Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kultur tillgänglig för teckenspråkiga

Interpellationsdebatt 2 juni 2008
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 169 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Siv Holma har ställt ett antal frågor till mig om vad jag avser att göra för att förbättra teckenspråkigas tillgång till olika typer av kultur. Frågorna avser hur behovet av ett resursbibliotek för döva ska tillgodoses, tillgången på teckenspråkig litteratur, scenkonst och tv-program för teckenspråkiga barn, unga och vuxna, liksom tillgängligheten till kulturarvet på våra museer för samma grupper. Låt mig först säga att en ökad tillgänglighet för alla till kultur är en prioritering för mig som kulturminister. Inte minst ser jag det som viktigt att teckenspråkets ställning i samhället och i kulturlivet stärks. Statens kulturråd är tillsammans med Riksantikvarieämbetet en av de två myndigheter på kulturområdet som har sektorsansvaret för handikappfrågor. Det innebär att Kulturrådet stöder, samordnar och driver på aktörerna inom kulturlivet med utgångspunkt i de nationella handikappolitiska målen. Kulturrådet fattar också beslut om projektmedel och bestämmer på vilka grunder bidragen ska fördelas. Projektet Resursbibliotek för döva startade i oktober 2006 och drivs från och med årsskiftet av Stadsbiblioteket i Örebro kommun. Innan dess drevs projektet av landstinget i Örebro inom ramen för länsbiblioteket. Resursbiblioteket utför ett viktigt arbete för att öka tillgången till teckenspråkig litteratur för barn, unga och vuxna. Projekttiden är tidsbegränsad till den 31 december 2008. Kulturrådet har varit huvudfinansiär och har under två treårsperioder givit stöd till projektet. De som driver Resursbiblioteket är angelägna om att i stället finna en mer permanent finansiering till verksamheten. Den information jag har inhämtat säger att det just nu pågår diskussioner mellan berörda parter om hur en sådan finansiering skulle kunna lösas. I Språklagsutredningens betänkande Värna språken finns det förslag om att det allmänna bland annat ska skydda och främja teckenspråket. Enligt utredningens förslag ska teckenspråket få ett skydd som motsvarar de nationella minoritetsspråken. Betänkandet är nu ute på remiss, och regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan. Public service-bolagen har i dag krav på sig att göra sina sändningar tillgängliga för döva och hörselskadade. Enligt sändningstillståndet för perioden 2007-2009 ska Sveriges Televisions programverksamhet för döva ha minst samma omfattning och ambitionsnivå för sändningarna på teckenspråk som under den föregående tillståndsperioden. Barn och ungdomar ska särskilt prioriteras. En särskild utredare arbetar för närvarande med att ta fram ett beredningsunderlag inför nästa tillståndsperiod, som inleds den 1 januari 2010. Enligt direktiven ska utredaren särskilt överväga hur tillgängligheten för personer med funktionshinder ytterligare kan förbättras, till exempel när det gäller program på teckenspråk. Utredaren ska lämna sitt betänkande den 30 juni 2008. Inom scenkonsten spelar den så kallade Hallundadeklarationen en viktig roll för framtiden. Deklarationen antogs på en nordisk konferens arrangerad av Statens kulturråd, Riksteatern och Nordiska handikappolitiska rådet, och den uppmanar till en ökad tillgänglighet inom scenkonstområdet för personer med funktionsnedsättning. Deklarationen överlämnades av Sverige, det vill säga av mig, till de nordiska kulturministrarna i Stockholm tidigare under våren. Genom ökad samverkan mellan alla berörda parter ser jag med tillförsikt fram mot en ökad tillgänglighet även inom detta område. Museerna är, liksom scenkonstinstitutionerna, verksamheter där tillgängligheten har ökat men där mer kan och måste göras. I regleringsbreven till alla de statliga museerna finns ett mål för ökad tillgänglighet. Detta mål ska också årligen återrapporteras till regeringen. Ett bra exempel på vad som redan görs är de dramatiserade visningar på teckenspråk som Nationalmuseum förra året arrangerade i samarbete med Tyst teater.
Siv Holma (V)

