Kulturlivet och amatörkulturen

Herr talman! God morgon alla! Siv Holma har ställt följande tre frågor till mig. Vilka riktlinjer kommer jag som kulturminister att ge Statens kulturråd vad gäller fördelningen av de ytterligare 5 miljoner kronor till centrala amatörkulturorganisationer som regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2007? Hur avser jag att fortsättningsvis stödja utvecklingen av amatörkulturen? Är jag beredd att tillsätta en utredning som får i uppdrag att se över frågan om det övergripande ansvaret för amatörkulturen? Som Siv Holma mycket riktigt påpekar föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2007 att insatserna på kulturområdet för de centrala amatörkulturorganisationerna skulle förstärkas med 5 miljoner kronor. Riksdagen har också beslutat i enlighet med regeringens förslag. Svaret på den första frågan finns att hämta i regleringsbrevet för 2007 avseende Statens kulturråd, den myndighet som beslutar om den närmare fördelningen av bidraget. Regeringen har tydliggjort syftet med detta bidrag. Enligt regleringsbrevet ska bidraget fördelas till sådana centrala amatörkulturorganisationer som bidrar till att tillgängliggöra kulturupplevelser för en bred allmänhet och som stimulerar det egna skapandet. Staten stöder på flera sätt, och inom flera politikområden, utvecklingen av amatörkulturen. Vid sidan av de kulturpolitiska insatserna lämnar staten omfattande stöd till amatörkulturell verksamhet i hela landet inom ramen för folkbildningspolitiken. Det finns i dag totalt ca 290 000 studiecirklar med nära två och en halv miljon deltagare, och en betydande del av dessa avser någon form av amatörkulturell verksamhet. Inom folkbildningen arrangeras också cirka 240 000 kulturprogram som lockar 15 miljoner besökare. I budgetpropositionen för 2007 förstärkte regeringen också stödet till folkbildningen med 500 miljoner kronor. Även inom ungdomspolitiken fördelas statliga bidrag till organisationer som i många fall omfattar ungdomars eget skapande inom olika kulturområden. Jag vill också gärna poängtera kommuners och regioners ansvar för att ge amatörkulturen goda förutsättningar, med möjlighet att vidareutvecklas. Svaret på Siv Holmas andra fråga måste därför utgå från det förhållande att amatörkulturen hanteras inom flera politikområden och på flera politiska nivåer. Själv kommer jag att verka för ett kulturutbud med bredd och kvalitet i hela landet. Jag är övertygad om att ett starkt kulturliv och en stabil kulturell infrastruktur gagnar såväl proffs som amatörer. Jag kommer naturligtvis även att följa upp den satsning på centrala amatörkulturorganisationer som nu genomförts enligt budgeten för 2007. Behövs det då en särskild utredning för att se över det övergripande ansvaret för amatörkulturen? Mitt svar på Siv Holmas tredje fråga är att denna fråga nu prövas inom Regeringskansliet. Det är dock ännu för tidigt att säga något om en sådan analys.

