt för att direktivet ges en så bred tillämpning som möjligt och att det säkerställer samma nivå av skydd mot diskriminering oavsett diskrimineringsgrund. I kommissionens årliga översynsrapport av den 14 oktober 2009 framgår det att Makedonien, också benämnt Fyrom, tyvärr ännu saknar helt EU-kompatibla riktlinjer och att hbt-personer fortfarande är marginaliserade i det makedoniska samhället. Detta kommer också att uppmärksammas när kommissionen genomför en så kallad screening inför det formella öppnandet av anslutningsförhandlingar med Makedonien, också benämnt Fyrom, med krav på konkreta åtgärder inför de konkreta förhandlingarna om anpassning till EU:s aki i kap. 23 om rättsväsen och grundläggande rättigheter. Inom ramen för de kapitelvisa förhandlingarna sätter kommissionen och ministerrådet upp explicita reformriktmärken som i detalj beskriver hur aktuell lagstiftning ska utformas för att överensstämma med EU:s standard. Från svensk sida kommer vi självfallet att bevaka att Makedonien, också benämnt Fyrom, lever upp till EU:s krav vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. En viktig drivkraft bakom den fortsatta reformprocessen utgörs alltjämt av det framtida EU-medlemskapet. Därför är det viktigt att EU står fast vid att Makedonien, också benämnt Fyrom, ska välkomnas som fullvärdig medlem när samtliga kriterier för detta har uppfyllts, vilket är något som jag och ambassaden i Skopje kommer att uppmärksamma löpande med makedoniska kollegor. Jag vill försäkra Börje Vestlund att jag som EU-minister kommer att vara tydlig med var Sverige står värderingsmässigt i denna fråga och att jag kommer att kritisera övergrepp mot och diskriminering av hbt-personer varhelst de förekommer i Europa och resten av världen.

Anf. 2 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Tack för svaret, Birgitta Ohlsson! Jag får väl också säga att jag är väldigt stolt över att jag får vara den första som deltar i en interpellationsdebatt med Birgitta Ohlsson i hennes roll som statsråd. Jag ska också säga att jag för ovanlighetens skull faktiskt är nöjd med svaret. Skälet är att när vi diskuterar med regeringen - i synnerhet när vi diskuterar de här frågorna - är vissa statsråd, till exempel Birgitta Ohlsson just nu men även tidigare Cecilia Malmström, Nyamko Sabuni, Gunilla Carlsson och Ewa Björling, väldigt tillmötesgående. Vi har en liknande uppfattning här. Med undantag för kanske några få ledamöter har vi en liknande uppfattning här i kammaren. Det tycker jag känns väldigt tryggt. Men problemen blir tydliga när man tar nästa steg, och det är vad som händer i nästa steg som är viktigt. Jag tror, precis som Birgitta Ohlsson skriver i sitt svar, att en viktig drivkraft bakom en reformprocess utgörs av EU-medlemskapet. Det är jag helt övertygad om. Men man måste ställa sig frågan: Men sedan då? Vi har sett de mest horribla exempel bara de senaste åren. Det har handlat om ny lagstiftning som ska återkriminalisera homosexualitet i Litauen. Vi har sett förskräckliga exempel på hur man hanterar romer i Italien och problem med romer i Tjeckien, liksom problem med hbt-personers behandling i flera andra relativt nya länder. Jag tycker att vi kanske skulle ha en lite mer intensiv debatt om hur vi hanterar detta. Jag är helt övertygad om att den dagen man ska skriva på alla papper och får sitt inträde i EU, då har man en bra lagstiftning eftersom man har sett över sitt rättssystem, och man har ett parlament som står i givakt för EU:s regelverk. Men det handlar i väldigt många fall om ganska nya och svaga demokratier. Då återstår det som ofta händer, nämligen att det blir ett nyval och man får en ny majoritet som inte står upp för detta längre. Det kan även hända i äldre EU-länder, det ska villigt erkännas. Att något sådant skulle kunna hända i Italien är väl ett utmärkt sådant exempel på att man kanske inte står upp för alla de principer som vi har lagt fast inom EU tidigare. Men totalt sett, fru talman, börjar detta bli ett påtagligt problem inom unionen. Visst, det är inte speciellt svårt om vi får en tokig regim i något enstaka EU-land, kanske också ett av de mindre EU-länderna, som vi får hantera inom systemet. Men mitt intryck är snarare, och jag tror också att statsrådet och jag är överens om det, att när man kommer till toppmötena då man skulle kunna markera är det mer ryggdunkning än att man viftar med fingret och säger: Nej, det här är inte acceptabelt om du vill vara med i den här klubben. Jag är intresserad av att veta: Hur kan vi utveckla ett system där vi inte accepterar detta? Att det finns goda krafter som till exempel Birgitta Ohlsson i Europadebatten välkomnar jag, men hur ska vi få en hel regering i Sverige och kanske framför allt i hela EU att stå upp för de här värderingarna? För man gör det ju ofta på papper och inte i verkligheten.