Anf. 170 Siv Holma (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar för svaret som ger en del positiva besked, men samtidigt saknas besked i andra viktiga frågor. När det gäller Resursbiblioteket för döva måste det ha blivit fel i svaret. Projektet startade i oktober 2001, inte 2006 som framgår av kulturministerns interpellationssvar. Vid starten låg resursbiblioteket, som sagts, under länsbiblioteket. I januari fördes projektet över till stadsbiblioteket. Jag uppfattar kulturministerns svar om resursbibliotekets framtid så att det pågår diskussioner mellan berörda parter om hur finansieringen skulle kunna lösas. Det gör att en hel del frågor lämnas obesvarade. För det första undrar nog många med mig om kulturministern kommer att medverka till att det i statsbudgeten finns medel för att långsiktigt kunna finansiera resursbiblioteket. Det behövs en långsiktig finansiering - det vill säga ett permanent anslag, en permanent lösning. För det andra undrar jag vilka de berörda parterna är. Nyligen kom det förslag i en utredning om hur teckenspråkets ställning kan stärkas. Finns det anledning att tro att TPB, Talboks- och punktskriftsbiblioteket för synskadade och läshandikappade, kan vara en av de berörda parterna? Jag minns hur allianspartierna före valet kritiserade den socialdemokratiska regeringen för att bedriva projekt i stället för att visa en långsiktighet i kulturpolitiken. Nu har kulturministern chansen att frigöra sig från det kritiserade arvet och i dag lämna ett positivt besked om att resursbiblioteket för teckenspråkiga ska permanentas. Herr talman! Mina frågor om vad kulturministern avser att göra för att säkra tillgången till teckenspråkig litteratur för teckenspråkiga barn, unga och vuxna blev obesvarade i kulturministerns första inlägg. I dag finns det inget förlag som har i uppdrag att ge ut sagor, berättelser och skönlitteratur på teckenspråk. En sådan utgivning är knappast kommersiellt lönsam. Utbudet är därmed katastrofalt litet. Många kan ha en föreställning om att döva eftersom de ser automatiskt kan läsa. Men i verkligheten är det så att den som är född döv aldrig har hört svenska talas. Som döv får man teckenspråket som första språk. Svenska lär man sig först när man lär sig läsa - i förskoleåldern, i skolåldern. Därmed blir svenska språket ett andraspråk. Litteraturen är alltså viktig för barns och ungas läsfärdighet och språkutveckling och för att utveckla självkänsla, empati och fantasi. Även döva ungdomar och vuxna har ibland svårt att läsa därför att de inte helt och hållet behärskar svenska språket. Sagoläsning kan därför bli svårt för en teckenspråkig vuxen. Inte heller blir det ett naturligt inslag i det döva barnets uppväxt. Det är viktigt för vuxna att det finns teckenspråkig litteratur för att få möjlighet till ett rikt och utvecklat teckenspråk, parallellt med den svenska i skriven form som man lär sig i skolan. Vad avser alltså kulturministern att göra för att stärka tillgången till litteratur på teckenspråk?
Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 171 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Inledningsvis ber jag om ursäkt för det fel som smugit sig in i interpellationssvaret. Givetvis vet jag att Resursbiblioteket för döva i Örebro har varit i gång längre än sedan 2006. De som deltar i de här samtalen är Kulturrådet och Resursbiblioteket för döva i Örebro. De sitter i samtal om framtiden. Jag kan inte ännu säga någonting mer om en eventuell finansiering. Det kan jag inte förrän jag vet vad de kommer fram till. Däremot vet jag att det finns ett stort intresse och ett engagemang i Örebro där det, kan man säga, på många olika sätt finns ett center när det handlar om att ta till vara dövas möjligheter. Det gäller såväl teknik som kultur. Jag träffade ett flertal företrädare för de dövas organisationer när jag för ungefär två veckor sedan talade på Hörselskadades Riksförbunds kongress. Vi vet att det finns mycket att göra när det handlar om tillgänglighet på alla våra institutioner. Liksom Siv Holma gläds jag - jag uppskattar också det engagemang som Siv Holma visar för de här frågorna - åt det som bland annat Tyst teater arbetar med, nu också internationellt. Odysseus är en fantastisk föreställning, får jag säga, som i vintras visades på Stadsteaterns annex i Skärholmen. Om du, Siv Holma, inte såg den har du missat någonting. Det finns mycket att göra. I Hallundadeklarationen tas, som jag nämnde i mitt svar, flera av de här frågorna upp. Övriga nordiska kulturministrar har också instämt i att det här är viktiga frågor. En hel del handlar om fantasi, om inlevelseförmåga. Hur är det att närma sig ett konstnärligt kulturellt uttryck och inte kunna ta del av det på det sätt som kanske majoriteten kan göra? En hel del handlar också om teknik. Tekniken finns. Jag har själv i mina samtal med företrädare för teatrarna lyft fram den display som bland annat Dramaten i Stockholm använt sig av och som jag själv eftersom jag har svårt att höra haft stor glädje av fastän jag, tyvärr, inte behärskar teckenspråket. Det här är till stor hjälp för många som är döva och som kan läsa. Det kan trots allt de flesta döva göra. När det handlar om tillgången till litteratur för små barn finns det säkert mycket att göra. Allting kan inte ske på en gång. Behoven är stora inte bara där utan också på andra områden. Det är möjligt att vi kan återkomma till detta. Jag är inte - det måste jag erkänna - helt uppdaterad på just förlagssidan, men jag lovar att ta reda på hur det ligger till.
Siv Holma (V)

