Krav för a-kassa för hela Norden

Interpellationsdebatt 28 augusti 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 129 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag avser att utreda konsekvenserna av Regeringsrättens dom i mål om arbete i annat nordiskt land och när i tid ett sådant initiativ kommer att tas. Luciano Astudillo har även frågat mig om det, enligt vad jag har kommit fram till, finns fler departement än Arbetsmarknadsdepartementet som berörs av domslutet och hur dessa i sådana fall kommer att involveras i konsekvens- och utredningsarbetet. Slutligen har Luciano Astudillo frågat mig om jag är beredd att ta några övriga initiativ för att säkerställa att domslutet inte kommer att innebära krav på att ta arbete i andra EU-länder för den som uppbär a-kassa i Sverige. Sven-Erik Österberg har frågat mig på vilket sätt jag har låtit analysera domslutet i Regeringsrättens mål om arbete i annat nordiskt land och vilka slutsatser som kunnat dras av detta arbete. Sven-Erik Österberg har också frågat mig om jag kommer att ta initiativ för att motverka att arbetssökande regelmässigt anvisas arbeten i andra länder och när i tid dessa åtgärder i så fall kan verkställas. Vidare har Sven-Erik Österberg frågat mig vilka departement, förutom Arbetsmarknadsdepartementet, som jag ämnar involvera i detta arbete. En av Arbetsförmedlingens uppgifter är att anvisa arbetslösa till lämpliga arbeten. Innan anvisning sker gör Arbetsförmedlingen en bedömning av om arbetet är lämpligt för den enskilde. Regeringsrätten har i ovan nämnda dom funnit att det saknas stöd i 11 § lagen om arbetslöshetsförsäkring för att generellt anse att ett arbete är olämpligt enbart på grund av att det är beläget i ett annat land. Det betyder inte att Arbetsförmedlingen regelmässigt kan anvisa personer till arbeten i andra länder. Det finns dock speciella situationer där detta kan vara skäligt. Regeringsrättens dom pekar på en sådan situation. Det bör i sammanhanget påpekas att det i vissa områden kan finnas arbetsmarknadsregioner som sträcker sig över landsgränser. Det förefaller naturligt att en anvisning till ett lämpligt arbete på andra sidan gränsen inte ska vara helt uteslutet i sådana områden. Med hänsyn till de slutsatser av den analys som gjorts inom Arbetsmarknadsdepartementet avser jag i nuläget inte att vidta några åtgärder i frågan. Därmed ser jag inte heller någon anledning att analysera vilka andra departement än Arbetsmarknadsdepartementet som berörs av domen. Regeringen kommer dock att följa effekterna av Regeringsrättens dom.

Anf. 130 Luciano Astudillo (S)

Fru talman! Jag har kommit fram till att Sveriges arbetsmarknadsminister har två växlar. Den ena fick vi se när förändringarna i a-kassan genomfördes eller i de senare debatterna om instegsjobben och de kompletterande aktörerna. Det är slarvigt framarbetade förslag och halvfabrikat som hamnar helt fel i verkligheten. Den andra växeln är den vi får se här i dag. Det är en arbetsmarknadsminister som väntar och som väljer att passa och inte göra någonting i viktiga frågor för många svenskar. Vi har exemplet kollektivavtalen. Här i dag diskuterar vi en annan grej, nämligen anvisningarna till folk som bor i närheten av andra länder. Här säger arbetsmarknadsministern att han inte tänker göra någonting. Han kommer bara att avvakta, luta sig bakåt i stolen och rulla tummarna. I grunden är integrationen mellan länder väldigt bra. Jag kommer själv från en sådan region, Malmö-Köpenhamnsregionen, där vi ser att det ger en rad möjligheter för tillväxt och arbete. Det är oerhört positivt, men jag vill ändå påminna Littorin om den debatt vi hade tidigare. Det var ett dilemma att människor från Malmö anvisades jobb i Köpenhamn - nu riskerar de att tvingas söka jobb i Köpenhamn - utan att ens få ett resebidrag för att åka dit på anställningsintervju. Hur fungerar alla andra arbetsmarknadspolitiska insatser? Nystartsjobben och anställningsstöden slutar ju att gälla någonstans vid mitten av bron. Många av de positiva delarna av arbetsmarknadspolitiken, de som bereder möjligheter för arbetslösa, duger inte på andra sidan sundet eller gränsen till Norge. Vi hade en debatt om det, och Littorin sade att han inte tänkte göra något åt det. Sedan har vi det som Sven-Erik Österberg har tagit upp i sin interpellation om andra delar av försäkringssystemet. Hur blir det med pensioner, föräldraförsäkring och sjukförsäkring? Det är klart att det är frågor som många arbetslösa kommer att fundera kring när de anvisas jobb. Jag hade hoppats på att vi skulle ha en minister som sade: Jag tänker ta tag i det här. Jag kommer att se vilka konsekvenser detta medför när det gäller alla de andra viktiga delarna. Jag kommer också att se hur jag, med mitt departement, kan få Arbetsförmedlingen att mer aktivt jobba för att stötta människor att söka jobb på andra sidan sundet eller i andra länder, i Norge eller i Finland. Men inget av detta säger han. Inget av det säger Littorin. Men han har en chans till sedan.

