Kvotering som effektiv metod

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 8 juni 2009

Interpellation: Kvotering som effektiv metod

Interpellation 2008/09:526 av Ericson, Gunvor G (mp)

den 14 maj

Interpellation

2008/09:526 Kvotering som effektiv metod

av Gunvor G Ericson (mp)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

I mer än tio år har vi debatterat hur det blir en jämnare könsbalans i bolagens styrelser. Det gäller både i offentlig sektor och i näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg satte upp lagstiftning som hot – då fungerade det som en tydlig signal till näringslivet, och antalet kvinnor i styrelserna blev fler. Men när det politiska trycket försvann stannade utvecklingen av.

Frågan om kvotering som metod utreddes för ett par år sedan. Efter valet 2006 har utvecklingen stannat av. Regeringen har skjutit till pengar för att utbilda kvinnor, när det snarare verkar vara valberedningarna som behöver utbildas för att lära sig att rekrytera med genusglasögonen på.

Det är ont om kvinnor i börsbolagen trots att det numera är fler kvinnor än män som tar akademisk examen.

-      18 procent av styrelseledamöterna i de börsnoterade företagen är kvinnor.

-      9 börsnoterade företag av 294 har en kvinna som styrelseordförande.

-      7 börsnoterade företag av 294 har en kvinna som ordinarie vd. (Källa: På tal om kvinnor och män 2008, SCB)

Staten nådde målet om minst 40 procent kvinnor i sina bolag 1998. I de drygt 1 100 kommunala bolagen är andelen kvinnor enbart 21 procent. Landstingen har färre bolag och bättre kvinnorepresentation. I deras 45 bolag är andelen kvinnor 35 procent. I de politiska organen är kvinnorepresentationen betydligt bättre. I kommunernas nämnder och styrelser är andelen kvinnor 41 procent, i landstingen 45.

Miljöpartiet de gröna är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades. Vi introducerade det jämställda språkrörssystemet, könsvarvade våra listor och kvoterade till de interna uppdragen. Det var banbrytande på sin tid att i praktiken erkänna kvinnors lika rätt till inflytande. Det behövs politiska verktyg för att motverka könsmaktsordningen. Den är roten till hur kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i inflytande och resurser, men också till att både män och kvinnor fastnar i traditionella könsroller som är inskränkande för individens frihet.

Flertalet politiska partier har tagit efter Miljöpartiets modell med varvade listor som vi haft sedan vi bildades 1981. Trots det är endast var femte styrelseledamot i kommunala bolag kvinna. Nu behöver detta åtgärdas.

Bolagsledningarna missar målet och missar värdefull kompetens när de lutar sig mot traditionella metoder – män rekryterar män. Med jämn könsfördelning i bolagsledningar, det vill säga både styrelser, ledningsgrupper och chefsposter, ökar möjligheten att bredda företagens erfarenhetsbas och därigenom ökad kundnytta. Bolagen verkar trots det inte vilja bryta mansdominansen av egen kraft. Vill de rentav anpassa sig till en rådande politisk ståndpunkt, att kvotering inte skulle vara så viktigt att lagstifta om eller styra emot?

Nu inför bolagsstämmorna blir det tydligt att förändring inte sker självmant trots att de flesta valberedningar borde inse fördelarna.

Veckans Affärer–Kvinna skriver: ”SIS Ägarservice har gått igenom valberedningarnas förslag till årets stämmor. Så många som hälften av de 32 bolag som försvunnit saknade helt kvinnor i styrelsen. I 31 bolag har man ökat andelen kvinnor genom att minska styrelsen med minst en man, men alltså inte tagit in fler kvinnor. Bara i 11 fall har man bytt ut en man mot en kvinna, och i 12 bolag har man ökat antalet kvinnor utan att någon man fått gå. Nettoskillnaden från ifjol är bara en enda ytterligare kvinna. 42 bolag har minskat andelen kvinnor och 13 av dessa finns på Large Cap, som står för nästan 90 procent av det totala börsvärdet i Sverige. Vid en nordisk jämförelse kan vi konstatera att Finland har dubbelt så många kvinnor som Danmark i sina styrelser, Sverige dubbelt så många som Finland och Norge dubbelt så många som Sverige. I den här takten når vi Norges nivå på 40 procent år 2063 och hälften ytterligare 26 år senare, alltså år 2089.”

Statsråden Nyamko Sabuni och Maud Olofsson har skickat brev till alla börsbolag där man bad om förklaringar till varför de inte lyckats bättre med att skapa jämställda styrelser. Men vad tänker regeringen göra utöver det? Regeringen brukar i andra sammanhang hävda att ekonomiska styrmedel och incitament är viktiga. Kvotering är inget mål men absolut ett effektivt styrmedel. Är ni beredda att pröva det som visat sig fungera i andra länder?

I Norge har man numera en lag om kvotering i de börsnoterande bolagen. Därmed har andelen kvinnor i styrelserna gått från 7 procent år 2003 till 40 procent i dag. Det finns inga hinder för att genomföra detta även i Sverige.

Finland har sedan 1995 en jämställdhetslagstiftning för offentliga uppdrag. Enligt den ska både statliga organ och kommunala styrelser och nämnder innehålla minst 40 procent av båda könen, om inte särskilda skäl talar för något annat. Det görs emellertid undantag för kommunfullmäktige, som är direktvalt.

Att det händer så lite i Sverige visar på en okänslighet för den debatt som förs och på en begränsad kompetens att identifiera kompetens. Ansvarig minister borde reagera kraftigt när det är så uppenbart att så lite händer vad gäller andelen kvinnor i styrelserummen.

Det behövs politiska beslut för att få en jämnare könsbalans i bolag, nämnder och styrelser. Den dolda kvotering som nu sker av män behöver lyftas fram i ljuset. Att vänta och se, som är regeringens melodi inom många områden, är ingen verksam metod inom det här området heller.

Forskarna Karl Loxbo och Erik Wångmar lyfter i en debattartikel i Dagens Samhälle fram den finska lagstiftningen om könskvotering som förebild. Skulle ministern kunna tänka sig att utreda hur en liknande lagstiftning kan fungera i Sverige?

De borgerliga partierna har sagt nej till kvotering för att öka jämställdheten. ”Denna fråga är ägarnas ansvar” lyder motiveringen.

De borgerliga förslag som dykt upp den senaste tiden belastar företagarna med mer administration, till exempel differentierade skatter – vore det inte bättre med generella regler i stället för mer regelkrångel för företagen?

Jämställdhetsfrågan är vår tids stora demokratifråga. Att kvinnor generellt har sämre ekonomisk makt och är sämre representerade bland chefer, i bolagsstyrelser och ledningsgrupper är inte enbart en fråga för en handfull människor som äger företag och inte heller för vissa i de politiska ledningarna. Sverige borde lära av Norge och Finland och se över hur vi kan få till en effektiv jämställdhetslagstiftning.

Jag vill ställa följande frågor till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:

Vilka åtgärder avser ministern att vida för att åstadkomma en jämställdhet i kommunala och landstingskommunala bolag och styrelser, och vilken tidsplan finns för detta?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att åstadkomma en jämn könsbalans i börsbolag, och vilken tidsplan finns för detta?

Avser ministern att låta utreda möjligheterna att införa kvotering som metod liknande det som finns i Norge och Finland för att nå mer jämställda styrelser?

Är ministern beredd att skjuta till pengar till utbildning för börsbolagens valberedningar och rekryterare för att de ska kunna rekrytera på ett jämställt sätt?