Kränkningar, hot och våld mot personal i skolan

Interpellationsdebatt 13 februari 2018

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Anf. 33 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Michael Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag som statsråd avser att vidta för att stärka ordning och reda i klassrummet, så att fler elever kan känna sig trygga och lära sig mer i skolan.

Robert Stenkvist har frågat mig vad jag som statsråd och regeringen tänker göra för att komma till rätta med den rådande situationen med alltmer och allt grövre våld på skolorna i vårt land. Robert Stenkvist har också frågat vilka konkreta åtgärder jag som statsråd och regeringen redan vidtagit.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig vilka konkreta initiativ jag som statsråd avser att ta för att göra skolan till en trygg miljö för såväl lärare som elever.

Här följer ett samlat svar på dessa frågor.

Först vill jag understryka vikten av att alla barn och elever liksom all personal är trygga i skolan. Kränkningar, hot och våld mot barn, elever eller personal får aldrig accepteras. Ordning och reda i klassrummet är, precis som Michael Svensson anger, en förutsättning för barns och elevers lärande och utveckling. En trygg arbetsmiljö främjar förstås också attraktiviteten i läraryrket.

Skolhuvudmannen har enligt skollagen ett ansvar för att utbildningen utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Statens skolinspektion utövar i nära dialog med lärare och elever regelbunden tillsyn av skolans arbete med trygghet och studiero och arbetet med normer och värden. Vidare ställer arbetsmiljölagen krav på arbetsgivaren när det gäller upprätthållande av en god arbetsmiljö. I arbetet med kränkningar, hot och våld mot personal behövs väl fungerande rutiner som är kända av alla, rutiner som även innefattar skolans kontakter med socialtjänst och polis. Misshandel är ett brott och är straffbelagt enligt brottsbalken oavsett var brottet fysiskt begås. Det är naturligtvis särskilt allvarligt när den här typen av brott begås i skolan. Statens skolverk rekommenderar att skolan vid allvarliga incidenter även anmäler misstankar om brott till polisen.

Skolinspektionen rapporterar i Skolenkätens fördjupade analys från 2015 om samvariation mellan upplevd trygghet i skolan och skolupplevelsen i övrigt. Elever som känner sig trygga svarar i betydligt högre utsträckning än andra elever att skolan är intressant och rolig. Behovet av utvecklingsarbete i frågor om trygghet och studiero framgår även av rapporter av OECD och av Skolverket.

Regeringen har under mandatperioden genomfört flera åtgärder med målsättningen att alla ska vara trygga i den svenska skolan och att barn, elever, lärare och annan personal ska trivas. Fler vuxna i skolan är såklart avgörande för en trygg skola. Regeringen har gjort satsningar på fler anställda i till exempel förskoleklassen och lågstadiet, vilket bidragit till att totalt 20 000 fler anställts på heltid i skolväsendet sedan läsåret 2014/15. Ytterligare åtgärder som regeringen har beslutat om är förordningen om statsbidrag för personalförstärkning inom elevhälsan och specialpedagogiska insatser och för fortbildning när det gäller insatser som handledning och anpassning av undervisningen. Skolverket har vidare fått i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet i elevhälsan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skolverket erbjuder inom de nationella skolutvecklingsprogrammen kompetensutveckling för lärare och annan personal i skolan, bland annat för arbetet med ökad trygghet och studiero. Skolverket har också fått i uppdrag att utvärdera programmet Mentors in Violence Prevention vid användning i skolan. Syftet är att undersöka om programmet leder till förändring av stereotypa könsmönster och könsnormer som kopplar samman maskulinitet och våld samt om programmet leder till förändring av attityder och beteenden kopplade till pojkars våld.

Skolkommissionen påtalar i sitt slutbetänkande Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet brister i trygghet och studiero. Betänkandet framhåller, i linje med forskning på området, vikten av ett främjande och förebyggande arbete - ett arbete för att undvika att det går så långt som till kränkningar, hot och våld. Regeringen har därför beslutat att ge Skolverket i uppdrag att kartlägga hur ordningsregler och disciplinära åtgärder används inom skolan samt lämna förslag till åtgärder i syfte att uppnå en skolmiljö präglad av trygghet och studiero.

Detta är några av de initiativ som regeringen har tagit för att stärka tryggheten och ordningen och komma till rätta med den rådande situationen med våld i skolan så att barn och elever kan lära sig mer.


Anf. 34 Michael Svensson (M)

Fru talman! Tack så mycket, utbildningsministern, för svaret!

Vi har pratat om en hel del här i dag, och det finns oerhört mycket mer att diskutera i utbildningsdebatten om hur vi ska stärka resultaten i den svenska skolan. Vi har pratat om lärare, undervisningstid, statsbidrag och prov.

