den 1 novemberInterpellation 2001/02:50 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om likvärdiga betyg och nationella prov<a name="Temp"></a>Betygen i skolan är viktiga som uppföljningsinstrument av hur skolan uppnår de nationella målen. De innebär dels att elevens insatser utvärderas men också att lärarens och skolans insatser kan värderas. Dessutom är betygen viktiga, när det gäller att informera skolan om att extrainsatser behövs i form av specialundervisning m.m. Om det saknas klara uppgifter om hur eleven uppnår målen, är det stor risk att många elever går miste om denna sin rätt till stöd. Beklagligt nog tyder de många avhoppen och misslyckandena i gymnasieskolan på att alltför många elever skickats vidare från grundskolan utan att ha fått det stöd de är berättigade till. Om betygen ska fungera som utvärderingsinstrument, är det viktigt att de sätts efter samma principer över hela landet. Tyvärr kommer alltfler uppgifter om att betygen i dag sätts utifrån olika principer och att betygssättningen därför inte är likvärdig och rättvis över landet. Många lärare uppger att betygskriterierna är otydliga och att de önskar mera stöd för betygssättningen. I Skolverkets granskning av betygen konstateras också att "det finns betydande brister vad gäller en rättvis och likvärdig betygssättning" (Skolverkets rapport 190). Sedan denna rapport presenterats har Skolverket fattat det överraskande beslutet att ta bort betygsgränserna på de nationella proven. Om förslaget blir verklighet kommer lärarna att få ännu mindre stöd i sitt arbete än i dag. Det blir inte längre någon nationell mall för hur resultaten på de nationella proven ska värderas. Som följd riskerar betygssättningen att bli mera godtycklig. Regeringens egna utredningar visar visserligen att det finns stora brister i betygssättningen, men samtidigt leder Skolverkets beslut till att de nationella målen blir ännu svårare att tolka för lärarna. Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att åstadkomma en likvärdig och rättvis betygssättning?

Interpellation 2001/02:50 av Nilsson, Ulf (fp) likvärdiga betyg och nationella prov

Video

Herr talman! Ulf Nilsson har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser att vidta för att åstadkomma en lik-
värdig och rättvis betygssättning. Per Bill har frågat
mig om de nationella proven även i fortsättningen
kommer att ha en betygsstödjande roll samt vilka
åtgärder jag ämnar vidta för att vi ska få ett rättssäkert
betygssystem, där kriterierna för ett visst betyg är lika
oavsett var man bor och i vilken klass man studerar.
Jag avser att besvara dessa båda interpellationer i
ett sammanhang.
Det mål- och kunskapsrelaterade betygssystem vi
nu har i skolan har inte funnits särskilt länge. De
första eleverna som lämnade gymnasieskolan med det
nya betygssystemet fick slutbetyg våren 1997 och de
första eleverna som lämnade grundskolan med det
nya betygssystemet fick slutbetyg våren 1998.
Ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem in-
nebär att betyget ska relateras till innehållet i elevens
kunskaper. Varje betygssteg svarar mot en bestämd
och angiven kunskapsnivå. För att underlätta betygs-
sättningen för lärarna finns betygskriterier i anslut-
ning till varje kursplan. Betygskriterierna ska precise-
ra vilka kvaliteter av kunskap enligt kursplanen som
krävs för att eleven ska få något av betygsstegen. I
både grundskoleförordningen och gymnasieförord-
ningen föreskrivs att läraren ska använda betygskrite-
rierna som stöd vid betygssättningen.
Det är läraren som ansvarar för att betygssättning-
en sker i enlighet med de nationella kraven, och det är
rektorn som ska se till att lärarna ges förutsättningar
för detta arbete. Staten och kommunerna har ett ge-
mensamt ansvar för att de nationella målen för skolan
uppnås och att en likvärdig utbildning erbjuds alla
barn, ungdomar och vuxna. Det krävs många olika
insatser för att säkra och utveckla kvaliteten i utbild-
ningen, som kan bidra till att en likvärdig utbildning
upprätthålls över hela landet. Viktiga insatser är bl.a.
att kursplaner och betygskriterier utvecklas till tydliga
hjälpmedel för undervisningen, lärarnas utbildning
och kompetensutveckling samt ett nationellt prov-
system med hög kvalitet och stor acceptans bland
lärare och elever.