Anf. 131 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Tack för svaret, ska jag säga till ministern, även om jag kanske tyckte att det inte var så mycket till svar på den här frågan. Jag ställde den här interpellationen eftersom jag har viss erfarenhet från tidigare av hur arbetsmarknaden fungerar, inte minst mellan Sverige och Norge. Det upplevs på många sätt som en väldigt integrerad arbetsmarknad, om man bor i Värmland. Det är naturligtvis väldigt många som helt frivilligt har sökt jobb, till exempel sjuksköterskor. Inte minst byggnadsarbetare har under en lång period också utfört jobb i Norge. Det handlar om Oslo med omnejd, framför allt Oslo-området, kan man väl säga. Man har pendlat mellan länderna. Det är väl det vanligaste. Det är väl helt naturligt att det är på det sättet. Det är inte heller så konstigt att man gör det när man ser att det där finns en försörjningsmöjlighet, om det finns dåligt med jobb på den ort där man själv bor, på den andra sidan gränsen. Men jag ställde frågan därför att man med Regeringsrättens dom, så som jag tolkar det, gör en bedömning som går längre än vad som har varit fallet tidigare. De andra jobben har tagits på frivillig basis. Man har själv gjort en bedömning. Man har tänkt: Jag tar det här. Jag vet att det kan medföra konsekvenser på olika sätt. Med regeringsrättsdomen säger man att det är en person som är tvingad att ta det här jobbet. Annars riskerar personen att förlora sin a-kassa eller sina förmåner som personen haft på annat sätt. Det blir ju en stegring i det här mot hur det varit tidigare. Jag ställer interpellationen mot bakgrund av det som jag vet sedan tidigare. Det finns en rad fall som har varit väldigt besvärliga mellan Sverige och Norge, där det inte har fungerat med barnledighet. Tid har inte räknats på samma sätt. Det finns försäkringsfall. Ett antal byggnadsarbetare som jobbade på flygplatsbygget råkade ut för arbetsskada. Försäkringssystemet fungerade inte länderna emellan. Det handlar om hur man räknar a-kassa, hur man arbetar och sådana saker om man bor på ena sidan gränsen och jobbar på den andra, som skapar problem. Om domen nu säger att man i vissa fall är tvingad är det väldigt svårt. Arbetsmarknadsministern gör det väldigt lätt för sig och säger att det inte är generellt. Nej, det är möjligt att det inte är. Men var går gränsen? Ja, det har vi ingen aning om. Varken jag eller arbetsmarknadsministern har någon aning om var den gränsen går, där man i så fall anser att personer ska vara tvingade att göra det och där de inte ska vara det. Jag är rädd för att domen skulle söka tydligare på det här, eftersom den här regeringen har gått mycket längre och säger att hela Sverige är sökområde från första dag. Vi har det uppmärksammade fallet med flickan i Piteå som skulle söka jobb i Karlskrona, eftersom det var enligt regeringens regelverk. Det är klart att Norge då blir ganska nära för de flesta i Sverige. För de flesta människor ligger Norge närmare än Piteå och Karlskrona inom landet, om man tittar på det sättet, vilket komplicerar den här bilden väldigt mycket. Jag trodde att regeringen tog regeringsrättsdomen på så mycket allvar att man tänkte: Är det på det här sättet måste vi också se till att svenska arbetstagare har ett tillräckligt skydd om det händer saker när de jobbar i det ena landet och bor i det andra. Nu har domen slagit fast att man kan vara tvingad mot sin vilja. Man säger: Du är tvingad att ta jobbet i ett annat land. Annars förlorar du a-kassa. Det är ett längre steg i sig. Det här skakar regeringen och arbetsmarknadsministern bara av sig. Han säger: Jag avser inte att göra någonting. Vi vet ju att det finns en rad bekymmer i det här läget. Jag tycker att det är en uppgradering av problemskalan mot hur det varit tidigare. Jag vet att man tidigare har försökt, genom Nordiska rådet och så vidare, att titta på det här. Det har varit ministerkontakter i tidigare regeringar när det gäller att se på det här regelverket. Men det finns anledning att verkligen peka på att det nu är mycket allvarligare än det varit förut. Nu har vi nämligen en dom i landet som säger att man ska ta jobb i ett annat land. Men vi kan inte garantera vad som händer om du skulle bli arbetslös, om du skadar dig på jobbet eller om du behöver vara föräldraledig och så vidare. Vi kan inte garantera hur det fungerar i det egna landet. Vi får se vad som händer när du kommer tillbaka. Jag tycker att det är väldigt lättsinnigt att lämna det här svaret, arbetsmarknadsministern.

