Långa väntetider på myndighetsbeslut

Interpellationsdebatt 18 juni 2007

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Gunnar Andrén har frågat statsministern vilka åtgärder han avser att vidta dels för att medborgarna ska slippa vänta oskäligt lång tid på myndighetsbeslut, dels för att myndighetsansvaret vid oskäligt långa väntetider på myndighetsbeslut tydligt ska framgå. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Gunnar Andrén sätter fingret på mycket viktiga frågor. Precis som han säger är det för många myndighetsbeslut nödvändigt med en noggrann utredning, som kan behöva ta tid. Det är viktigt att inte tumma på rättssäkerheten. I många andra ärenden är det däremot möjligt för myndigheterna att fatta snabbare beslut, och medborgaren ska kunna förvänta sig tydlighet från myndighetens sida om hur lång tid handläggningen kan ta. I myndigheternas grundläggande serviceskyldighet ingår att avgöra ärenden så snabbt som möjligt med beaktande av rättssäkerhetens krav. Att inte dröjsmålen i myndigheternas ärendehandläggning är för stora är en del av Justitiekanslerns tillsyn över förvaltningen. Myndigheterna lämnar varje år till JK en förteckning över vilka ärenden som kommit in före den 1 juli föregående år men som inte hade avgjorts vid årets utgång. Också den tillsyn som utövas av JO avser bland annat myndigheternas handläggningstider. Frågor om god service och minskade ärendebalanser är även en naturlig del av regeringens styrning och uppföljning av myndigheterna. För några år sedan bedrevs en försöksverksamhet med serviceåtaganden på ett tjugotal myndigheter, där medborgarnas åsikter togs till vara i myndigheternas utvecklingsarbete. Nu arbetar bland annat Vägverket vidare med serviceåtaganden. Verket redovisar tydligt vilken service man som medborgare kan förvänta och hur långa handläggningstiderna är för olika sorters ärenden. Trots detta uppstår det, som Gunnar Andrén påpekar, ibland orimligt långa handläggningstider. För att åtgärda detta har regeringen tagit ett antal initiativ på olika områden. För det första vill regeringen vidareutveckla möjligheterna att genom IT-lösningar förkorta handläggningstider vid myndigheter. En stor del av myndigheternas ärendehantering är fortfarande pappersbaserad och sköts helt manuellt, även de delar som inte kräver professionell bedömning. Regeringen har därför gett Verket för förvaltningsutveckling, Verva, i uppdrag att samordna automatisering av viss ärendehantering hos myndigheter. Förutom bland annat högre kvalitet i hanteringen kan handläggningstiderna på det sättet förkortas avsevärt. Verva har analyserat processer på bland annat Läkemedelsverket. Där visade det sig att handläggningstiden för en ansökan om licens för ej godkänt läkemedel kan kortas från som mest 24 timmar till högst 30 minuter. Det visar på vilken potential som finns i att automatisera vissa processer. Inom domstolsväsendet har regeringen nyligen tagit initiativ för att förkorta handläggningstiderna. I de allra flesta fall lever domstolarnas handläggning upp till kraven på rättssäkerhet och effektivitet, men vissa mål och ärenden avgörs inte inom rimlig tid. I mars tillsatte regeringen en utredning som ska föreslå hur vi kan förbättra möjligheterna för den enskilde att påskynda handläggningen i domstol. Utredaren ska redovisa sina förslag i februari 2008. Även om den utredningen enbart berör domstolarna kan det ju finnas lärdomar därifrån som kan vara värda för regeringen att ta till sig och tillämpa även för den övriga förvaltningen. Det får aldrig råda några tvivel om att statsförvaltningen finns till för medborgarna, inte tvärtom. I det ingår att man av en myndighet ska få korrekta svar så snart som möjligt. Om handläggningen är tidskrävande bör man åtminstone få besked om när man kan få ett beslut. Regeringen kommer att göra satsningar för att stärka de statsanställdas kunskap om och förståelse för förvaltningens grundläggande värden, det så kallade offentliga etos. Som synes sker mycket inom de områden som Gunnar Andrén har uppmärksammat i sin interpellation. Precis som påpekas i interpellationen kan handläggningstider få stor betydelse för medborgare eller företag. Ju effektivare förvaltningen fungerar, desto större blir möjligheterna för ekonomisk utveckling. En modern och enkel förvaltning är i dag ett absolut krav för att hävda sig i den globala konkurrensen. Jag kommer därför att överväga om det finns skäl till ytterligare åtgärder utöver dem jag har nämnt.