I årets lägesbedömning lyfte Statens skolverk åter
fram den ökande stressen bland barn, elever och vux-
na som ett allvarligt och växande problem i skolan.
För eleverna är denna stress särskilt knuten till betyg,
prestationskrav och en arbetstakt som de stundtals
upplever som alltför uppskruvad. I Skolverkets se-
naste attitydundersökning konstaterades att stressen
har ökat betydligt både i grundskolan och i gymnasie-
skolan sedan 1997 då en liknande undersökning gjor-
des. Ett skäl till den ökade stressen är det ökande
antalet prov. Därför är det viktigt att läraren vid be-
tygssättningen tar hänsyn till all tillgänglig informa-
tion om elevens kunskaper i förhållande till kraven i
den aktuella kursplanen - inte bara provresultaten.
Skolverket har sedan 1994 ett regeringsuppdrag
att tillhandahålla instrument för kunskapsbedömning i
grundskolan och i gymnasial utbildning. Uppdraget
förnyades och utvidgades den 23 september 1999. Ett
viktigt stöd för betygssättningen är de nationella prov
som Skolverket har regeringens uppdrag att utforma
och distribuera till skolorna. I både grundskoleför-
ordningen och gymnasieförordningen föreskrivs att
läraren ska använda de nationella proven. Ett huvud-
syfte med de nationella proven är att de genom sin
betygskalibrerande funktion ska ge förutsättningar för
att bedömningsgrunderna ska bli så enhetliga som
möjligt i landet.
Det är avgörande för betygens trovärdighet och
systemets legitimitet att betygssystemet grundar sig
på en likvärdig bedömning. I utbildningsinspektörer-
nas rapport framgår att det finns brister i skolornas
arbete när det gäller en rättvis och likvärdig bedöm-
ning. Detta är självklart inte tillfredsställande. Rege-
ringen har av bl.a. detta skäl i budgetpropositionen
för 2002 bedömt att det behövs kompetensutveckling
för lärare i gymnasieskolan om kunskapsbedömning
och betygssättning. Regeringen kommer inom kort att
ge Skolverket i uppdrag att förbereda för en sådan
utvecklingsinsats. Jag kommer i uppdraget till Skol-
verket att understryka att de nationella proven ska
behålla sin betygsstödjande roll. Därför tycker jag att
betygsgränserna i de nationella proven bör finnas
kvar.


Herr talman! Jag ska be att få tacka skolministern
för svaret. Den direkta anledningen till min interpel-
lation var att jag blev mycket förbluffad när jag läste
att Skolverket beslutat att avskaffa betygen på de
nationella proven. Det skulle göra betygen mer orätt-
visa, och det skulle minska elevernas rättssäkerhet.
Därför tycker jag naturligtvis nu att det är positivt att
skolministern säger att hon tycker att
"betygsgränserna i de nationella proven bör finnas
kvar".
Samtidigt är det förvirrande och oklart med alla
olika uttalanden om betyg och utvärdering i skolan.
Skolverkets generaldirektör har meddelat att beslutet
att avskaffa betygsgränserna på proven fortfarande
står fast.
Jag har aldrig riktigt förstått den socialdemokra-
tiska inställningen till betyg och utvärdering. Det
verkar på något sätt som om rädslan för betyg har gått
som en röd tråd genom socialdemokratisk skolpolitik.
Länge var en betygsfri grundskola partiets officiella
ståndpunkt. Under många år envisades man t.ex. med
att försvara att de nationella proven inte behövde
göras på samma dag. Den absurda ordningen innebar
att färdiga resultat fanns ute på nätet för alla som
gjorde provet efter första dagen. För några år sedan
ändrades detta.
