Kvinnors arbetssituation

Fru talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra arbetsvillkoren för många kvinnor och om jag avser att arbeta för att förbättra förutsättningarna för att kvinnor ska kunna arbeta. Ann-Christin Ahlberg har också frågat mig om jag kommer att lägga några konkreta förslag till riksdagen. Som arbetsmarknadsminister är det min viktigaste uppgift att arbeta för att alla som kan, både kvinnor och män, ska ha möjlighet att arbeta. Goda arbetsvillkor är ett viktigt mål för arbetslivspolitiken. Självklart ska kvinnor och män ha samma möjligheter att trivas och utvecklas i sitt arbete. Regeringen har under både föregående och innevarande mandatperiod genomfört stora satsningar. Nästan 1 miljard kronor har under denna mandatperiod anslagits till särskilda jämställdhetsinsatser. Samtidigt bedriver regeringen ett långsiktigt och systematiskt arbete för att de jämställdhetspolitiska målen ska genomsyra regeringens politik inom samtliga ansvarsområden. Möjlighet till omsorg för barn under så kallad obekväm arbetstid är särskilt viktigt för ensamstående föräldrar och särskilt kvinnor. Enligt den nya skollagen, som började gälla 2011, ska kommuner sträva efter att erbjuda omsorg i den omfattning som behövs med hänsyn till bland annat föräldrarnas förvärvsarbete eller studier. Sedan den nya skollagen infördes har antalet kommuner som erbjuder omsorg på obekväm arbetstid ökat något, likaså antalet inskrivna barn. Det är riktigt som Ann-Christin Ahlberg säger att det finns undersökningar och kunskap som visar att det finns problem när det gäller kvinnors villkor i arbetslivet. Jag menar dock att det fortfarande finns många viktiga kunskapsluckor som behöver fyllas. Vi vet att kvinnor oftare är sjukskrivna, men vi behöver veta ännu mer om orsakerna. Vi vet att kvinnor i högre grad än män uppger att ohälsan är arbetsrelaterad, men vi behöver mer kunskap om sambanden mellan arbetsmiljöfaktorer och olika besvär. Detta är bara några exempel på frågor som mer systematiskt behöver belysas utifrån ett könsperspektiv. Regeringen har därför redan vidtagit en rad olika initiativ inom flera olika politikområden. Det handlar både om att få en klarare bild av olika orsakssamband och om konkreta åtgärder. Regeringen har tillsatt en delegation för jämställdhet i arbetslivet som ska sammanställa och tillgängliggöra kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet och de förhållanden som ligger till grund för skillnaderna. I delegationens uppdrag ingår att stimulera till debatt och lämna förslag på insatser som kan främja jämställdhet i arbetslivet och minska lönegapet mellan kvinnor och män. Uppdraget ska redovisas senast den 24 oktober 2014. Arbetsmiljöverket fick 2011 ett uppdrag från regeringen att utveckla och genomföra särskilda insatser för att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljörelaterade problem. I uppdraget ingår att hämta in kunskap, informera, utbilda inspektörer och genomföra nationella inspektionsaktiviteter. Uppdraget ska genomföras till och med 2014. Detta är några exempel på åtgärder som pågår inom arbetslivsområdet. Därutöver pågår som sagt även åtgärder av betydelse för kvinnors arbetsvillkor inom flera andra politikområden. I avvaktan på de förslag som Delegationen för jämställdhet i arbetslivet ska lämna avser jag inte att nu vidta några ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det är ett väldigt tydligt svar. Regeringen kommer inte att göra någonting för att kvinnor ska få bättre arbetsvillkor. Det framgår mycket tydligt av svaret. Vi socialdemokrater har redan insett det. Regeringens utredningar ska vara klara efter valet 2014, vilket tydligt visar att den moderatledda regeringen inte vill göra någonting för att kvinnor ska få möjligheter till ett bättre arbetsliv och till bättre arbetsvillkor, detta trots att vi har mycket kunskap och fakta om vad som behöver göras och många utredningar redan är gjorda. Handels skriver i sin rapport Hit men