Kritik mot handläggningen av personalkränkningar inom skolan

Interpellationsdebatt 29 augusti 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 57 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Roger Haddad har frågat mig om jag och regeringen har fortsatt förtroende för Barn- och elevombudet och om jag känner till att det finns intern kritik mot Barn- och elevombudet inom Skolinspektionen. Han har vidare frågat om jag och regeringen kommer att förändra något kring funktionen Barn- och elevombudet/Skolinspektionen eller om jag är nöjd med dagens utveckling samt vad jag och regeringen tänker göra för att komma åt den anmälningskultur som råder i skolan, exempelvis när och hur enskilda kan anmäla en lärare eller en skola.

Statens skolinspektion och Barn- och elevombudet, BEO, övervakar bland annat efterlevnaden av den del av skollagen (2010:800) som handlar om åtgärder mot kränkande behandling, 6 kap. Skolinspektionen har tillsyn över att skolhuvudmän och deras personal bedriver verksamheten enligt de bestämmelser som gäller. BEO:s roll är att utreda kränkande behandling som riktats mot barn eller elever. Om BEO:s utredning visar att ett barn eller en elev utsatts för kränkande behandling och det finns förutsättningar att kräva skadestånd från den som driver skolan företräder BEO barnet eller eleven i domstol om barnet eller eleven medger det. Jag som minister är förhindrad att bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende om hur den ska tillämpa lag.

Jag tycker att det är oroväckande att anmälningarna ökat över tid. Om det är så att det förut fanns ett mörkertal, där folk inte visste eller vågade anmäla, är det bra att anmälningarna ökar. Men jag vill inte se en utveckling där lärare blir så rädda för anmälningar att de inte kan göra sitt jobb på ett bra sätt. Lärare ska inte känna osäkerhet om var gränserna går. Det är viktigt med tydliga regler. Det ska inte finnas oklarheter kring lärares befogenheter. Ingen lärare ska känna sig otrygg i sin arbetssituation eller tveka inför att vidta åtgärder i enlighet med skollagen.

I januariavtalet, som är en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, har vi kommit överens om att vi gemensamt ska ta fram en nationell plan för trygghet och studiero. De disciplinära åtgärderna ses över så att lärare och rektorer alltid kan agera för att säkra trygghet och studiero. Lärarna ska känna att de har hela samhället bakom sig när de utför sitt arbete.

I enlighet med Skolkommissionens förslag kommer regeringen också att se över myndighetsstrukturen på skolområdet. I det arbetet är det naturligt att även Skolinspektionens och BEO:s respektive roller ses över för att skapa tydlighet för huvudmän, lärare och elever. Min ambition är att denna översyn ska göras i nära samarbete med Centern och Liberalerna inom ramen för januariavtalet.

Roger Haddad har frågat om jag känner till den kritik som finns mot BEO och om jag har förtroende för BEO. Jag har naturligtvis tagit del av de uppgifter som förekommer i medierna och som inte minst Roger Haddad lyft fram. Jag har fullt förtroende för att BEO och Skolinspektionen uppfyller sina åtaganden enligt sina instruktioner men ser också fram mot den myndighetsöversyn vi ska göra.


Anf. 58 Roger Haddad (L)

Herr ålderspresident! Tack, utbildningsministern, för svaret även på denna interpellation!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bakgrunden till interpellationen är att det fortsatt finns ordningsproblem inom svensk skola. Naturligtvis är situationen inte sådan på alla skolor, men det finns för många skolor i för många kommuner som har ordningsproblem. Skolinspektionens egna enkäter visar att väldigt många elever störs av andra elever i klassrummet och i undervisning. I svaren i mätningarna sägs också att lärarna får lägga alltmer tid av undervisningstiden till att upprätthålla ordning och arbetsro i klassrummet.

Herr ålderspresident! Detta är naturligtvis ett tema som vi också tidigare har tagit upp. Det här är inte första gången jag står i kammaren och lyfter upp min kritik mot Barn- och elevombudet. I det perspektivet handlar detta absolut inte om enskilda eller enstaka ärenden. Sådant kan vi lämna därhän.