Sedan har en massa svävande diskussioner om
betygen förts. Skolverket har t.ex. föreslagit att god-
käntkraven i basämnena ska avskaffas när det gäller
att komma in på gymnasiet. Den socialdemokratiska
partikongressen, som väl har stort inflytande över
regeringens skolpolitik, har slagit fast att grundskole-
betygen ska avskaffas som urvalsinstrument vid in-
tagning till gymnasieskolan. Ideligen pratar faktiskt
socialdemokratiska politiker och representanter för
regeringens myndighet om hur stressande godkänt-
kraven i skolan är.
Samtidigt glömmer alla dessa betygsmotståndare
vilket svek det är att släppa elever genom skolan utan
att ge dem deras rätt till kunskap och vilket svek det
är att en elev först långt upp i gymnasieskolan ska
förstå att hon eller han inte har en chans att hänga
med.
Sammanfattningsvis, herr talman, är jag väldigt
osäker på vart regeringen egentligen är på väg när det
gäller betyg och utvärdering i skolan.
Vid ett tillfälle efter Skolverkets beslut om att av-
skaffa betygsgränserna på proven har skolministern
uttalat att hon vill ha en samsyn när det gäller de
nationella proven. Men jag förstår inte hur en samsyn
kan vara möjlig mellan två så skilda synsätt som för
eller mot betygsgränser på proven.
Det är som sagt positivt att skolministern säger att
hon tycker att betygsgränserna bör finnas kvar - för
att använda hennes egna ord. Frågan är bara vad detta
egentligen innebär. Regeringens myndighet för sko-
lan föreslår att betygsgränserna ska avskaffas.
Därför vill jag nu ställa en tydlig fråga. Kommer
betygsgränserna att vara kvar på de nationella proven
om skolministern får fortsätta att bestämma, eller är
det bara något som skolminister Wärnersson tycker?
Ett klart svar skulle göra att i varje fall ett stort frå-
getecken rätades ut.


Herr talman! Betygens vara eller inte vara har vi
diskuterat många gånger i den här salen. Den tydliga
skiljelinjen brukar vara att vi på den borgerliga sidan
vill ha betyg oftare i fler steg och tidigare ned i års-
kurserna och inte, som i dag, med start i årskurs 8.
Vi är dock överens om några saker. Vi är numera
överens om att vi ska ha mål- och kunskapsrelaterade
betyg som mäter elevernas kunskaper och att det inte
ska vara så att det i en klass delas det ut två 5:or, fyra
4:or, tretton 3:or osv. eller motsvarande med de nya
betygen MVG och VG osv. Det är bra.
Betygen är oerhört viktiga. De kanske har blivit
ännu viktigare de senaste åren. Det beror naturligtvis
på att för många grundskoleelever ger betygen i års-
kurs 9 en möjlighet att komma in på den gymnasieut-
bildning de vill komma in på. För gymnasieelever ger
betygen en möjlighet att komma in på den högskole-
utbildning de vill komma in på.
Tyvärr är det så att de dåliga centralistiska antag-
ningssystemen när det gäller högre utbildning har
gjort det oerhört viktigt om man har ett VG eller ett
MVG. Det kan faktiskt vara ett enda sådant betyg
som avgör om man kan komma in på sin drömutbild-
ning eller inte.
I den här situationen blir det först och främst vik-
tigt att ändra på antagningssystemet. Men det är inte
det vi diskuterar här. Här diskuterar vi hur vi ser till
att en flicka långt uppe i norr och en pojke mitt i
Stockholm med exakt lika stora kunskaper inom ett
visst område får samma betyg.
För detta finns flera instrument som ger lärarna
möjlighet att sätta rättvisa betyg och som ger eleverna
möjlighet att bli rättvist bedömda. Ibland blandar vi
ihop dessa två saker. Men några av instrumenten är
dels de nationella proven, dels betygskriterierna och
dels det vi har diskuterat allra mest de senaste veck-
orna, nämligen betygsgränserna på de nationella
proven.
I ett system där unga människors livsval avgörs på
ett VG eller ett MVG är det oerhört viktigt att de
nationella proven är så specifika att de ger både lärare
och elever så goda möjligheter som det bara går att
sätta rätt betyg. Det blir till slut viktigt att veta att 25
poäng ned till 20 ½ på provet är lika med MVG,
medan 20 till 15 är lika med VG osv. Det ger just
lärarna ytterligare en pusselbit för att se till att de
betyg de sätter är så rättvisa som möjliga. Det ger
också eleverna god vägledning att veta att i ett ämne
har de ett starkt betyg och i ett annat ämne har de ett
betyg där det, om de pluggar lite extra sista året, är
möjligt att höja. Sammantaget behöver vi både krite-
rier, betygsgränser och nationella prov.
