Kontraktsförbandens tillgänglighet

Interpellationsdebatt 26 maj 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 65 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Anders Karlsson har frågat mig om tillgängligheten hos kontraktsförbanden. En av grunderna i regeringens proposition Ett användbart försvar är att öka Sveriges försvarsförmåga genom att användbarheten och tillgängligheten hos insatsförbanden ökar. Insatsförbanden ska vara samövade och fullt användbara. Till skillnad mot dagens system behålls och återvinns erfarenheter från insats i förbanden och en stor del av de enheter som ska verka tillsammans i insatser utbildas och övas tillsammans. Dessa förband kommer att ha en väsentligt större användbarhet och erfarenhetsgrund än dagens mobiliseringsförband och flera av de förband som är anmälda till internationella styrkeregister. Försvarsmaktens personalförsörjningssystem bygger på den enskildes frivillighet. För att möjliggöra individvis omsättning avgränsas utbildningsskedet till att omfatta främst den enskildes kunskaper och färdigheter. Först ges den enskilde en försvarsmaktsgemensam soldat- och sjömansutbildning som följs av en inledande befattningsutbildning. Detta överensstämmer i stort med dagens utbildningssystem. Därefter placeras individerna vid respektive förband och följer sedan förbandets utbildnings- och övningsverksamhet under ytterligare några månader. Anställning och därmed den inledande utbildningen genomförs när insatsförband har behov och det är lämpligt med avseende på förbandets utbildningscykel. Konkret kommer det att innebära att soldaterna deltar i övningar med sammansatta förband under hela sin anställning, såväl under den inledande utbildningen som under förbandsperioden. Försvarsmaktens avsikt är att ingående enheter övas kontinuerligt på olika nivåer och med olika grader av komplexitet samt tränas i stridsgrupper. Den beräkningsgrund som framgår av Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar, det vill säga att 25 procent av de kontrakterade soldaterna tjänstgör 38 dagar per år, beskriver bara omfattningen av en total övningsverksamhet. Övningstiden kan lika gärna fördelas på kortare men mer frekventa övningar. Värt att understryka är att detta är att se som ett räkneexempel. Hur det framtida systemet slutligen utformas bereds nu i första hand i Försvarsmakten. Försvarsdepartementet kommer att följa detta noggrant. Försvarsmakten kommer att fortsätta utvecklingen av de koncept för stående respektive kontrakterade förband som redovisades till regeringen den 30 januari 2009 i sitt svar på planeringsanvisningarna. Viktiga utgångspunkter för det fortsatta arbetet är att all personal ska vara samtränad och att insatsförbanden ska vara samövade.