Herr talman! Jag tackar kulturministern för hennes svar på min interpellation och kan väl konstatera att svaren på mina frågor är relativt positiva. Svaret på min första fråga, vilka riktlinjer Kulturrådet har fått när det ska fördela de 5 miljoner som riksdagen beslutat om för att stärka de centrala amatörkulturorganisationerna, tycker jag är ett bra förtydligande. Det är viktigt att bidraget fördelas till sådana centrala amatörkulturorganisationer som bidrar till att tillgängliggöra kulturupplevelser för en bred allmänhet och som stimulerar det egna skapandet. Jag läste också det i regleringsbrevet som inte direkt redovisas i interpellationssvaret, att "under 2007 skall utrymmet för bidrag till centrala amatörkulturorganisationer förstärkas med minst 5 miljoner kronor jämfört med föregående år". Trots dessa tydliga riktlinjer i regleringsbrevet tycks Kulturrådet ha valt att hålla på anslagsökningen och göra en översyn. Delar kulturministern min och Vänsterpartiets uppfattning att dessa pengar inte kan användas till annat än stöd till centrala amatörkulturorganisationer och att bidragen ska utbetalas utan fördröjning till de berörda organisationerna? Herr talman! Amatörkulturen är en stor folkrörelse med ett 20-tal centrala organisationer och 750 000 medlemmar i körer, teater- och musikföreningar, hembygdsföreningar och mycket, mycket mer. Amatörkulturen är också en viktig förutsättning för den professionella kulturen, och båda är beroende av varandra. Utan bredd ingen elit, utan professionell konst ingen professionell inspiration till amatörerna och de blivande yrkeskonstnärerna. Det sägs i budgetpropositionen att "amatörkulturen skapar en viktig grund för alla människors möjlighet till eget skapande och utveckling". Redan i propositionen Lära, växa, förändra anslogs 5 miljoner kronor till amatörkulturens centralorganisationer. I denna fråga är både den förra och den nya regeringen överens. Vänsterpartiet hade dock högre ambitioner. Vi anser i likhet med amatörkulturens samrådsgrupp att den ordinarie verksamheten blivit lidande på grund av mångåriga uteblivna uppräkningar av anslagen. Man har därför saknat ekonomiska möjligheter att satsa på utvecklingsarbete, vilket är ett av centralorganisationernas uppdrag. De beslutade 5 miljonerna är en bra början men inte tillräckligt. Vänsterpartiet vill satsa ytterligare 25 miljoner kronor, det vill säga en total ökning på 30 miljoner. Motivet till höjningen handlar om urholkning på grund av uteblivna uppräkningar av anslaget under många år och att det finns ökade krav och uppgifter såsom utvecklingsarbete och samverkan, sådana uppgifter som vi har redovisat i den nämnda folkbildningspropositionen som antogs av riksdagen förra mandatperioden. Herr talman! Kulturministern anger att höjningen av fortbildningsanslaget skulle vara 500 miljoner kronor. Men då fattas det 10 miljoner i budgetpropositionen för 2007. Av den faktiska höjningen på 490 miljoner avgår 140 miljoner till Sisu, idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet, som direkt kanaliseras till idrotten. Här kan vi återigen konstatera att den gamla och den nya regeringen är överens om storleken på beloppen och hanteringen av Sisu. Om vi hade fått råda hade det alltså blivit mer pengar, 100 miljoner mer till folkbildning, varav 25 miljoner skulle gå till de centrala amatörkulturorganisationernas anslag. Delar kulturministern min redogörelse av siffrorna, när jag påpekar att det är 490 och inte 500 miljoner?

Herr talman! Inom kulturlivet och amatörkulturen finns det så många som brinner och har goda idéer när det gäller att utveckla och få fler att utöva dans, musik, teater med mera. Den glädje och det engagemang som finns ute i vårt land ska vi vara mycket rädda om. Det är viktigt att vi politiker stöttar och ser till att kulturlivet ges chanser. I vissa kommuner och landsting finns det en viss attityd. Man tycker att regioner och landsting inte ska hålla på med kultur. Och, herr talman, vad tänker jag då på? Jag minns själv min tid som landstingspolitiker. I debatter mötte jag ministerns partivänner som alltid sade: Landstinget ska inte hålla på med kultur. Det enda man ska hålla på med är sjukvård. Kulturfrågorna fick läggas någon annanstans. Men frågan var alltid: Var? Amatörkulturen - dans, musik och kunskap om vår kultur - är mycket viktig. Den skapar en grund för alla människors möjlighet till eget skapande och utveckling. Och som Siv Holma sade är den även nödvändig för den professionella kulturen. Amatörkulturen och den professionella kulturen berikar varandra. Det är ömsesidigt, och det är viktigt att komma ihåg. Vi socialdemokrater ser det som oerhört viktigt med stödet till den svenska folkbildningen och amatörkulturens möjlighet att utvecklas och växa. Jag har själv många omkring mig som lever i amatörkulturens värld och vet hur viktiga arrangemangen, dansen, musiken, dräkten, slöjden och allting är. Många lägger ned tid och kraft ideellt för att fler i framtiden ska kunna utöva folkbildning och amatörkultur. Men då är det också viktigt med resurser för att man ska kunna nå ut till fler och för att man fortsättningsvis i Sverige ska kunna växa på de här områdena. Många ute känner en stor oro för att den moderatledda regeringen ska skära ned när det gäller pengar. I den här interpellationsdebatten diskuterar vi 5 miljoner. Jag undrar om ministern utifrån svaret kan svara på frågan: Kommer pengarna att komma ut till kulturvärlden? Eller kommer de att gå in i den statliga kassan i stort? Vi har ju sett att man på andra områden har skurit ned när det gäller utlovade pengar. Verksamheterna har stått och trott att de kommer att få pengar, men så har inte blivit fallet. Jag tycker att det är bra att ministern vill satsa på ungdomar. Jag hoppas att hon också kan förmedla det till sin kollega som ansvarar för dessa frågor och till regeringen. Men om man vill nå unga människor är ju de vuxna också viktiga målgrupper. För oss socialdemokrater är familjen viktig. Det handlar om att man tillsammans tar del av och utövar kultur. I ministerns svar på Siv Holmas interpellation kan man självklart läsa att kommunerna och regionerna har ett ansvar. Ja, det är jätteviktigt. Kommuner och landsting och regioner ska ha ett stort ansvar. Men menar ministern i sitt svar att staten mer ska lämna sitt ansvar i regionerna, i kommunerna? Jag läste en artikel i DN där kulturministern uttalar att det är viktigt att kulturskaparna lär sig hur man fyller i bidragsansökningar och att de kanske lär sig att presentera sig själva och sitt arbete mer. Och då handlar det om F-skattsedel, att få mer F-skattsedlar inom kulturvärlden. När man sedan också läser ministerns uttalanden i många frågor kommer sponsorfrågorna in, att det kan vara en möjlighet. Visst, det kan vi diskutera, och det får vi se framdeles. Men på något vis har också kulturministern i vissa artiklar sagt att sponsringen ska öka. Och då handlar det väl om att kanske lära företagen att dra av i fråga om skatten. Sponsorfrågan kommer vi framdeles att ha stora debatter om. Frågan är: Är det på det sättet som ministern tror att man ska lösa det här i framtiden? Det tror inte vi. Vi tror att det är viktigt att staten, tillsammans med kommuner och regioner, ser till att vi har en levande kultur som berikar människor och gör så att många har chans att utöva den.