inte längre? att av de medlemmar som jobbar i detaljhandeln arbetar 69 procent av kvinnorna deltid. En av fyra säger att de hindras att jobba heltid på grund av barnomsorgens öppettider och att utvecklingen inom branschen mer och mer går mot att arbeta på obekväm arbetstid. Samtidigt vet vi att många kommuner inte kan erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Enligt rapporten tycker medlemmarna inte att man har utökat med nya platser eller gett möjlighet till barnomsorg på obekväma arbetstider. Två av tre tycker att äldreomsorgen blivit mycket sämre de senaste åren. Kommunal har i en rapport redovisat att ca 100 000 människor, oftast kvinnor, går ned i arbetstid eller faktiskt lämnar arbetslivet för att de inte litar på omsorgen om deras nära och kära. Bra barnomsorg och äldreomsorg är oerhört viktigt för kvinnor och för kvinnors möjlighet till egen försörjning. Det är också en förutsättning för att kunna ta de jobb som finns eller erbjuds. Men regeringen gör ingenting åt det, utan säljer i stället ut och experimenterar med vår gemensamma välfärd. Ministern tar upp regeringens så kallade satsning på jämställdhet, men det är ju bara ett siffertricksande för att dölja den verkliga förlusten för kvinnor. Alla dessa skattesänkningar har gett mest till högavlönade män. Om regeringen hade haft viljan att få ett jämställt arbetsliv skulle man ha satsat på politiska förslag och fattat beslut som gett faktiska resultat. Ca 92 miljarder kronor har regeringen sänkt skatterna med, och vinnarna är - som de säger på galorna - männen. Jag undrar om kvinnorna ens var nominerade. I stället borde man utjämna de orättvisa skillnaderna mellan kvinnor och män och se till att minska de brister som finns i vår gemensamma välfärd. Om man hade drivit på jämställdhetsarbetet genom barnomsorg på kvällar, nätter och helger och äldreomsorg av god kvalitet hade kvinnor och män kunnat jobba. En bättre arbetsmiljö skulle göra att kvinnor kunde och orkade jobba heltid utan att riskera sin hälsa. Det är sådana politiska förslag som ger resultat och möjligheter för kvinnor att få villkor som mer liknar männens. Fru talman! På en punkt håller jag dock med arbetsmarknadsministern: Det behövs mer forskning om varför kvinnor är sjuka mer än män och anser att ohälsan är kopplad till arbetslivet. Men om nu regeringen tycker att det är viktigt, varför lade ni då ned arbetslivsforskningen det första ni gjorde när ni tog över makten? Det är mer än sju förlorade år för forskningen om kvinnors ohälsa kopplat till arbetslivet.

Fru talman! Jag tycker att arbetsmarknadsministern var ödmjuk när hon pratade om våra satsningar på jämställdhetsområdet. Vi debatterade jämställdhet här tidigare i veckan, och då nämnde jag att Alliansen har gjort historiska satsningar på jämställdhetsområdet sedan maktskiftet. Åren 2007-2010 tiodubblades satsningarna på området i jämförelse med vad tidigare regeringar gjort. 1,6 miljarder investerades på området. Som ministern sade är det 1 miljard mellan 2011 och 2014. Detta är den största satsning på jämställdhet som har genomförts i Sverige. Det bör man ta i beaktande om man säger att alliansregeringen inte har genomfört några satsningar eller inte har några svar på detta viktiga område. Vi har utmaningar när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är vi överens om i den här kammaren. Men internationellt ligger Sverige bra till. Med det sagt har vi ändå mer att göra. Ett europeiskt jämställdhetsinstitut har framarbetat ett index, Gender Equality Index. Man bedömer kvinnors och mäns villkor i medlemsländerna utifrån kategorier som arbete, pengar, kunskap, tid, makt och hälsa. Värdet 100 i indexet innebär full jämställdhet. Sverige ligger på 74,3, följt av Danmark och Finland. EU-snittet är 54. Vad gäller sysselsättningsgraden bland män och kvinnor ligger vi i Sverige högt. I går kom nya siffror från SCB i en AKU som visar att fler kvinnor har ett jobb att gå till. Det tycker jag är en positiv