Anf. 66 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta svar på en fråga av för kammaren kanske ovanligt teknisk och detaljerad karaktär, likt den som tidigare debatterades. Den är ändå viktig att ställa eftersom personalförsörjning och bemanning av insatsförbanden är en central fråga för den framtida försvarspolitiska inriktningen. Här finns också en viktig skiljelinje mellan oss och regeringen. Vi vill se betydligt färre heltidsanställda soldater än Försvarsmaktens underlag och den liggande försvarspolitiska inriktningspropositionen ger vid handen och i stället ha fler kontraktsanställda. Det är därför bra att försvarsministern är tydlig med att kontraktsförbanden ska vara samtränade och samövade. Att personalen och förbanden inte kräver några omfattande åtgärder i form av till exempel samträning för att kunna användas innebär en hög tillgänglighet för dessa förband. Det är bra. Vi menar att man kan åstadkomma en för Sverige adekvat och väl anpassad tillgänglighet med dessa förband. Genom att variera beredskapsnivåerna över tiden kan man åstadkomma precis den tillgänglighet som behövs, i de allra flesta fall utan att personalen behöver kallas in. Det menar vi är kostnadseffektivt. Samtidigt uppfattar jag vissa oklarheter i försvarsministerns svar. Är det så att det system som regeringen vill se för personalförsörjning, trots det försvarsministern säger, i grunden är framtaget och anpassat framför allt till yrkesförbandens krav? Låt mig utveckla detta något. Försvarsministern beskriver i sitt svar att soldaterna kontinuerligt kommer att få öva och träna i sammansatta förband under sin utbildning. Detta är, som jag har sagt tidigare, bra. För kontraktssoldaterna torde detta med stor sannolikhet inte vara utbildning och övning med just det förband som de ska tillhöra, eftersom dessa förband normalt sett är hemförlovade under huvuddelen av kontraktstiden. Därför krävs det ju också en samövning med kamraterna i just det förband man själv tillhör. Hur arbetar man tillsammans? Vilka är kollegernas starka och svaga sidor? Vilket slags ledarskap står befälet för? Vilka rutiner gäller just där? Allt detta är viktigt och svårt. En sådan samträning torde ta betydande tid för att bli bra. Det vet alla som någon gång har försökt samarbeta i grupp eller i ett nytt sammanhang. Det är ett antal personer som tidigare inte har träffats. Gruppdynamik tar tid. För det yrkesförband regeringen vill se torde detta som sagt vara ett mindre problem. De får antas bedriva övning kontinuerligt. Men för kontraktsförbanden är frågan relevant. De ska tjänstgöra i övningar i genomsnitt 38 dagar vart fjärde år. Med en kontraktsperiod på åtta år skulle detta innebära att upp till hälften av förbandens personal var ny vid detta tillfälle. Därför kan jag inte låta bli att undra om detta är ett system utvecklat för i första hand yrkesförbandens behov. Nu menar försvarsministern att dessa 38 dagar vart fjärde år bara är att se som ett räkneexempel, att det gärna kan handla om fler men kortare övningar. Det kanske är möjligt. Det får experterna avgöra. Skulle det handla om 90 dagar vartannat år? Man kan inte veta. Vi ska inte glömma att de gamla tidernas repövningar ofta var både fyra och fem veckor. Då talar jag om förband vars personal var utbildad tillsammans och redan hade genomgått långa och tunga förbandsövningar under sin grundutbildning. Det skulle vara intressant att höra om försvarsministern anser att ett förband är direkt användbart och tillgängligt om en fjärdedel eller hälften av soldaterna i förbandet är nya.

Anf. 67 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Det är en mycket precis frågeställning som Anders Karlsson reser. Han utgår från att regeringens proposition vad gäller försvarets inriktning kommer att förverkligas och vill diskutera mindre justeringar, givet att så sker. Det tycker jag är en konstruktiv och bra infallsvinkel som är en bra grund för diskussionen. Jag tycker att det är ett tydligt och bra svar från försvarsministern om hur det är tänkt att fungera utifrån den stora förändring som kommer att genomföras vad gäller personalförsörjningen. Vi har 100 000 tjejer och grabbar i varje årskull, varav 4 000-5 000 i årskullen i dag gör militärtjänst. Att fortsätta med plikt i fredstid där 90-95 procent av årskullen inte berörs är svårt. En enig försvarsberedning föreslog därför 2007 och 2008 att personalförsörjningen borde reformeras med frivilligheten som grund. Regeringen har med detta som grund lagt fram förslag för riksdagen i försvarspropositionen. Pliktutredningen kommer snart med sitt slutbetänkande. De här frågorna har bäring även på detta. Jag hoppas att det ska bli en så bred samsyn som möjligt där, utifrån det som Försvarsberedningen var överens om. Reformeringen kommer ju att ske i en process framöver, utifrån den inriktning som regeringen har föreslagit och som riksdagen ska besluta om. Men det återstår mycket arbete. Vi får närma oss en sådan här förändring med ett mått av ödmjukhet. Frågan kommer att beredas ytterligare inom försvaret. Det kommer ytterligare någon proposition. Det kommer kontrollstationer och så vidare. De frågor som Anders Karlsson nu i ett tidigt skede aktualiserar kommer att kunna diskuteras under resans gång. Jag tycker att försvarsministern har givit ett tydligt och bra svar på en konkret och intressant frågeställning från Anders Karlsson.