Det finns några, som det populärt heter, lågt hängande frukter som vi vet skulle påverka oerhört mycket för många elever. Det är rätt kost, sömn och motion - väldigt enkla saker som det inte behövs några större regeländringar för att införa. Men det är också arbetsro eller ordning och reda i klasserna. Jag tror att det sista är en oerhört viktig fråga. Jag tror att vi rent av inte skulle behöva prata om en del andra problem om vi hade ordning och reda i skolan.

Den svenska skolan har ganska stora problem med tryggheten. PISA-mätningen visar att svenska elever skolkar mer än elever i andra länder och att var sjätte 15-åring utsätts för kränkningar och trakasserier flera gånger i månaden.

Enligt en undersökning från Lärarnas Riksförbund har var fjärde lärare blivit utsatt för någon form av illabehandling, hot, våld, sexuella trakasserier eller kränkningar. Detta i en viktig arbetsmiljö för många människor, både vuxna och elever. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att vi tar krafttag mot detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bristen på arbetsro i skolan leder också, som jag tror att ministern nämnde, till sjunkande kunskapsresultat. Och vilka är det som alltid förlorar på detta? Jo, det är de svagpresterande eleverna. Jag kommer själv ihåg när min dotter gick i årskurs 5 på mellanstadiet och bad lärarna att få ha hörlurar på sig för att inte bli störd av en tre fyra andra i klassen.

Jag tror att det handlar om ledarskap. Jag tror att det handlar om det som vi talade lite grann om i förra debatten: rektorer som har tid för sitt pedagogiska ledarskap - att vi får huvudmännen att inse att den snabbaste åtgärden för att komma till rätta med dessa problem är att stödja och hjälpa rektorerna i deras viktiga arbete.

Men jag tror också att vi behöver mer av ledarskap i den svenska skolan - i lärarutbildningen men också i en fortbildningsinsats för de lärare som finns i skolan i dag så att lärare har förmåga att ta initiativet i klassen och pedagogisk skicklighet att använda olika metoder för olika elever.


Anf. 35 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!

Jag håller med om en del av vad Svensson sa, särskilt att ledarskapet behöver stärkas och att stöket påverkar skolresultaten.

Bakgrunden till min interpellation är att vi på senare tid har sett en kraftig ökning av våld och grova sexuella övergrepp i skolan - även i grundskolan, som jag skrev i min interpellation. Vi har tyvärr till och med sett fall av misstänkt våldtäkt i landets skolor.

Som en rejäl varningsklocka - nu har det gått en tid sedan dess, men när jag skrev interpellationen hade det gått mycket kort tid - har vi sett det tragiska mordet i en gymnasieskola i Enskede. I intervjuer med eleverna på skolan efter dådet framkom det att många elever var rädda för och kände sig hotade av den elev som utförde mordet. Trots det vidtogs inte tillräckliga åtgärder.

Naturligtvis kan inte alla våldsbrott förebyggas eller förutses; så är det. Men i skolan i Enskede fanns det tydligen gott om varningssignaler, vilket enligt mitt förmenande gör händelsen extra tragisk.

Också hot och våld mot lärare är ett allvarligt problem i en del skolor, framför allt i områden som polisen pekar ut som särskilt utsatta. I min hemkommun har en skola under en period anställt vakter för att säkerställa säkerheten för elever och lärare. Det var säkert rätt gjort av kommunen i det läge som rådde då.

Min första fråga var vad regeringen tänker göra för att komma till rätta med den rådande situationen med allt mer och grövre våld i skolorna. Det har vi fått svar på, bland annat att kränkningar, hot och våld mot barn, elever eller personal aldrig får accepteras.

Det håller jag självklart med om. Det håller ju alla med om. Men man måste också visa det i praktisk handling. Det räcker inte att bara säga det, om än aldrig så många gånger, utan man måste också någon gång sätta ned foten.

Min nästa fråga var vilka konkreta åtgärder regeringen redan har vidtagit. I sitt svar nämnde statsrådet personalförstärkningar, satsningar på elevhälsan och specialpedagoger.

Det här är bra och viktiga satsningar. Jag har inget att anföra mot de åtgärderna - tvärtom. Men det räcker ju inte för att förebygga sådana mycket allvarliga händelser som vi har sett de sista åren. En specialpedagog skulle inte kunna förhindra det som skedde i Enskede.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi tror att man måste kunna avskilja elever, till exempel den elev som utförde mordet i Enskede skola. Det är åtgärder som kanske blir publikt impopulära. Jag kan tänka mig vad det står på vissa ledarsidor och i politiska kolumner i tidningarna. Men eleverna och tryggheten i skolan måste ju gå före hur populär man blir i landets tidningar.


Anf. 36 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag har suttit här och lyssnat på ett antal interpellationer, och det finns, som Michael Svensson var inne på, mycket man skulle kunna säga som hänför sig till detta område. Det kanske inte skulle behövas fler vuxna om det inte vore för det vi ska tala om nu: oordning, kränkningar och annat som förekommer i skolan. Då hade man kunnat använda resurserna på ett bättre sätt. Det kanske skulle behövas fler vuxna ändå, men inte för att kompensera för detta, som vi måste komma till rätta med.