Anf. 172 Siv Holma (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag uppskattar kulturministerns öppenhet i frågan om litteratur på teckenspråk. Det innebär att det i framtiden kan resultera i någonting positivt. Ja, det finns ytterligare frågor som inte har fått svar. Men jag hoppas att inte bara jag kan tolka att ministern har ett intresse av att se att det också fortsättningsvis ska finnas ett statligt ansvar, alltså att resursbiblioteket ska kunna få en permanent fortsättning. Jag hoppas att det är det som ministern menar. Herr talman! I interpellationen har jag angett att sändandet av teckenspråkiga program har minskat till 58 timmar om året. Jag har fått aktuellare uppgifter från SVT där man redovisar att sändningstiden på teckenspråk var 63 timmar i första sändningen och 59 timmar i repris år 2007 - sammanlagt 122 timmar. Det är en ökning med tolv timmar jämfört med året dessförinnan. Det som är intressant är inte sifferexercisen utan möjligheten att öka antalet sändningstimmar. Jämfört med hur kraftigt antalet tv-kanaler har ökat under de senaste decennierna - sändningstiden överskrider numera 20 000 timmar per år - är ökningen av sändningstiden på teckenspråk inte speciellt imponerande. Delar kulturministern min uppfattning att sändningstiden för tv-program på teckenspråk måste öka under nästa tillståndsperiod? Herr talman! Förra året hade jag förmånen att besöka nationalmuseet och att ta del av Tyst teaters arbete med konstnärlig gestaltning för att göra nationalmuseet mer tillgängligt. Den konstnärliga gestaltningen berikade utställningen så att det blev ett mervärde, ytterligare en dimension i upplevelsen även för oss hörande. När det gäller att göra kulturarvet tillgängligt för teckenspråkiga svarar kulturministern att det i regleringsbreven finns mål om ökad tillgänglighet och att det ska återrapporteras till regeringen. Det är bra. Det är också bra att kulturministern är medveten om att mer kan och måste göras. Kommer ministern att verka för att museerna även tillgängliggör information och guidning på teckenspråk? Herr talman! Kulturministern svarar på min fråga om tillgång till teckenspråkig scenkonst att Hallundadeklarationen är viktig för framtiden. I deklarationen framgår att vi saknar scenkonstnärlig utbildning för teckenspråkiga. Vad jag förstår har Teaterhögskolan i Stockholm för avsikt att starta kandidatutbildning för nordiska teckenspråkiga studenter. Man planerar för åtta helårsstudieplatser. Som vi alla säkert förstår behövs det medel till teknisk utrustning, kompetensutveckling för personal, funktionstjänst etcetera. De har själva angett i sitt budgetäskande att de behöver ytterligare 1 miljon kronor vid sidan av den som Utbildningsdepartementet ger i dag. Är kulturministern beredd att verka för att Hallundadeklarationen i denna del förverkligas och att Teaterhögskolan i Stockholm ges medel för att inrätta den föreslagna scenkonstnärliga utbildningen för teckenspråkiga?
Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 173 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det var många frågor, och jag ska se om jag hinner besvara dem alla. När det gäller Teaterhögskolan är det, som Siv Holma vet, frågor som rör utbildningsminister Lars Leijonborg, så jag föreslår att frågan riktas direkt till honom. Jag tycker också att det är glädjande att det pågår väldigt mycket. Siv Holma nämnde guidningar på museer. Jag har själv deltagit i en sådan på Moderna museet, där man har arbetat aktivt med de här frågorna. Då är det också viktigt att man hittar olika tekniker som fungerar, både pedagogiskt och rent tekniskt när det handlar om olika apparatur, så att även andra museer kan lära av detta. När det gäller Ung kultur finns det också ett nytt projekt med en nybildad grupp som heter Ung tyst teater, som arbetar med mentorskap av tyst teater. Det kommer inte bara att handla om att ta del av utan också om att själv få vara delaktig. Det är mycket glädjande, tycker jag, och kan säkert komma döva och hörselskadade till del i hela landet. Vad sedan gäller pengar är det, som Siv Holma säkert inser, lite för tidigt att tala om detta eftersom vi ännu inte vet resultatet av diskussionerna mellan Kulturrådet och Resursbiblioteket för döva i Örebro. Det har trots allt hänt en hel del på teckenspråkets område, och jag kan nämna något. Det är skyldigheten för det allmänna att erbjuda tolk för vardagstolkning till döva, dövblinda, hörselskadade och vuxendöva. I sändningstillståndet för SVT ingår att sända dagliga nyheter på teckenspråk och att producera program på detta språk. Vi har också diskussioner med SVT vad gäller framtiden för Dövas tv i Leksand om hur man ska kunna trygga den verksamheten. Teckenspråket är i dag ett allmänt språkämne för hörande elever i grundskolan, i gymnasieskolan och på komvux. Hörande föräldrar har rätt till teckenspråksutbildning på betald arbetstid. Med förslaget till språklag från Språklagsutredningen får man ett stärkt ansvar. Det är vad utredaren föreslår också för teckenspråket, i likhet med de nationella minoritetsspråken. Jag vill hälsa Siv Holma välkommen till det seminarium som jag tror att hela kulturutskottet har fått en inbjudan till som vi har nu på onsdag den 4 juni. Där kommer Språklagsutredningen att diskutera de nationella minoritetsspråken och naturligtvis också teckenspråkets ställning.
Siv Holma (V)