Anf. 2 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman, statsrådet, ärade ledamöter av kammaren och åhörare! Jag tackar statsrådet för detta svar. Anledningen till att jag ställt interpellationen inte till förvaltningsministern utan till statsministern är att jag hade ett något mer ideologiskt perspektiv på denna fråga, nämligen vad medborgarna kan förvänta sig av olika myndigheter inte bara i staten utan också kommuner och landsting. Det var därför jag inte ställde den till förvaltningsministern, vilket jag i annat fall hade kunnat göra. Jag tackar i varje fall för svaret, som jag tycker i många avseenden är mycket hoppingivande. Vad ska staten och kommunerna göra? Det är en klassisk fråga. Det kan vi ha lite olika meningar om. På en punkt måste vi försöka att vara eniga. Det som myndigheterna ska göra ska de göra bra. På den punkten har vi en lång väg att vandra. Det finns en lång rad tillkortakommanden. Om man ser detta framför allt ur medborgarnas perspektiv ser man att de förväntar sig att de ska få besked inom det som man kan kalla skälig tid. Det kan - som jag har försökt beskriva i min interpellation, och som statsrådet väl har uppmärksammat - ta väldigt olika tid beroende på att frågorna har väldigt olika karaktär. Det handlar om rättssäkerhet, konsekvensfrågor och allt möjligt. I stora frågor kan det ta mycket tid. I andra frågor kan det ta väldigt kort tid. Exemplet från läkemedelsbranschen är intressant och att man kan vidta detta. Jag tror emellertid att vi måste höja blicken och gå vidare och titta på vad medborgaren förväntar sig. Medborgaren förväntar sig att få veta när kommunala och statliga beslut kommer. Det får inte bli en tidsutdräkt som leder till att förutsättningarna förändras så för den enskilde eller för företaget att det svar som kommer blir inaktuellt. I många fall gäller detta inte minst byggnadsärenden och så vidare. Det kan påverka hela strukturen på ärendet. Det kan bli inaktuellt att genomföra en viss åtgärd och så vidare. Ser man till vad som är möjligt får vi konstatera att frågan om byråkratin har varit aktuell så länge man känner till i historien. Nutida möjligheter att använda datorteknik har förenklat oerhört mycket. Skatteverket är ett bra exempel på en 24-timmarsmyndighet som fungerar. Hela projektet med 24-timmarsmyndigheten är ett gott projekt. Samtidigt kan man inte bortse från att detta för många människor är otillfredsställande. I den nya teknikens värld ska man ringa till en myndighet och sedan höra: Tryck 1 om du vill stå i kö eller tryck 2 om du vill komma till en telefonist. Tyvärr kan man sällan trycka 3 om man vill komma till en person som kan svara på ens fråga. Herr talman! Jag tror att detta är en av de saker som man förväntar sig att regeringen ska göra mycket åt. Servicen gentemot de enskilda medborgarna i olika fall kommer att förbättras betydligt.