Anf. 132 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Ja, det beror precis på vilken utgångspunkt man har, om man ser att integration över gränser är ett problem eller en möjlighet. Regeringsrätten har tolkat lagen. Det är inte vi som har ändrat den. Man har tolkat den så, om jag förstår det rätt, att det inte är fritt fram för Arbetsförmedlingen att anvisa arbeten i andra länder till arbetslösa, utan man måste ta hänsyn till det andra landets socialförsäkringssystem, skatter och arbetsrätt innan en sådan anvisning sker. Det tycker jag i grunden är bra och rätt för att man just ska undvika de situationer eller risker som bland annat Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo tar upp. Men i grunden håller jag med Luciano Astudillo när det gäller hans grundläggande åsikt, nämligen att det är rätt och bra att öka integrationen över gränserna med våra närmaste grannländer, som ju har liknande system när det gäller arbetsrätt, socialförsäkringar och annat. Jag tycker inte att det är ett problem i sig. Om det finns ett jobb som ligger ett par mil över gränsen ska väl inte det vara en faktor som hindrar att man blir anvisad ett sådant arbete, om ett alternativt arbete inom landets gräns skulle ligga tiotals mil bort, eller ännu längre bort. Vi ska se det som en möjlighet. Det är också därför som vi i bland annat regleringsbrev och annat har givit våra myndigheter i uppdrag att öka integrationen. Öresundskontoren är typexempel på detta, där man naturligtvis gör allt man kan för att underlätta för de arbetsmarknadsregioner som går över våra landgränser. Det är bra för Sverige och Danmark, Sverige och Norge, Sverige och Finland, till exempel. Vi behöver mer av detta. I dag pendlar drygt 20 000 personer över sundet varje dag, och vi vet från prognoser att det kommer att fördubblas inom bara fem år. Det är någonting oerhört bra. Det jämnar ut skillnader i ekonomi mellan våra olika länder och underlättar naturligtvis för den enskilde att få ett arbete som han annars inte hade haft. Sedan måste man naturligtvis ta den oro som interpellanterna ställer upp på allvar. Hur blir det med arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, föräldraledighet och vad det nu kan vara? Ja, där försöker vi göra vad vi kan för att riva hinder. Jag vill påminna om att vi tillsammans med det danska arbetsmarknadsdepartementet i december förra året presenterande en grundlig genomgång av drygt 50 gränshinder i Öresundsregionen. Vi löste flera av de allra svåraste hindren tillsammans med danskarna, arbetsgivaravgifterna för personer med deltidsarbete i bägge länder, långtidsrehabiliteringsfrågorna, a-kassetillhörighet med arbete i två länder, till exempel. Vi ska nu fortsätta och gå vidare med motsvarande arbete med Finland och Norge. Vi börjar med Finland, och vi hoppas kunna presentera ett motsvarande paket tillsammans med finnarna under nästa år. Vi kommer också att fortsätta att diskutera de här frågorna med Norge. Jag har pratat med både den norske och den finske arbetsmarknadsministern om just detta, och vi har kontakter, löpande genomgångar med både departementen där och ambassaderna här i Stockholm. Dessutom har, som Sven-Erik Österberg antydde, de nordiska statsministrarna själva tagit på sig ett ansvar att leda arbetet med fördjupad arbetsmarknadsintegration i Norden. Jag tycker att det är väldigt bra. Vi kan gå tillbaka till grundfrågan: Hur ska man tolka, eller hur rädd ska man vara för Regeringsrättens dom? Då är min slutsats att vi naturligtvis ska följa konsekvenserna av domen. Men det är inte något slags allmän laissez faire -politik, att man nu kan bli anvisad ett arbete i vilket land som helst, utan det handlar om specifika gränsregioner där hänsyn ska tas till det andra landets socialförsäkringssystem, skatter, arbetsrätt och annat. Det är inte alldeles onaturligt att det är på det sättet.