Anf. 174 Siv Holma (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag får tacka för debatten med kulturministern om de här viktiga frågorna. Jag hoppas att debatten kan ge den styrka som behövs för att få igenom olika saker vad gäller resursbiblioteket med mera. Avslutningsvis säger Vänsterpartiet och jag välkommen till Språklagsutredningens förslag att teckenspråket ska få ett skydd som motsvarar de nationella minoritetsspråkens skydd. Det är dags att skydda teckenspråket, och politiskt är det helt i linje med att Sverige var första land i världen som erkände teckenspråket som ett eget språk 1981.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Anf. 175 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tänker inte bli långvarig - jag tror att vi har kommit så långt som vi kan komma i dag. Jag vill även ge Siv Holma lite sommarläsning, och det är Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger . Om du skulle ha läst den redan får du väl byta med någon annan. Ha en skön sommar!

Dokument

den 13 maj

Interpellation

2007/08:750 Kultur tillgänglig för teckenspråkiga

av Siv Holma (v)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Utbud och service för teckenspråkiga är starkt begränsade inom alla kulturområden, stundom rent av obefintliga. Teckenspråk är inte i första hand ett hjälpmedel för att kommunicera på svenska. Teckenspråk är förstaspråk för 10 000 barn och dessutom har ytterligare 10 000 hörselskadade och vuxendöva behov av språket. Särskilt teckenspråkiga barn har små möjligheter att ta del av samhällets kulturliv eftersom så ytterst lite är tillgängligt på deras språk.

Bibliotek

Projektet Resursbibliotek för döva startade i oktober 2001 i Örebro. Syftet var att bygga upp en fungerande biblioteksverksamhet för teckenspråkiga döva i hela Sverige. Projektet, som finansierats med pengar från Statens kulturråd, var tänkt att bli en motsvarighet för teckenspråkiga till TPB, Talboks- och punktskriftsbiblioteket för synskadade och läshandikappade. I maj 2006 kom utredningen om teckenspråkets ställning med konkreta förslag till hur ett bibliotek för teckenspråkiga bör organiseras, och nu har Kulturrådet inte längre för avsikt att anslå medel till Örebroprojektet. Men om resursbiblioteket läggs ned nu, efter sex års arbete och ekonomiska satsningar, ställer man teckenspråkiga döva, och då särskilt barn och unga, utanför litterära upplevelser och utanför vårt kulturarv.