Jag skulle också, för dem som läser och tittar på detta, vilja börja med att säga att det görs mycket bra i skolan. Det är viktigt att få det sagt, för nu fokuserar vi på det område där vi ser allt större problem och en spridning av dåligt beteende, som skapar en dålig arbetsmiljö.

Som tidigare sagts vittnar flera lärare om att de är rädda, blir hotade och känner sig tvingade att ställa in lektioner om detta är möjligt. Det finns nämligen också skolor där kulturen är att man inte ställer in lektioner, vilket är ett av de verktyg som faktiskt kan användas men som alltså kanske inte används. Det är problematiskt, om detta skulle behövas.

Lärare vittnar också om att de känner sig övergivna av rektor och regelverk och ofta lämnas helt ensamma att hantera situationen. Detta försvåras om regelverket inte tillämpas som det borde. Lärarna hindras då att ta till de åtgärder som situationen kräver. Resultatet blir att lärare känner sig uppgivna, stöket tilltar och elever tillåts förstöra. En skötsam majoritet förlorar, samtidigt som de som fördärvar även förstör för sig själva och för sin utbildning.

Jag har ett antal fallbeskrivningar, och här följer en från en lärare: Under en lektion öppnas och stängs dörren till klassrummet minst tio gånger av elever som bestämt sig för att inte vara kvar under lektionen, för att sedan komma tillbaka igen och störa den studiero som för tillfället råder. Väl inne i klassrummet igen klättrar dessa elever på möbler, kryper runt på golvet och kastar saker på varandra och oss pedagoger. Vi vuxna blir inte lyssnade på utan blir kallade ett antal könsord - jag tänkte inte ta upp dem. Vid tillsägelse får vi höra: Du bestämmer inte över mig; jag får göra som jag vill.

På rasterna och även på lektionerna när elever får tillsägelser vid dåligt beteende kan de sparka och slå oss vuxna samt hota oss med till exempel sopkvastar. De siktar på vår kropp. Detta är inte en engångsföreteelse utan något som vi pedagoger upplever dagligen.

När elevernas skoldag väl är slut är det meningen att vi ska gå på möten, planera, summera och analysera dagen som varit. På grund av allt som hänt under dagen får jag lägga detta åt sidan för att i stället ringa runt till vårdnadshavare och skriva incidentrapporter. Till och med den tid som ska ägnas åt förberedelser inför nästa lektion äts alltså upp, och förberedelserna blir inte av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Läraren fortsätter: Jag funderar starkt på att lämna läraryrket på grund av hur svensk skola ser ut och dess oförmåga att lösa de problem som finns i dagens skolmiljö. Helst av allt vill jag ju inte sluta, då jag tycker att det är fantastiskt att undervisa och få följa elevernas utveckling. Men under dessa premisser, där våld, hot och kränkning av oss pedagoger och mellan elever pågår dagligen, är det svårt att tänka sig en fortsättning.

Det här är skrämmande. Det handlar om ett bristyrke som är viktigt för dem som ska starta sin bana i livet, växa upp och ta del av samhället. Detta berör mig starkt. Man tänker på vardagen för dessa lärare och vad det innebär för de barn som inte får det de ska ha. Jag återkommer i nästa anförande.


Anf. 37 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Tack, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, Robert Stenkvist och Michael Svensson, för interpellationerna! Tack också, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, för att du påpekar det som vi vet, men det är farligt när det försvinner: Det finns många skolor där det pågår ett starkt arbete, där man lyckas med ledarskap och trygghet och där eleverna känner sig trygga. Den stora majoriteten elever i Sverige går till skolan och känner sig trygga, precis som den stora majoriteten lärare. Det är inte heller så enkelt att vi kan säga att vi vet att vi har en ökning. Alla sådana undersökningar kan diskuteras, vändas och vridas, och de pekar ofta åt lite olika håll.

Men med detta sagt ser vi de rapporter som härrör från anmälningar, från Skolinspektionen och från OECD:s granskningar. Vi hör vad ni interpellanter vittnar om, och jag ser själv hur det ser ut då jag - vilket händer relativt ofta - är ute på skolor utan att det rör sig om studiebesök och utan medierna närvarande. Nej, det får inte vara så att elevers arbetsro bryts, att tryggheten förstörs, att man är orolig för vad som ska hända på rasten eller att lärare är oroliga för hur de kan använda de verktyg de faktiskt har. Man ska vara trygg, både i sin lärarroll och som elev.

Jag tror att det i slutändan handlar om tre saker. För det första handlar det om personal. Man måste vara tillräckligt många som gör jobbet för att man ska kunna möta den där eleven som är stökig eller behöver mötas innan det blir för stökigt. Man måste vara tillräckligt många för att jag som lärare, om jag känner mig utsatt, snabbt ska kunna gå till någon och diskutera hur jag arbetar mig vidare. Personal är viktigt.