Anf. 133 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Här har vi, som sagt, arbetsmarknadsministerns två växlar. Här har vi satt in växeln handlingsförlamning, passivitet. I andra fall, som vi ska debattera senare, är det slarv och halvfabrikat till politik som inte stämmer med verkligheten. Den här låtgåpolitiken, eller laissez faire -politiken, som den här regeringen står för i den här delen påminner om den debatt som vi har haft i snart två år om kollektivavtalen och vårt medlemskap i EU. Littorin har passat och passat och passat och låtit gå, och så kom domen till slut. Här har vi samma sak. Här har vi exakt samma sak. Littorin tar inte det här problemet på tillräckligt stort allvar. Det är så, precis som Littorin säger, att det är viktigt och positivt med ökad integration. Det ger möjlighet till tillväxt, till integration, till flera arbeten. Det är oerhört positivt. Det ser vi inte minst i den region som jag kommer ifrån. Men samtidigt finns det en rad problem och risker med det här som ministern skulle kunna ta tag i. Han skulle kunna säga: Det här tänker jag åtgärda, titta på, ge min myndighet Arbetsförmedlingen i uppdrag att se över, utreda, kolla vilka konsekvenser det har för sjukförsäkringar och föräldraförsäkringar. Det kanske skulle kunna leda till: Jag tänker ta ett nytt initiativ och förhandla om skatteavtalet med Danmark. Nej. Vi får se hur det går. Det är en total handlingsförlamning. Jag tycker det är oerhört allvarligt med den borgerliga regeringens låtgåpolitik. Som av en slump råkar det vara så att så fort det handlar om att skydda vanliga löntagare, vanliga svenskars villkor är det låtgåpolitiken som gäller. Det var kollektivavtalen och nu det här. Jag är inte längre så säker på att det är en slump. Det kan vara en medveten politik. Det är det jag tycker är oerhört allvarligt. Nu har Littorin en chans till att säga att han inte kommer att vara handlingsförlamad och passiv i den här frågan utan att han kommer att ge uppdrag till sin myndighet och prata med de andra statsråden kring de här frågorna och se hur vi möter upp nu att en rad arbetslösa i Sverige kan anvisas till Danmark, Norge och Finland utan att på något sätt veta vilka konsekvenser det medför på en rad områden som är oerhört viktiga för de människorna.