Anf. 3 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Riksdagsledamot Börje Vestlund följer upp flera väldigt viktiga och intressanta perspektiv i debatten om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter i Europa och i länderna som är medlemmar av den europeiska unionen. Jag tror liksom Börje Vestlund att EU-medlemskapet i sig ska vara en effektiv morot, men också piska, för att se till att vi är tydliga i att brott mot mänskliga rättigheter och friheter aldrig kan accepteras om man vill bli medlem av Europeiska unionen. Som Börje Vestlund betonar är det viktigt att implementeringen av dessa rättigheter fortsätter när man väl blivit medlem av Europeiska unionen. Jag är mycket oroad och skrämd av flera EU-länders aktiviteter vad gäller situationen för hbt-personers rättigheter och friheter. Jag skräms av de förslag till morallagar som har lagts fram i Litauen. Det är djupt beklagligt och sorgligt att Prideparader inte kan hållas fredligt och demokratiskt i flera av EU:s medlemsstater. Det är fullkomligt oacceptabelt att medborgare i ett EU-land inte fritt får demonstrera för sina rättigheter. Många länder ligger långt efter de skandinaviska länderna. Både i Västeuropa och i andra delar av Europa har många länder inte kommit längre i främjandet av rättigheter för just homo- och bisexuella samt transpersoner. Där ska vi fungera som förebild, som ett föregångsland, för att inspirera andra länder att gå längre. Beträffande implementeringen är det när det gäller mänskliga rättigheter för homo- och bisexuella samt transpersoner fråga om just mänskliga rättigheter. Detta är ingen särartskategori av rättigheter, utan det är grundläggande rättigheter - att få vara den man är, älska den man vill och leva i den familjesituation man önskar. Då är det viktigt att diskrimineringsförbud finns i alla centrala instrument om mänskliga rättigheter, däribland, som jag nämnde tidigare, Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EU-stadgan om grundläggande rättigheter, som med Lissabonfördraget blir bindande för EU:s verksamhet. Jag tycker att vi ska använda Lissabonfördraget aktivt och trycka på länder för att visa att Europa ska vara en frihetens röst i hela världen. Då måste man leva upp till frihetens ideal också på hemmaplan. Då är det oacceptabelt att människor inte ska kunna utnyttja sin föreningsfrihet, bilda organisationer som främjar rättigheterna för homo- och bisexuella samt transpersoner, utnyttja sin yttrandefrihet och fritt demonstrera för sina rättigheter. Det handlar om att kunna ställa samma krav som övriga EU-medborgare på att bli accepterad. Jag har under de drygt två veckor som jag varit EU-minister redan blivit kontaktad av flera andra EU-ministrar som brinner för rättigheterna för homo- och bisexuella samt transpersoner. Det är ministrar som jag känner sedan tidigare på både höger- och vänsterkanten. De vill gärna bilda allians med mig i flera frågor för att vi tillsammans ska kunna lyfta fram dem. Det kan vara att moraliskt visa stöd genom att delta i Prideparader runt om i Europa. Jag ämnar exempelvis åka till Baltic Pride, som äger rum i början av maj. Jag kommer inom två veckor att besöka Estland, Lettland, Litauen och Polen, och jag kan försäkra Börje Vestlund att jag kommer att principfast och tydligt föra en dialog om rättigheterna för homo- och bisexuella samt transpersoner. Samtidigt är det viktigt att vi ger moraliskt stöd till de enskilda personer som det gäller, de som är utsatta och trakasserade. Det är inte acceptabelt i Europa år 2010.

