lärarbehörighet och lärartäthet

Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att dels öka antalet behöriga lärare, dels öka lärartätheten i svenska skolor. Låt mig inledningsvis betona att utbildade, kunniga och engagerade lärare är en förutsättning för en bra undervisning och verksamhet i skolan och för att utbildningsmålen ska kunna förverkligas. Lärarnas insatser är avgörande för kvaliteten i skolan och för skolans utveckling. Svensk skola når i många avseenden mycket långt och är ett internationellt föredöme. Den generella prestationsnivån är hög, och spridningen mellan elevers resultat är relativt begränsad. Jämfört med regeringens och riksdagens höga målsättningar om att alla elever ska ges en god utbildning finns dock brister. Den viktigaste faktorn för att förbättra resultaten är lärarkompetensen. Vi behöver därför öka andelen behöriga lärare. Det är viktigt att påpeka att det stora flertalet så kallade obehöriga lärare i Sverige har både många akademiska poäng och tidigare erfarenhet inom läraryrket. År 2001 hade 70 % av de obehöriga lärarna i gymnasieskolan en högskoleutbildning, varav hälften hade en examen med minst 120 poäng. Men självklart är det viktigt att kvalificerade lärare har full behörighet. Det ligger i både kommuners och enskilda lärares intresse att se till att de lärare som saknar föreskriven utbildning kompletterar sin utbildning för att bli behöriga. Regeringen har under senare år kraftigt ökat examinationsmålen för lärarutbildningarna, framför allt för lärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4-9 och gymnasielärare. Den nya lärarutbildningen är populär. Intresset för läraryrket ökar tydligt. Antalet antagna ökade med nära 50 % mellan åren 1999 och 2002, från 10 600 till 15 300 personer. Antalet sökande ökade mellan åren 2002 och 2003 med 6 %. Senaste tillgängliga statistik visar att jämfört med föregående vårtermin har antalet förstahandssökande inför vårterminen 2004 ökat med 19 %. Inte bara målen för antalet examina har ökat utan även det faktiska antalet examina. År 2002 låg antalet lärarexamina 10 % högre än under 2000 och 2001. Examensmål för lärarutbildningen har fastställts för perioden 2001-2004. Efter halva den perioden hade nära 50 % av målen uppnåtts. Under senare år har även andra insatser gjorts för att öka tillgången på utbildade lärare. Ett exempel är SÄL-utbildningarna, som särskilt vänder sig till lärare som är obehöriga eller önskar vidga sin kompetens. SÄL beräknas ge 4 000 nya behöriga lärare fram till 2006. Frågan om lärartätheten är i första hand en kommunal fråga. Under början av 1990-talet minskade resurserna till skolan, varvid antalet lärare och övriga anställda minskade. Detta innebar en ökad arbetsbelastning för skolans personal och svårigheter att nå målen i undervisningen. I syfte att öka personaltätheten föreslog regeringen i budgetpropositionen 2001 att ett riktat statsbidrag skulle tillföras skolsektorn. Totalt beräknas 15 000 nya lärare och andra specialister kunna anställas. Bidraget är frivilligt för kommunerna att ansöka om, och det är kommunerna och skolorna som avgör vilken personal som behövs för att på bästa sätt öka måluppfyllelsen. Detta stöd, tillsammans med andra åtgärder för att förbättra kommunernas ekonomi, har bidragit till att antalet lärare åter ökar i skolan. Under perioden 2000/01-2002/03 har totalt 8 500 heltidstjänster - lärare och andra specialister - tillkommit. Av dessa finansierades ca 5 500 heltidstjänster av det särskilda statsbidraget.