utveckling. Som sagt har Alliansen fört en politik för fler jobb och för fler vägar till arbete. Vi har ökat och förbättrat drivkrafterna för arbete och minskat utanförskapet. Vi kollar bland annat på att motverka långvarig sjukfrånvaro. Det är viktiga insatser. Jobbskatteavdraget nämns som det onda här i världen av Socialdemokraterna, samtidigt som man har accepterat de fyra första jobbskatteavdragen. Man är emot det femte jobbskatteavdraget ett par veckor till, men efter årsskiftet är man för även det femte. Vi har RUT-avdraget, som underlättat för familjer och individer att få livspusslet att gå ihop. Inom föräldraförsäkringen finns mer att göra. Vi har arbetat med en jämställdhetsbonus för att göra det möjligt för föräldrar att dela den lika. Jämställdhetsbonusen har förbättrats med tiden, och vi är öppna för att den ska justeras ännu mer. Det finns en ökad kunskap och efterfrågan. Uppföljning görs och ska göras av SCB. Jämställdhet är ett prioriterat område för Alliansen och kommer att fortsätta att vara det.

Fru talman! Man skulle kunna säga så här: Moderaternas devis är att det är bättre att satsa på den som är rik och frisk än på den som är fattig och sjuk. Sjuktalen och ohälsan stiger för kvinnor. Trenden har vänt ordentligt. Mycket av detta är relaterat till arbetslivet. Fru talman! Det är två frågor jag tänkte att jag skulle ta upp i den här debatten med arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson. Den första handlar om den diskussion som förs mellan Sverige som nation och EU-kommissionen om tillfälliga anställningar och korta och otrygga jobb. Jag träffar massvis med ungdomar. De allra flesta som hamnar i fällan där de aldrig kan få en tillsvidareanställning utan får hoppa mellan jobben är kvinnor. Detta har kritiserats efter att TCO anmälde svenska staten till EU-kommissionen. Nu har regeringen aviserat att man inte tänker göra någonting åt det här. Man tycker att man har en fullgod lagstiftning här i Sverige. Man säger att flexibiliteten på arbetsmarknaden kräver att speciellt kvinnor får ta korta och otrygga anställningar. Vissa är anställda på 0 procent. Kontraktet säger att man är anställd en timme i veckan. Då ingår i kontraktet att man kommer när arbetsgivaren ringer. Man vet inte riktigt när man ska jobba, hur mycket och så vidare. Det är väldigt många som sitter fast i detta. Nu har det framkommit i medierna att EU-kommissionen för en dialog med regeringen om detta, men man häpnar när man läser om det. Detta kan naturligtvis arbetsmarknadsministern svara på. Det står att statsminister Reinfeldt har sekretessbelagt dialogen mellan regeringen och EU-kommissionen i detta ärende. Är det sant, Elisabeth Svantesson, att den har blivit sekretessbelagd? I så fall, varför? Jag är helt oförstående inför detta. Den andra fråga jag vill ta upp har väldigt mycket med kvinnor att göra och är dessutom kopplad till frågan om korta, tillfälliga och otrygga jobb. Det handlar om de kvinnor som arbetar i olika butiker och råkar ut för våld, hot och rån. Nu säger man från Handelsanställdas förbund, fru talman, att det har gått över gränsen; det är nu i genomsnitt mer än två butiker som rånas varje dag i Sverige, och det blir fler och fler. Bankerna hanterar inte kontanter. Man transporterar dem i säkra pansarbilar. Men ute i butikerna samlas de på hög och blir mycket eftertraktade av rånare. Det är ett jättestort arbetsmiljöproblem, speciellt för de många kvinnor som arbetar där. Det finns ett tillkännagivande om våld och hot. Vi förväntar oss att regeringen ska återkomma. Man säger att man bereder frågan, men vi hör ingenting. Vad är det som händer? Fru talman! Min första fråga handlar alltså om de tillfälliga anställningarna och trycket från EU. Dialogen har blivit sekretessbelagd, får vi läsa. Vad vet vi om detta, och vad kan Elisabeth Svantesson svara? Min andra fråga är: Varför händer det ingenting när det gäller situationen för de många kvinnor som är utsatta för våld, hot och rån i butiker?

