den 
24 oktober 
 
Interpellation 
 
2013/14:61 
Kvalitet framför kvantitet för arbetslösa 
 
av Hillevi 
Larsson (S) 
 
till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson 
(M) 
 
<a name="Temp"></a>I dag tillsätts de flesta jobb i Sverige via 
kontakter. Endast en mindre del av jobben annonseras ut och tillsätts via Arbetsförmedlingen. 
Det innebär att mängder av arbetslösa hos Arbetsförmedlingen söker samma jobb. 
Möjligheten att få arbete minskar när allt färre jobb annonseras ut och det 
blir fler och fler sökande per jobb – särskilt som arbetslösa upplever 
att de tvingas söka jobb de inte har kvalifikationer för. 
 
De nya direktiven till Arbetsförmedlingen riskerar 
att förvärra problemet. Enligt det nya kontrollsystemet ska de arbetslösa varje 
månad skriftligt redovisa alla sina aktiviteter för att få jobb. Större delen 
kommer att handla om jobbsökande. Redan i dag upplever många arbetsgivare att 
de översköljs av jobbansökningar. Bland hundratals ansökningar kan det vara en 
handfull som är relevanta för arbetsgivaren. 
 
Många arbetslösa söker redan i dag jobb de vet att 
de inte kommer att få. De känner sig tvingade av Arbetsförmedlingen att söka 
många jobb. Kvantitet vinner över kvalitet i kontrollsystemet. Känner man sig 
tvingad att söka många jobb finns risken att tiden äts upp av detta i stället för 
att ringa in de jobb man är kvalificerad för och har en chans att få. 
Arbetsförmedlingen borde hjälpa de arbetslösa med detta och dessutom erbjuda 
utbildning för att höja kompetensen och därmed öka jobbchanserna. 
 
Det skärpta kontrollsystem, där arbetslösa i 
förlängningen riskerar att förlora sin ersättning om de inte fyller i 
tillräckligt ambitiösa aktivitetsrapporter, riskerar att leda till en 
acceleration av jobbansökningarna. Många arbetsgivare har redan slutat att 
annonsera ut lediga tjänster. De har inte tid att gå igenom alla hundratals 
ansökningar, särskilt som så många av de sökande inte kommer att vara aktuella 
för jobbet. De har funnit andra vägar att tillsätta jobb, främst via kontakter 
och rekryteringsföretag. I takt med att antalet jobbansökningar ökar 
ytterligare, finns en stor risk att ännu färre arbetsgivare kommer att 
annonsera ut lediga jobb. Det minskar jobbchanserna för alla de arbetslösa som 
saknar kontakter, och därmed bara kan söka de jobb som annonseras ut. 
 
Risken för diskriminering ökar också ju fler 
jobbansökningar en arbetsgivare får. Då kan till exempel de som har annorlunda 
namn eller är äldre sorteras ut redan från början, som ett sätt att gallra och 
göra mängden mer hanterbar. Är det färre sökande ökar chansen att få komma till 
anställningsintervju och visa vad man går för. 
 
Mina frågor till ministern är: 
 
Kan ministern och regeringen tänka sig att 
specificera regelverket för de arbetslösa så att kvalitet betonas framför 
kvantitet vad gäller aktiviteter för att få jobb? 
 
Kan ministern och regeringen tänka sig att 
utvärdera kontrollsystemet för arbetslösa för att avgöra om det verkligen leder 
till arbete? 
 
Vad är enligt ministern och regeringen viktigast 
att satsa på: mer tid och resurser för ökad kontroll av arbetslösa eller mer 
tid och resurser för kvalificerad hjälp för att öka jobbchanserna? 
 
Vad är ministerns och regeringens budskap till de 
arbetsgivare som redan översköljs av jobbansökningar och som inte vill ha ännu 
fler? 
 
Vad gör ministern och regeringen för att uppmuntra 
fler arbetsgivare att annonsera ut jobb, och därmed öka jobbchanserna för alla 
de arbetslösa som saknar kontakter?