Det handlar också om rutiner. Låt mig peka på fyra områden där rutiner är särskilt viktigt. Jag ska, om jag blir utsatt som lärare, veta att jag har en rektor som ställer upp för mig, som jag kan gå till och som tar fallet vidare och tar de kontakter som behövs, oavsett om det är med vårdnadshavare, kommun eller det offentliga i övrigt.

Vidare handlar det om ordningsregler. Vi vet att de är ett väldigt bra verktyg på de skolor där de fungerar och där tryggheten fungerar. Just därför försöker vi nu sprida det verktyget så att gemensamt respekterade ordningsregler används på alla skolor.

För det tredje är skolan inte någon allmän plats. Den är till för dem som jobbar där. Det måste vara tydligt i rutinerna att det inte springer människor på skolan som inte hör hemma där.

För det fjärde måste de regler som faktiskt finns, till exempel om att avskilja elever eller om mindre, disciplinära befogenheter som lärarna har i klassrummet, vara kända och användas. Det är viktigt att rutinerna är tydliga - att det vi i riksdagen och i lagar har beslutat att man kan använda som skola, huvudman eller lärare också de facto används i situationer där det kan göra nytta. En elev som stör andras trygghet och studiero kan till exempel avskiljas från undervisning eller flyttas till en annan skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tredje, vid sidan om personal och rutiner, är såklart ledarskap och kompetens: ledarskap från rektor som förmedlar att detta är frågor som tas på största allvar. En trygg skola är en förutsättning för kunskapsuppdraget. Det handlar också om ledarskapet i klassrummet för mig som lärare och om att jag har förutsättningar att utöva det.

Kompetens handlar om att jag vet att jag ska jobba med elever som, om jag möter dem på rätt sätt, faktiskt inte behöver vara stökiga. Jag måste ha förutsättningar och verktyg, till exempel att jobba tillsammans med speciallärare.

För att alla dessa tre delar ska kunna stärkas - personal, rutiner och ledarskap och kompetens - måste staten kunna vara närvarande särskilt på de skolor som har tuffa förutsättningar. Ibland krävs det att det kommer någon utifrån för att ett förändringsarbete ska bli möjligt.

Vi vet att förändring är möjlig. Vi ser skolor som har tuffa förutsättningar och uppvisar väldigt goda resultat när det gäller trygghet och studiero. Vi har skolor som har varit mycket stökiga och där många elever haft problem men där det sedan vänt och blivit förändring. Staten kan genom Samverkan för bästa skola bidra till ett sådant arbete.


Anf. 38 Michael Svensson (M)

Fru talman! Frågan är hur vi ska locka fler lärare till yrket när vi fortfarande har så stora problem. Bristsituationen har delvis gjort att det, även om lönefrågan inte är löst, blivit betydligt högre löner för många lärare i många kommuner. Detta kan möjligtvis bli ett problem för rektorerna så småningom, eftersom många förstelärare har gått om dem lönemässigt.

Men när vi dagligen läser om slagsmål, våld, hot och kränkningar samt ett språkbruk som vi aldrig skulle acceptera i något annat sammanhang måste vi ställa oss frågan: Är detta kanske det största problem vi har just nu i skolan? Vi vet ju att det leder till betydligt mindre undervisningstid. Jag tror att jag i min förra interpellationsdebatt talade om att eleverna går miste om ungefär ett år.

Detta är dock en sanning med modifikation. Någon har räknat ut att alla de minuter som det tar att sätta igång en lektion och den tid som går förlorad därför att många går innan lektionen är avslutad motsvarar ungefär ett helt år under de nio åren i grundskolan. Detta är alltså inte bara ett ordningsproblem, som vi gemensamt konstaterar försämrar resultatet främst för de svaga eleverna, utan det leder också till mindre undervisningstid. Frågan är vilka fler ordningsregler som utbildningsministern kan tänka sig.

Jag tror, som sagt var, att det är oerhört viktigt med ledarskapet. Gamla tiders lärarauktoritet har försvunnit, på gott och på ont. En del kanske skulle behövt den i dag, och en del kanske saknar den. Men den borde naturligtvis ha ersatts med ett modernt ledarskap. Men i och med att det har blivit en statussänkning av läraryrket kanske ett antal människor har kommit in på detta yrke som i stället borde ha sysslat med någonting annat i livet. De har kanske inte det rätta fokus som behövs för att få eleverna intresserade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gustav Fridolins kollega Anna Ekström lär ha ringt till någon på Internationella Engelska Skolan och berömt dem för deras pedagogiska skicklighet och profil - det gällde inte den senaste vinstdebatten. Jag vill fråga utbildningsministern om de kan tjäna som ett föredöme.

