Kvinnor på flykt

Interpellationsdebatt 23 februari 2016

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 102 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig hur jag säkerställer att hjälp kommer flyende kvinnor till del och vilka konkreta åtgärder jag har vidtagit som riktas specifikt till flickor och kvinnor.

Det finns för närvarande omkring 60 miljoner tvångsfördrivna människor i världen. Uppskattningsvis hälften av flyktingarna är kvinnor. En växande andel är också barn. Sverige är det femte största givarlandet i världen av humanitärt stöd, vilket syftar till att rädda liv, lindra nöd samt upprätthålla mänsklig värdighet hos flyende människor och andra nödlidande.

Det humanitära biståndet har traditionellt sett inte tagit hänsyn till kvinnors och mäns, flickors och pojkars olika behov vid naturkatastrofer eller konflikter. Det har emellertid förändrats under de senaste åren. Sverige har haft, och fortsätter att ha, en pådrivande roll i detta viktiga förändringsarbete.

En av regeringens främsta prioriteringar inför det humanitära världstoppmöte som äger rum i Istanbul i maj är därför kvinnors och flickors särskilda roll i humanitära kriser. Sverige är även sedan årsskiftet ordförande i Call to Action on Protection of Girls and Women from Gender-based Violence in Emergencies. Det är ett internationellt initiativ som syftar till att förbättra hur könsbaserat våld hanteras vid humanitära kriser.

Det svenska humanitära biståndet är behovsbaserat och styrs av de humanitära principerna om neutralitet, opartiskhet och oberoende. Att se till olika gruppers, inklusive kvinnors och flickors, särskilda behov är också en integrerad del av det svenska humanitära biståndet. Kriser kan förstärka den ekonomiska, sociala och politiska diskrimineringen av kvinnor och flickor, vilket begränsar deras tillgång till hjälpinsatser och stöd eller gör dem mer utsatta för sexuellt och könsbaserat våld. Vidare kan det vara viktigt att särskilt skydda kvinnor och flickor mot ökad utsatthet för människohandel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I genomförandet av humanitära insatser är det dock viktigt att inte endast se kvinnor som offer. Kvinnor är också viktiga aktörer vars inflytande kan bidra till ett mer effektivt humanitärt hjälparbete.

Sverige driver alltså aktivt frågan om jämställdhet som en prioriterad fråga inom det humanitära biståndet. Jämställdhetsperspektivet ska vara integrerat i de specifika humanitära insatser som Sverige stöder, från den första behovsbedömningen till den slutgiltiga uppföljningen. Särskild prioritet ges till förebyggande arbete och skydd mot sexuellt och könsbaserat våld.

Sverige stöder även specifika insatser, exempelvis genomförandet av UNHCR:s globala strategi mot sexuellt och könsbaserat våld samt att särskilda genderrådgivare kan skickas ut i fält för att stärka den humanitära responsen.

Jämställdhet är även en viktig fråga för Sverige inom styrelse- och påverkansarbete när det gäller de humanitära organisationerna samt i alla andra humanitära forum.


Anf. 103 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret.

60 miljoner människor är på flykt i världen, och kvinnors och flickors utsatthet är dessvärre en realitet. Inte sällan handlar det om liv och död. Undermålig tillgång till vård, till exempel i samband med förlossningskomplikationer, liksom våld i nära relationer leder ofta till döden. Vi vet också att inskränkningar i kvinnors vardag gör att deras fri- och rättigheter snävas in alltmer i länder runt om i världen.

Men vi måste också, precis som ministern säger i svaret, se till att inte se kvinnor enbart som offer utan stärka deras roll som viktiga aktörer i ett mer effektivt humanitärt hjälparbete.

FN:s säkerhetsråd har antagit fyra resolutioner som uppmanar medlemsländerna att på olika sätt stärka och skydda kvinnors och flickors rättigheter i konfliktsituationer. Det handlar framför allt om att ha ett genusperspektiv på de konflikter som finns i världen och att vara medveten om de olika sätt på vilka män och kvinnor drabbas. Våldet är nämligen olika mot män och kvinnor.