Fru talman! Jag tackar Ann-Christin Ahlberg för interpellationen. Jenny Petersson redogjorde för vad alliansregeringen under de här sju åren gjort för att stärka kvinnor på olika sätt. Det är en mängd saker som gjorts. Det hon också var inne på och som jag tycker är otroligt viktigt är att vi har en politik som leder till att jobben växer till, som underlättar för företag att anställa och som gör att vi sänker trösklar för dem som har svårare att komma in. Det är någonting av det allra viktigaste för att underlätta för kvinnor. Men kanske lika viktigt är att det faktum att vi inte tyckte att det var en speciellt trevlig idé att så många kvinnor som blev sjukskrivna lämnades i sjukskrivning år efter år, år efter år, och aldrig fick en chans att komma tillbaka. De fick aldrig den inplanerade träffen med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan eller någon rehabilitering. De lämnades, och väldigt många av dem förtidspensionerades och har i dag en otroligt låg inkomst. Det var ett svek som jag inte någonsin tänker att vi ska se igen. Nu ser vi att sjukpenningtalet ökar och att kvinnor i större utsträckning än män har drabbats av psykisk ohälsa de senaste åren. Exakt vad den sjukfrånvaron beror på vet vi inte. Det är därför som regeringen och min kollega Ulf Kristersson nu har sjösatt åtta olika analysuppdrag. Även om Arbetslivsinstitutet inte finns pågår det forskning. Det finns många forskare som är duktiga på området. De har fått analysuppdrag för att ge oss en bättre förståelse för och kunskap om varför sjukfrånvaron nu ökar så att vi kan göra någonting åt den. En annan viktig fråga är frågan om deltid och heltid på arbetsmarknaden. Den är väldigt relevant. Vi vet att arbetstiden skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Det är också en orsak till att kvinnor bland annat har en lägre inkomst. Vi vet att 90 procent av männen jobbar heltid och att en tredjedel av de sysselsatta kvinnorna som jobbar deltid. Vi vet att många av de kvinnorna önskar att gå upp i heltid. Här har vi och våra kolleger ute i kommunerna, både Ann-Christin Ahlbergs och mina kolleger, ett stort arbete att göra som arbetsgivare i kommuner och landsting att se till att människor har rätt till heltid. Till exempel har alliansstyrda Stockholms stad infört rätt till heltid för sina 38 000 anställda. Jag tror inte att lagstiftning är rätt väg att gå. Det är en fråga för arbetsmarknadens parter. Om man värnar den svenska modellen ska man också värna den i den här frågan. När det gäller frågan om visstid återkommer jag till en lång, intensiv och intressant debatt om visstidsförhållandet nästa vecka. Vi vet att Eurostat säger att Sverige är ett av de länder i Europa som har det största inflödet från visstid till fastanställning. Det är väldigt viktig att ha med sig. Vi återkommer till den diskussionen nästa vecka.