Därför är det mycket glädjande att vi i dag har fått
ett bra och snabbt svar från skolministern. Det är
extra viktigt i en tid när vi ser bl.a. s-kongresser gå ut
med helt motsatta budskap.


Herr talman! Jag ska först bemöta Ulf Nilsson.
Han säger att det finns en rädsla för betyg. Jag skulle
inte vilja uttrycka det på det sättet. Det som finns hos
oss socialdemokrater är en omsorg om att betyg ska
bli satta på rätt sätt. Det är oerhört viktigt. Per Bill
underströk i sitt inlägg att vi måste se till att vi får en
rättvisa och att vi får en nationell likvärdighet i be-
dömningen av våra elever.
Att säga att stressen i skolan bara är prat tycker
jag är allvarligt. Jag tar alla de rapporter, uppföljning-
ar och utvärderingar som jag får från Skolverket och
andra på högsta allvar. Vissa av rapporterna har visat
att våra elever inte har nått de mål vi har satt upp. Vi
har många gånger i denna kammare diskuterat hur vi
verkligen ska se till att alla elever når dem. Samtidigt
har flera rapporter visat på att stressen har ökat i sko-
lan, såväl bland lärarna som bland eleverna. Man har
hänvisat till betygen. Det måste vi ta på precis lika
stort allvar som vi tar att eleverna inte har nått de mål
vi har satt upp. Då får vi fundera över hur vi ska få en
bättre situation för alla som är verksamma i skolan.
Det ska inte nonchaleras när någon säger att han eller
hon känner sig stressad.
Proven är en viktig del i att just hitta en likvärdig-
het när vi i dag arbetar på det fria sätt vi gör med
kursplaner, med uppsatta mål och med betygskriteri-
er. Ändå understryker vi att utvecklingen för den
enskilde verkligen ska vara individuell och gå i vars
och ens egen takt. Det ska vara ordentliga avrapporte-
ringar och bekräftelser på var man befinner sig mot
de nationellt uppsatta målen.
Därför fick Skolverket 1994 i uppdrag att utveckla
ett nationellt provsystem. Men den 23 maj 1999, när
jag själv var skolminister, fick de ytterligare ett upp-
drag, nämligen att utveckla diagnostiskt material,
ämnesprov, kursprov samt en provbank i det offentli-
ga skolväsendet.
I provbanken ska finnas instrument, uppgifter och
prov för bedömning av kunskaper. På sikt ska det ske
i ett flertal ämnen. I dag finns det diagnostiska prov
för grundskolan i svenska i årskurserna 2 och 7, i
engelska i årskurs 7 och matematik i årskurserna 2
och 7. Utvecklingen av provbanken ska fortsätta att
inriktas mot att ge exempel på hur inlärning av kun-
skaper kan analyseras och därigenom ge stöd till
lärare för att bedöma måluppfyllelse i förhållande till
kursplanerna.
Vi utvecklar nu motsvarande inom gymnasiesko-
lan. Här har vi i dag nationellt fastställda prov i
svenska, svenska som andraspråk, engelska och ma-
tematik. Sedan 1996 finns det en provbank med lik-
nande prov i franska och tyska.
Vi har utvecklat ganska många prov när man ser
ett fåtal år tillbaka. Det är för att hitta likvärdigheten,
dvs. proven ska bli ett stöd för såväl läraren, hela
skolan som för den enskilde eleven.
I fråga om provens utformning har vi också sagt
att de ska vara en naturlig del i utbildningen. Syftet är
att bedöma kunskaper som stöd i inlärningsprocessen,
analysera elevens kunskap och kompetens i förhål-
lande till målen, individuellt eller kollektivt. Sett över
en längre tid ska det vara flera mått på utbildningens
kvalitet och på skolans, lärarnas och elevernas pres-
tationer. Proven ska i sin utformning vara så tydliga
att det framgår att de omfattar bara vissa kursmål och
att de därför utgör en del av underlaget för betygs-
sättningen av en viss kurs.