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation. Men det finns skäl att ta frågorna på betydligt större allvar än vad Thomas Östros gör. För att uppnå bra studieresultat i skolan spelar läraren en central roll. Välutbildade lärare är A och O och den enskilt mest avgörande faktorn för att eleverna ska lyckas i skolan. Det är lärarna som förmedlar och levandegör kunskap, som vägleder i kunskap och i förmågan att söka, värdera och använda kunskap. Ett annat ord för lärare är pedagoger. Ordet pedagog betyder i sin mest grundläggande mening att leda till källan - en vacker och sann beskrivning av lärarens uppgift, att leda till källor av kunskap, erfarenhet och visdom. Få yrken har sådan betydelse för våra barns och ungdomars utveckling och välbefinnande. Men ändå ligger Sverige enligt en färsk studie från OECD sämst till när det gäller utbildade lärare i gymnasieskolan. Då duger det inte att gömma sig bakom uppgifter om formellt outbildade lärares kompetens. Thomas Östros och jag kan vara fullkomligt överens om att många personer utan lärarutbildning gör goda insatser i skolan. Men problemet kvarstår att så länge det inte finns en kvalitetsgaranti, en lärarlegitimation eller åtminstone en lärarexamen kan inte elever och föräldrar vara säkra på att den de möter i klassrummet uppfyller samhällets krav på en kompetent lärare. I Sverige saknar 25 % av de heltidsanställda och hela 50 % av de deltidsanställda gymnasielärarna behörighet. Sverige är faktiskt allra sämst bland de länder som OECD har undersökt. Inget annat land i undersökningen uppvisar sämre resultat. Danmark, Ungern, Italien, Korea, Mexiko, Portugal, Schweiz och de andra länderna ligger alla bättre till än Sverige. Till detta kan vi lägga den undersökning som kom förra veckan från Lärarförbundet där över 2 000 lärare tillfrågats om sin situation. Resultatet kan bara skrämma envar som vill att våra elever ska få en högkvalitativ och trygg skolgång. Resultatet visar att mer än var tredje lärare inte får kompetensutveckling, att nio av tio inte hinner reflektera över sitt arbete, att bara två av hundra hinner ägna någon nämnvärd del av arbetstiden åt utveckling och forskning, att bara två av hundra får tid att lotsa in nyutbildade lärare i yrket. I undersökningen svarar mer än varannan lärare att de får utföra uppgifter som andra lika gärna kunde göra. Det handlar om att diska, duka, laga mat, ekonomi, vikarieanskaffning, datateknik, städning och vaktmästeri, reparationer och tvätt. Bristen på utveckling och bristen på tid gör lärarna frustrerade. 29 % har ofta känt olust när de har gått till arbetet det senaste året. Klart är att dessa faktorer också spelar en väsentlig roll för lärarkårens höga andel långtidssjukskrivna. Herr talman! Allt detta drabbar till syvende och sist eleverna. När det inte finns tillräckligt med utbildade lärare och när lärarna saknar tid är det inte särskilt förvånande att var fjärde elev lämnar skolan utan godkända betyg. Ansvaret vilar tungt på skolpolitiken. Vad gör då ministern? Thomas Östros pratar, men så mycket mer än så blir det inte. Mina frågor kvarstår alltjämt obesvarade. Vilka konkreta åtgärder tänker ministern ta till för att öka andelen utbildade lärare? Vad gör han för att öka lärartätheten?