Anf. 3 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag är glad för att Gunnar Andrén vidgar frågan till ett mer ideologiskt perspektiv. Det är i allra högsta grad hela min utgångspunkt i hanteringen av detta. Jag har valt att kalla det ett offentligt etos. Det står inte i det skriftliga svaret, men jag lade till det. Vad är då det? Det är hela den attityd och hela det bemötande som medborgaren får när han eller hon kommer till en myndighet. Är det här en myndighet som bara möter mig med paragrafer och stelhet eller finns det en förståelse och en empati där man tar medborgarens perspektiv? Det är ett stort arbete som vi har dragit i gång runt ett offentligt etos. Det handlar över huvud taget om de grundläggande värderingarna för myndighetsutövning. Det händer en hel del på det här området. Vi reformerar till exempel lagen om elektronisk kommunikation. Det handlar inte bara om en förbättring av möjligheterna att få tillgång till olika operatörer i de olika nät som finns och en minskad risk för byråkratiskt krångel i anslutning till sådant. Det handlar också om en möjlighet att reglera svarstider för myndigheterna. Som jag nämner i interpellationssvaret gjordes en försöksverksamhet med serviceåtaganden som utvärderades 2003. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen arbetade vidare efter Statskontorets förslag. Det var de som höll i detta. Visst fortsätter nu arbetet med servicedialoger och serviceåtaganden vid ett antal myndigheter. Men jag menar att det kanske nu finns anledning att fundera över om den nuvarande ordningen är den mest effektiva. Det är det jag slutar mitt svar med; kanske måste vi överväga fler åtgärder på området. Man skulle till exempel kunna tänka sig att pröva om inte en generell reglering med högre krav på myndigheternas arbete med service ska föras in i lagstiftningen. Frågan är då bara hur en sådan reglering ska utformas. Det tror jag kräver ytterligare eftertanke. Automatiserad ärendehantering betyder inte bara en kostnadseffektivisering och en förkortning av handläggningstiderna. Det innebär också att handläggarna kommer bort från rutinärenden som tar så mycket av deras tid och kan ägna sig åt att ge en mer personlig och kvalificerad service där sådan är påkallad. Här pågår ett stort arbete för närvarande. Det uppdrag som vi har gett till Verva sträcker sig flera år framåt i tiden. Det kan kanske finnas hinder i dagens regelverk som gör det svårt att automatisera ärendehandläggningen. Nu ska Verva löpande uppmärksamma regeringen på behov av angelägna författningsändringar och övriga åtgärder för att förenkla tillgången till den information som är nödvändig för arbetet. Förutom detta leder automatisk ärendehantering till stora besparingar med liten insats.

Anf. 4 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta och ser fram emot när detta offentliga etos övergår till ett offentligt patos. Det tror jag skulle vara livgivande för många som möter myndigheterna genom det som ibland kan uppfattas som en ganska paragrafstyrd byråkrati. Jag går nu över till några konkreta frågor. Jag tar för det första detta med rätt till besked som första punkt. Det är någonting som är intressant för många människor. Jag inser att det inte är lätt att lagstifta om detta, men jag skulle vilja fråga statsrådet hur han ser på detta inom den statliga förvaltningen. Jag undrar för det andra hur projektet med 24-timmarsmyndigheten kan vidareutvecklas. Det har varit väldigt framgångsrikt. För det tredje undrar jag om man kan tänka sig försöksverksamhet där man på olika lokalkontor runt om i landet - i Strömstad eller på något annat ställe - placerar skattekontor, försäkringskassa, arbetsmarknadsverk och andra myndigeter intill varandra så att människor har lätt att komma till olika befattningshavare och få snabba beslut. Jag tror att en försöksverksamhet på det planet skulle vara intressant. Jag noterar att statsrådet har tillsatt en förvaltningskommitté med fyra generaldirektörer och tre statsvetare med generaldirektör Yvonne Gustafsson som ordförande. Det låter imponerande. Hur kommer det arbetet att påverka medborgarperspektivet? Jag har slutligen en synpunkt. När man läser regleringsbrev av olika slag från regeringen - det gäller både den nuvarande och den tidigare - uppfattar jag att det ofta är ganska noggrant beskrivet vad verken ska göra. Det är naturligt. Men det saknas ibland utrymme för en form av kreativitet i den bemärkelsen att myndigheten själv ska få möjlighet att fråga sig hur man skulle kunna göra sin egen verksamhet bättre på olika sätt, framför allt i medborgarperspektivet. Och vad skulle man eventuellt kunna ta bort? Detta kan man kanske hitta i petitan. En av ledamöterna i den utredning jag tidigare talade om - Förvaltningskommittén - som statsrådet Odell har tillsatt är Daniel Tarschys, tidigare ledamot av denna kammare. Han skrev en gång en bok om olika myndigheters sätt att skriva petita och motivera olika förslag till utgiftsökningar. Det skulle vara intressant att vända på perspektivet. Då kunde vi se vad myndigheterna skulle kunna skriva den omvända vägen i sina petitor. De skulle kunna säga till regeringen: Detta bör vi kanske kunna ta bort för att effektivisera vår verksamhet.