Anf. 68 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Jag vill börja med att faktiskt avvisa ett av de resonemang som Anders Karlsson förde, nämligen tron att det per definition är billigare med kontrakterade än stående förband. Det bygger delvis på ett missförstånd. Om man ska ersätta en person i ett stående förband blir det inte med en i ett kontraktsförband om inte förmågan samlat kan ernås. Det blir med kanske tre eller fyra om man ska hålla varje befattning löpande tillsatt. Det blir alltså inte billigare på det sätt som Socialdemokraterna tror och hävdar. Vi kan då gå tillbaka till interpellationens huvudsakliga debattämne. Försvarsmakten arbetar just nu med att utforma det nya personalförsörjningssystemet. I de underlag vi hittills har sett framgår det att soldaterna i kontraktsförbanden kan vara individer som tidigare tjänstgjort i stående förband och sedan gått till kontraktsförband. Då kommer de naturligtvis mycket väl övade redan från början. Men det är också så att många kommer att gå till kontraktsförband direkt efter sin militära grundutbildning. Då har de först genomgått en grundläggande tremånadersutbildning, som Pliktutredningen har föreslagit, och därefter ytterligare utbildning. Den sammanlagda utbildningstiden ligger på tio månader. Därefter blir de placerade vid kontraktsförband. I Försvarsmaktens underlag som föranledde Anders Karlssons fråga - jag välkomnar också en så konkret diskussion som han har gett anledning till i dag med sin interpellation - uppges att 25 procent av personalen i kontraktsförbanden kan öva 38 dagar per år. De siffrorna avspeglar en hypotes som Försvarsmakten har använt för att beräkna det ekonomiska utrymme som krävs för övningsverksamheten. Om det sedan blir 20-dagarsövningar vartannat år eller om 100 procent av soldaterna genomför nio och en halv dags övning varje år är något som ska anpassas efter förbandens behov. Det kan också vara så att det finns något olika krav på olika typer av förband, om man anpassar övningar till det. Utformningen i detalj är något som både Försvarsmakten och Försvarsdepartementet arbetar vidare med. De stående förbanden kommer också att ha betydelse för utbildningen i kontraktsförband. Befälen kommer att höja sin egen kompetens genom att bedriva mer avancerade övningar än vad som är möjligt med dagens soldater under grundutbildning. De stående förbanden skapar också goda övningsförhållanden för kontraktsförbanden. Sammantaget kommer utbildningstider och tjänstgöring enligt framtidens system att innebära att förbanden kommer att vara betydligt bättre övade än dagens förband. Det gäller för både de stående förbanden och kontraktsförbanden. Fru talman! Vidare är regeringen tydlig när det gäller förhållandet mellan andelen soldater i stående förband och andelen soldater i kontraktsförband. Den övervägande delen, 75 procent, av soldaterna i arméförbanden kommer att vara soldater som tjänstgör tidvis. För att undersöka vikten av att en övervägande del av soldaterna ska vara just kontraktssoldater kommer regeringen att återkomma till riksdagen med en redovisning i den frågan under 2012. Summa summarum i detta första inlägg: Det är inte så att det går att rakt av ersätta en stående soldat med en kontrakterad soldat. Det krävs många fler. Därmed stiger kostnaden. Det är inte så att det är en genväg till att sänka kostnader. Det är inte heller så att det exempel som Anders Karlsson tar upp i sin interpellation ska ses som något annat än ett beräkningsunderlag, vilket är icke i det här skedet, innan propositionen ens är antagen och behandlad av riksdagen, ett färdigt kommande utbildningssystem.

