kostnader för datakommunikation

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 14 maj 2001

Interpellation: kostnader för datakommunikation

den 27 april

Interpellation 2000/01:450

av Kristina Zakrisson (s) till statsrådet Mona Sahlin om kostnader för datakommunikation

Den nya tekniken @ som inte är så ny längre @ sågs av många som lösningen på glesbygdens problem. Den har tyvärr visat sig ha ungefär samma problem och nackdelar, åtminstone för oss i Norrbottens inland, som andra kommunikationsslag har.

Datatekniken, som skulle kunna vara ett verktyg som gör oss avståndsoberoende, har för många i glesbygden visat sig vara så dyr så de som bäst skulle behöva använda den inte har råd.

Det handlar både om investeringskostnader och kommunikationskostnader. Jag är medveten om att investeringskostnaderna mer är en fråga för näringsministern men de hänger så intimt samman med kostnaderna för kunden att jag ändå vill lyfta det i det här sammanhanget.

Regeringens utredare, Peter Roslund, har i november 2000 presenterat ett förslag på hur kommuner där marknadskrafterna inte har intresse av att dra bredband ska få hjälp med investeringskostnaderna. Problemet är att kommuner som är små invånarmässigt, men stora ytmässigt, inte har ekonomiska möjligheter att stå för den del av kostnaderna som åläggs dem. Det är tyvärr just de kommunerna som för sin utveckling har ett oerhört stort behov av ett kommunikationsalternativ som är "avståndsoberoende".

Förutom svårigheterna att i glesbygd få tillgång till bredband (eller annan teknisk lösning) så är priset för själva kommunikationen inte heller "avståndsoberoende". Priset på datakommunikation är beroende av var i landet man lever och verkar. I storstäderna som är tätbefolkade, för att inte säga överbefolkade, finns många abonnenter och användare vilket pressar priserna. I glesbygden där det är få användare blir kostnaden avsevärt mycket högre. Som expempel kan nämnas situationen i Pajala kommun med 7 480 invånare. Ett företag i Stockholm som skulle etablera en filial i Junosuando (Pajala kommun) begärde in offert för datakommunikationskostnader. Kostnadsbilden var i det sammanhanget 800 000 kr per år i Junosuando och ca 50 000 kr per år i Stockholm. Det här innebär att kommuner som Pajala tvingas, för näringslivets utveckling, gå in och subventionera datakommunikationskostnader.

Om vi verkligen menar allvar med att vi ska ha likvärdiga förutsättningar för att kunna leva, bo och verka i hela landet så borde teknikutvecklingen bidra till detta. Men för att utvecklingen på tekniksidan ska bidra till det måste också kostnadsbilden vara neutral oavsett var i landet tekniken används.

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta med anledning av att kostnaderna för datakommunikation varierar kraftigt beroende på var i landet kunden befinner sig?