Den 30 januari inlämnade jag en interpellation som besvarades i kammaren av statsrådet Ekström den 15 februari. Den handlade just om problemet med att lärare som ingriper mot stökiga elever i klassrummet eller ute i korridorerna riskerar kritik. Vi tog upp ett fall som visade att man kan bli anmäld till såväl Lärarnas ansvarsnämnd som polisen och Skolinspektionen. Det är inget konstigt; det är de möjligheter som finns om man vill ifrågasätta skolans verksamhet och få en extern granskning.

Vi vet dock att i några sådana fall har Lärarnas ansvarsnämnd lagt ned ärendet och polisen har lagt ned utredningen, men Barn- och elevombudet, som är en liten avdelning på Skolinspektionen, har drivit ärendet vidare. Vi ser även i medierna uppmärksammade fall där man till exempel går vidare till Högsta domstolen. I ett aktuellt ärende har tingsrätt och hovrätt sagt att läraren visserligen vidtog vissa åtgärder, men domstolarna har inte sett någon anledning att kritisera läraren i fråga.

I statsrådets svar sägs att det hela är oroväckande och att hon inte vill se en utveckling där lärare avstår från att ingripa eller blir rädda för att ingripa mot stöket. Liberalerna menar att detta är en verklighet redan i dag. Det här är inte något som kommer att ske senare eller något som vi eventuellt är på väg till, utan vi är redan där, herr ålderspresident.

Liberalerna försökte faktiskt uppmärksamma situationen redan för sex månader sedan. Denna problematik diskuterades redan 2017 i Skolinspektionens underlag. Under våren har till och med lärarfacken börjat instämma i Liberalernas kritik. Det var annars rätt ensamt, herr ålderspresident, när jag i slutet av januari och början av februari uppmärksammade frågan. Men nu går det inte en dag utan att jag kan läsa hur man refererar till min och Liberalernas kritik mot Barn- och elevombudet. Denna fråga diskuteras på allvar just nu i den svenska skoldebatten, vilket jag välkomnar.

Jag kan dock inte låta bli att kommentera regeringens uttalande i Dagens Nyheter om en myndighetsöversyn, herr ålderspresident. Där kunde jag kvällen innan vi har denna interpellationsdebatt läsa delar av svaret på min interpellation, vilket är ovanligt. Vi har annars haft som rutin att svaret på en ledamots frågor först ges i kammaren innan det offentliggörs. Jag konstaterar att regeringen uttalade sig om myndighetsöversynen, vilket jag naturligtvis strax återkommer till.


Anf. 59 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Att vi har ordningsproblem i den svenska skolan är en fråga som Roger Haddad har uppmärksammat. Jag är tacksam över det engagemang som Roger Haddad visar i den här frågan. Jag hoppas att Roger Haddad inte tycker att jag är oartig om jag påpekar att vi faktiskt är fler som har lyft fram den frågan under ganska lång tid. Jag är väldigt bekymrad över att lärare tvingas lägga sin tid på att upprätthålla trygghet och studiero i stället för att ägna tiden åt att planera och genomföra undervisning, vilket bör vara det som lärare ägnar sitt engagemang åt. Jag är orolig över att lärare känner en rädsla för att ingripa och agera i enlighet med skollagen på grund av att de är rädda för konsekvenser. Jag tycker att det är en självklar uppgift för rektorer och huvudmän att säkra att lärarna inom deras verksamheter har den tryggheten och säkerheten att de kan agera i enlighet med skollagen när så behövs.

Men det är också viktigt att elever och föräldrar någonstans har en funktion för att gå och anmäla när det uppstår oegentligheter i skolan. En majoritet av de ärenden som anmäls till dagens barn- och elevombud handlar om mobbning. Det kan handla om sexuella övergrepp, något som uppmärksammades under den stora metoo-debatten för något år sedan. Vi har också de omfattande problemen med hedersproblematik. Jag vill värna möjligheterna för elever och föräldrar att ha en instans att vända sig till. Jag ser med förtroende fram emot den översyn som vi kommer att göra av hur de här frågorna ska hanteras framöver och hur gränsdragningen mellan Skolinspektionen och Barn- och elevombudet ska se ut. Men att behålla en sådan funktion tycker jag är väldigt viktigt, och jag är övertygad om att Roger Haddad delar den ståndpunkten.

