Köttklister

Herr talman! Wiwi-Anne Johansson har frågat mig vad jag avser att göra för att underlätta för konsumenten att kunna spåra köttets ursprung när det kan ingå flera styckade detaljer i en enda biff. Jag har vidare fått frågan om jag avser att lyfta fram denna fråga som en beslutspunkt i ministerrådet. Först vill jag påminna om innehållet i det beslut som nyligen togs i EU om att godkänna användandet av så kallat köttklister, en tillsats vars kommersiella namn är Fibrimex. Sverige var mycket aktivt i diskussionerna som hölls i kommissionens arbetsgrupper och lyckades tillsammans med några andra medlemsstater genom en god argumentation åstadkomma ett beslut som ger konsumenterna full information om produkten för att de därefter ska kunna göra egna val. I beslutet fastslås att Fibrimex endast får användas i förpackade köttprodukter till försäljning till slutkonsumenter. Förutom att det av ingrediensförteckningen ska framgå att tillsatsen använts ska köttprodukten också för tydlighetens skull bära informationen "sammansatta köttdelar" före produktnamnet. Vidare ska i ingrediensförteckningen av religiösa skäl anges att ursprunget av tillsatsen är nöt eller gris. Jag är nöjd med detta förhandlingsresultat. Kommissionen hade ursprungligen tänkt sig att produkten också skulle få säljas i restauranger och storkök, ett användningsområde som skulle göra det svårt att tillförsäkra att konsumenterna skulle få tillräcklig information om det kött som serveras. Jag har också noterat att märkningskravet vad gäller Fibrimex fått följdeffekter. Näringen har nyligen tillkännagivit sin avsikt att se över sin märkning av smörgåsskinka och tydliggöra för konsumenten i vilka fall skinkan inte kommer från en hel muskel utan består av små köttbitar av skinka som bundits ihop av en så kallad tumlingsprocess, en process där man inte använder sig av tillsatser. Jag anser att det är positivt att näringen på detta sätt känt av marknadens önskemål om att få bättre kunskap om produkter och om hur de framställs. När det gäller frågan om möjligheten att spåra köttets ursprung delar jag upp mitt svar i två delar. Sedvanliga märkningsregler gäller för de här produkterna. Detta innebär i korthet att samtliga ingredienser ska anges i fallande skala, det vill säga den ingrediens som det finns mest av ska anges först, samt att djurslaget ska anges på köttråvaran. Handlar det om flera köttslag, som till exempel blandfärs, ska det framgå av märkningen. Ursprungsmärkning i betydelsen angivande av varifrån köttet kommer är en fråga som är mycket aktuell, och den diskuteras för närvarande inom EU. Frågan är komplex, och Sverige har i dessa diskussioner stött kraven på att ursprungsmärkningen ska bli fortsatt frivillig på de områden där den är frivillig i dag. Vidare har vi betonat vikten av att reglerna för märkningen utformas på så sätt att konsumenterna inte riskerar att vilseledas. Detta är ytterst ett ansvar som ligger på producenterna. När det gäller nötkött finns det en obligatorisk ursprungsmärkning. Enligt den bedömning som Livsmedelsverket gjort kommer en produkt som består av "sammansatta köttdelar" inte att omfattas av den obligatoriska ursprungsmärkningen, eftersom det handlar om en köttberedning, vilket också gäller för andra produkter såsom till exempel korv. Producenten har som sagt möjlighet att välja att frivilligt märka produkten. Slutligen: På frågan om jag avser att lyfta fram denna fråga som en beslutspunkt i ministerrådet är svaret nej. Jag är som sagt nöjd med förhandlingsresultatet. EU:s medlemsstater har tillsammans med kommissionen på ett konstruktivt sätt skapat framåtsyftande regler som ger konsumenterna nödvändig information för att kunna göra sina val.