Anf. 134 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Jag vill för det första vara väldigt tydlig till arbetsmarknadsministern och säga att jag i sig inte ser något problem med integration med våra grannländer, tvärtom. Det är naturligtvis väldigt bra. Hela frågan att vi ska ha en mer integrerad arbetsmarknad bejakar jag i allra högsta grad. Det är bra. Jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning. Det stärker och kan jämna ut olika ekonomiska situationer, kanske konjunkturlägen till viss del också. Det är sådant som kan vara väldigt positivt. Det är inte där problemet ligger. Men i och med att man säger det och vi dessutom får en dom som pekar på att vi tar ett steg längre mot att man måste ta ett jobb i ett annat land när vi vet att det kan innebära konsekvenser är det där problemet ligger. Arbetsmarknadsministern säger att han tar den här oron på allvar. Jag skulle vilja ha ett förtydligande här. Jag lyssnade till det svar som arbetsmarknadsministern gav. Det står i det sista stycket i det skriftliga svaret: "Med hänsyn till de slutsatser av den analys som gjorts inom Arbetsmarknadsdepartementet avser jag i nuläget inte att vidta några åtgärder i frågan" - alltså ingenting. Så står det i svaret. När jag hör arbetsmarknadsministern svara är det något annat mellanläge, där ni håller på med en rad olika saker, där man analyserar det här och tittar på det här också. Gör ett förtydligande! Vad är det som gäller? Gäller det som står i det skriftliga svaret eller gäller det som arbetsmarknadsministern sade i det muntliga svaret? Det tycker jag är väldigt viktigt för min del här. När det gäller hela den här problematiken finns det ett jättebra studiebesök att göra. Det är på arbetsförmedlingen i Morokulien, den gemensamma mellan Sverige och Norge. Där har de en problempärm där det finns en massa personer som har drabbats väldigt besvärligt av att bo på ena stället och jobba på det andra när inte regelverket fungerar. Det är väl precis där insatserna ska sättas in. Hur kan vi lösa det här så att det fungerar smidigt? Det är väl precis där jag tycker att arbetsmarknadsministern skulle sätta in stöten och se till vad man kan göra, hur man kan lösa upp de problem som finns så inte fler hamnar där. Jag tolkar det som står här om att man inte ska vidta åtgärder som att man inte tänker göra något alls. Men så säger som sagt var arbetsmarknadsministern något annat. Ett förtydligande om vad regeringen egentligen avser att göra i den här frågan och vad arbetsmarknadsministern avser att göra vill jag ha så jag vet vad jag ska rätta mig efter.

Anf. 135 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Sven-Erik Österberg kan andas lugnt i denna del. Det vi arbetar med handlar inte om konsekvenser av den här domen, utan det handlar om ett långsiktigt arbete att öka möjligheterna till integration av våra arbetsmarknader i Norden, att just göra det som Sven-Erik tog upp. Det handlar om att på ett smidigt sätt kunna hantera övergångar för våra gränspendlare. Det arbetet var sorgligt eftersatt under den förra regeringen. Det skatteavtal som Luciano Astudillo hänvisar till slöts ju under den förra regeringen. Det var kanske inte alldeles lysande för en stor del av de kommuner som finns i Skåne. Å andra sidan behövs det två parter för att man ska komma till ett avtal. Jag har tagit upp skatteavtalet med min danska kollega. Jag kan säga att det inte fanns någon öronbedövande entusiasm från den danska sidan att förhandla det avtalet. Det var precis tvärtom. Jag tror att det är precis som Sven-Erik Österberg säger. Man måste alldeles oavsett domar i regeringsrätt och annat arbeta långsiktigt, och kortsiktigt också för den delen, för att förbättra och underlätta för våra gränspendlare. Det gör vi. Öresundskommittén har tagit fram en lång lista över 50 olika gränspendlarproblem. Vi har mycket noggrant, i en arbetsgrupp som min statssekreterare och den danska arbetsmarknadsministerns statssekretare ledde, gått igenom den listan punkt för punkt och löst ut det med beslut i det danska Folketinget den 5 december förra året. Vi kunde ta det som en förordningsförändring under förra året. Det var just ett antal av dessa viktiga frågeställningar som berör den enskilde gränspendlaren. Vi gjorde detta tillsammans med danskarna. Vi gjorde det med gott arbete från våra respektive arbetsförmedlingar, och vi gjorde det naturligtvis i samarbete med Öresundskommittén. Precis det arbetet, detta långsiktiga arbete alldeles oavsett domen i Regeringsrätten, har vi nu inlett med våra finska vänner. Vi kommer också att göra det med våra norska vänner för att se till att underlätta gränsövergångarna och gränspendlingen. Det tror jag är oerhört viktigt. Återigen tillbaks till interpellationen och diskussionen om dess konsekvenser: Eftersom domen är ganska tydlig med att säga att man måste när man gör den här typen av anvisningar ta hänsyn till det mottagande landets skatteregler, arbetsrättsliga regler och konsekvenser när det gäller socialförsäkringar och annat kan inte, som vi analyserar det i Arbetsmarknadsdepartementet, domen betyda något annat än att just den typen av risker som interpellanterna ser måste tas hänsyn till när man gör den typen av anvisningar. Vi bedömer därför att detta inte kommer att vara någon stor dramatik, tvärtom just i den typ av fall som vi har diskuterat. När det gäller ett arbete som finns i ett annat land några mil bort men som har samma upplägg i princip som ett arbete på den här sidan gränsen är det inte alldeles onaturligt att man kan anvisa det i de särskilda omständigheterna. Men vi tror inte på någon tjurrusning i antal, om jag får uttrycka det så. Låt oss i stället jobba tillsammans med att öka integrationen. Jag vet att Luciano Astudillo har ett stort engagemang i den frågan i Skåneland. Vi har diskuterat det några gånger tidigare. Jag håller helt med. Vi måste göra allt vi kan för att minska hindren för den enskilde och göra det lättare i stället att pendla över gränsen. Vi bedömer naturligtvis, och där tror jag att vi delar uppfattning, att det är en god idé. Det utjämnar, som Sven-Erik sade, konjunkturskillnader mellan länderna, och det gör det lättare för den enskilde att få ett arbete. Det måste vi bejaka och underlätta.