Jag vill också understryka att det är huvudmannen, det vill säga kommunen eller den fristående skolan, som Barn- och elevombudet kommunicerar med när de fått en anmälan. Barn- och elevombudet ägnar sin kraft åt att säkerställa att huvudmännen fullgör sina uppgifter. Jag beklagar om lärare hamnar i mellanläge i den viktiga processen.

Jag vill återigen tacka Roger Haddad för det engagemang han visar i den här frågan. Jag ser fram emot ett gott samarbete och hoppas att Centern och Liberalerna kommer att delta aktivt i den översyn som jag planerar att göra i enlighet med Skolkommissionens förslag. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta en bra väg att gå, så att vi kan säkerställa att det finns en möjlighet för elever att göra sin röst hörd och att få hjälp och upprättelse, samtidigt som vi har ett läge där lärare känner en trygghet att agera också i fall där huvudmannen har blivit anmäld till eller av Barn- och elevombudet.

Jag ber än en gång om ursäkt för min svaga röst, herr ålderspresident.


Anf. 60 Roger Haddad (L)

Herr ålderspresident! Det finns en viktig skillnad mellan å ena sidan Liberalernas och å andra sidan Socialdemokraternas och regeringens engagemang i den här frågan.

När jag stod här i februari, herr ålderspresident, krävde jag att den här avdelningen skulle avvecklas omgående och att Skolinspektionens myndighetsuppdrag skulle renodlas och förtydligas. Jag krävde att kap. 5 och 6 i skollagen gällande kränkande behandling och lärarnas befogenheter skulle förtydligas och ändras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vilket svar gav då utbildningsministern Liberalerna den 15 februari 2019, herr ålderspresident? Det är naturligtvis enkelt att gå in på riksdagen.se och söka fram det. Det står tydligt: Regeringen bedömer i dagsläget inte att några initiativ eller åtgärder behövs.

Nu har det gått sex månader. Vi har fortsatt att lyfta fram vår kritik. Vi har fortsatt att ställa krav på en ändring av skollagen. Det handlar inte minst om den myndighetsutveckling som vi ser mellan Barn- och elevombudet och Skolinspektionen. Vi har tagit upp den anmälningskultur vi ser och den bedömningskultur som har utvecklats under det nuvarande Barn- och elevombudet. Det är det som är vår huvudkritik, och det är där vi kräver att regeringen agerar. Jag välkomnar återigen - även om jag inte gillar att läsa delar av mitt interpellationssvar i Dagens Nyheter kvällen innan - att regeringen för första gången öppnar för en översyn av Barn- och elevombudets myndighetsfunktion. Det fanns inte på kartan, herr ålderspresident, när jag stod här i februari. I det avseendet har vi absolut påverkat regeringens bedömning, och det tycker jag är bra. Det kommer vi att fortsätta att göra.

När det gäller anmälningar generellt om mobbning och kränkande behandling är det inte så att ärendena går direkt till Barn- och elevombudet. Det är fem avdelningar med juristkompetens och annan kompetens inom Skolinspektionen som kan hantera egentligen alla ärenden, även gällande kränkningar, mobbning och brister i studiestöd. Det är de som sedan bedömer ärendena och kanaliserar dem vidare till Barn- och elevombudet när det gäller rena skadeståndsärenden och ärenden rörande elever som känner sig kränkta. För det uppdraget behöver vi ingen egen avdelning med ett eget utsett barn- och elevombud. Det är vår åsikt. Från Liberalerna har vi sagt i dag i kommentarerna att vi vill att regeringen prövar förtroendet för det nuvarande Barn- och elevombudet, eftersom den som leder den här avdelningen naturligtvis är utsedd av regeringen. Vår huvudkritik gäller hur Barn- och elevombudet har satt den praxis och den bedömningskultur som råder på avdelningen.