Interpellation 2013/14:61 av Larsson, Hillevi (S) Kvalitet framför kvantitet för arbetslösa

Video


Fru talman! Hillevi Larsson har ställt fem frågor till mig:
1.	Kan jag och regeringen tänka oss att specificera regelverket för de arbetslösa så att kvalitet betonas framför kvantitet vad gäller aktiviteter för att få jobb?
2.	Kan jag och regeringen tänka oss att utvärdera kontrollsystemet för arbetslösa för att avgöra om det verkligen leder till arbete? 
3.	Vad är enligt mig och regeringen viktigast att satsa på: mer tid och resurser för ökad kontroll av arbetslösa eller mer tid och resurser för kvalificerad hjälp för att öka jobbchanserna?
4.	Vad är mitt och regeringens budskap till de arbetsgivare som redan översköljs av jobbansökningar och som inte vill ha ännu fler? 
5.	Vad gör jag och regeringen för att uppmuntra fler arbetsgivare att annonsera ut jobb, och därmed öka jobbchanserna för alla de arbetslösa som saknar kontakter?
Ylva Johansson har frågat mig vilka initiativ regeringen avser att ta för att aktivitetsrapporterna inte ska stjäla resurser från det viktiga arbetet att bekämpa arbetslösheten.
Jag svarar på interpellationerna i ett sammanhang.
Inledningsvis vill jag framhålla att god kvalitet i arbetssökandet är av största vikt. För att bland annat motverka långa arbetslöshetstider och öka sysselsättningen har ett nytt arbetssätt införts hos Arbetsförmedlingen. Ökad uppföljning för att förbättra matchningen är en del av det nya arbetssättet.
Införandet av aktivitetsrapporten innebär att arbetslösa regelbundet och på ett strukturerat sätt redogör för vilka åtgärder den sökande har vidtagit för att ta sig ur arbetslösheten. Det ger Arbetsförmedlingen bättre förutsättningar att identifiera arbetssökande med särskilda behov av hjälp och stöd i sitt arbetssökande och därmed anpassa förmedlingsinsatserna för att därigenom på ett bättre sätt öka de enskildas jobbchanser. 
Arbetslöshetsförsäkringen ska understödja matchningen. Forskning visar att förmedlingsinsatser kan öka sysselsättningen, i synnerhet om de kombineras med kontroll och uppföljning av individens olika aktiviteter för att söka arbete.
När det gäller utvärdering av det nya regelverket inom arbetslöshetsförsäkringen och införandet av aktivitetsrapporten vill jag framhålla att regeringen följer implementeringen noga. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) har i regleringsbrevet för 2013 fått i uppdrag att följa och redovisa resultat avseende Arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas arbete med att implementera de nya reglerna. Arbetsförmedlingen har i regleringsbrevet för innevarande år fått i uppdrag att i samband med årsredovisningen för 2013 redogöra för införandet av de nya reglerna. Det kommer naturligtvis även framöver vara viktigt att följa och utvärdera reformen. Här kan nämnas att Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) löpande utvärderar effekter av arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadens funktionssätt.
När det gäller Arbetsförmedlingens relation till arbetsgivare vill jag framhålla att det är viktigt att Arbetsförmedlingen har förtroende och legitimitet bland arbetsgivare och arbetssökande för att kunna bidra till att förbättra matchningen. Ett ökat förtroende bör leda till att fler arbetsgivare vänder sig till Arbetsförmedlingen för att få stöd i sin rekryteringsprocess samt till att fler arbetssökande väljer att ta del av myndighetens service. Bland de arbetssökande som står långt bort från arbetsmarknaden saknar många egna kontaktnät och har därmed sämre chanser att hitta arbete genom informella kontakter. För dessa är det särskilt viktigt att skapa ingångar på arbetsmarknaden.
Av de arbetsgivare som under 2012 anmälde en ledig plats till Arbetsförmedlingen var 88 procent nöjda med hanteringen. 82 procent angav att de hade fått tillräckligt med lämpliga sökande för att kunna anställa, vilket är i nivå med tidigare år. Arbetsförmedlingens ökade fokus på arbetsgivarkontakter avspeglas även i att antalet arbetsgivarkontakter och antalet överenskommelser med arbetsgivare har ökat. I sitt arbete med nationella arbetsgivare gjorde Arbetsförmedlingen under 2012 även överenskommelser med ett tjugotal företag och branscher. Det är viktiga steg i Arbetsförmedlingens arbete med att utveckla och förbättra sina arbetsgivarkontakter och därmed öka möjligheterna för arbetssökande som saknar kontakter att få ett arbete.