Herr talman! Skolministern höll inte med mig om
att hon själv och socialdemokraterna har varit rädda
för betyg. Vi har haft en rad diskussioner här huruvi-
da man ska erbjuda föräldrarna skriftliga omdömen
om hur det går för eleverna i grundskolan. Det har
överlämnats ett förslag till Gymnasiekommittén om
att ta bort kravet om att vara godkänd för att komma
in på gymnasieskolan. Vi har hört regeringen säga nej
till förslag om att göra de nationella proven obligato-
riska i tidigare årskurser än årskurs 8, osv. Nog finns
det ett mönster där man hela tiden är snubblande nära
att säga att tyvärr uppnår alltför många elever inte
målen, att målen ska ändras eller inte utvärderas.
Jag vill också understryka, precis som jag sade
förra gången, att jag tycker att det besked som skol-
ministern har gett i dag är positivt. Jag skulle ändå
vilja höra ett tydligt svar på den fråga jag ställde i
förra inlägget: Innebär nu detta att betygsgränserna
kommer att vara kvar på de nationella proven, efter-
som vi trots allt har en statlig myndighet som i dag
föreslår någonting annat?
Däremot antydde skolministern att jag på något
sätt skulle ha undervärderat upplevelsen av stress
bland eleverna i skolan. Det sade jag ingenting om i
mitt anförande, och det gör jag verkligen inte heller.
Men vad jag tycker är väldigt viktigt att framhålla är
att den stress och irritation en elev kan känna när han
får reda på att han inte har uppnått målen ska vägas
mot den stress och den olycka en elev känner när han
först senare, i 15-, 16- eller 17-årsåldern, upplever
och förstår att han inte hänger med i skolan och har
massor att ta igen. Det är naturligtvis inte alltid så
roligt att få reda på att man inte har nått upp till kun-
skapsmålen, men det är ännu mindre roligt och ännu
mera tragiskt att få reda på det alldeles för sent.
Herr talman! Det är, som sagt var, viktigt att
komma ihåg att vårt nya betygssystem, som vi nu har
haft några år, inte handlar om att rangordna eleverna i
första hand. Det gjordes i det gamla betygssystemet,
där just en viss procent av Sveriges elever skulle ha
ett visst betyg. I det nya betygssystemet kan egentli-
gen hur många som helst få det lägsta eller det högsta
betyget. Det ska mäta uppnådda kunskapsmål. När
man hör debatten ute i landet verkar det ibland som
om många betygsmotståndare inte riktigt har fattat att
vi har fått ett annat betygssystem.
Betygen i skolan är viktiga av många olika skäl.
Det är för att eleverna ska få det stöd och den hjälp de
har rätt till. Sorgligt nog tyder många av avhoppen
och misslyckandena i gymnasieskolan på att alltför
många har skickats vidare från grundskolan utan att
ha fått det stöd som de är berättigade till.
Betyg är en viktig del i den här utvärderingen av
skolan, av eleverna och av lärarna. Betygen ska na-
turligtvis inte bara sättas på grundval av ett enskilt
prov. Där vill jag för säkerhets skull säga att jag är
övertygad om att skolministern och jag, och alla and-
ra, är helt överens om att inga betyg ska sättas på ett
enskilt nationellt prov. En elev kan alltid misslyckas
på ett enstaka prov. Men det är en oerhörd hjälp för
läraren att kunna ha en allmän uppfattning om hur
nivån i t.ex. ämnet svenska ska vara, att ha en ty-
puppsats för att kunna jämföra hur man ska skriva
som helhet om man ska klara godkäntgränsen. Men
det finns också en massa andra saker att väga in.
Betygs- och utvärderingsdebatten är lite förvirrad,
även om skolministern i dag har gett ett besked i en
riktning som jag uppskattar. Jag hoppas att den kom-
mer att klarna framöver.