Anf. 4 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Det blir lite konstigt att Birgitta Ohlsson och jag debatterar dessa frågor eftersom vi är helt och hållet överens. Det finns dock några saker man måste ta upp i detta sammanhang. Det är ett problem att vi inte har lyckats bättre för att få igenom EU:s nya diskrimineringsdirektiv. Det är kraftigt försenat. Jag skulle naturligtvis kunna raljera över varför man inte gjorde mer under det svenska ordförandeskapet. Visst, det skulle jag möjligen vinna några poäng på någonstans, men det kanske inte är det viktigaste. De viktiga är att det ena ordförandeskapet efter det andra gång på gång drar ut på detta diskrimineringsdirektiv. De som hindrar det är de krafter ute i Europa som vill förminska problemet. Oftast handlar det om just hbt-personers rättigheter. Det är sällan andra saker som kommer upp. Precis som Birgitta Ohlsson tror jag att det inte bara handlar om att piska stater, utan man måste också ge moraliskt stöd till de grupper och personer som finns i de länder som har det besvärligt. Då kan man fundera över på vilket sätt vi i Sverige kan ge stöd till exempelvis hbt-organisationer i Litauen eller någon annanstans, i det här fallet Makedonien som jag interpellerat om. Framför allt handlar det om det långsiktiga arbetet och att inte bara eldsjälar som Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström och Nyamko Sabuni är ute i världen. Det får inte bara handla om ryggdunkningar varje gång man möter de statschefer som faktiskt godkänt diskrimineringen. Det måste bli ordentliga markeringar också på den höga nivån. Birgitta Ohlsson och de kvinnor som har samma uppfattning som hon är väldigt tydliga, men jag blir mycket oroad när vi kommer till nästa nivå, till utrikesministern och statsministern. Då hör vi ingenting. Det måste väl även oroa Birgitta Ohlsson?

Anf. 5 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag kan försäkra Börje Vestlund att jag i olika sammanhang och på olika nivåer kommer att fortsätta att lyfta upp hbt-personers rättigheter. Det gäller att ge ett aktivt moraliskt stöd till de organisationer som jobbar med dessa rättigheter, att aktivt stödja deras verksamhet genom besök. Jag kommer också att vid de tillfällen då jag träffar ministrar som har en fientlig syn på rättigheterna för homo- och bisexuella samt transpersoner lyfta upp frågan mycket tydligt. Denna fråga ska förstås inte enbart vara en del av den svenska Europapolitiken och EU-politiken utan måste lyftas upp på en högre nivå, till utrikespolitiken globalt. Där får vi tillsammans försöka se till att det blir möjligt att lyfta upp dessa frågor. Jag vill påminna om att Cecilia Malmström, min företrädare som EU-minister, var den första svenska minister som aktivt deltog i en Prideparad utanför Sverige; det var i Warszawa för några år sedan. Det är alltså viktigt att lyfta upp frågorna även på det sättet. Jag kan hålla med Börje Vestlund om att i den absoluta politikens maktrum, bland presidenter och globala ledare på FN-nivå, talas det sällan om rättigheterna för homo- och bisexuella samt transpersoner. Det är en fråga som dessvärre år 2010 inte har samma politiska stöd som många andra frågor gällande grundläggande mänskliga rättigheter, exempelvis kampen mot dödsstraff eller kampen för yttrandefrihet. Samtidigt måste vi komma ihåg att det är homo- och bisexuella samt transpersoner som ofta får dessa grundläggande mänskliga rättigheter kränkta. Vi har fortfarande i alltför många länder i världen dödsstraff för att man är homosexuell. Inte heller på europeisk mark tillåts personer demonstrera fritt när de vill kämpa för sina rättigheter som homo- och bisexuella samt transpersoner. Där måste vi se till att det blir en mycket mer intensiv debatt. Jag har tidigare som riksdagsledamot varit aktiv i riksdagens hbt-grupp, och jag hoppas på ett aktivt samarbete med gruppen. Jag tror att vi från både regeringens sida och från riksdagen kan jobba tillsammans för att lyfta upp dessa frågor. Dessutom har vi i sommar Europride i Polen, och där hoppas jag på ett gott samarbete.

