Kvinnors mänskliga rättigheter och vapenexport

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 8 mars

Interpellation

2011/12:283 Kvinnors mänskliga rättigheter och vapenexport

av Amineh Kakabaveh (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Hur ser världen ut i dag? Det finns många officiella organ och personer som levererar beskrivningar av den. Det kan handla om förhållanden mellan stater, regeringar och folk, krig och fred, rika och fattiga, våld, förtryck och befrielsekamp. En gemensam sak kännetecknar alla dessa beskrivningar, kvinnornas situation i världen spelar en underordnad eller ingen roll alls. Det är ingen underdrift att säga att kvinnors situation i världen inte är en prioriterad fråga, trots att kvinnor är de mest förtryckta och utsatta för det brutalaste våldet. De har usla arbetsvillkor världen över, får sämst betalt och är fattigast. Allt det här finns dokumenterat svart på vitt, men lite görs åt saken. Utsmyckade proklamationer läses från talarstolarna, samtidigt som krigen, våldet och förtrycket ökar i omfattning. Varje år dör mellan en och en halv miljon och tre miljoner kvinnor och flickor på grund av könsrelaterat våld.

Det handlar ytterst om förverkligandet av kvinnors mänskliga rättigheter. Det handlar om politiskt och ekonomiskt inflytande, men också om makten över sitt eget liv. Efter de folkliga upproren i Mellanöstern och Nordafrika kan vi notera att i Egyptens nyvalda folkförsamling valdes endast åtta kvinnor till de 508 platserna. Den första rapporten, från 2002, listade The Arab Human Development Report diskrimineringen av kvinnor som ett av de största hindren för utvecklingen i regionen. Diskriminering och våld mot kvinnor har sedan dess varit ett regelbundet tema i de rapporter som kommit.

Vi i Sverige måste ta en mer aktiv roll för kvinnors rättigheter. Sverige måste ta ställning tillsammans med övriga EU-länder för ett samarbete för att kvinnors rättigheter skrivs in i de nya konstitutioner som tas fram i länderna i Mellanöstern och Nordafrika.

Sverige, där praktiskt taget varenda någorlunda vidsynt politiker vill framstå som feminist, borde också rimligen framstå som ett gott exempel. Samtidigt bedriver man handel med länder där förtrycket av kvinnorna är ytterst brutalt, såsom exempelvis Saudiarabien och Pakistan. Det finns fler exempel på länder med vilka Sverige bedriver handel med krigsmateriel och som utgör svåra krishärdar.

Enligt vår lagstiftning ska ingen export av krigsmateriel ske till länder där det begås grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Om våldet mot kvinnor och de brutala brotten mot deras rättigheter verkligen sågs som riktiga MR-brott skulle Sverige i konsekvensens namn inte exportera en enda patron till länder som Saudiarabien eller Pakistan.

FN har antagit en särskild konvention om kvinnans och barnets rättigheter. I Sverige ansåg vi det som självklart att vi skulle ansluta oss till den. Men när det kommer till att tillämpa den och försvara kvinnors och barns rättigheter verkar våra regeringar se åt sidan när krigsmaterielexport står på dagordningen – detta trots artikel 1325.

Det rimliga vore att den svenska riksdagen antog en lagstiftning mot export av krigsmateriel till länder där brott mot kvinnans och barnets rättigheter kränks. Det torde stå klart att den nuvarande lagstiftningen, där det bara talas om mänskliga rättigheter i allmänhet, är otillräcklig när det gäller skyddet av kvinnor världen över.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga utrikesminister Carl Bildt:

Avser utrikesministern att ta initiativ för att utreda möjligheten av en lagstiftning som uttryckligen förbjuder export av krigsmateriel till länder där det förekommer könsapartheid, grova och omfattande brott mot kvinnan och barnets rättigheter såsom könsstympning, hedersrelaterat våld, tvångsgiftermål, stening av kvinnor, kvinnodiskriminerande rättsystem med mera?

Avser utrikesministern att verka för att en sådan lagstiftning till stöd för kvinnans och barnets rättigheter blir gällande inom EU?

Kommer utrikesministern att arbeta för att Sverige och EU skambelägger regimer som till exempel Saudiarabien?

Avser utrikesministern att för Sveriges del och inom EU arbeta för att stödja en demokratisk utveckling i Nordafrika och Mellanöstern som säkrar kvinnors mänskliga fri- och rättigheter?