Anf. 136 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Då får vi väl konstatera att arbetsmarknadsministern inte kommer att göra så mycket mer. Det är så, och det är faktiskt ett anmärkningsvärt svar. Han säger nu i sitt senaste anförande att som en konsekvens av a-kassedomen kommer han inte att göra någonting alls. Det har inte fått vare sig honom eller någon annan på Arbetsmarknadsdepartementet att ens höja på ögonbrynet. Nej, det långsiktiga arbetet fortgår som vanligt. Annars nada , ingenting: Vi ska inte vidta åtgärder. Det tycker jag är växeln handlingsförlamning. Littorin borde ha lärt sig sin läxa efter turerna kring kollektivavtalen och de domar som varit i EU. Han borde, om någon, ha lärt sig läxan. Det finns någonting som är allvarligt i detta. Så fort det handlar om vanliga löntagares villkor, arbetslösas villkor som riskerar att försämras och bli tuffare och jobbigare, gör arbetsmarknadsministern inte någonting. Då säger Littorin: Vi tänker inte vidta åtgärder. Jag tycker att det är allvarligt, för precis som Littorin säger har han och jag haft väldigt bra debatter kring en ökad integration i min region. Jag tycker att det är märkligt än i dag att man från Malmö kan anvisas ett jobb till Kiruna och få resan betald ända dit, men man kan inte få ett resebidrag för att söka ett jobb i Köpenhamn i Danmark dit det tar 25-30 minuter. Vi vet heller inte hur stöden fungerar, och detta är oerhört allvarligt. Littorin lägger inte i någon högre växel. Jag har inget att tillföra mer än att jag tycker att det är beklagligt att Littorin inte har lärt sig läxan efter alla turer i kollektivavtalen och de domar vi har haft i EU.