Jag har också hört att utbildningsministern har varit i Skåne och besökt Ölyckeskolan. Jag såg reportaget därifrån. Det är en skola som leds av en tydlig pedagogisk ledare, som för övrigt är före detta militär - men det hör egentligen inte till saken. Men det är tydliga ordningsregler där, och det är tydlighet som präglar hela skolan. Är det ett föredöme att ta efter? Och hur kan utbildningsministern se till att det genomförs på fler ställen i landet?


Anf. 39 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag ska ta upp en del saker i utbildningsministerns anförande. Vi vet att det mycket grova våldet har ökat. Det fanns inte när jag växte upp. Det är en helt ny företeelse. Därmed måste det logiskt sett ha ökat.

Det är klart att vi måste ha ordningsregler, och det har alla skolor i dag. Men det måste finnas en skala och en trappa uppåt som innebär att om man struntar i ordningsreglerna - det gör en del, men det är ganska få - får det konsekvenser.

Jag håller med om att skolan inte är någon allmän plats. Detta får alla partier ta tag i och fundera på vad vi ska göra i framtiden. Det är ny företeelse. Vi har tidigare inte brytt oss om vilka som går in och ut ur skolor, men det måste vi börja fundera på nu.

Utbildningsministern säger att reglerna måste användas. Det fanns regler i den skola i Lund där det skedde en tragisk våldtäkt. Ändå fick den flicka som blev utsatt möta gärningsmannen på skolgården. Det är förfärligt, det är bedrövligt och det är fullständigt oacceptabelt att sådant händer. Det kanske var den enskilda rektorn som tog ett mycket dåligt beslut.

Till skillnad från kanske Michael Svensson talar jag om mycket allvarliga brott. Men man behöver tala om båda sakerna, och jag tror att det finns ett samband.

Skollagen är helt enkelt inte anpassad för denna typ av brott. Anser inte utbildningsministern att vi behöver förändra skollagen? Det är en ny situation. Det är inte som när utbildningsministern och jag gick i skolan. Jag tänker på speciella skolor för belastade elever som utgör ett hot mot andra elever, eller kanske hemundervisning under en kortare eller en längre period.

I det skriftliga svar som jag fick av statsrådet står det med anledning av Skolenkäten: "Elever som känner sig trygga svarar i betydligt högre utsträckning än andra elever att skolan är intressant och rolig." Det är betydligt allvarligare än så.

Jag läste nyligen en bok av hjärnforskaren Martin Ingvar. Han har vetenskapligt visat att elever som känner sig otrygga lär sig ingenting, då hjärnan genom årtusenden anpassat sig för överlevnad i farofyllda situationer. I ett otryggt klimat kopplar hjärnan helt enkelt bort inlärningen. Det är en överlevnadsstrategi som vi har haft i tusentals år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I ett otryggt klassrum kopplar eleverna alltså bort inlärningen - de elever som känner sig otrygga.

Om eleverna över huvud taget ska kunna lära sig någonting måste klassrummen vara lugna och trygga. Många klassrum är tyvärr inte det i dagens svenska skola. Det gäller speciellt i vissa områden, som jag talade om tidigare.

Man får vara mer än lovligt naiv om man inte inser att detta påverkar studieresultaten negativt. Det är förmodligen en orsak, och kanske den viktigaste, till vår nedåtgående trend i PISA-undersökningarna. Den senaste visade i och för sig på en svag uppgång.

Kan statsrådet göra en reflektion över detta? Behöver vi inte en ny verktygslåda med åtgärder när verkligheten nu ser ut som den gör?


Anf. 40 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för det som sas. Jag tog tidigare upp ett fall och lärarnas berättelser om hur de blir slagna med kvastar och får höra alla möjliga ord. Detta handlar om lågstadieelever. Dessa problem har alltså gått ned i åldrarna. Det är verkligen skrämmande. Det finns många sådana berättelser. Sydsvenskan har haft en insändarsida där lärare har pratat av sig, och vi ser att det finns ett uppdämt behov av att tala om den verklighet som de dagligen möter.

Det talades i ett tidigare inlägg här om en ny verktygslåda. Jag är lite bekymrad över att de verktyg som finns inte används. Jag instämmer i mycket av det som utbildningsministern tog upp i sitt inlägg om vad man faktiskt kan göra. Det som skrämmer mig är att man inte gör det. Det är aldrig kul att stänga ett klassrum eller en skola för dagen eller att vidta andra åtgärder på grund av de stora saker som kan hända. Men det är nödvändigt.

Jag känner att det har blivit så att lärarna nästan kan bli gisslan om de lämnar en anmälan uppåt till rektor och det inte händer någonting - det råder en tystnadskultur. Sedan finns det också på sina håll fackliga representanter som inte längre verkar vilja göra sitt arbete.

Det finns personal som har fått lämna sitt jobb när man har gjort en anmälan till Arbetsmiljöverket. Jag kan inte säga att det berodde på just det. Men enligt berättelserna är detta i alla fall någonting som det inte ses med blida ögon på.