Anf. 6 Börje Vestlund (S)

Fru talman! Jag ska be att få tacka för debatten. Även om vi i vissa sammanhang är väldigt överens behöver den här typen av debatter från tid till annan lyftas fram i kammaren så att det blir ordenligt bokfört att en sådan debatt faktiskt förekommer. Det kan i ett land som Sverige, där vi i princip är överens i parlamentet, verka konstigt om vi aldrig debatterar dessa frågor. Som ordförande i riksdagens hbt-grupp lovar jag Birgitta Ohlsson att vi naturligtvis ska inleda ett bra samarbete om dessa frågor, inte minst för att få ett bra Europridefirande i Polen.

Anf. 7 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag vill tacka Börje Vestlund för att han interpellerade i detta ämne. Jag tror liksom interpellanten att även om det råder samsyn bland de flesta i Sveriges riksdag och i regeringen om att hbt-personers rättigheter ska prioriteras och tas upp seriöst som en politisk fråga är det samtidigt viktigt att lyfta fram den och påminna om den. Vi måste hela tiden på olika sätt, på olika nivåer och via olika kanaler försöka föra ut en stark och tydlig frihetsagenda i världen på detta fält.

den 10 februari

Interpellation

2009/10:239 Makedoniens diskriminering av hbt-personer

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (fp)

Makedoniens viktigaste utrikespolitiska prioriteringar just nu är medlemskap i EU och Nato. Vid Europeiska rådets möte i december 2005 gavs Makedonien kandidatlandsstatus, men förhandlingarna om EU-medlemskap har ännu inte påbörjats. Ytterligare reformer är nödvändiga för att Makedonien ska uppfylla kriterierna för förhandlingar om medlemskap i EU.

Som ett led i Makedoniens EU-strävanden har den makedoniska regeringen lämnat förslag till olika förändringar av den inhemska lagstiftningen så att landet uppfyller EU:s krav för ett medlemskap. Det kan särskilt noteras att de så kallade Köpenhamnskriterierna innebär att ansökarlandet måste respektera mänskliga rättigheter och dessa omfattar också respekt för hbt-personers mänskliga rättigheter.

Den makedoniska regeringens första förslag till ny diskrimineringslagstiftning i landet inkluderade även förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Det förslaget väckte dock stark kritik i konservativa grupper, som var rädda att förslaget skulle innebära att könsneutrala äktenskap skulle kunna införas i Makedonien.

Den makedoniska regeringen har nu backat från sitt ursprungliga förslag och strukit diskrimineringsgrunden sexuell läggning i förslaget till antidiskrimineringslag. Detta är oacceptabelt. Det går inte att välja och vraka när det gäller rätten att inte diskriminera.

Att situationen för hbt-personer inte är acceptabel i Makedonien framgår bland annat av den rapport om mänskliga rättigheter som sammanställts av Sveriges ambassad i Skopje. I denna rapport heter det bland annat att den nationella lagstiftningen på många punkter är diskriminerande för hbt-personer. Som exempel nämns att lagen som reglerar militärtjänst anger att homosexualitet är en straffbar handling. Denna lag bekräftas 2005 av Makedoniens författningsdomstol.

Svenska ambassaden anför vidare att homosexualitet är ett mycket känsligt ämne som får liten uppmärksamhet i den allmänna debatten. Toleransnivån mot hbt-personer är låg och få vågar öppet visa sin sexuella läggning av rädsla för att mista såväl arbete som vänner.

Det är således en angelägen uppgift att på olika sätt motverka diskrimineringen av hbt-personer i Makedonien. Här kan EU givetvis spela en viktig roll.

Mot bakgrund av ovanstående är min fråga till statsrådet:

Hur avser statsrådet att inom EU driva frågan om hbt-personers mänskliga rättigheter i Makedonien?