Anf. 5 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Den första frågan gällde om vi ska införa en rätt till besked. Precis som jag sade tidigare i mitt svar är det en av de frågor som nu övervägs. I reformeringen av lagen om elektronisk kommunikation finns detta med i den meny av förändringar som är tänkbara. Vi talar inte längre om 24-timmarsmyndighet. Tanken var mer att det skulle finnas en hemsida och så vidare. I stället för att som i den gamla världen gå in på hemsidan och fylla i ett formulär som printas ut i pappersform kommer e-förvaltningen att innebära att medborgaren kan kommunicera med myndigheten utan att det föranleder någon pappershantering. Detta kan ske dygnet runt. I den meningen är det också en 24-timmarsmyndighet, men e-förvaltning är något mycket vidare. Det innehåller många stora genomgripande reformer som medborgarna successivt kommer att upptäcka. Vi kommer tidigt att upptäcka det som skattebetalare. Det görs besparingar till följd av att vi nu snabbar upp processen. Exempelvis ska vi redan 2008 i hela statsförvaltningen ha övergått till elektronisk fakturering. Det har i och för sig inte något medborgarperspektiv annat än att det är en form av besparing, men det hela handlar om miljardbelopp i besparingar i och med en automatisk ärendehantering också inom stora delar av socialförsäkringssystemen. Yvonne Gustafssons utredning, den så kallade Förvaltningsutredningen, har ett tydligt medborgarperspektiv. Problemet är i dag att vi inte ens vet hur många myndigheter vi har. En del säger att det är 250, andra säger att det är 500. Det första som har hänt är att vi nu har gett Statistiska centralbyrån i uppdrag att räkna myndigheterna. Vilka är myndigheter? Det har vuxit upp en flora av mellanting. Tidigare regeringar har ofta visat handlingskraft genom att fatta ett beslut och sedan omedelbart sjösätta en myndighet som ska genomföra de här, ofta säkert goda, intentionerna. Det har blivit en väldigt yvig flora som nu ses över. Det övergripande uppdraget till Yvonne Gustafsson är att visa hur förvaltningarna och myndigheterna ska kunna bli till bättre nytta för både medborgare och företag. Det handlar om att kartlägga vilka som gör nästan samma sak och skulle kunna gå samman, vilka som sysslar med opinionsbildning av mer partipolitisk karaktär, kan vi nästan kalla det för, och så vidare. Allt detta känner Gunnar Andrén väl till. Sedan gäller det frågan om hur det ska gå till att åstadkomma dessa förändringar som vi är överens om. Den metod som vi har i dag är regleringsbreven till myndigheterna. Dessutom är vi nu mitt uppe i en mål- och resultatdialog. Det jag som förvaltningsminister har gjort är att mycket starkt rekommendera att varje statsråd deltar i denna mål- och resultatdialog för att få en kunskap om myndigheterna, deras bekymmer, utmaningar och möjligheter. På det sättet får vi en högre politisk nivå involverad för att de bättre ska kunna leva upp till medborgarnas förväntningar. Det offentliga etos som Gunnar Andrén gärna vill ska övergå till ett offentligt patos tror jag är en väldigt viktig grund för detta. Det är viktigt att vi har rätt attityd, att myndigheterna är till för medborgarna och inte för staten. Det är kanske det mest grundläggande av allt.