WHO beskriver i en rapport att 90 procent av de direkta dödsfallen i krig och konflikter under 2002 var män. Men kvinnor och flickor attackeras ofta systematiskt som en medveten strategi i krigsföringen, inte sällan i form av sexuella övergrepp. Det lämnar vidriga spår hos offret, såväl fysiskt som mentalt. Att bli förödmjukad och kränkt utan att få upprättelse lämnar livslånga spår. Enligt UNHCR är det få män som berättar om de sexuella övergrepp som de utsätts för i konfliktsituationer, trots att man vet att det förekommer. Men det är så tabubelagt.

Konflikthantering och fredsbyggande är fortfarande en mansdominerad process. Trots att kvinnor ofta är starka fredsaktivister på gräsrotsnivå får de sällan ta del av formella fredsförhandlingar och återuppbyggnadsinitiativ. Kvinnors delaktighet i konflikthantering och fredsbyggande åtgärder borde alltså bli större.

Unifem rapporterar att i tio större fredsprocesser under det senaste decenniet var endast 6 procent av förhandlarna kvinnor. Och när fredsavtalen skulle undertecknas var bara 3 procent av dem som skrev under kvinnor. Det resulterar ofta i att den överenskomna freden utesluter halva befolkningen, vars behov och rättigheter inte tas i beaktande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kvinnors ständiga underrepresentation när det gäller beslutsfattande är väl känt. Vi i Sverige går naturligtvis före där. Flickor och kvinnor har inte haft samma möjligheter som män att påverka maktstrukturer i många länder i världen. Att ge kvinnor lika stora möjligheter som män att delta i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter är en viktig fråga för såväl demokrati och jämställdhet som utveckling.

Resolution 1325 har varit grundläggande för många av de initiativ vi ser i dag när det gäller att integrera frågor om kvinnor och konflikter i våra internationella insatser.

Jag har ett antal frågor till ministern som jag gärna vill att vi fortsätter diskutera. Är länder där dessa kränkningar sker prioriterade av regeringen? Hur fokuserar Sverige hjälp och stöd till de mest utsatta? Riktas det svenska biståndet specifikt till kvinnor och barn i krigshärjade länder? Och på vilket sätt stöder regeringen kvinnors delaktighet i till exempel återuppbyggnad?


Anf. 104 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Jag vill tacka Lotta Finstorp för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna, som vi absolut inte får glömma. Vi har i dag en värld med fler krig och konflikter än på länge. Över 60 miljoner människor är på flykt. Att kvinnor och barn är särskilt utsatta i flyktsituationer är något som vi måste ta på allra största allvar.

Sociala strukturer bryts oftast sönder när man är på flykt. Det leder till att de allra svagaste grupperna, ofta kvinnor, är de mest utsatta. Det gäller inte bara i flyktsituationen utan i världen. Som flykting lever man utan rättigheter och i en utsatt situation.

Jag har rest mycket under ett och ett halvt år som minister. Jag har träffat många flyktingar, många kvinnor, och sett den utsatta situation som de här människorna lever i. Om man är i ett flyktingläger och dessutom blir förföljd, misshandlad, utsatt eller hotad inne i själva flyktinglägret finns det ingenstans att ta vägen.

Jag var i Dadaab i Kenya, på gränsen till Somalia. Där fanns det ett skyddat boende inne i lägret. Kvinnor som förföljs eller misshandlas av sina anhöriga, av sina män, inne i lägret kan flytta in i det skyddade boendet. De har ingenstans att ta vägen. De kan inte flytta tillbaka ut i lägret eftersom de till och med kan dödas där, de kan inte komma in i samhället i Kenya eftersom inga flyktingar tillåts arbeta där och de kan inte återvända till Somalia eftersom situationen är som den är där. De är alltså flyktingar i en flyktingsituation.

Sverige och andra länder har ett stort ansvar för att ta emot kvotflyktingar som är just de allra mest utsatta i lägren.

Kvinnor tvingas till prostitution för att kunna försörja sig själva och sina barn. Männen är borta, kanske döda eller i krig. Man gifter bort sina döttrar för att man är desperat. Man har ingen chans att försörja sina barn. Det här är verkligen desperata situationer där kvinnor har en väldigt svår - för att inte säga outhärdlig - tillvaro.

För oss i regeringen handlar det om att försöka att hjälpa kvinnor. Precis som Lotta Finstorp säger handlar det också om att ge människor en egen kraft att själva förändra sina liv, vara delaktiga i konfliktförebyggande arbete och krishantering och se till att de är delaktiga när freden väl kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som en feministisk regering med en feministisk utrikespolitik driver vi 1325 mycket hårt. Vi har tagit initiativ till kvinnliga fredsmäklarnätverk, både i Norden och i våra samarbetsländer. I det humanitära arbetet ser vi till att få in det här perspektivet i allt policyarbete. Det är också högst prioriterat när det gäller det humanitära toppmötet i vår.