Anf. 68 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Jag vill börja med att faktiskt avvisa ett av de resonemang som Anders Karlsson förde, nämligen tron att det per definition är billigare med kontrakterade än stående förband. Det bygger delvis på ett missförstånd. Om man ska ersätta en person i ett stående förband blir det inte med en i ett kontraktsförband om inte förmågan samlat kan ernås. Det blir med kanske tre eller fyra om man ska hålla varje befattning löpande tillsatt. Det blir alltså inte billigare på det sätt som Socialdemokraterna tror och hävdar. Vi kan då gå tillbaka till interpellationens huvudsakliga debattämne. Försvarsmakten arbetar just nu med att utforma det nya personalförsörjningssystemet. I de underlag vi hittills har sett framgår det att soldaterna i kontraktsförbanden kan vara individer som tidigare tjänstgjort i stående förband och sedan gått till kontraktsförband. Då kommer de naturligtvis mycket väl övade redan från början. Men det är också så att många kommer att gå till kontraktsförband direkt efter sin militära grundutbildning. Då har de först genomgått en grundläggande tremånadersutbildning, som Pliktutredningen har föreslagit, och därefter ytterligare utbildning. Den sammanlagda utbildningstiden ligger på tio månader. Därefter blir de placerade vid kontraktsförband. I Försvarsmaktens underlag som föranledde Anders Karlssons fråga - jag välkomnar också en så konkret diskussion som han har gett anledning till i dag med sin interpellation - uppges att 25 procent av personalen i kontraktsförbanden kan öva 38 dagar per år. De siffrorna avspeglar en hypotes som Försvarsmakten har använt för att beräkna det ekonomiska utrymme som krävs för övningsverksamheten. Om det sedan blir 20-dagarsövningar vartannat år eller om 100 procent av soldaterna genomför nio och en halv dags övning varje år är något som ska anpassas efter förbandens behov. Det kan också vara så att det finns något olika krav på olika typer av förband, om man anpassar övningar till det. Utformningen i detalj är något som både Försvarsmakten och Försvarsdepartementet arbetar vidare med. De stående förbanden kommer också att ha betydelse för utbildningen i kontraktsförband. Befälen kommer att höja sin egen kompetens genom att bedriva mer avancerade övningar än vad som är möjligt med dagens soldater under grundutbildning. De stående förbanden skapar också goda övningsförhållanden för kontraktsförbanden. Sammantaget kommer utbildningstider och tjänstgöring enligt framtidens system att innebära att förbanden kommer att vara betydligt bättre övade än dagens förband. Det gäller för både de stående förbanden och kontraktsförbanden. Fru talman! Vidare är regeringen tydlig när det gäller förhållandet mellan andelen soldater i stående förband och andelen soldater i kontraktsförband. Den övervägande delen, 75 procent, av soldaterna i arméförbanden kommer att vara soldater som tjänstgör tidvis. För att undersöka vikten av att en övervägande del av soldaterna ska vara just kontraktssoldater kommer regeringen att återkomma till riksdagen med en redovisning i den frågan under 2012. Summa summarum i detta första inlägg: Det är inte så att det går att rakt av ersätta en stående soldat med en kontrakterad soldat. Det krävs många fler. Därmed stiger kostnaden. Det är inte så att det är en genväg till att sänka kostnader. Det är inte heller så att det exempel som Anders Karlsson tar upp i sin interpellation ska ses som något annat än ett beräkningsunderlag, vilket är icke i det här skedet, innan propositionen ens är antagen och behandlad av riksdagen, ett färdigt kommande utbildningssystem.

Anf. 69 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag erkänner att jag fortfarande känner en oro för det system som regeringen vill ha för rekrytering och behandling av insatsorganisationen. Jag är oroad över att en övergång till en helt frivillig rekrytering tillsammans med ett stort antal yrkessoldater kommer att leda till en starkt konjunkturberoende rekrytering. Jag är oroad över att en övergång till en helt frivillig rekrytering leder till problem att nå rätt kompetens och därmed rusande personalkostnader. Jag är oroad över att det är inte bara nationella och internationella bedömare som har höjt varningens finger för denna typ av revolution, utan att också Försvarsmakten i sitt underlag betonar att beräkningarna i många avseenden bygger på antaganden och är betingade av stor osäkerhet. Jag är oroad över hur hemvärnet, nationella skyddsstyrkornas förband, ska förvandlas när Försvarsmaktens verksamhet koncentreras till några få verksamhetsställen. Jag är också oroad över att det system som regeringen driver fram i stort kommer att vara anpassat till yrkesförbandens behov och mindre ändamålsenligt för de kontraktsförband som vi socialdemokrater föredrar. I grunden tror jag inte på den förändring som regeringen vill genomföra. Jag vill inte ha ett stort antal yrkessoldater, och jag tror att värnplikten har en viktig roll i den folkliga förankringen. Min fråga, än en gång, till försvarsministern är: Är det möjligt att ersätta användbara förband med en fjärdedel eller hälften av soldaterna till nya förband varje gång?