Herr talman! Jag vet inte om Torsten Lindström läste eller lyssnade på svaret på interpellationen. När det frågas om vilka konkreta åtgärder förutom höga ambitioner från talarstolen som ska vidtas är svaret tydligt. Jag tror att Torsten Lindström inte kan hitta någon period i svensk utbildningspolitisk historia där antalet studenter på lärarutbildningar ökat så kraftigt under några få år. Det är en ökning av antalet nybörjare med 50 % sedan slutet av 1990-talet. Det är en ökning som kommer att innebära att vi fortsätter att öka antalet examinerade lärare mycket kraftigt de kommande åren. Det är viktigt. Jag kan, liksom Torsten Lindström, känna en väldig frustration över att man inte förstod detta i början av 1990-talet. Varför ökade man inte lärarutbildningarnas omfattning då? De hade då blivit klara till slutet av 1990-talet och i dag varit erfarna lärare i bland annat gymnasieskolan. Att gråta över spilld mjölk hjälper inte mycket, men att handla och se till att expandera lärarutbildningarna i samband med att vi också kraftigt förändrat både kvaliteten, forskningskopplingen och attraktionskraften i lärarutbildningarna är att göra något reellt för att öka lärartätheten. Torsten Lindström refererade till en undersökning som talar om att lärarna tvättar i stället för att undervisa. Jag skulle bli djupt oroad om det skulle vara så att gymnasielärarna i matematik och naturvetenskap ägnade en stor del av sin tid åt tvätt, annat än på fritiden - där får säkert de som vi andra ägna mycket tid åt tvätt. Så är det inte. Den undersökningen refererar till ett problem som finns i förskolan. Det är naturligtvis problematiskt för välutbildad personal i förskolan. Men det handlar inte om gymnasieskolans problem att det ägnas för mycket tid till tvätt under arbetstid. Torsten Lindström är besviken över kompetensutvecklingen. Också jag har högre ambitioner där än vad vi når upp till i dag. Men notera att i den undersökning som Torsten Lindström refererar till kommer Sverige i topposition när det gäller kompetensutveckling. Det är en styrka att vi avsätter så pass stora resurser till kompetensutveckling, och där är vi ett ledande land inom OECD. Vi behöver fler behöriga lärare. Då behövs det fler i lärarutbildningarna. Där har vi nu en kraftig ökning, och det kommer att visa mycket goda resultat de kommande åren. Men vi behöver också erbjuda obehöriga lärare den typ av vidareutbildning som gör att de blir behöriga lärare, det vill säga att de får den kompetens de behöver för att kunna utföra ett ännu bättre arbete. Då är den särskilda lärarutbildningen vi nu arbetar med, med de 4 000 som deltar, ett gott sådant exempel, som vi också kan använda framöver när vi har fått högskolor som är beredda att validera deras tidigare kunskaper och erbjuda deltidsstudier för att göra det möjligt att bli behörig lärare. Där har vi mycket goda erfarenheter. Likaså har vi goda erfarenheter av att erbjuda andra yrkesgrupper möjligheten att komplettera för att bli behöriga lärare. När Ericsson har sagt upp mycket duktiga civilingenjörer har vi varit aktiva och har lyckats attrahera ett par hundra att välja lärarbanan. De utbildar sig nu till bland annat gymnasielärare inom oerhört viktiga tekniska områden. Också där kan vi fortsätta. Det som är märkligt är att Kristdemokraterna som vanligt i talarstolen har väldigt stora ord och en svansföring som skulle göra vem som helst avundsjuk om man vill ägna sig åt detta. Men som vanligt finns det inga konkreta insatser. Man föreslår 4 miljarder mindre på vårt utgiftsområde 16 än vad regeringen presterar. I stället för att ge pengarna till gymnasieskolan och grundskolan säger man till kommunerna att satsa dem på andra angelägna områden som till exempel äldreomsorgen. Hur blir det fler kompetenta lärare när ni inte satsar pengar på skolan? Hur blir det bättre skola när ni dessutom drar in hela utvecklingsanslaget till skolan i er budget?