Om Skolinspektionen ska göra den kartläggning som framkom i svaret tycker jag att det är mycket bra. Men jag är mycket bekymrad. Jag hoppas verkligen att det blir på riktigt, så att vi får en riktig bedömning av hur läget ser ut.

Det råder en tystnadskultur, och berättelser når inte fram. Man sitter där och kan inte göra någonting. Eleverna får inte lämna klassrummet, och man ska helst inte ringa till föräldrar och så vidare. Detta är utbrett på sina håll. Någon säger också att polisanmälningar inte görs - man har inte den kulturen.

Då känner jag att man har fastnat i någonting annat än det som är avsett. Man måste vidta åtgärder. Då måste man också ha modet att stå upp för de åtgärder som man vidtar i skolan. Då är jag tillbaka till det som Michael Svensson sa om ledarskap och vart det har tagit vägen.

Det finns kanske politiker på kommunnivå som sitter i en nämnd och tror att allt fungerar väl. Men de får inte det material som de skulle behöva för att kunna göra något politiskt. Det sägs: Skolan har ni inte med att göra, för den sköter vi i organisationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt är det denna kultur som råder. Och dessa barn och ungdomar kan få hålla på med detta spel och fördärva för sig själva och för andra - sitt liv och sin framtid. Jag är mycket bekymrad över detta.


Anf. 41 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Jag tackar interpellanterna igen. Jag håller med om mycket av det som de säger. För mig är detta - jag vill föra in den dimensionen här oavsett vad vi tycker om vinst och annat - en av anledningarna till att vi inte ska beskriva skolan som en marknad. Oavsett hur vi tycker att systemet ska vara uppbyggt är detta ingen marknad i betydelsen att man som elev eller förälder är en kund. Det är en del av välfärden där det också ställs och ska ställas krav, både på eleven om hur man uppför sig och beter sig och i förekommande fall på vårdnadshavaren. Det är viktigt att vi har med oss detta när vi beskriver vad skolan är och hur skolan ska fungera och att vi stärker skolans olika aktörer för att de ska kunna klara denna uppgift.

Detta tror jag att vi i grunden kan vara eniga om. Sedan leder det också till slutsatser om hur man bygger systemet på bästa sätt, och det kan vi säkert diskutera vidare. Men grunden att du inte är kund utan medborgare, som har rättigheter men på vilken det också kan ställas krav, är viktig för mig - inte minst, i detta fall, i förhållande till vårdnadshavare.

Jag återkommer då till en fråga som Michael Svensson ställde: Vad ser jag när jag möter några av skolorna i Sverige? Speciellt intressanta är självklart de som har haft riktigt svåra problem med stök och brott som begås - utan att det riktigt uppfattas som brott - och som sedan sett en utveckling där det i dag faktiskt finns trygghet och studiero.

Två saker återkommer: Det finns tydliga regler som är gemensamt respekterade och som lärarna vet att de kan falla tillbaka på. Det finns också tydliga förväntningar på eleverna - förväntningar som är kommunicerade, och kan behöva kommuniceras vidare konsekvent och kontinuerligt, till vårdnadshavare.

Det är en av anledningarna till att en av de viktigaste sakerna vi gör är att sprida det verktyget - verktyget ordningsregler - och se hur det fungerar samt kunna använda det vidare på alla Sveriges skolor. Det ger en helt annan typ av ledarskap än om du uppfattas komma med en ny regel för ett problem som uppstår: att man vet vad grunden är och hur förväntningarna ser ut, att förväntningarna är konsekvent kommunicerade till elever och vårdnadshavare och att lärare kan luta sig mot dem.

Precis som Ann-Charlotte Hammar Johnsson beskriver innebär skollagen att man har rätt långtgående befogenheter både vad gäller vilka sanktioner man kan använda för den som inte följer ordningsregler och vad gäller hur man kan arbeta för att säkra trygghet och studiero i en akut situation. Jag skulle säga att till exempel den diskussion vi har haft i utbildningsutskottet om det som hände i Lund visar att problemet i dag kanske inte är bristen på regler utan att reglerna verkligen ska användas.

Då är vår uppgift att ta reda på hur vi säkrar att reglerna används. Du kan i dag avskilja elever och undervisa elever enskilt. Det finns ett bra reportage i Lärarnas tidning, tror jag att det är, om den så kallade skolakuten i Stockholms kommun som används för elever som för närvarande inte kan undervisas på annan plats. I det rättsliga systemet finns Statens institutionsstyrelse. Vi har alltså denna typ av verktyg, men vi måste säkra att de används och kan användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ibland är det en fråga om resurser - till exempel för Statens institutionsstyrelse, där vi nu tillför resurser - men väldigt ofta är det en fråga om att man ska känna trygghet i att man får använda de befogenheter vi har gett. Där är vår gemensamma uppgift viktig. I uppdraget att sprida ordningsregler finns också uppgiften att sprida de disciplinära befogenheter som finns i dag.