Herr talman! Tack, jordbruksministern, för svaret, som faktiskt var klart som korvspad! Samtidigt är det ändå för mig obegripligt i sitt innehåll. Äntligen köttklister - det har faktiskt någon utbrustit i det här landet. Det gjorde man på tidningen Expressens ledarsida. Jag undrar om man på Expressens ledarsida skulle ha utbrustit: Äntligen Fibrimex! Det skulle man förmodligen inte ha gjort. Jag hade gärna själv myntat ordet köttklister, för det säger verkligen precis vad ämnet används till. Men i övrigt lyser väl den här entusiasmen med sin frånvaro. Miljöministern talar om ett gastronomiskt land av vikt och om gårdsrestauranger och gårdsbutiker. Det känns lite gammalromantiskt, och vi är väldigt överens om att vi ska ha gårdsrestauranger och gårdsbutiker. Men nu ska vi inte bara ha tumlad skinka. Nu ska vi också låta andra pussla ihop söndagssteken. Till vilken nytta, undrar jag. Inte ens branschen i Sverige tycks tycka att det här är en jättebra idé. På Scans hemsida har Margareta Thorgren skrivit: "Att tillsätta trombin känns som att vilseleda konsumenterna genom att skapa en produkt med rätt utseende, men som i själva verket består av olika delar sammansatt kött. Det är ju som jag ser det, ett uppenbart försök att sälja något under falsk flagg och den utvecklingen är knappast något som vi i vår bransch är i behov av." Detta skriver Margareta Thorgren från Scan. Jag har också sett i pressen att inte heller miljöministern är särskilt trakterad av köttklistret på sin egen tallrik. Men det behöver naturligtvis inte betyda att man inte kan säga ja till det i EU. Men frågan är: Varför? Visst är det jättebra att det inte ska serveras i restauranger, i storkök och så vidare. Men vad finns det för skäl att inte säga nej om man inte vill ha det? Det verkar vara köttbranschen ute i Europa som tycker att köttklister är en himla bra idé men ingen här, förutom Expressen, inte ens jordbruksministern själv. Varför kan man inte säga nej? Det låter som att man inte kan tala inom EU om man har sagt nej till någonting. Men det kan väl inte vara så att man hade blivit utkörd ur klassrummet om jordbruksministern eller hans företrädare nu hade sagt nej till köttklister? Då hade man väl fortfarande kunnat diskutera huruvida det ska kunna serveras i storkök och restauranger? Det kan väl ändå inte vara så att man måste säga ja för att få den allra minsta påverkan. Det känns mycket egendomligt. Jag undrar vem som ska äta det här hoplimmade köttet. Producenterna kan frivilligt ursprungsmärka. Varför ska det vara frivilligt? Varför ska det inte vara självklart att jag ska kunna se hur många ursprung köttbiten har som ser ut som en hel köttbit men som är hoplimmad med Fibrimex? Det måste jordbruksministern svara på. Varför - när man inte vill ha det - måste man säga ja för att få vara med i leken inom EU? Det tycker jag verkar mycket egendomligt. Och varför ska det vara frivillig ursprungsmärkning? Varför är det farligt att tvinga fram en ursprungsmärkning som inte är frivillig?

Herr talman! Låt mig igen påpeka att märkningen på ifrågavarande produkter inte bara kommer att vara tillsatsen Fibrimex. Det kommer att före produktnamnet stå "sammansatta köttdelar" så att vi som konsumenter kan avgöra om vi vill välja den här produkten eller om vi vill välja bort produkten i fråga. För att man ska kunna påverka inom EU måste man söka allianser. Man måste se om man har tillräckligt med kompisar för att kunna påverka ett beslut. Finner man vid inledningen av sådana diskussioner att man inte har tillräckligt många kompisar för att till exempel kunna säga nej måste man försöka att hitta en position där man ändå kan påverka så mycket som möjligt åt det håll som man vill gå. Det gäller i det här fallet, och det gäller i många andra sammanhang inom den europeiska unionen. Vi har här fått ett ställningstagande från EU som gäller i hela EU, det vill säga slutkonsumenten ska bli upplyst för att kunna avgöra om man vill använda sig av produkten eller inte. För mig räcker det. Jag är dessutom glad över att producenterna i vårt land har sagt sig vilja avstå från att använda det här, för det minimerar risken för att vi får in den här produkten i vårt land. Jag tror uppriktigt inte att svenska konsumenter vill ha den här produkten. Är det någon som vill försöka är det fritt, men då är man upplyst som konsument om att det består av sammansatta köttdelar. Varför kan man inte ange ursprung? Eftersom det består av sammansatta köttdelar är det att jämföra med korven. Då är det väldigt svårt att ange det. Det kommer kanske från olika typer av djurslag och kanske också från olika länder och har bearbetats i olika länder. Det skulle bli en ganska så lång förteckning över de länder och områden som sådana här saker kommer från.