Anf. 105 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Tack, ministern, för en väldigt viktig debatt som det är oerhört svårt att sätta fingret på! Som politiker vill man gärna fatta beslut för att få en viss lösning. Så enkelt är det ju inte.

En jämställd utrikespolitik definieras av regeringen med tre r: rättigheter, representation och resurser. Jag har funderat på den här interpellationen och på kvinnors och flickors situation i världen. Det är möjligt att jag svävar ut alldeles för mycket, men jag undrar en sak. Det är en kraftig migration till Sverige, och det är många fler män och pojkar än kvinnor som kommer. Skulle det vara möjligt att koppla det jämställda biståndet till en jämställd integration?

Många kommer att fly till Sverige och Europa. Går det att hitta en brobyggande effekt mellan det jämställda biståndet och den jämställda integrationen? Det är en mer filosofisk fråga, men det vore intressant att höra vad ministern säger om detta.

Det är en kraftig underrepresentation av flickor och kvinnor som flyr från krig i olika delar av världen. Av de 163 000 asylsökande som kom till Sverige förra året var 70 procent män. Av de ensamkommande barnen var 90 procent pojkar. I åldersgruppen 15 år var det 119 pojkar och 100 flickor som kom hit. I åldersgruppen 16 år var det 117 pojkar och 100 flickor.

Dessa siffror kan jämföras med hur det är i Kina. I Sverige är det alltså större skillnad. Och vi har alltid förfasat oss över ojämställdheten i Kina.

Hur ser regeringens jämställdhetsanalys ut avseende genusperspektivet? Kan man koppla det jämställda biståndet till en jämställd integration i Sverige? Kan man på något sätt i förebyggande syfte inom biståndet till krigshärjade länder stödja kvinnor på så sätt att de kan komma till en bättre värld på ett enklare sätt?

Siffrorna visar de facto att det är männen som flyr. Det är i allmänhet männen som får en bättre tillvaro medan kvinnorna och barnen blir kvar. Det vore intressant att höra vad ministern säger om den koppling som jag bara har funderat ut på min kammare. Det finns inget rätt eller fel i detta, men det är kanske en omöjlighet.


Anf. 106 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Tack för frågeställningarna, Lotta Finstorp!

Jag är inte så säker på att vi har möjlighet att förändra de grundläggande strukturer som gör att det är män som oftast har en friare roll och mer resurser. Därmed befinner de sig i en könsmaktsordning där det är fler pojkar och män som har möjlighet att ta sig till Europa och tryggheten undan krig, våld och konflikter. Så ser verkligheten ut.

Det som Sverige gör när det gäller biståndet och kvotflyktingar är att vi kräver att det ska vara en väldigt jämn könsfördelning mellan män och kvinnor på de kvotflyktingar som vi tar emot. Sedan arbetar vi oerhört aktivt just med könsperspektiv och att stärka kvinnor i flyktingsituationer. Det gör vi genom att insistera på att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är oerhört viktiga och en livsnödvändig komponent i de humanitära insatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har sedan den 1 januari ordförandeskapet 2016 i Call to Action, som jag tidigare nämnde. Det är ett initiativ för att se till att man vid varje humanitär respons ska ha den policy, det system och de mekanismer som krävs för att minska risken för könsrelaterat våld. Man ska speciellt uppmärksamma kvinnors utsatta situation så att man på det sättet stärker kvinnor.

Vi har också ett Gender standby capacity project som vi stöder via Orcha. Det handlar om att skicka ut erfarna genderrådgivare för att stärka humanitär respons.

Nu talar jag väldigt mycket om de humanitära insatserna. Lotta Finstorp talade om krig, konflikter och krigshärjade länder i allmänhet. Det är klart att det där finns en skillnad. Regeringen har prioriterat högre att man ska jobba med konfliktförebyggande åtgärder och med de allra sköraste staterna.