Allra sist skulle jag vilja tillägga en sak. På samma sätt som trygghet ger kunskap kan kunskap vara trygghetsskapande. Om jag får förutsättningar att hänga med på lektionerna och om mitt självförtroende får vara intakt och inte bryts ned under skolgången, både i mina relationer till andra elever och i relationerna till lärare, är förutsättningarna för att jag ska sköta mig genom skolgången väldigt mycket bättre.

Där blir andra kunskapsfrågor som vi tillsammans diskuterar, till exempel tidigt stöd och lärarnas förutsättningar för ledarskap, viktiga.


Anf. 42 Michael Svensson (M)

Fru talman! Det är oerhört mycket som har hänt i den svenska skolan, inte bara de senaste 10 åren utan de senaste 30-40 åren.

Trots min ålder och att det var ett tag sedan jag själv gick i skolan tror jag faktiskt att jag, om jag bara fick någon minut på mig, skulle kunna räkna upp i princip samtliga lärare jag har haft - från och med årskurs 1. Jag kanske inte kan alla i gymnasieskolan, men i princip kan jag alla de andra lärarna. Jag kommer också ihåg dem med stor kärlek, faktiskt, för de var fantastiska i sin lärarutövning och lärargärning.

Många var väldigt tydliga; det var till och med så att några lärare hade otrolig respekt med sig. Det var ingen idé att någon ens försökte någonting. Man räckte naturligtvis upp handen och frågade om man fick göra det ena eller det andra. Som jag sa tidigare fanns det också en auktoritet där, men den var inte alltid negativ. Den kunde faktiskt även vara positiv.

Vi ska väl också nämna i debatten, precis som Ann-Charlotte Hammar Johnsson tidigare var inne på, att allt inte är bedrövligt i svensk skola. Det finns väldigt mycket bra också. Inte minst är det värt att tala om för er som sitter där uppe på läktaren och för alla dem som kanske följer debatten i tv att det finns fantastiskt mycket bra som görs i svensk skola.

Detta är dock ett oerhört allvarligt problem, och jag undrar naturligtvis om utbildningsministern anser att det finns fler åtgärder att vidta. Vi föreslog ju att lärarna ska få med sig mer av ledarskapsfärdigheter från lärarutbildningen, men det sa regeringen dessvärre nej till. Jag läste också i morse om mobiltelefoner - det var någon som tog en bild på ett nationellt prov och skickade vidare. Skolinspektionen ville att skolan skulle åtgärda detta. Det gjorde man, men man fick nej till att samla in alla mobiltelefoner.


Anf. 43 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att reflektera över Svenssons sista inlägg. Jag jobbade på Malmsjö skola med en liten, tunn lärarinna som hade en riktigt, riktigt svår klass. När hon hade klassen kunde man dock höra en knappnål falla. Och hon var liten - en av de minsta lärare jag har jobbat ihop med. Det var fantastiskt, faktiskt. Man skulle egentligen undersöka vad det var som gav henne auktoritet och vad som gjorde att hon kunde styra klassen på det fantastiska sätt hon gjorde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har bara ett par korta kommentarer. Nej, skolan är ingen marknad i egentlig mening. Vi har dock Engelska Skolan, och det verkar faktiskt vara den som lyckas bäst med ordning, undervisning och inlärning i skolan. Det är väl värt att ta i beaktande. Men någon vanlig marknad är det inte, och finns det någon kund är det skattebetalarna.

När det gäller att använda de regler som finns funderar jag fortfarande över detta med rektorn i Lund. Man kanske får utbilda rektorerna så att de verkligen använder sig av det regelverk de har. Om en rektor inte vågar ta tuffa beslut kanske den inte ska vara rektor över huvud taget. Det kan ju vara så.

När det gäller stöket i skolan och läraryrket har jag pratat med en del lärare. Det är inte lönen eller arbetsvillkoren i övrigt som avskräcker människor från att fortsätta i läraryrket, utan det är stöket i skolan. Då talar jag om de lite mer utsatta områdena. Detta gör alltså att läraryrkets attraktivitet minskar, och det är allvarligt. Detta är en viktig fråga på många olika sätt.


Anf. 44 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Det vi talar om nu, det vill säga oordning i klassrum och på skolor samt kränkningar, är oerhört allvarliga problem.

Precis som de andra debattörerna här funderar jag på det regelverk vi har och som man på sina håll inte använder i någon större omfattning. Det lärarna upplever kommer inte vidare till rektor, och kommer det vidare stannar det där. Eller också går det vidare men försvinner in i ett system och kommer aldrig fram dit det ska, och man når inte fram till ungdomarna, barnen och deras föräldrar. Jag undrar varför man inte börjar med att ringa hem. Det är många lärare som ringer hem och lägger väldigt mycket tid på detta under planeringstid.