Herr talman! Utbildningsministern låter det framstå som att allt är på rätt väg. Låt mig ge ett konkret exempel: Thomas Östros och jag kan vara överens om att enligt undersökningen från OECD satsar Sverige mycket pengar på kompetensutveckling, men problemet, herr talman, är att var tredje lärare inte säger sig få ta del av den kompetensutvecklingen. Då kan det inte vara så illa att man slår sig till ro och lägger armarna i kors, utan då gäller det att sätta in åtgärder så att medlen kommer till dem som ska ha del av dem. En nyckelfråga är tiden. Vi har under ett antal år - egentligen ända sedan Thomas Östros företrädare på skolministerposten hette Göran Persson - kunnat se en utveckling där läraryrket har reglerats och förminskats, där den professionella friheten har beskurits. Frågan är om det inte vore läge, herr talman, att bryta den här trenden, att låta lärarna få ta del av större professionell frihet, att låta den kreativa friheten blomma, så att lärare i nästa undersökning kan säga att de har fått mer tid till det de egentligen ska göra, sitt pedagogiska arbete, till utveckling och till att bedriva det som de är utbildade för och vill göra. I så fall, herr talman, tror nämligen jag att fler lärare skulle välja att stanna i yrket, i stället för att som i dag söka sig till andra yrken, till andra branscher och till andra arbetsgivare. Det här hänger också intimt ihop med status. Det hjälper inte, herr talman, om utbildningsministern pratar om volymer i lärarutbildningen, som han blåser upp, om inte lärarna efter lärarutbildningen väljer att stanna i yrket. Där har vi ett grundproblem. För att höja läraryrkets status krävs inte bara tid och professionell frihet, utan det krävs ett helt batteri av åtgärder för att fler ska välja att stanna och på så sätt kvalitetssäkra skolan. Det handlar också ytterst om elevernas rättigheter, att eleverna ska kunna känna att den lärare de möter i skolan är kvalificerad och kvalitetssäkrad, både i det pedagogiska arbetet och i den betygssättning som förekommer, som ju är en myndighetsutövning. Vi kristdemokrater har ett helt paket av åtgärder, och utbildningsministern får gärna ta del av det och låna ett och annat förslag så att det blir någonting gjort. Det handlar om att inrätta en legitimation för lärare, så att läraryrket blir ordentligt kvalitetssäkrat utbildningsmässigt, yrkesetiskt och professionellt. Det handlar om att öka möjligheterna för lärare att ägna sig åt undervisning. Det handlar om att ge lärare bättre möjligheter att forska på hel- eller deltid. Det handlar om att tillföra mer elevvårdande personal i skolan för att minska stressen. Det handlar om att garantera nya lärare att få mentorer i skolan. Det handlar om att stimulera fler vägar in i läraryrket, så att fler väljer att bli lärare och fler väljer att stanna kvar i skolan, så att våra barn och ungdomar får den högkvalitativa undervisning och den trygga skolmiljö som de har rätt till. Allt detta, herr talman, får utbildningsministern väldigt gärna ta till sig, i stället för att bara tala om stora fluffiga visioner och pengar, som han är så bra på. Herr talman! När det gäller pengar har Thomas Östros och jag diskuterat det så många gånger att han mycket väl vet att vi kristdemokrater satsar mycket mer pengar på välfärden än vad den socialdemokratiska regeringen gör.

Herr talman! Ett paket har ni, säger Torsten Lindström. Jag skulle vilja kalla det en ballong, ett slags spärrballong, som alltmer lättar från verklighetens grå budgetvardag. Så är det med kristdemokratisk skolpolitik. Det som Torsten Lindström beskriver här i talarstolen kan också kompletteras med det som står på Kristdemokraternas hemsida: rader av löften, rader av väldigt konkreta insatser, men 4 miljarder kronor mindre på utgiftsområdet. Hur går det ihop? Ja, det går inte ihop. Det är uppblåst, högtravande och tomt. Ta till exempel konkret anslaget 25:3 i budgeten, som handlar bland annat om rektorsutbildningar och lärarutvecklingsprojekt, vidareutbildning. Ni tar i princip hela det anslaget, och använder till något annat, gissar jag. Det finns väldigt lite konkret att hämta om man ska ha något slags koppling till verkligheten. Jag tror att en av de viktigaste insatser som vi kan göra är att fortsätta att stärka just lärarutbildningen. Vi ser ett ökat intresse. Vi har väldigt många fler sökande. Vi ser väldigt många fler förstahandssökande. Det är de första tecknen på att läraryrket blir alltmer attraktivt. Det är naturligtvis också kopplat till att vi har sett starka reallönelyft för lärarna de senaste åren. Inte minst ingångslönerna har stigit kraftigt i en stor del av landet. Det ska vi ta tag i genom att fortsätta att utveckla forskning kopplad till lärarutbildningen, se till att fler får möjlighet till forskarutbildning, se till att fler ute i skolorna också har den bakgrunden, för att på så vis komma i gång med en kvalitetsutveckling som stärker läraryrkets attraktivitet men också och framför allt stärker skolans kvalitet. Då är det en väldig fördel att 50 % fler nu studerar till lärare. Det är ett väldigt gott kvitto på att det inte är så illa som Torsten Lindström beskriver det. Jag tror inte att det är förhoppningar om att kd:s politik ska realiseras som gör att vi nu ser så många fler sökande till lärarutbildningen.