Herr talman! En bra skola ger eleverna möjlighet
att sätta fokus på kunskap. Under gymnasiet eller
högstadiet ska man skaffa sig så mycket kunskap som
möjligt, för att kunna gå vidare till nästa utbildning
och där skaffa sig ännu mera kunskap, för att sedan
kunna förverkliga sitt livsprojekt. Ibland vet vi att
betygen hindrar detta. Det blir så viktigt att just få
MVG eller VG att man medvetet väljer bort tyska,
franska eller någonting annat svårt och väljer någon-
ting lättare. Ett vanligt exempel har varit "kul mat-
lagning". Jag är själv mycket intresserad av matlag-
ning, så jag ser absolut inget ont i just det. Men det är
ändå ett problem att många elever av taktiska skäl
tvingas välja vad de upplever som enklare kurser, för
att kunna lägga sin kraft på de kurser där de verkligen
måste få bättre betyg.
Det här ger naturligtvis också en stress. Förr eller
senare måste man ta igen den kunskap som man inte
skaffade sig därför att man trodde att man skulle få
bättre betyg om man gjorde någonting annat. Jag tror
att det här är en del av stressen. Jag tror också att den
riktigt stora delen av stressen har att göra med att
betygen betyder så mycket. Det är en väldig skillnad
att komma in på läkarlinjen i Uppsala eller Stockholm
mot att få åka långt söderut eller norrut för att läsa
samma utbildning. Många har inte det valet, utan
alternativet är att plugga på komvux och försöka få
upp betygen eller att läsa någonting helt annat någon
annanstans. Då är det lätt att förstå att stressen blir
stor.
Jag tror att det allra viktigaste vi kan göra ligger
utanför den här debatten. Det handlar om att hitta ett
antagningssystem för högre utbildning och ett antag-
ningssystem för gymnasieskolan som gör att betygen
inte är det enda instrumentet för ens framtid. Det
återkommer jag gärna till senare.
Det som fascinerar mig i den här debatten när jag
försöker läsa alla detaljer och förstå alltihop, är in-
trycket att Skolverket oroar sig för att lärarna inte
pratar tillräckligt mycket om betygskriterier och inte
har en ordentlig diskussion med varandra innan de
sätter betyg på sina klasser. Då har de kommit på den
fiffiga åtgärden att ta bort betygsgränserna i de natio-
nella proven, och därmed tycks de tro att lärarna ska
tvingas diskutera mer med varandra. Det är för mig
en logik som är väldigt svår att förstå.
Jag tror precis tvärtom, att ju fler olika verktyg
man kan få för att betygen ska bli så rättvisa som
möjligt, desto större chans har både lärare och elever
att känna att betygen blev rätt.
Därför vore det väldigt bra om vi här i dag, precis
som Ulf Nilsson har sagt, kunde vara väldigt tydliga i
fråga om att vi snarare behöver fler än färre instru-
ment för att säkerställa rättvisan, rättssäkerheten, för
elever och för lärare. Jag är helt övertygad om att
lärarna är minst lika intresserade av att kunna sätta
säkra, riktiga betyg som eleverna är av att få dem.


Herr talman! En sak kan man konstatera i dag,
och det är att lärare inte har fått tillräckligt med tid att
sätta sig in i det nuvarande betygssystemet. De upp-
följningar och utvärderingar som vi har gjort på olika
sätt är entydiga. Det är också någonting som vi som
politiker verkligen ska dra lärdom av, att när vi inför
en ny läroplan eller ett nytt betygssystem räcker det
inte att ha några dagars introduktion av detta, utan det
måste ständigt återkomma och följas upp.
Det är därför som vi i budgeten nu har aviserat att
vi ska ha en bred kompetensutveckling runt nationella
prov och betygssättandet. Upplägget och hur det ska
utformas ska inte ses som en kritik mot lärarkåren,
utan som ett stöd och en hjälp. De ska inte lastas för
att de inte fick möjlighet att verkligen sätta sig in i
hur nuvarande system ska fungera.