Anf. 6 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det finns inte stor anledning att förlänga debatten. Jag tackar statsrådet så mycket. Det är uppenbart att man bör räkna de myndigheter som man har, alltifrån Harpsundsförvaltningen till Arbetsmarknadsverket. Det är naturligtvis en väldigt god sak så att man har det klart för sig. De har ju lite olika karaktär och storhet. Jag vill sluta med att tacka statsrådet för svaret. Jag är beredd att återkomma i den mån det skulle visa sig att det stannar vid ett offentligt etos och inte övergår till ett patos.

Anf. 7 Mats Odell (Kd)

Herr talman! Jag vill också tacka Gunnar Andrén för en konstruktiv interpellation och dito diskussion. Jag ser fram emot att Gunnar Andrén återkommer med lämplig input för hur detta patos ska kunna förverkligas.

den 30 maj

Interpellation

2006/07:626 Långa väntetider på myndighetsbeslut

av Gunnar Andrén (fp)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Orsakerna till regeringsskiftet vid valet den 17 september 2006 var säkert många. En av orsakerna var en förväntan om att myndighetsansvaret för alltför lång tid vid handläggning av skilda myndighetsbeslut ska framgå tydligare – kampen mot Krångel-Sverige rymmer många aspekter, snabbhet, tydlighet, kvalitet, rättssäkerhet.

Myndigheter träffar oerhört många beslut, i allt från för vanliga medborgare svårbegripliga frågor till vanliga beskattningsbeslut.

Vissa myndighetsbeslut kräver förvisso omfattande utredning och noggrannhet med ibland konsekvensanalyser, intressekonflikter kräver ofta diskuterande avvägningar och därmed villkorade beslut, andra är mycket rutinartade som många tillståndsbeslut.

Inom rättsområdet liksom på det sociala området är det särskilt viktigt att mänskliga hänsyn vägs in i besluten; olika bevekelsegrunder leder nästan alltid fram till att beslut med god kvalitet tar olika lång tid att fatta. Felaktiga beslut får ofta svåröverskådliga och ödesdigra följer för den enskilde.

(Däremot förväntar vi oss att polisen, brandkåren och ambulansen ska komma genast när behovet uppstår; dröjsmål blir ödesdigra.)

Men gemensamt för dem som önskar ett myndighetsbeslut är att beskedet ska komma snabbt – eller i alla fall inom en tidsrymd som är förutsebar.

Många myndigheter, låt mig nämna Skatteverket och Tullverket, har också mycket framgångsrikt utvecklat sin service gentemot medborgarna, med 24-timmarsservice som mål. Inom hela myndighetssfären finns olika ambitioner, inte minst på kommun- och landstingsnivå.

Men det verkliga problemet, som de flesta vanliga medborgare upplevt, är väntan på besked: oftast vet man inte alls hur lång tid ett beslut kan ta och när det väl kommer har man inte sällan mycket kort tid på sig att överklaga, typfallet är skattebeslut som kan ha legat månader och ibland år men där svaranden ombeds att komma in med synpunkter inom åtta dagar eller liknande. Det kunskapsunderläge som den enskilde nästan alltid befinner sig i bidrar till att generera misstro mot myndigheterna.

Men allvarligast är att tidsutdräkten i beslut ofta påverkar vilka beslut den enskilde eller ett företag kommer att träffa. En sak är hur läget var när ansökan ingavs, en helt annan verklighet kan föreligga när beslut kommer månader eller år senare.

Detta aktualiserar myndighetsansvar vid oskäligt dröjsmål att lämna besked, eller att lämna besked om när beslut kan väntas.

Jag är av den uppfattningen att ökat förtroende för såväl politiker som myndigheter kräver en mycket mer serviceinriktad attityd och att oskäligt dröjsmål inte accepteras utan blir föremål för klander eller ekonomisk restriktion för myndighetens del.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående ställa dessa två frågor till statsministern:

1. Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att medborgarna ska slippa att vänta oskäligt lång tid på myndighetsbeslut?

2. Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att myndighetsansvaret vid oskäligt långa väntetider på myndighetsbeslut tydligt ska framgå?