Vi har hela tiden kvinnor och kvinnors rättigheter som ett genomgående tema, och det är prioriterat i alla våra insatser. Det är ganska naturligt eftersom kvinnor är mer utsatta, men kvinnor har också en enorm potential. Lotta Finstorp nämnde att kvinnor inte får vara delaktiga i fredssamtal och i fredsprocessen. Det är ju väldigt ironiskt eftersom de som har startat kriget inte kan vara de som utformar freden. Kvinnor behövs också som deltagande i kontakten med samhället i stort, vilket gör freden mer långsiktigt hållbar.

En sak till som jag kan nämna som vi gör är att se till att kontantstöd och pengar som flyktingar får ges till kvinnorna. Det ger kvinnan kontroll över familjens resurser samtidigt som man stärker kvinnans ställning gentemot manliga släktingar. Det kan vara väl så viktigt i den situationen.


Anf. 107 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag blir jätteglad när jag hör att man tittar på en jämn könsfördelning när det gäller kvotflyktingarna. Det är ju det enda som vi så att säga kan styra. Det är väldigt bra att man har med detta.

Det här med kontantstödet var någonting som jag inte kände till. Kvinnor kan, och det är väldigt bra. Jag förstår precis varför man gör så. Det är otroligt bra att man tänker i de banorna.

Man kan inte tvivla på att den feministiska regeringen har fokus på kvinnor och kvinnors rättigheter. Men regeringen har beslutat att dra ned på redan utlovade biståndspengar till Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria. Denna neddragning ska ske med 300 miljoner kronor i år, om jag har läst rätt. Det är 159 organisationer som är upprörda och har skrivit protestbrev där man kräver att beslutet ska rivas upp och så vidare eftersom det riskerar tiotusentals liv och hundratusentals nya smittade.

Det kommer naturligtvis att drabba kvinnor om man skär ned på det bistånd som ska motverka aids, tuberkulos och malaria. Det går åt mycket resurser för att stoppa hiv, tbc och malaria. Globala fonden har räknat på det här. Det rör sig om 35 procent av de pengar som man så att säga hade intecknat för 2016. Detta skulle kunna göra att 800 000 fler personer smittas av hiv, tbc och malaria.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur tänker man? Hälsobistånd och kvinnors hälsa borde ligga väldigt högt på regeringens dagordning. Jag undrar hur den här nedskärningen kommer att slå mot kvinnor.


Anf. 108 Statsrådet Isabella Lövin (MP)

Fru talman! Det är riktigt att regeringen har ett mycket stort hälsobistånd. Närmare 4 miljarder om året går till olika insatser på hälsoområdet, delvis inom våra bilaterala strategier med olika länder. Här har vi värnat och speciellt inriktat oss på de allra fattigaste och de sköra staterna med ett fokus på SRHR.

Sedan finns det flera olika faciliteter som specifikt är inriktade på hälsa. Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria är en av dem. Regeringen har tyvärr i ljuset av de stora flyktingavräkningar vi gör varit tvungen att hitta något att skära ned på, och det här är en fond som enligt vår bedömning är väl finansierad. Sverige står för drygt 3 procent. Man kan jämföra med Unaids, där Sverige är en mycket stor givare, eller UN Women. Det skulle få enormt stora konsekvenser om Sverige skar ned på de organisationerna.

Vi har i ett kärvt budgetläge valt det minst onda. Detta är ingalunda den enda kanalen för svenskt bistånd på hälsoområdet, och absolut inte den enda vad gäller SRHR eller specifikt för kvinnor. Där har vi tvärtom värnat det i den utsträckning vi mäktat med. Vi har också tydliggjort i regleringsbrevet till Sida att det är så regeringen vill se det.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2015/16:342 Kvinnor på flykt

av Lotta Finstorp (M)

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

 

Vi har den senaste tiden fått rapporter om att det finns utrikesfödda flickor som lever i barnäktenskap och tvångsäktenskap i Sverige. Vi hör om övergrepp mot flickor och kvinnor i flyktingläger. Vi läser om flickor och kvinnor i flyktingläger som har blivit traumatiserade av väpnade konflikter. Samtidigt hör vi väldigt lite om hjälpen som riktar sig till människor på flykt, och då särskilt den hjälp som riktar sig specifikt till flickor och kvinnor.

 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:

  1. Hur säkerställer statsrådet att hjälp kommer kvinnorna till del?
  2. Vilka konkreta åtgärder som riktar sig specifikt till flickor och kvinnor har statsrådet vidtagit?