Herr talman! Ja, det blev frågor som kom att spänna över hela kulturområdet - det får man väl lov att säga. Det var allt från F-skattsedlar till företagsamhet, sponsring, amatörkultur och proffskultur. Men jag vänder mig först till Siv Holma, som är interpellant. Ja, vi är positiva, precis som Siv Holma också sade, till amatörkulturen. Den berikar också, precis som Siv Holma var inne på, den professionella kulturen. Här finns ett ömsesidigt samband. Jag kunde också konstatera att Vänsterpartiet även i det här fallet i sin budget - jag vet inte om den lades fram hel och hållen - hade 25 miljoner mer. Vänsterpartiet brukar alltid ha mer pengar. Det är vi vana vid. Sedan vet jag inte hur man lyckades med förhandlingarna med den förra regeringen. Men det är ändå den här regeringen som har förstärkt stödet till de centrala amatörkulturorganisationerna med 5 miljoner kronor. Det gjordes tidigare, och det är en höjning från tidigare 7, tror jag, 2005. Jag har besökt Ax så sent som i september, tror jag, innan jag själv blev minister. Jag har träffat företrädare för organisationerna. Jag känner till de önskemål som de har om arrangörsstöd. De vill ha en tydlig motpart, vilket de i dag inte tycker att de har. Jag känner också till att det finns långa köer till barnteaterverksamheten, vilket jag gärna skulle vilja se att man kunde göra något åt. Jag vet att de har reagerat när det gäller åldersintegrationen och att de vill ha ändrade skatteregler och att de faktiskt gör väldigt mycket för det egna skapandet, inte bara för konsumerandet. Jag känner också till att de nu, därför att de liksom inte har varit i takt med Folkbildningsrådet, har bildat ett eget studieförbund med kultur- och utbildningsverksamhet. Där hoppas jag att man också kommer att ta till vara de här intressena. Det händer alltså en del på området. Vi är medvetna om önskemålen från Ax. Den här frågan hamnar, kan man väl säga, såväl i Utbildningsdepartementet som i Kulturdepartementet, och det är en fråga som vi följer. Om det behövs en riktig utredning, som jag var inne på tidigare, är lite tidigt att säga. Men vi är medvetna om det här och kommer att följa diskussionerna. Och eftersom det fanns ett stöd i budgeten på 5 miljoner utgår jag från att de pengarna också kommer att gå till de centrala amatörkulturorganisationerna. Det gör jag så länge jag inte hör någonting annat, och det har jag hittills inte gjort. Sedan gäller det vad Anneli Särnblad talade om. Ja, vi kan hålla med om vikten av ideellt arbete på kulturområdet. Det betyder mycket för alla som är engagerade - och det är väldigt många i de här verksamheterna. Det betyder oerhört mycket, oavsett om man sjunger i kör, spelar amatörteater, dansar eller vad man nu gör för någonting. Det är ingen annan uppfattning. Vi har också stött de här verksamheterna i budgeten. Det är möjligt att vi också kommer att kunna återkomma under mandatperioden när det gäller stödet såväl till olika amatörkulturorganisationer som till ideella verksamheter över huvud taget. Det är lite tidigt att uttala sig om. Jag har ingen annan uppfattning. Sponsringsfrågan ligger lite vid sidan om, men den får vi återkomma till.

