Krav på kollektivavtal

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 30 november 2006

Interpellation: Krav på kollektivavtal

den 16 november

Interpellation

2006/07:74 Krav på kollektivavtal

av Bengt-Anders Johansson (m)

till statsrådet Sven Otto Littorin (m)

I Sverige har vi valt att låta fackföreningar och arbetsgivarorganisationer genom så kallade kollektivavtal komma överens om löner och andra anställningsvillkor. Avtalen är bindande för medlemmarna i respektive organisationer. Detta kallas också för den svenska modellen. Det är ungefär hälften av alla företag i Sverige som har kollektivavtal.

Den svenska modellen har dock en baksida eftersom den är baserad på tvång. Fackföreningar kan vända sig till enskilda företag och kräva att de ska ansluta sig till ett kollektivavtal. Företag som inte hörsammar kravet kan bli utsatta för stridsåtgärder i form av blockad och i förlängningen till sympatiåtgärder från andra fackförbund. Det är inte många företag som kan stå emot en längre tid. Man blir tvungen att skriva under. Alternativet är att företaget läggs ned eller går i konkurs.

Det ligger i sakens natur att det främst är mindre företag som är mest utsatta vid en stridsåtgärd.

När ett företag försvinner upphör också de arbetstillfällen som är knutna till det företaget men också till de underleverantörer och avnämare som är aktuella. Detta kan i någon mån sägas vara kontraproduktivt i den mån kollektivavtalens syfte är att skapa trygghet.

Det som kan anses märkligt är att stridsåtgärder kan utlösas oberoende av att företaget erbjuder sina anställda lika bra eller bättre villkor än vad branschavtalen erbjuder.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av att ett företag kan drivas till nedläggning där arbetstagarpartens villkor är lika bra som eller bättre än branschvillkoren?