För att få rätsida på någonting måste man sätta ned foten. Då får man säga att det är nolltolerans. Vi här inne kan säga att det råder nolltolerans mot det vi har talat om, men det måste på något vis också få gehör ute i samhället. Vi är nämligen i stor utsträckning på väg åt fel håll när det gäller skolan. Vi kan se och höra de upplevelser som finns av hur det går till i vardagen på ett ställe där eleverna ska skaffa sig utbildning, och det får inte fortsätta.

Min fråga till ministern är egentligen, vilket Michael Svensson också var inne på, vad som ytterligare kan göras för att stärka lärare, rektorer och organisationen i det arbete man har att göra för att vi ska få rätsida på detta. Jag känner att vi någonstans har kommit till en punkt där det verkar som att man kanske är rädd för att få dålig kritik i medierna. Där får vi aldrig hamna. Det är jätteviktigt att detta blir rätt, att man gör det man måste och att man inte talar om svartmålning. De diskussioner vi har här i dag är nämligen inte att svartmåla, utan det är att prata om de problem vi har - för att vi ska kunna lösa dem.


Anf. 45 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Nej, så får det aldrig vara. Det får inte vara rädslan för kritik för att man har hanterat ett problem som gör att man inte hanterar problemen.

Det var en av anledningarna till att jag tog upp frågan om skolmarknaden och om hur den riskerar att fungera om vi har fel uppfattning om vad detta egentligen är. Här måste skolan kunna stå stark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns tre saker som vi kan och ska göra.

För det första måste det finnas tillräckligt många som jobbar i skolan för att skolan ska kunna hantera ordningsproblem. Om en lärare behöver sända ut en elev i korridoren - vilket man vid vissa tillfällen kan behöva och även har befogenhet till - kommer beslutet att vara väldigt mycket svårare om läraren vet att det inte finns någon annan vuxen närvarande som kommer att hjälpa till.

Att det finns tillräckligt många som gör jobbet påverkar lärarens möjligheter att kunna använda de disciplinära befogenheter man har som lärare.

För det andra: Rutinerna måste vara stenklara. Man måste veta vad man lutar mot som lärare. Man ska inte behöva ta diskussionen om mobiltelefon varje dag och varje lektion. Läraren måste veta att den får uppbackning av rektorn om den har behövt agera på något sätt. På samma sätt måste rektorn veta att huvudmannen står starkt på lärarens sida.

Detta behöver inte betyda att alla beslut som fattas är rätt - det är ju därför vi har granskande institutioner.

Det finns en fara i Sverige i dag att man tror att det hotas med anmälan till Skolinspektionen eller någon annan myndighet. Ibland är det bra att saker och ting granskas i människonära yrken. Om jag jobbar som läkare vet jag att det kommer att finnas tillfällen då jag blir granskad. Det är en del av att ha detta yrke, med allt det ansvar som det innebär. Detsamma gäller om jag är verksam inom Försäkringskassan - då vet jag att saker som jag gör kommer att bli granskade.

På samma sätt måste det vara i skolan. En granskning behöver inte vara fel i sig. Någon gång kanske man också kommer fram till att någonting skulle ha kunnat göras på ett annat sätt, och kanske finns det då även respekt för detta i granskningen.

Granskning i sig behöver alltså inte vara fel och får inte vara någonting som avskräcker en lärare från att agera.

För det tredje, angående personal och rutiner: Det handlar om ledarskap och kompetens, precis som vi har pratat om.

Ledarskapet behöver stärkas. Det finns som en del i den naturliga fortbildningen. Det är också någonting som lärare i Sverige i dag är duktiga på att utöva - det säger vår forskning och våra uppföljningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2017/18:300 Kränkningar, hot och våld mot personal i skolan

av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

till Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

 

Svenska skolor och klassrum ska vara en trygg plats för såväl elever som lärare. När klassrummet präglas av studiero kan lärarna fokusera på elevernas lärande och kunskapsutveckling. Men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut i många skolor. Stök, sena ankomster och höga ljudnivåer är alltför vanligt i många klassrum. Fenomenet är inte nytt men har eskalerat.

Vid riksdagens frågestund den 9 november 2017 berördes detta allvarliga ämne, och nyligen presenterade Dagens Nyheter en granskning som visar en dramatisk ökning av anmälningar om hot och våld inom skolan. Fysiskt våld i grund- och gymnasieskolan har ökat från 230 till 425 fall. Över 70 procent av anmälningarna rör våld som begås av elever mot lärare eller annan skolpersonal. I flera av anmälningarna nämns att liknande våld skett tidigare eller till och med på regelbunden basis.

Detta är en mycket oroande utveckling. Skolan ska vara en trygg plats för såväl elever som lärare och andra som jobbar i skolan. Skolan behöver fler lärare och inte färre. Lärare måste kunna känna arbetsglädje och fler ska vilja utbilda sig.

Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Gustav Fridolin:

 

Vilka konkreta initiativ avser ministern att vidta för att göra skolan till en trygg miljö för såväl lärare som elever?

Besvarades tillsammans med