Herr talman! Jag vill börja med att uttala att jag har samma uppfattning som Anneli Särnblad har vad gäller moderata kulturpolitiker i landsting och även i kommuner. Framför allt i landstingen finns tyvärr den här uppfattningen, och jag tycker att kulturministern borde få till stånd en ändring i sitt parti när det gäller synen på kultur. Sedan är det riktigt att Vänsterpartiet lade fram en alternativbudget med drygt 1 miljard mer till kulturen. Jag tycker att det är synd att man raljerar på det sätt som kulturministern gör. Politik handlar ju om att välja, om att prioritera. Och vi tycker att det nu är kulturens tur med tanke på att statsfinanserna aldrig har varit så goda som de nu är. Någon gång måste ju kulturen få komma i det läget att man satsar på den. 1 miljard mer till kulturen kan jämföras med vad alliansregeringen satsar på skattesänkningar. Det rör sig om mellan 40 och 50 miljarder. Jag tycker att det borde vara ganska rimligt att även kunna få in mer pengar till kulturen, som så väl behöver de slantarna. Sedan handlar det om det här med att få till stånd en utredning, eftersom ansvaret nu inte är så tydligt, vilket amatörkulturens organisationer har uttalat. Och vi har också analyserat oss fram till att det behövs en sådan. Precis som kulturministern säger är det olika departement som har vissa delar av de här frågorna. Varken Folkbildningsrådet eller Kulturrådet anser sig ha ansvar för amatörkulturen. Jag tycker i och för sig att det är ett positivt besked att inte hela det här utredningsförslaget är förkastat, att Regeringskansliet håller på att diskutera och analysera frågeställningen. Jag hoppas att det kommer att leda till att vi får en utredning, för det behövs för att amatörkulturen, precis som vi är överens om, berör så många människor och är så viktig att det samhälleliga ansvaret måste bli tydligare. Därför behövs det en utredning. Jag skulle vilja ställa en fråga i samband med det här. Eftersom ni nu analyserar, kan ministern ge besked om när ministern tror att ni har analyserat färdigt? När kan vi förvänta oss ett besked om det blir en utredning eller inte? Kan det beskedet komma till exempel när vårekonomiska propositionen läggs snart om ett par månader? Eller hur länge tror ministern att vi behöver vänta på ett sådant besked?

Herr talman! Jag är jätteglad att ministern tycker att det är viktigt med kultur som kulturminister. Jag hoppas att hon med sina partivänner, precis som Siv var inne på, kommer att föra en dialog ute i kommuner och landsting, om det nu är så att ministern i sitt svar menar att staten ska lämna sitt ansvar mer och att regioner och kommuner ska ta över mer ansvar. Om det inte skulle bli en förändring attitydmässigt ute så att Moderaterna eller de borgerliga skulle förändras är jag orolig att vårt kulturliv i det blå kan skönja en orkan. Om inte vi från rikshåll är villiga att stödja så att alla delar av vårt land kan ha kulturaktiviteter, folkbildning, amatörteater, dans och musik i stort kommer vi att bli ett förlorat land på många sätt och vis. För kulturen berikar, som vi har sagt, och får människor att växa. Det handlar om att ha en bredd och en kvalitet, som ministern har med i sitt svar. Ja, men om vi ska kunna ha det brett och ha en bra kvalitet gäller det också att vi från statligt håll har mål och medel så att det blir likvärdigt i hela Sveriges land. Ministern sade att hon ska återkomma i frågor. Det hoppas jag. För var finns den moderatledda regeringens visioner? Man säger mycket, man talar mycket, men några visioner och vilja i förslag har vi ännu inte sett. Så vi ser fram emot när ministern ska lägga fram den moderatledda regeringens visioner på kulturområdet. Jag vill ge en eloge till alla som kämpar ute i Sveriges land med kulturfrågorna. Som sagt, vi från Socialdemokraterna kommer att vara en blåslampa på ministern när det gäller kulturfrågorna i framtiden.