Fru talman! Många arbetslösa som jag har pratat med vittnar själva om att de tvingas söka jobb som de inte har en chans att få och där det till och med står i annonsen att det krävs en viss utbildning som de arbetslösa inte har.
Nu har det tillkommit krav på aktivitetsrapport en gång per månad som de arbetslösa måste fylla i. Tidigare fick arbetslösa träffa arbetsförmedlare som noterade vad de arbetslösa hade gjort för att få jobb. Då skedde det muntligt - man redovisade vad man hade gjort på det sättet. Aktivitetsrapporterna ökar administrationen för den enskilda arbetslösa, för Arbetsförmedlingen och för a-kassorna.
Det som är en risk med detta är att arbetsgivarna annonserar ut färre jobb. Många drar sig för att annonsera jobb hos Arbetsförmedlingen därför att de blir översköljda av jobbansökningar. I och med att många känner sig tvingade att söka jobb som de inte har kvalifikationer för är det många arbetsgivare som upplever att de får hundratals ansökningar varav bara ett fåtal är relevanta för arbetsgivaren och gäller personer som de faktiskt skulle kunna anställa.
Det har minskat antalet arbetsgivare som annonserar via Arbetsförmedlingen. Tillsättningen via kontakter - sociala medier, rekryteringsföretag och bemanningsföretag - har i stället ökat. Väldigt många företagare har hittat andra vägar än just Arbetsförmedlingen. Det är ett stort problem för de arbetslösa som saknar kontakter. De flesta jobb tillsätts ju via kontakter.
Därmed finns det en risk att aktivitetsrapporterna späder på problemet ytterligare, det vill säga att det finns en risk att ännu fler arbetsgivare slutar att annonsera ut jobb och i stället till exempel använder kontakter och bemanningsföretag.
Man kan titta på utvärderingar, som det redovisas en del av. Men om man ser till de faktiska resultaten hittills av kontrollsystemet för arbetslösa kan man se att det inte har lett till jobb, utan arbetslösheten har ökat.
Jag hade också en fråga om vad som är viktigast, att satsa tid och resurser på att kontrollera arbetslösa mer eller att satsa tid och resurser på att hjälpa dem mer. Hela administrationen med aktivitetsrapporter riskerar att uppta arbetsförmedlarnas tid. Någonstans får man göra ett vägval, om man inte vill förstärka Arbetsförmedlingen med många fler anställda. Vad är viktigast att satsa på? Jag är helt övertygad om att det viktigaste att satsa på är kvalificerad hjälp att få jobb. Jag tycker att vi redan har mycket kontroll.
Det intressanta vore att ringa in de jobb som den arbetslösa har chans att få. Arbetsförmedlingen skulle kunna lägga mer tid just på att söka efter de jobben, självklart i jobbannonser men också genom kontakter med arbetsgivare och göra en bättre matchning mellan arbetslösa och jobb och hjälpa arbetslösa med det.
Den andra delen handlar om utbildning. En anledning till att många inte får de jobb som de söker är ju att de inte har rätt kompetens. Det finns samtidigt ett matchningsproblem där många arbetsgivare inte hittar rätt utbildad personal. Det är ett givet område.
I dag får inte ens de som saknar grundskole- och gymnasieutbildning hjälp av Arbetsförmedlingen att skaffa sig det. Det borde naturligtvis ingå. Arbetsförmedlingen skulle kunna satsa mycket mer på det.



Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!
Vi socialdemokrater vill se en fungerande matchning och en smidig omställning på arbetsmarknaden. Då behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik och en anständig arbetslöshetsförsäkring som ger trygghet och bidrar till omställning från ett jobb till ett annat. Det har vi inte i dag.
Vi vill ha en arbetslöshetsförsäkring där rättigheter och skyldigheter motsvarar varandra. Det är rimligt att ställa krav på den försäkrade att han eller hon ska vara aktiv, söka jobb, stärka sin ställning på arbetsmarknaden och fullt ut stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi stöder därför att regelverket har ändrats så att de sanktioner som den försäkrade kan drabbas av om man inte fullföljer sina skyldigheter har nyanserats, så att sanktionerna bättre svarar mot graden av försummelse.
Men den arbetslöse ska också ha rättigheter. Vi anser att man ska ha rätt till en anständig ersättning som för de allra flesta faktiskt ger 80 procent av den lön som man tidigare har haft och rätt till stöd från Arbetsförmedlingen från första dagen, rätt till utbildning och andra aktiva insatser.
Här har regeringen motsatt linje. Regeringen har målmedvetet försämrat försäkringen och nedmonterat viktiga delar av arbetsmarknadspolitiken. Skyldigheterna skärps, men rättigheterna lyser med sin frånvaro. Den obalansen är en viktig orsak till att regeringens arbetsmarknadspolitik har misslyckats och att arbetslösheten i dag är alarmerande hög, trots att det finns många lediga jobb på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsministern har i dag varit i arbetsmarknadsutskottet och redovisat vad man i dag vet om resultatet av införandet av månatliga aktivitetsrapporter. Statsrådet betonade då att införandet av denna rapportskyldighet har varit känd och förberedd sedan länge, och enligt statsrådet har den också varit efterfrågad av Arbetsförmedlingen.
Då blir man lite förvånad att höra att både Arbetsförmedlingen och statsrådet verkar förstå så litet av det som nu sker, när 46 000 rapporter fattas och man inte vet vad det beror på.
I svaret säger arbetsmarknadsministern att regeringen följer implementeringen noga. Det är bra. Men jag skulle vilja fråga: På vilket sätt har regeringen beaktat de synpunkter som kom fram i remissförfarandet för att just säkerställa att det skulle bli en bra implementering när man utformade förordningen om de månatliga aktivitetsrapporterna? Det står ju i propositionen att regeringen kommer att beakta de synpunkter som har framkommit i det fortsatta förordningsarbetet.
Då är min fråga: Vad konkret har regeringen beaktat när det gäller utformandet av förordningen om månatliga aktivitetsrapporter för att säkerställa att det inte ska leda till onödiga problem för de försäkrade eller onödigt arbete för Arbetsförmedlingen?