Fru talman! Jag har en interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern och inte med hennes partikamrat. Jag tar inte upp någon debatt utifrån hennes inlägg. Kommunal har skrivit en rapport, Visstid på livstid . Den handlar om otrygga anställningar. Där redovisar de att under den senaste femårsperioden har antalet visstidsanställda ökat med 24 000 personer från en redan hög siffra som var 128 000 personer 2008. De var visstidsanställda bara inom Kommunals avtalsområde. År 2012 hade det ökat till 152 000 personer, och det fortsätter att öka nu i år också. Lägg därtill att visstidsanställda oftare arbetar deltid än tillsvidareanställda. Inom Kommunals avtalsområde arbetar ungefär 90 procent av de fast anställda heltid medan visstidsanställda arbetar ca 50 procent av en heltid. Visstidsanställda är ofta kvinnor och har också lägre lön. Inom Kommunal har de ca 15 procent lägre grundlön än en tillsvidareanställd har. Summan av det blir att en visstidsanställd bara har ca 50 procent av den faktiska arbetsinkomsten mot vad en tillsvidareanställd har. Inom dessa avtalsområden har regeringens finansminister Anders Borg sagt att löneläget är för högt. Även en annan minister i regeringen, Annie Lööf, har synpunkter och tycker att ingångslönerna är för höga och ska sänkas med 25 procent. Regeringen och dess minister driver en politik och uttalar sig tydligt om att kvinnor borde ha än lägre löner. Det är just de personerna som Kommunal tar upp i sin rapport som jobbar inom det avtalsområde där Anders Borg tycker att det är för högt löneläge och som Annie Lööf vill sänka ingångslönerna för. Det är ofta de som har de låga ingångslönerna. De vill hon sänka med ytterligare 25 procent. Det är också de som har ofrivilliga deltider eller bara några timmar som de får arbeta per dag. Tycker ministern att de ska bli ännu fattigare, eller tycker ministern att de ska ha fler jobb och ändå bli fattiga utifrån lönen? I rapporten tar man upp: Varför ökar visstidsanställningarna? Regeringen ändrade lagstiftningen när den tog över makten så att man kan stapla fler visstidsanställningar på varandra. Det är inte så att människor har dessa låga löner, deltider eller timmar bara när de är unga, utan det har de ganska högt upp i åldrarna. I Kommunals rapport har man tittat på Kommunals medlemmar. Men man vet att de som är oorganiserade har ännu sämre villkor. Om vi vill kan vi politiker påverka. Ni skriver själva i er budgetbilaga: En förutsättning för att kvinnor ska få mer nytta av jobbskatteavdraget är att kvinnor ska arbeta mer. Då behövs fler heltider, och inte lägre lön. Kvinnor måste få barnomsorg och äldreomsorg, inte sämre välfärdstjänster. Mammor och pappor måste dela mer lika vid föräldraledighet, inte att papporna ska få mer betalt. Arbetsmiljön måste bli bättre, inte sämre. Kvinnor måste få tillgång till makten både när det gäller sina egna liv och i maktens rum, inte stängda dörrar eller glastak. Men vad blev det? Det blev en tummetott. Det blev delegation och uppdrag som ska redovisas efter valet 2014. Det duger inte att säga att det är en jämställdhetssatsning.

Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Ann-Christin Ahlberg i sitt inlägg här står och drar exempel från en av parterna i Kommunals olika rapporter med mera. Det är bra med kunskapsunderlag. Men som vi vet kännetecknas den svenska arbetsmarknaden fortfarande av en könsmässig segregering där kvinnor och män till stor del arbetar i olika yrken och sektorer. Skillnader avseende sektor, yrke, befattning och arbetad tid får konsekvenser för kvinnors och mäns löner. Tyvärr, fru talman, arbetar just kvinnor i yrken och i sektorer där lönerna är lägre. Politiken har en roll att stifta lagar och se till att ge redskap till parter, och så vidare. Men sedan är det upp till parterna att bra avtal träffas som ger förutsättningar. Här kan man se att det finns skillnader när det gäller olika yrken och sektorer. Det finns betydligt mer att göra. Som jag nämnde har Alliansen och regeringen gjort satsningar på jämställdhetsområdet. Politiken ligger fast. Målen som vi i denna kammare är överens om är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Här för regeringen en målmedveten politik. Jämställdhet är och kommer fortsatt att vara ett prioriterat politikområde för Alliansen. Det är centralt för Sveriges fortsatta utveckling och tillväxt.