Herr talman! Det kan inte vara lätt att vara utbildningsminister när det inte är Torsten Lindström som beskriver verkligheten. Det behöver han inte göra - det är OECD som har gjort det. Det är de siffrorna som vi har framför oss. Det är Lärarförbundets undersökning som vi har framför oss. Det är de undersökningarna som Thomas Östros borde ta på större allvar. Han borde verkligen visa att han har tagit till sig dem och att han vill komma med konkreta åtgärder för att häva den utveckling som skolan varit i så länge och som har spätts på ordentligt under den tid som Thomas Östros varit skolminister. Det är inte heller lätt att få smäll på fingrarna, som Thomas Östros har fått av Riksdagens revisorer när det gäller regeringens så kallade satsningar på skolan. Vi vet från revisionsrapporterna att de ofta har ställt till med mer besvär än nytta. Det kanske är därför Thomas Östros förefaller lite irriterad på den punkten. Thomas Östros får gärna fortsätta att läsa på Kristdemokraternas hemsida. Om han läser tillräckligt länge lär han upptäcka att vi kristdemokrater satsar betydligt mer på välfärdssektorn än vad hans egen regering klarar av. Herr talman! Låt mig ställa frågan väldigt konkret, så att lyssnarna och läsarna av protokollet från denna debatt får konkreta svar någon gång av Thomas Östros. Enligt de undersökningar som jag har relaterat svarar hälften av de kvinnliga lärarna att de sällan eller aldrig hinner med jobbet inom arbetstiden, att nästan ingen tid blir över till skolans utvecklingsarbete och att de i stället för att jobba med sin lärarprofession får sköta andra uppgifter inom skolans ram. Vad säger Thomas Östros till de här lärarna? Vilka konkreta besked har han att komma med? Sedan kan Thomas Östros inte komma undan att detta är intimt förknippat med lärarnas status, med lärarnas professionaliseringsgrad. Det vore tacknämligt med lite fler initiativ. Varför inte införa en kvalitetsgaranti, en lärarlegitimation, så att var och en av oss vet att detta är en etiskt och professionellt korrekt utbildad lärare?

Herr talman! Vi har en bra lärarutbildning, och examen från en sådan lärarutbildning är den legitimation som vi menar att en lärare ska ha. Det är därför det är så viktigt att öka antalet lärare med lärarexamen, att få fler behöriga lärare. Därför är kopplingen till lärarutbildningen så viktig. Det stöd vi ger till kommunerna - ett riktat stöd för att anställa fler lärare - säger Torsten Lindström har orsakat mer besvär än nytta. Det har anställts 8 500 fler lärare sedan vi inledde det programmet för ett par år sedan. Det innebär att lärartätheten ökar i Sverige för första gången på mycket länge. Det innebär att de lärare som har funnits länge i skolan börjar upptäcka att det går att se en annan utveckling. Man kan få en bättre arbetssituation och fler kolleger som bidrar till att eleverna når målen i skolan. Allt det här hade vi varit utan om Torsten Lindströms politik hade gällt, för man satsar inte på skolan i den budget som man lägger fram. Man tar till och med undan de utvecklingsresurser som finns. Att skapa möjlighet för kommunerna att anställa lärare men att se till att bidra med nya lärare är centralt. Sedan får vi inte glömma att det i vår gymnasieskola, som den här debatten gäller, finns väldigt många yrkeslärare, som finns inom yrkesutbildningarna, som har mycket god erfarenhet från sitt yrke ute i arbetslivet under lång tid och som sedan har arbetat länge i vår gymnasieskola. Det är lärare som är ytterst kompetenta och mycket uppskattade. De bör erbjudas kompetensutveckling och vidareutbildning. Att påstå att de skulle vara inkompetenta är en allvarlig förseelse. Det är klart att dessa lärare bär upp mycket av vår yrkesutbildning. Ska man vara en god yrkeslärare behöver man också ha en god tid ute i yrkeslivet för att kunna bidra till att eleverna når målen på ett bra sätt.