Fru talman! Bakgrunden till beslutet om aktivitetsrapporter, som både Alliansen och Socialdemokraterna stod bakom, var att före den 1 september då detta skulle träda i kraft ordentligt fanns det både från arbetsförmedlare, från kassorna och från arbetssökande signaler till regeringen om att de sanktioner och de inrapporteringar som skedde var rättsosäkra. Det var det som man ville få bukt med genom denna proposition och samtidigt koppla detta till ett annat sanktionssystem med fler steg. För att detta sanktionssystem skulle fungera väl var man naturligtvis också tvungen att ha det mycket tydligare när det handlar om att rapportera vilka aktiviteter som den arbetssökande hade gjort. 
I propositionen framgår det tydligt att handläggaren på Arbetsförmedlingen och den arbetssökande tillsammans ska sitta ned och göra en handlingsplan. Det finns sedan tidigare också. Men man ska också koppla aktivitetsrapporten till handlingsplanen. Nu finns det barnsjukdomar; det är vi medvetna om. Man ligger inte riktigt i fas med implementeringen, och det är bara att beklaga. Men jag tror att detta kommer att bli riktigt bra när det blir färdigt. Det var också därför som vi hade en samsyn kring att vi skulle införa det. 
Efter denna nya reform finns det mer tid för handläggaren att verkligen jobba individuellt med den arbetssökande. 
Hillevi Larsson tar upp att den arbetssökande är tvungen att söka ett visst antal jobb som man kanske inte är kvalificerad för. När jag är ute på olika arbetsförmedlingar brukar jag ställa frågan om det är så. Jag får alltid samma svar, nämligen att man tillsammans med den arbetssökande gör upp vad som är rimligt att man ska söka. Är man specialistutbildad inom ett visst område är det inom detta område som man ska söka jobb. Då kanske det handlar om att det inom det område som man bor i och med den kompetens som man har är rimligt att man ska rapportera att man har sökt fem jobb under en månad. Det kanske inte finns fler att söka just då. 
Jag tycker därför att denna nya reform är mycket tydlig och bra för en arbetssökande. Innan vi fattade beslutet framkom det att man som arbetssökande i olika delar av landet hade olika krav på vad man skulle leverera in och att det skedde muntligt, precis som Hillevi Larsson sade. Nu blir det tydligare när dessa barnsjukdomar är bortarbetade. Man för in i datorn på det som kallas min sida vad man har gjort för aktivitet. Då har handläggaren detta framför sig när den sökande kommer och sitter ned och diskuterar hur den sökandes arbetslöshet ska bli så kort som möjligt. 
Regeringen har gett IAF i uppdrag att följa denna reform. Det är viktigt att vi som politiker inte nu börjar skruva och rådda, utan vi måste låta Arbetsförmedlingen implementera detta. Men det gäller att följa det noga. Om något år kanske vi ser att vi måste skruva. Då är det klart att vi ska göra det. Det gäller alla reformer.
När det gäller de utbildningsinsatser som har utförts bland annat hos kassorna - kassorna låg redan i våras i framkant när det gäller denna reform - och att Arbetsförmedlingen inte har hunnit med riktigt sägs det att man har haft en bra uppflaggning i god tid innan men att man inte riktigt har fått till det. 
Jag såg en intervju med någon från Arbetsförmedlingen i Stockholm häromdagen som sade att detta blir bra bara man får lite mer tid på sig. Jag tycker därför att vi inte ska kasta in handduken. Detta kommer att bli riktigt bra. 



Fru talman! Jag tackar Hillevi Larsson och Ylva Johansson för interpellationerna. 
Det var alltså i våras som vi här i riksdagen - jag var också med - fattade detta beslut att införa aktivitetsrapporter nationellt. Som sagt är det ett beslut som Alliansen har fattat beslut om tillsammans med Socialdemokraterna, och i ett bredare perspektiv också med sanktioner. Ibland låter det som om en del socialdemokrater inte vet vad de har varit med och fattat beslut om. 
Låt oss komma ihåg att aktivitetsrapporten infördes den 1 september. Den har alltså funnits på plats i två månader. Som med alla förändringar krävs det naturligtvis både en noggrann uppföljning och en bra utvärdering. 
Att rapportera sitt arbetssökande är naturligtvis ingen ny företeelse. Men det har tidigare inte funnits ett strukturerat sätt att göra det på. Detta betyder helt enkelt att arbetslösa nu regelbundet och på ett strukturerat sätt redogör för vilka åtgärder som de har vidtagit för att ta sig ur arbetslöshet. Det handlar om jobbsökande, intervjuer och olika aktiviteter. 
Varför är detta bra? Jo, därför att det ger Arbetsförmedlingen möjligheter. När en person en gång i månaden talar om och rapporterar in vad man har gjort och vilka jobb som man har sökt ger det arbetsförmedlaren möjlighet att föra ett bättre samtal och ha en bättre kommunikation med den arbetssökande. 
När det gäller frågan om kvalitet och kvantitet tror jag att kvaliteten i och med att man rapporterar på detta sätt blir bättre. Det kommer att bli ett bättre samtal. Då kan man uppfatta att man har sökt en massa jobb som man inte alls borde ha sökt. Hillevi Larsson är lite orolig för företagen. Det är ingen ny företeelse. Alla vi som har varit ute och träffat företagare under många år - det har säkert även Hillevi Larsson - vet att en del upplever att de får väldigt många ansökningar. Hela matchningsproblematiken är en utmaning, alltså att det finns arbetslösa som ska matchas. Men vi vet också att det finns arbetslösa som söker jobb som de kanske inte alls borde söka och som inte är lämpliga. Aktivitetsrapporten kan vara en hjälp för att se även det. Man hjälper och stöttar den arbetssökande att söka de jobb som är relevanta. 
Syftet med aktivitetsrapporten är att varje arbetssökande ska få rätt stöd i sin process. Jag tror, som sagt, att mötet som sker blir mer kvalitativt. Men jag tror inte att detta kommer att leda till en ökad administration för Arbetsförmedlingen på sikt när det är implementerat. Det är inte det som jag möter när jag talar med arbetsförmedlare och arbetsförmedlingschefer om detta. Eftersom detta till stor del sker via webben kommer, som jag redan har sagt, samtalet kring arbetssökandet i fokus i stället för andra typer av inrapportering. Framför allt är det viktigt att detta sker lika över hela Sverige. 