Fru talman! Jag ställde två konkreta frågor till arbetsmarknadsministern som har med kvinnors arbetssituation och arbetsliv här i Sverige att göra. Den första gällde att man i Sverige kan stapla otrygga visstidsanställningar på varandra. EU-kommissionen kritiserade detta och har bett Sverige göra en rättelse. Regeringen har svarat: Det behövs ingen rättelse, utan vi tycker att det fungerar bra. Det tycker inte vi socialdemokrater. Vi är mycket kritiska till detta. Det är även TCO och andra organisationer. Då har detta uppstått att dialogen mellan kommissionen och regeringen har sekretessbelagts i Regeringskansliet. Det är oerhört allvarligt. Det betyder att Elisabeth Svantesson säger att svaret kommer att lämnas nästa vecka. Hon kan väl svara i dag! Jag förstår inte varför hon inte ens kan kommentera det. Jag tycker att det är allvarligt. Det är i alla fall Sveriges riksdag vi befinner oss i, demokratins högborg. Där ska det talade ordet flöda och information utges. Då kan vi få svar på den frågan. Min andra fråga, fru talman, gällde att det finns ett tillkännagivande från riksdagen som säger att regeringen ska återkomma tillsammans med parterna med ett program för att beivra och minska våld och hot i butiker. Men det kommenterade hon inte ens. Det är så många butiker som blir rånade, med hot på liv och död. Det är svåra arbetsmiljöproblem, och det vill hon inte säga någonting om. På den första frågan konstaterar jag att hon säger att hon kommer att svara nästa vecka. Det tycker jag är otillfredsställande. Det var en enkel, konkret fråga, som en minister borde ha kapacitet att svara på i dag. Den andra frågan vill hon inte ens kommentera, fast det är ett uppdrag som är givet av riksdagen till regeringen. Frågan är: Varför gör hon ingenting åt det? Det hoppas jag få svar på i dag.

Fru talman! Ann-Christin Ahlbergs interpellation är viktig. Att kvinnor och män har samma förutsättningar och möjligheter på arbetsmarknaden är en enormt viktig fråga. Det handlar om inflytande, makt och ekonomi. En del av det som Ann-Christin Ahlberg nämner i sin interpellation handlar om barnomsorg och att möjliggöra för kvinnor att arbeta. Barnomsorgsfrågan är väldigt viktig runt om i våra kommuner. Jag tycker att det är glädjande att vi under åren 2010-2012 har sett att det är fler kommuner som erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Det har ökat från 118 till 151. Det var 4 000 barn 2010, och det var 5 000 barn 2012. Det är ett steg i rätt riktning. För perioden 2013-2016 har regeringen också riktat ett statsbidrag om 108 miljoner kronor för att stimulera denna utveckling. En annan fråga som jag var inne på tidigare handlar om arbetsmiljön. Det uppdrag som Arbetsmiljöverket fick av regeringen 2011 handlade om att utveckla och genomföra särskilda insatser för att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet. Många kvinnor upplever att de inte orkar stanna kvar; man blir sjukskriven, man kanske inte har en väl fungerande arbetsmiljö och man orkar inte ens jobba tills man blir 65. Det är en otroligt viktig fråga för de enskilda kvinnorna, och för samhället i stort såklart. Det handlar om deras ekonomi, som påverkar deras framtid, men det handlar också om att kunna stanna kvar och vara behövd under hela sitt arbetsliv. Det uppdrag som Arbetsmiljöverket har fått handlar om att inhämta kunskap, informera, utbilda inspektörer och genomföra speciella inspektionsaktiviteter. Det uppdraget ska genomföras till och med 2014, och sedan ska det integreras i den ordinarie verksamheten på Arbetsmiljöverket. Jag ser fram emot det resultatet, för jag tror att det är centralt. Det är också därför som vi har gett Arbetsmiljöverket det uppdraget. Det är tjänstemän som beslutar vad som ska vara sekretess och inte, men vi kommer in på det också nästa vecka, har jag en känsla av. Visstidsanställningarna är viktiga på svensk arbetsmarknad. Det är viktigt att de finns. Jag tror att också Raimo Pärssinen tycker att det är viktigt. Det ska inte missbrukas. Sedan kan man ha olika syn på hur direktivet tillämpas. Vi menar i grunden att vi följer EU-direktivet. Det finns inte heller någon dom från kommissionen för att man skulle ha staplat visstidsanställningar på varandra så att det är ett lagbrott. Det är en dialog som vi för. Vi har fört en dialog om detta med kommissionen under flera år. Raimo Pärssinen vet också att det finns två olika Ds som är skrivna i Regeringskansliet angående detta. Men dialogen fortsätter. Fortfarande är det så att visstidsanställning för många är en väg in. Utflödet är också stort i Sverige fram till tillsvidareanställningar. Det är viktigt för kvinnor, men det är också viktigt för män och för unga, att få en fast förankring på svensk arbetsmarknad. Men ofta är vägen för många en visstidsanställning.