Det kan väl inte vara så att det var först när DN i ett stort uppslag skrev om att 16 jurister internt kritiserat Barn- och elevombudet som det kom förändringar i regeringens position? Jag antydde ju det här redan i februari. Jag har känt till denna skrivelse från början. Jag har till och med försökt få ut skrivelsen som ledamot i myndighetens insynsråd, men har inte fått den. Jag tycker att det är ett stort demokratiskt problem att jag, som är tillsatt av regeringen för att kunna ha insyn i myndigheten och ge råd till generaldirektören, inte ens får ta del av en så kraftig kritik. Jag är tacksam över att någon person - jag vet inte vem - har hört av sig till det offentliga, till medierna, för att offentliggöra kritiken.

Det viktigaste för oss, herr ålderspresident, är att den här funktionen ses över, att myndighetsstrukturen ses över och att skollagen ändras, för lärarna behöver tydligare befogenheter.


Anf. 61 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Herr ålderspresident! Roger Haddad går till storms mot den anmälningskultur som enligt honom breder ut sig i den svenska skolan. Roger Haddad lägger skulden för anmälningskulturen enbart på det nuvarande Barn- och elevombudet. Jag är överens med Roger Haddad om att det är olyckligt om det breder ut sig en anmälningskultur. Jag tycker att barn, elever och föräldrar i större utsträckning ska vara medarbetare i skolan. Ska ett barn eller en elev lära sig mycket i skolan vill det till ett hårt arbete och ett starkt samarbete mellan skolan och hemmet. Det är jag övertygad om. Vi vet också genom de stora PISA-undersökningarna hur viktigt det är att ha ett förtroendefullt samarbete mellan skolan och hemmet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill i detta sammanhang peka på den olyckliga utveckling vi har i den svenska skolan, där vi alltmer har fått en kundmentalitet. Man hotar inte bara med anmälningar utan också med att ta sitt barn och skolpengen och gå till en annan skola. Jag vill se en skola som är en gemensam bildningsinstitution, inte en tjänst på marknaden som föräldrar kan välja eller välja bort.

Samtidigt med den här kritiken mot en anmälningskultur vill jag betona att jag är väldigt angelägen om att det ska finnas möjligheter för föräldrar och elever att engagera sig i skolgången. En av de möjligheterna måste vara att anmäla och dra i nödbromsen när någonting har gått riktigt fel. Jag tror att vi är överens, Roger Haddad och jag, om att det absolut bästa är att man i första hand vänder sig till läraren, rektorn eller huvudmannen och att man först i ett senare skede kontaktar skolmyndigheterna. Det skulle jag rekommendera som ett bra tillvägagångssätt för den förälder eller elev som vill åstadkomma förbättring. Men jag vill att det ska finnas en möjlighet för föräldrar och elever, en funktion som säkerställer att man har någonstans att vända sig när det verkligen behövs.

Roger Haddad kritiserar också väldigt kraftfullt det barn- och elevombud som i dag sitter och som utnämndes av alliansregeringen och den utbildningsminister som var min företrädares företrädare. Jag vill ta tillfället i akt att understryka att jag tycker att det är olämpligt att skjuta på budbäraren. Kritisera mig precis hur mycket som helst, Roger Haddad! Fortsätt gärna med det! Men att kritisera tjänstemän för att de tillämpar den lagstiftning som finns tycker jag inte riktigt passar sig, herr ålderspresident.


Anf. 62 Roger Haddad (L)

Herr ålderspresident! Det är självklart att vi kräver att regeringen agerar. Det är ju ministern som kan agera vid utnämningen och tillsättningen av barn- och elevombud, inte jag som vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott. Statsrådet har makten att faktiskt byta ut nuvarande barn- och elevombud. När nu jag och Liberalerna får instämmande från lärarfacken och 16 jurister inom statens egen skolinspektion i kritiken mot barn- och elevombudet är det inte konstigt att vi kräver att ni ska pröva förtroendet för nuvarande barn- och elevombud.

Det är inte heller så att vi bara riktar in oss på chefen för denna avdelning. Vi har sagt att vi vill se en myndighetsöversyn. Vi vill förändra Skolinspektionens roll. Vi vidhåller att det går att hantera dessa ärenden inom den ordinarie Skolinspektionen. Det är anmärkningsvärt att generaldirektören för Skolinspektionen i dag inte kan agera gentemot barn- och elevombudsavdelningen. Den är en egen myndighet i myndigheten.