Fru talman! Det är kanske för tidigt att fullt ut värdera aktivitetsrapporten eftersom detta är någonting ganska nytt. Däremot kan man säga att detta verkligen har haft barnsjukdomar. Det är många som nu riskerar att inte få ersättning. Det är ändå ett allvarligt problem. 
Dessa rapporter från arbetsgivarna har rätt så mycket kommit efter att beslutet fattades. Det finns en oro hos arbetsgivarna att det ska komma ännu fler jobbansökningar. De känner sig redan översköljda av jobbansökningar. Det tycker jag ändå att man ska ta fasta på. Nu har vi genomfört detta system. Finns det då problem med det får man ta fasta på det.
Den viktigaste frågan i sammanhanget är vad man ska lägga mest fokus och kraft på. Är det kontrollinsatserna eller är det kvalificerad hjälp för att de arbetssökande ska få jobb? Där tycker jag att det är ett allvarligt problem att Arbetsförmedlingen har skickat tillbaka 20 miljarder kronor under de senaste fem åren. Det är pengar som skulle ha kunnat användas till arbetslösa för att hjälpa dem att få jobb. I stället har de bara skickats tillbaka. Det har skett på grund av att regelverket är alldeles för fyrkantigt när det gäller vilka åtgärder som Arbetsförmedlingen kan ta till för att hjälpa de arbetslösa. 
Här borde man lätta på regelverket. Jag nämnde möjligheter att anvisa till grundskole- och gymnasieutbildning. Men det finns en mängd andra utbildningar som är attraktiva på arbetsmarknaden som Arbetsförmedlingen skulle kunna anvisa arbetslösa till. 
Det blir destruktivt om man ska söka ett visst antal jobb och en stor del av dessa jobb är jobb som man inte har någon chans att få. Det är destruktivt för den enskilde, och det är destruktivt för arbetsgivarna som får dessa ansökningar som inte leder till något annat än extra arbete för arbetsgivarna. 
Jag hade en fråga. Går man åt andra hållet? Hur uppmuntrar man fler arbetsgivare att annonsera ut jobb? Det är den stora chansen för dem som är på Arbetsförmedlingen och som inte har kontakter att fler jobb faktiskt annonseras via Arbetsförmedlingen. Jag tycker ändå att man borde ta fasta på det och lyssna på vad arbetsgivarna själva tycker. Det har faktiskt framkommit en oro för att det är alldeles för många jobbansökningar. 
Det är klart att det är bra att sanktionerna mildras så att det sker stegvis, men jag tror ändå inte att det ersätter kvalificerade insatser för de arbetslösa. Det handlar också om att utvärdera systemet att man ska söka ett visst antal jobb och vad det faktiskt har lett till. Det fungerar kanske bättre när vi har lägre arbetslöshet, men med den höga arbetslöshet vi har i dag leder det till att man söker jobb efter jobb utan att det leder någonvart. Det tar bara tid och administration.
Har man en specialistutbildning är det klart att det kanske är lite lättare; då kan man söka jobb som kräver den utbildning och kompetens man har. Har man låg utbildningsnivå blir det dock väldigt svårt, med tanke på att de flesta jobb kräver någon form av utbildning. Då blir det destruktivt för den enskilde att söka jobb efter jobb. 
Även om jag tror att det går bra till på många håll - jag ska inte säga något annat - finns det skräckexempel. Jag hörde häromdagen en kvinna som berättade om sin släkting. Han hade jobbat i en kiosk - det var hans arbetslivserfarenhet - och skulle söka jobb som läkare. Jag hoppas verkligen att det var ett skräckexempel, som sagt, men jag tycker inte att sådant får hända. Vi måste satsa på kvalitet framför kvantitet.