Fru talman! Det blir ännu tydligare efter dagens interpellationsdebatt att regeringen inte tycker att det är så viktigt att prata om kvinnors låga löner. Med Annie Lööf och Anders Borg i regeringen riskerar kvinnor än lägre löner. Utifrån de beslut som ni tidigare har tagit i regeringsställning och som era partikamrater har röstat för i denna kammare riskerar det att bli än värre. Konsekvenserna har blivit att allt fler kvinnor får visstidsanställningar, och det får man dras med högt upp i livet. Vi vet att visstidsanställningarna påverkar inte bara den dagliga inkomsten utan också om man blir sjuk eller arbetslös. Ministern var inne på att man får låg ersättning när man blir sjuk, men vad blir följden när man ökar det här? Det går bra att prata bort saker och ting och skriva att man har gjort en satsning. Jo, man har satsat på papperet, nästan en miljard, som du skriver. Men det är ju en tummetott, eftersom det ska redovisas först i oktober 2014. Det är verkligen ett bevis på att ni inte vill göra någonting åt det, för det är efter valet. Ni vet inte ens om ni har makten att förändra. Kunskap finns, och viljan är det som saknas i regeringen. För 92 miljarder, som är ungefär den skattesänkning ni har gjort, skulle man ha kunnat göra väldigt mycket för ett jämställt arbetsliv: bättre barnomsorg, bättre äldreomsorg men framför allt en bättre arbetsmiljö för många kvinnor samt heltider. Framför allt skulle kvinnor kunna få en möjlighet till egen försörjning och inte riskera sin hälsa.

Fru talman! Fler kvinnor sysselsatta - det var ett tema i gårdagens AKU. Fler kvinnor har mer i plånboken, har större egenmakt och får behålla mer av sin lön. Fler föräldrar använder sig av jämställdhetsbonus för att ha ett mer jämställt föräldrauttag. Vi undersöker vad den sämre arbetsmiljön beror på och vad vi kan göra mer. Fler kvinnor lämnas inte i åtta, tio och tolv år, till och med längre ibland, i långtidssjukskrivningar och sedan förtidspensionering, där man inte har någonting att leva av. Detta är någonting av det som vi har gjort under de här åren. Men vi vill fortsätta - det finns mycket mer att göra. Jag tycker att det är viktigt att Jämställdhetsdelegationen arbetar fram sina förslag. Det kan vara efter valet, men jag tror fortfarande att det är viktigt att de förslagen kommer fram. Vi arbetar aktivt hela tiden för att kvinnor ska få det bättre och för att kvinnor ska öka sin ekonomiska frihet. Vi kan göra en hel här i riksdagen, men mycket kan göras ute i våra kommuner, hos våra kolleger och partikamrater runt om i landet, för rätten till heltid och för större makt över sin arbetstid. Vi tror inte på lagstadgad heltid, men vi tror att parterna har ett enormt stort ansvar för att möjliggöra för fler kvinnor att jobba heltid så att man kan försörja sig själv.