Litteratur

I dag finns inget förlag som har i uppdrag att ge ut sagor, berättelser och skönlitteratur på teckenspråk. En sådan utgivning är knappast kommersiellt lönsam och utbudet är därmed katastrofalt litet. Litteratur är viktig för läsfärdighet och språkutveckling hos barn och unga, för utveckling av självkänsla, empati och fantasi. Barn- och ungdomslitteratur på svenska håller hög litterär kvalitet. För dem som inte kan läsa text finns litteratur i alternativ form – talböcker, ljudböcker och även böcker med punktskrift – men dessa kommer inte de döva barnen till del. Små barn kan inte läsa. Även döva ungdomar och vuxna har ibland svårt att läsa därför att man inte helt behärskar det svenska språket. Man har lärt sig svenska först i skolan, det blir alltså ett andraspråk medan teckenspråket är deras förstaspråk. Sagoläsning på teckenspråk blir därför svårt för en teckenspråkig vuxen och det blir då heller inget naturligt inslag i det döva barnets uppväxt.

Till och med om man som döv kan perfekt svenska hamnar man ofta i situationer där man är helt beroende av teckenspråket. Talad information, tal eller föreläsningar måste tolkas. Man måste således ha ett rikt och utvecklat teckenspråk parallellt med den svenska i skriven form som man lär sig i skolan. För detta är det viktigt att det finns teckenspråkig litteratur – precis som det är viktigt med litteratur för hörande.

SVT – public service

Döva och hörselskadade är utestängda från radiosändningar. För dem är därför tv ett viktigt medium. Antalet tv-kanaler har ökat kraftigt de senaste decennierna och sändningstiden överskrider numera 20 000 timmar per år. Samtidigt har sändningen av teckenspråkiga program minskat till 58 timmar om året. För dem som kan läsa svenska finns textade program. För döva teckenspråkiga, särskilt barn som inte behärskar skriven text, behövs teckenspråkiga tv-program. Inför nästa public service-avtal måste detta behov uppmärksammas.

Museer

I dag använder museerna modern teknik för att informera och förklara. Mestadels går det ut på att läsa och lyssna. Döva och hörselskadade utestängs från värdefull kunskap som förmedlas via museernas utställningar, särskilt då döva teckenspråkiga barn som inte kan läsa. Med dagens teknik är det lätt att lägga in samma information på teckenspråk som ges med text eller tal. Detta borde vara en självklar åtgärd för tillgänglighet.

Teater

Hur gör man teaterföreställningar tillgängliga för dem som inte hör? Inom Riksteatern finns Tyst teater, som är en mycket värdefull förmedlare av kultur riktad till teckenspråkiga döva och hörselskadade. Men Tyst teater har begränsade resurser och når inte ut till alla. Det borde finnas möjlighet för den teckenspråkiga gruppen att ta del av dagens stora utbud av teaterföreställningar. Textning av replikerna på display förekommer, och detta bör utvecklas vidare. Men återigen: detta förutsätter att publiken behärskar svenska och kan läsa. Det finns också en möjlighet att med teckenspråkstolk följa skådespelarna på scenen och tolka det de säger, så kallad skuggtolkning. Detta är en metod som kan utvecklas och antalet skuggtolkade föreställningar bör utökas.

Jag vill fråga kulturministern:

1. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att behovet av ett resursbibliotek för döva fortsättningsvis ska tillgodoses?

2. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att säkra tillgången på teckenspråkig litteratur för teckenspråkiga barn och unga?

3. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att säkra tillgången på teckenspråkig litteratur för teckenspråkiga vuxna?

4. Avser ministern att vidta åtgärder för att i samband med kommande avtal med public service-bolagen uppmärksamma de teckenspråkigas behov och skärpa kraven på tillgång till teckenspråkiga program för barn och unga och även för vuxna?

5. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att göra kulturarvet på våra museer tillgängligt för teckenspråkiga barn, unga och vuxna?

6. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att öka teckenspråkiga barns, ungas och vuxnas tillgång till teckenspråkig scenkonst?