Herr talman! För att anknyta till det som Anneli Särnblad var inne på senast här är det väl alldeles utmärkt, tycker jag, om oppositionen är på hugget här. Det är i så fall glädjande. Det kommer att bidra till en stimulerande debatt och förhoppningsvis också till nya och bra idéer. För det är alltid i dialogen som något nytt föds. Det välkomnar jag absolut. Det är väl inte så konstigt, Siv Holma, om våra partier har lite olika syn på politiken. Det bygger ju på det. Det är olika ideologier som ligger i grunden och delvis också synen på människan. Det är inte särskilt märkligt, varken för Siv Holma, för mig eller för väljarna som har röstat fram en ny regering att vi vill prioritera skattesänkningar. Det är det som gäller. Vi vill låta människor ha mer pengar kvar i plånboken och själva välja vad de vill lägga dem på. En annan uppfattning har ju som bekant Vänsterpartiet och i stor utsträckning också Socialdemokraterna. Men kulturbudgeten förstärktes. Det var inga nedskärningar på kulturbudgeten i den proposition som lades till riksdagen i höstas. Så det vill jag gärna någonstans ha ett erkännande för, med tanke på hur ofta man har skrämt med att om borgarna kommer till makten då blir det kulturslakt. Det blir det inte. Staten har och tar ett stort ansvar. Regionerna och kommunerna gör det också. Det är väldigt ofta där som de kulturella aktiviteterna äger rum, inte minst på biblioteken som har ett bra samarbete med folkbildningen. Det blev också ett förstärkt stöd till folkbildningen, förvisso också till idrottssidan via Sisu, som Siv Holma var inne på, men det är väl inget som någon av oss kan ha något emot. På idrottsområdet är man också väldigt glad för att det här blev tydligt. Jag håller med om att kulturen är stark. Kulturen kommer att växa. Det finns inga planer på att dra ned på kulturen. Det visar också, tycker jag, den senaste budgeten och de stora summorna. Det handlar ju om runt 3 miljarder, förvisso en del till folkhögskolor också men som går till studieförbund och de verksamheter som man bedriver där, vilket också kommer många till del, inte bara amatörkulturen utan också dem som försörjer sig och som är professionella kulturskapare.

Herr talman! Det är klart att det finns olika ideologier, som också har gått till val, precis som kulturministern säger. Vi har ett valresultat att förhålla oss till. Jag noterade bara att statsfinanserna är oerhört bra. Kulturens tur har kommit. Vi i Vänsterpartiet tar vårt ansvar och vill ge mer pengar till kulturen. Det handlar inte om att på något sätt vara ekonomiskt lättfotad, om jag så uttrycker det. Jag kan villigt erkänna till alliansregeringen när det gäller kulturbudgeten att det inte blev de neddragningar som man hade kunnat befara. Samtidigt kan man säga att före valet talade alla alliansregeringens partier om att de skulle satsa mycket mer på kulturen. I dag kan man säga att det återstår en hel del att göra. Jag måste också säga att alliansregeringens partier har väldigt olika uppfattning. Det verkar som om det saknas en gemensam kulturpolitik, också med tanke på att Folkpartiet och Lars Leijonborg häromveckan gick ut i ett utspel som kulturministern genast var inne på att tillrättalägga. Vi behöver mer. Jag skulle vilja avsluta med en krönika som jag läste som Ida Westin skrivit i tidningen Kulturen. Det låter som följer: "Kulturen frodas i ett komplicerat näringssystem och ju mer den utökas finansiellt och geografiskt desto större blir dess avkastning i form av delaktiga, toleranta och fantasifulla människor. Därför måste staten finansiera barns och ungdomars möjlighet till konstnärlig utövning. Och därigenom, som bonus, föds en och annan stjärna."

Herr talman! Det sista citatet uppfattade jag inte riktigt vem som stod bakom. Man kan nästan få intrycket av att staten har dragit sig tillbaka och lagt ned allting. Så är ändå inte fallet. Man kan alltid önska mer, för behoven på kulturområdet är väldigt stora. Det är jag mycket medveten om. Därför är det också viktigt att man försöker se till vad som är kärnuppdraget så att man inte riskerar att hamna i väldigt många verksamheter som alla får alldeles för lite resurser. Det är något som vi får tänka på och som vi säkert kommer att återkomma till under ett antal debatter framöver. Det har ju varit diskussioner kring fler museer till exempel. Det hör inte hemma i den här diskussionen, men ändock. För att återkomma till frågan som den här interpellationen har gällt är vi väl medvetna om amatörorganisationerna och stödet till dem som arbetar på central nivå med det. Det här ser vi över. En utredning kan jag inte utlova men däremot att frågan absolut måste hållas vid liv. Det får bli en diskussion mellan Kulturdepartementet, Utbildningsdepartementet och självklart också Statens kulturråd. Den debatten lovar jag inte ska dö.