Anf. 137 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Jag fick en förklaring: Långsiktigt jobbar regeringen med att försöka få till regelverken så att de fungerar över gränserna. Det är min tolkning av arbetsministerns svar. Det tycker jag är bra. Det har vi viss erfarenhet av. Det finns två parter, och det är inte alltid man tycker lika om dessa frågor, så det tar alltid tid att komma fram. Där förväntar jag mig inga revolutionerande saker, utan man får stega fram det. Jag tycker dock att arbetsmarknadsministern missar poängen i att den här domen ju skärper kravet på att ta jobb i en annan del av landet. Men det tar inte regeringen till intäkt för att accelerera eller titta djupare på frågan. Det betyder att människor som kanske inte har varit motiverade att ta ett jobb måste göra det av det skälet att det finns en regeringsdom och kan hamna i klammeri med de regler som finns. Jag tycker att det skulle ha varit smakligt med ett svar som sade att jo, det här sätter frågan under en lite starkare lupp, och det gör att vi måste skynda på det arbete som vi redan har i gång. Det hade varit ett smakfullt svar på frågan. Men arbetsmarknadsministern står fast vid att han inte tänker göra något speciellt med anledning av domen. Problemet med en sådan här dom är också, och det känner jag till, att man tycker att reglerna är ganska lika mellan Sverige och Norge. Det är på den grunden domen har fattats - det skiljer inte så mycket mellan Sverige och Norge. Men vi vet hur det är i själva verket när man går in i det. Det skiljer sig på en rad punkter när det gäller olika regler som gör att enskilda människor kan hamna i klammeri, och det måste väl vara både regeringens och riksdagens sak att se till att man undviker det så långt som möjligt. Det är så det fungerar, och jag tycker att domen skärper kravet väldigt mycket eftersom det tidigare egentligen var frivilligt att ta jobb, vilket många i och för sig har gjort. Det här ställer hårdare krav på regeringen, och jag tycker att arbetsmarknadsministern lite enkelt smiter ifrån det.

Anf. 138 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag beklagar att Luciano Astudillo väljer att vara så oförskämd i kammaren och att konsekvent prata om handlingsförlamning, slarvighet, ogenomtänkthet och om andra saker än det interpellationen handlar om. Jag beklagar verkligen det. Jag försöker här att sträcka ut en hand för att diskutera det som är sakfrågan: gränspendlingsproblematiken. I stället får jag oförskämdheter tillbaka. Det gynnar inte en bra politisk debatt. Jag ber Luciano Astudillo att tänka över detta ännu en gång. Är det handlingsförlamning att sluta avtal med danskarna, framförhandlat på sex månader om en förbättring för våra gränspendlare i Öresundsregionen, baserat på den rapport och genomgång som vi fick från Öresundskommittén? Är det slarvigt att låta jurister analysera domen och sedan dra konsekvenser och slutsatser av det? Jag delar Sven-Erik Österbergs grundläggande idé, nämligen att vi ska göra allt vi kan för att så snabbt och bra som möjligt underlätta för gränspendlingen mellan våra länder. När det gäller den konsekvens man kan dra av domen i det aktuella fall som diskuteras i interpellationerna finns det naturligtvis med som ett underlag när vi tittar över hur man ska förhandla fram de avtal som vi hoppas kunna sluta med både Finland och Norge. Vi ska naturligtvis också noga följa om det finns andra konsekvenser för enskilda personer som anvisas arbete i annat land. I dagsläget går det dock inte att dra några andra slutsatser av domen än att det är bra med gränspendling och att domen säger att det är bara i de fall som det finns likheter när det gäller arbetsrätt, socialförsäkringar och annat som man kan anvisa till annat land. Det tycker jag är rätt.

den 31 juli

Interpellation

2007/08:804 Krav för a-kassa för hela Norden

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Svenska löntagare kan tvingas att acceptera arbete i hela Norden för att få behålla a-kassan. Det kan bli konsekvenserna av en dom i Regeringsrätten. Bakgrunden är att en snickare vägrade att pendla till Norge för att arbeta.

Enligt gällande regler för a-kassan måste en arbetstagare vara beredd att flytta till en annan ort för ett anvisat arbete annars kan arbetslöshetsersättningen sänkas. Den allmänna uppfattningen har hittills varit att reglerna gäller inom Sveriges gränser. Men efter det aktuella domslutet råder tveksamheter om vilka geografiska gränsdragningar som gäller, exempelvis är det osäkert om detta i framtiden kommer att innebära krav på att ta arbete i andra EU-länder.

Jag vill därför ställa följande frågor:

Avser arbetsmarknadsministern att utreda konsekvenserna av Regeringsrättens dom och när i tid kommer ett sådant initiativ att tas?

Finns det, enligt vad statsrådet kommit fram till, fler departement än Arbetsmarknadsdepartementet som berörs av domslutet och hur kommer dessa i sådana fall att involveras i konsekvens- och utredningsarbetet?

Är arbetsmarknadsministern beredd att ta några övriga initiativ för att säkerställa att domslutet inte kommer att innebära krav på att ta arbete i andra EU-länder för den som uppbär a-kassa i Sverige?