Det är därför som jag har bjudit in representanter
för lärarorganisationerna och Skolverket till ett samtal
denna vecka, med upplägget hur den här utbildningen
ska se ut. Riksdagen har ännu inte beslutat om den
utan kommer att göra det först i december när bud-
geten tas. Men jag hoppas att vi ska vara överens om
detta, och därför vill jag redan nu börja förbereda det
så att vi så tidigt som möjligt kan sätta i gång proces-
sen. Den är oerhört viktig. Precis som både Per Bill
och Ulf Nilsson har understrukit, måste det finnas
olika delar när man gör den totala bedömningen av
hur en elev har nått de olika målen.
Jag kommer alltså att ha detta samtal. Vi kommer
givetvis också att diskutera det som Skolverket nu har
gått ut med, att inte ha betyg på de nationella proven.
Det samtalet är alltså första steget. Men jag vill redan
nu framhålla att jag är beredd att i ett nytt uppdrag till
Skolverket förtydliga provens roll för en likvärdig
betygssättning. Det har inte funnits något sådant upp-
drag tidigare, och det kanske är de ni har efterlyst, att
det har varit otydligt. Detta har varit ett uppdrag som
har legat helt och hållet på Skolverket. Det har inte
heller skett några förändringar jämfört med tidigare
system, utan så här har det varit.
När man tittar på de olika metoderna är det viktigt
att det finns andra komponenter, som utvecklings-
samtalen, den individuella planeringen och åt-
gärdsprogrammen. Man bör så tidigt som möjligt,
redan när eleverna är i de lägre årskurserna, ge en
ordentlig bekräftelse på var de befinner sig.
I det förslag som jag har lämnat till riksdagen om
det vi kallar för elevhälsa finns också tankar om och
bedömningar av den individuella planeringen för
varje elev. Där tar jag också upp vilken status olika
betyg eller dokument ska ha i förlängningen.
Om man utvecklar den skriftliga dokumentationen
är det också viktigt att klargöra om det är en offentlig
handling eller ett arbetsmaterial mellan två parter. Ni
båda har tydligt beskrivit att nuvarande betygssystem
inte handlar om att jämföra med andra. Betygen är ett
verktyg som eleven använder enbart i förhållande till
sig själv för att undersöka om han eller hon når må-
len.
I förslaget som vi har lämnat till riksdagen har jag
också fört fram tankar på en utredning om sekretess-
frågorna när det gäller denna typ av dokument. Jag
anser att det är oerhört viktigt att få detta klarlagt. Det
kan många gånger vara svårt att få en verkligt ärlig
bild när det gäller mindre barn. Det kan finnas ett
felaktigt hänsynstagande. Man vill kanske helt enkelt
inte berätta att eleven inte har lyckats. Vet man vilken
status detta dokument har är det också mycket större
möjlighet att få en tydlighet.
Jag hoppas att riksdagen ska ställa sig positiv till
förslaget när det så småningom behandlas.


Herr talman! Naturligtvis är betygen ett verktyg
som eleven använder i förhållande till sig själv, som
skolministern uttryckte det. Men man får inte heller
glömma att betygen också i allra högsta grad är en
utvärdering av skolan och av lärarens arbete. Där har
de också en viktig roll.
Det är bra att skolministern nu säger att lärarna
ska få mera stöd i betygssättningen, för det har man
verkligen väntat på ute på skolorna.
Egentligen är det kanske fel att debatten har denna
rubrik, för diskussionen borde inte handla om huruvi-
da vi ska försämra ett system eller inte. Den borde
handla om hur vi ska göra det bättre. Därför vore det
väldigt bra om det konstiga beslutet att ta bort be-
tygsgränserna på nationella prov försvinner. Jag väl-
jer att tolka skolministerns svar på det sättet. Men
fortfarande känns det som sagt förvirrande, eftersom
det finns ett beslut från den högsta skolmyndigheten
om att man ska försämra möjligheten att sätta likvär-
diga betyg.
Debatten i dag har handlat om att inte försämra
utvärderingen, men egentligen borde den handla om
att förbättra och utveckla utvärderingen och stärka
elevernas rättssäkerhet genom att säkra rättvis och
likvärdig betygssättning.
Min interpellation handlade faktiskt inte bara om
de nationella proven. Jag ställe frågan vilka åtgärder
ministern ämnar vidta för att få rättvis betygssättning.