Vi har sagt att skollagen, alltså det politiska när det gäller kränkande behandling och lärarnas befogenheter, ska ändras. Det viktigaste, herr ålderspresident, är naturligtvis inte att antalet anmälningar gått från 389 år 2006 till 1 910 år 2018 - en dramatisk ökning - utan den rädsla som finns ute på landets skolor, den osäkerhet som finns bland landets lärare och rektorer när det gäller att ingripa mot stökiga elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som en klok akademiker skrev till mig i ett mejl häromdagen som reaktion på den här debatten: BEO har numera kommit att uppfattas som ett ombud som står på de stökiga elevernas sida. Men vem är ombud för de skötsamma eleverna?


Anf. 63 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Herr ålderspresident! Jag står på de skötsamma elevernas sida. Men jag står också på de elevers och föräldrars sida som behöver lite extra stöd och vill ha någonstans att vända sig när saker och ting inte funkar.

Precis som Roger Haddad tycker jag att skolan ska vara en trygg arbetsplats. Det ska råda trygghet och studiero. Jag ser fram emot den översyn som vi ska göra. Jag ser fram emot att göra översynen i gott samarbete med Centerpartiet, Liberalerna och naturligtvis också Miljöpartiet de gröna, som ju som bekant ingår i regeringen.

Denna myndighetsöversyn vill jag ska leda till ett läge där lärarna känner trygghet, säkerhet, lugn och ro att kunna säkra trygghet och studiero i skolan. Jag vill också att den ska leda till att lärarna får lägga sin värdefulla och dyrbara tid på att förbereda och genomföra undervisning och vara det stöd för elevernas lärande som ju lärarna ska vara. Jag vill också att den ska leda till att man inom skolan på rektors- och lärarnivå kan lägga tiden just på elevnära undervisning och lite mindre på dokumentation och administration.

Jag vill samtidigt att den här översynen ska leda till att det finns en funktion dit föräldrar och elever kan anmäla när det till exempel handlar om mobbning, sexuella övergrepp, hedersproblematik och liknande.

Jag ser fram emot att genomföra denna myndighetsöversyn. Behövs det lagändringar kommer jag inte att vara rädd att genomföra dem. Jag ser också fram emot att göra den tillsammans med Roger Haddad.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:304 Kritik mot handläggningen av personalkränkningar inom skolan

av Roger Haddad (L)

till Utbildningsminister Anna Ekström (S)

 

För sex månader sedan inlämnade Liberalerna en interpellation för att uppmärksamma problemet med att lärare som ingriper mot stöket i klassrummet känner en rädsla för att bli anmälda. Parallellt noterar vi att många elever fortsatt störs i klassrummet av andra elever men också att många elever i enkäter uppger att det inte ges någon konsekvens om man bryter mot skolans ordningsregler. Vi har under en tid framfört kritik mot hur bedömningsläget förändrats de senaste åren vid Barn- och elevombudet och krävt förändringar.

Nu har det gått sex månader, och vi kan inte notera några förslag som regeringen vidtagit i anledning av frågan om problemet med den anmälningskultur som brett ut sig i svensk skola, en kultur som innebär att elever och inte minst föräldrar hotar med anmälan eller genomför en anmälan – allt vanligare direkt till Skolinspektionen eller Barn-och elevombudet utan att passera de lokala myndigheterna, till exempel skolnämnden i den aktuella kommunen.

Liberalerna är fortsatt mycket oroliga för utvecklingen kring brister i studiero och arbetsro. En förändring kräver omfattande lokala men också nationella åtgärder. Men det krävs också en kulturförändring bland föräldrar men också hos våra myndigheter, inte minst Barn- och elevombudet, som regeringen utser direkt.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström följande:

 

  1.  Har ministern och regeringen fortsatt förtroende för Barn- och elevombudet?
     
  2.  Känner ministern till att det finns intern kritik mot Barn- och elevombudet inom Skolinspektionen?
     
  3.  Kommer ministern och regeringen att förändra något kring funktionen Barn- och elevombudet/Skolinspektionen, eller är ministern nöjd med dagens utveckling?
     
  4.  Vad tänker ministern och regeringen göra för att komma åt den anmälningskultur som råder i skolan, exempelvis när och hur enskilda kan anmäla en lärare eller en skola?