Herr talman! Jag tror inte heller att köttklister är något farligt. Det är inte det vi diskuterar. Men vem vill ha det? Det diskuterar vi. Det är omöjligt, säger jordbruksministern. Det kan bestå av så många delar. Man har samma problem som med korven. Det måste väl vara jättesmå slamsor av kött som ska sammanfogas till någon söndagsstek, biff eller något om man inte ska kunna ursprungsmärka. Det låter för mig väldigt egendomligt. En korv kan heller inte innehålla så fruktansvärt många olika beståndsdelar, olika kött från så många olika länder att det skulle bli en väldigt lång lista som skulle bli svår att hantera. När det gäller att söka allianser var det enligt uppgifter som jag har fått ett land som röstade nej och ett annat som lade ned sin röst för det här köttklistret. Danmark var väl ett av länderna. Varför måste man säga ja för att fortsätta att vara med och diskutera? Det har jag fortfarande inte fått svar på. Vad finns det för mervärde för konsumenterna, för folkhälsan och för djuren också för den delen att använda köttklister i livsmedel? Jag antar att idén med hoplimmat kött är att använda slaskprodukter eller annat kött som inte kan användas till något annat. Man pusslar ihop det till en hel och större stek eller något sådant. Jag utgår från att tanken är att slaskprodukterna ska vara billigare. När man inte ens kan se varifrån de kommer, vilka är det då som ska äta det här hoplimmade köttet? Det är klart att man kan förstå att jordbruksministern inte tänker lyfta det. Tydligen är det jordbruksministern, även om han inte säger att det är så himla bra, och Expressens ledarsida som tycker att köttklister är så himla bra. Men jag skulle gärna vilja ha svar på vad det är för mervärde för oss konsumenter, folkhälsan och djuren att klistra ihop kött som annars inte kan användas.

Herr talman! Jag noterar igen att näringen i Sverige säger sig vilja avstå från den möjlighet som näringen i Sverige också har nu i och med att det här är ett EU-ställningstagande. Jag förmodar att näringen avstår från att använda sig av den här möjligheten för att man inte ser någon efterfrågan i Sverige. Det är så i vårt land, säkert beroende på att många av oss vill ha rena produkter. Vi vill dessutom ha en angivelse om hur processen har gått till vid framställandet av produkterna. Näringen åtar sig nu att mer och mer på frivillig grund upplysa oss som konsumenter genom märkning om vad det är som tillhandahålles. Då är det upp till oss som konsumenter att välja eller välja bort. Vad beträffar att påverka eller inte påverka är det igen att notera att vill man påverka i en viss riktning gäller det att leta upp tillräckligt många kompisar som också vill det när vi talar om beslutsfattande inom den europeiska unionen. Noterar man att det inte finns tillräckligt många för att till exempel säga nej blir man utan talan. De som vill driva en ja-linje som kanske är väldigt mycket ja får en överväldigande majoritet på så sätt. Då kan man ibland tvingas att ta den ställning som vi ibland gör för att vara med och påverka i den riktning som vi vill från svensk sida.

Herr talman! Det är en jättetråkig klubb om man inte kan säga nej och sedan få möjlighet att säga något, påverka och vara med i klubben och förbättra det som man vill göra. Det tycker jag är väldigt tråkigt. Då måste man alltid säga ja om man känner att det är ett jättedåligt beslut som man är på väg att fatta men det är fler än hälften som tänker fatta det beslutet. Då hänger man med. Det tycker jag är ett jättekonstigt sätt att se på EU. Man måste kunna vara mer offensiv än så. Jordbruksministern säger att näringen i Sverige inte tänker göra det här. Precis som jag läste upp säger Scan att de inte tänker göra det. Men vi har en öppen marknad. Det är klart att det kan komma in sådant hoplimmat kött från andra delar och skapa en efterfrågan, eftersom det bör vara billigt. Annars finns det väl inget som helst skäl att sitta och klistra ihop köttbitar. Jag kan inte förstå vad det är som är det fina i kråksången med att säga ja till detta som ingen annan än Expressens ledarsida än så länge vill ha. Jag förstår verkligen inte varför man åtminstone inte kan arbeta för att tvinga producenter att ursprungsmärka var köttbitarna kommer från. Jag tycker att det är mycket egendomligt att det måste ske på frivillig väg. Jag tror inte ett ögonblick på den långa listan. Då måste det vara en väldigt stor köttbit.

Herr talman! Tack för interpellationen. Det är en synnerligen viktig fråga eftersom den handlar om mat. Alla sådana frågor tycker jag är viktiga att diskutera. Man kan självklart säga nej till ett ställningstagande som en majoritet vill göra, men då avhänder man sig möjligheten att påverka på vilket sätt en majoritet säger ja. När det gäller frågan om kött som är sammansatt kan komma in i vårt land är svaret ja. Det kan det göra, men då är vi upplysta om att det är sammansatta produkter som vi konsumenter väljer eller väljer bort. Vi är också upplysta om att det finns en tillsats som kan heta Fibrimex. Vi konsumenter har ett ansvar att välja eller välja bort. När det gäller ursprungsmärkningen vill jag återigen påpeka att för att man ska kunna garantera konsumenten att det som står på förpackningen är korrekt måste man ha någon typ av kontroll. För sammansatta produkter som korv eller sammansatt kött är det oerhört svårt för en kontrollorganisation att härleda alla delar. Det är skälet till att undvika ursprungsmärkning på sammansatta produkter, till exempel korv.