Fru talman! En av mina frågor handlade just om man inte skulle kunna specificera regelverket så att man satsar mer på kvalitet och mindre på kvantitet. Det gäller inte minst aktivitetsrapporterna. Det är många arbetslösa som redan innan aktivitetsrapporter infördes har upplevt att de tvingats söka jobb som de inte haft en chans att få.
Det låter positivt som ministern säger. Men jag tvivlar på att det automatiskt kommer att bli så överallt. Jag hoppas att regeringen i det fortsatta arbetet lägger mer fokus på att det verkligen ska vara mer kvalitet som leder till jobb i stället för bara kvantitet.
Det är kanske viktigare att söka fem jobb som de har chans att få än att söka 50 som de har noll chans att få. Det är ändå större chans att de ska få napp på de där de har kvalifikationerna.
Man ska också gå vidare och höja kvalifikationerna för de sökande. Då öppnar man upp många fler jobb som de kan söka och också har en chans att få.
Även om det är ett jättestort problem med matchningsproblemen på arbetsmarknaden så att arbetsgivaren i vart femte fall inte kan hitta rätt människor till de jobb som de vill ha människor till är det samtidigt en utmaning. Åtminstone en del av de arbetslösa kan kanske ta de jobben om de får rätt utbildning.
Jag hoppas att det fortsatta arbetet både handlar om de barnsjukdomar vi ser med systemet och de utvärderingar som görs av det men att man också lägger mer krut på det som verkligen ger resultat och inte bara är statistik där man samlar pinnar.
Något som jag glömde ta upp tidigare är att detta också kan tillämpas inom socialtjänsten. Det är viktigt att man också försöker lösa problemen med den ökade administrativa bördan för socialtjänsten med aktivitetsrapporter.



Fru talman! Arbetsmarknadsministern påstod här tidigare på ett sätt som jag tycker gränsar till oförskämdhet att vi socialdemokrater inte skulle veta vad vi beslutar om här i kammaren.
Jag väntar fortfarande på svar på frågan: På vilket konkreta sätt har regeringen i utformningen av förordningen tagit hänsyn till och beaktat, som det står i propositionen, de synpunkter som har framkommit i remissbehandlingen?
Det är den formuleringen i propositionen som jag vill ha ett svar på. På vilket sätt har man beaktat det? Vilka konkreta saker har man låtit påverka utformningen av förordningen?
Min andra fråga gäller Isabell Persson som jag tog upp som exempel. Hon har lämnat in sina aktivitetsrapporter, och jag har läst dem. Jag tror att de är ett mycket bra stöd när man ska gå vidare för att hjälpa henne till arbete.
Hon har nu lämnat sina aktivitetsrapporter. När kan hon räkna med att få en arbetsförmedlare som har tid att arbeta med henne?



Fru talman! Naturligtvis är det så att den arbetssökande ska kräva och förvänta sig mycket av Arbetsförmedlingen, exempelvis att finnas med i utformandet av handlingsplanen.
För många personer handlar det om att de inte har nätverken. De har inte nätverk och tillgång till de dolda jobben som aldrig annonseras ut. Även om många jobb annonseras ut är det väldigt många som inte blir utannonserade. Så har det sett ut under lång tid.
De ska kräva och förvänta sig att Arbetsförmedlingen jobbar aktivt med arbetsgivarkontakter. Det är väldigt centralt och viktigt. Det ska kompensera för det nätverk som de inte har.
Det är absolut så att det finns skyldigheter och rättigheter i systemet, och det är väldigt viktigt. Jag tar funderingar och oro på allvar. Vi ska följa hela implementeringsfasen så att det verkligen blir som vi har tänkt. Det är otroligt viktigt.
Det kan hända att vi får återkomma till detta senare. Jag hoppas att implementeringen nu ska bli precis som vi har hoppats på och att det snart ska fungera på ett väldigt bra sätt och att det ska bli det stöd som vi hoppas på att det ska bli för de arbetssökande.