Ministern har varit inne på en del av detta.
Jag menar att det behövs en rad åtgärder. Förutom
det självklara att lärarna ute på skolorna ska diskutera
betygssättningen behövs det fler nationella prov i fler
ämnen, översyn av betygskriterierna så att de blir mer
begripliga, tydligare information om betygssystemet
och stöd till lärarna.
Jag ber en gång till, inför sista inlägget, ministern
att ännu tydligare klargöra vilka nya åtgärder skolmi-
nistern funderar på att föreslå för att vi ska få ett ännu
mer rättvist betygssystem. Det är den riktigt intres-
santa frågan, om vi nu kan lämna det märkliga
stickspåret med de nationella proven bakom oss.


Herr talman! Jag tror att det har varit en bra debatt
för landets elever och för landets lärare. Den sista
månaden har det gått ganska mycket hit och dit. Det
började redan i somras med Skolverket, som sade att
man skulle ta bort betygsgränserna för de nationella
proven.
Det gick en tid, och så sade man från Stockholms
stad: I så fall inför vi sådana. Vi tillsätter en grupp
som gör detta. Vi ser till att alla våra skolor och alla
skolor i landet som vill kan använda sig av våra be-
tygsgränser.
Så gick det några dagar, och sedan sade skolmi-
nistern att de nationella provens betygsstödjande
funktion är nödvändig.
Det gick ytterligare några dagar, och så var det
socialdemokratisk partikongress. Där sade man att
man skulle avskaffa betygen i grundskolan eller åt-
minstone, om jag förstod det rätt, ta bort dem som
urvalsinstrument. Som sådant hade de spelat ut sin
roll. Det är en liten skillnad mellan de två varianterna.
Det gick ytterligare några dagar, och sedan sade
statsministern att betygen behövdes.
Det går mycket hit och dit. Jag tror att denna de-
batt har varit bra på det sättet att vi har sett att det
verkar finnas en ganska stor samstämmighet mellan
åtminstone Moderaterna, Folkpartiet och Socialde-
mokraterna. Vi behöver betygsgränser på de natio-
nella proven, och vi måste öka antalet instrument, så
att lärare och elever kan sätta respektive få så rätts-
säkra betyg som möjligt.


Herr talman! Ytterligare sätt att nå målen är att se
till att det finns mer personal och fler lärare och andra
som verkar i skolan. Det är oerhört viktigt att man når
varje elev. Vi ska fortsätta att ge lärare en bra kom-
petensutveckling på en lång rad områden. Vi ska
utveckla våra centrum i t.ex. matematik och fysik och
kemi och gynna både forskningen och kompetensut-
vecklingen för lärarna. Vi ska öka elevinflytandet, så
att det blir en glädje att nå målen. Det är kanske det
viktigaste av allt: Kunskap ska vara en glädje. Man
läser för sin egen skull. Man läser inte för betyget
eller för att tillfredsställa läraren, utan för att man
själv vill utvecklas som människa.
Jag vill göra ett klarläggande gällande den social-
demokratiska kongressen. Vi vill ta bort betygen just
som urvalsinstrument. Det är bra att Per Bill noterar
att betygen har två ben. Betygen fungerar dels som
urvalsinstrument, dels som en tydlig bekräftelse på att
man har nått de kunskapsmål som är uppsatta.
År 1990 fattade riksdagen beslut i enlighet med
propositionen Växa med kunskap. Där fastställdes att
elevernas förstahandsval inför gymnasiet så långt som
möjligt skulle tillgodoses. Nu är vi på väg att nå detta
mål. I många kommuner kan man i dag komma in på
sitt förstahandsval. I det perspektivet kommer betyget
inte att behövas som ett urvalsinstrument, för man
kommer in på det program som man är intresserad av.
Den socialdemokratiska kongressen har däremot
aldrig sagt att man inte behöver en ordentlig bekräf-
telse på vilka kunskaper man har. Men år 2010 kom-
mer kanske alla in på sitt förstahandsval, och då är
betygen inte längre aktuella som urvalsinstrument.
Det viktiga är att vi ser till att det blir en tydlig be-
kräftelse.

