Kulturarbetarnas försämrade villkor

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 24 november 2006

Interpellation: Kulturarbetarnas försämrade villkor

den 13 november

Interpellation

2006/07:68 Kulturarbetarnas försämrade villkor

av Nikos Papadopoulos (s)

till statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Regeringens förslag till försämrade villkor inom arbetslöshetsförsäkringen drabbar vissa grupper på arbetsmarknaden extra hårt. En sådan grupp är kulturarbetare vars anställningsformer ofta är kortvariga visstidsanställningar. Det är få kulturarbetare förunnat att ha en fast anställning och trygg inkomst. Det beror inte på att kulturarbetare valt en osäker tillvaro med mellanliggande arbetslöshetsperioder. Det beror inte heller på att de inte är etablerade på arbetsmarknaden eller kräver orimligt höga löner. Däremot är det en konsekvens av hur frilansarbetsmarknaden fungerar. Både i Sverige och i övriga Europa minskar dessutom tillsvidareanställningarna inom kultursektorn.

Det finns flera grupper på arbetsmarknaden som har liknande situationer. Rörliga och flexibla arbetsmarknader blir allt vanligare. Då är det viktigt att det finns stabila och fungerande trygghetssystem.

Regeringens förslag med försämringar i a-kassan kommer att innebära att det blir svårare för professionellt yrkesverksamma att verka och försörja sig på kulturområdet. Bredden och mångfalden av kulturarbetare kommer att minska. Det innebär att vi kommer att få en minskad bredd i kulturlivet framöver. Detta kommer att bli extra tydligt utanför storstäderna där kulturinstitutionerna är mindre och färre. Det finns till exempel teatrar som bara har en eller två tillsvidareanställda. De är beroende av att projektanställa kulturarbetare. Det är helt oacceptabelt att försämra villkoren för kulturarbetare och utarma den svenska kulturen.

Regeringens kulturbudget innehåller dessutom inga nya jobb. I stället fortsätter urholkningen av anslagen till scenkonstinstitutionerna, anslagen till fria teater- och dansgrupper minskar och det finns inga nya pengar till svensk film.

Å ena sidan vill regeringen öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, å andra sidan sänks ersättningen för de grupper som är flexibla. Det verkar som om regeringen tror att kulturarbetare som går på a-kassa gör det för att de inte vill jobba. Regeringen verkar tro att kulturarbetare kommer att jobba mer när ersättningen blir lägre.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga kulturministern:

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att förhindra att försämrade a-kassevillkor för kulturarbetare resulterar i färre jobb och slår ut kulturarbetare från kulturarbetsmarknaden?