Anf. 70 Staffan Danielsson (C)

Fru talman! Försvaret är viktigt för Sverige, och försvaret är ett politikområde där det är bra med en bred samsyn i viktiga principfrågor. Socialdemokraterna är i opposition och vill nu opponera, vilket är förståeligt. Om det skiljer i sak ska vi verkligen ta den diskussionen. Man försöker nu ge sken av att det finns en ravin mellan regering och opposition, fast det snarare i de frågor man tar upp handlar om ett mindre dike. Försvarsberedningen var enig. Försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen har lagt fram sitt förslag, mycket noga, utifrån den samsyn som glädjande nog fanns där. Anders Karlsson har lite tagit som sitt uppdrag i riksdagen att sänka den enigheten och bygga upp en ravin av det mindre dike som kanske finns. Ett exempel som Anders Karlsson har nämnt är att ni vill ha färre heltidsanställda än vad regeringen vill och fler kontraktsanställda än vad regeringen vill. Regeringen har sagt att de heltidsanställda ska vara max 25 procent. Det är en rätt flytande diskussion - det kan vara 25, 24 och så vidare. Ni har sagt att något visst mått av plikt i den inledande tremånadersutbildningen skulle kunna vara bra, men helst ska det vara frivillighet. Vi fullföljer ju Försvarsberedningens linje om att tro att det ska fungera med frivillighet. Det går även att diskutera vad Anders Karlsson har tagit upp i sin interpellation. Sten Tolgfors har givit bra och tydliga svar. Processen får fortsätta. Det ska bli spännande att följa den fortsatta stora och svåra reformen. Men vi har bra på fötterna med regeringens utmärkta proposition, och jag hoppas att det blir en bra fortsatt dialog.

Anf. 71 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Frivilligheten för med sig en lång rad fördelar och kommer att vara starkt kvalitetshöjande. Med frivillighet får vi ett försvar som är användbart för försvarets alla uppgifter. Vi kan lämna dagens ineffektiva ordning med nationell insatsorganisation med mycket låg tillgänglighet på grund av tidigare politiska beslut och en särskild anställd utlandsstyrka. Vi får ett försvar för insatser inom landet, i närområdet och utom landet. Det får inte Socialdemokraterna med sin lösning. Försvarsmakten fortsätter nu arbetet med att utforma detaljerna i morgondagens insatsorganisation. De underlag som togs fram inför propositionen är en viktig utgångspunkt. Utifrån det beslut som riksdagen fattar i mitten av juni kommer regeringen sedan att gå vidare med att implementera och följa upp propositionen. Pliktutredningen kommer att lämna en slutredovisning i mitten av juni. Den kommer att behandla centrala delar i fråga om framtidens grundutbildning. Det gör att det så klart inte, innan riksdagen ens beslutat om propositionen, går att fastställa detaljer i ett kommande system. Däremot är utgångspunkterna entydiga i propositionen. Kontraktsförbanden är en avgörande del av arméförbanden. Förbanden ska vara kompletta i fråga om materiel och personal. Förbanden ska bestå av personal med tillräcklig utbildning som genomför utbildningar och övningar regelbundet. Fru talman! Jag tycker annars att Anders Karlssons inlägg var en alldeles utmärkt sammanfattning av Socialdemokraternas försvarspolitik - icke något eget alls och mycket oro för alla andra. Jag är mer orolig för deras egen finansiering. Samtidigt som Anders Karlsson lägger fram kostnadsdrivande förslag om överintagning av värnpliktiga jämfört med vad Försvarsmakten själv efterfrågar, som han inte finansierar, ska han sedan dra ned ett par miljarder varje år. Det är fråga om 8 miljarder under propositionens föreslagna period. Därutöver har han intecknat 1 miljard årligen från Marie Hafströms utredning, som ännu inte har gått ut på remiss. Därutöver är det fråga om minst 700 miljoner kronor årligen i ökade kostnader för överinskrivning av värnpliktiga jämfört med Försvarsmaktens egendeklarerade behov. Därtill, som vi har talat om i tidigare interpellationsdebatter, löften om grundorganisation och löften om materielprojekt. Detta går inte ihop. Vi står inför en ny nedläggningskarusell i landet om Socialdemokraterna kommer tillbaka och får inflytande över försvarspolitiken igen.

Anf. 72 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Som jag sade i mitt första inlägg är personalförsörjning en fråga om den framtida försvarspolitiken. Där råder en stor skillnad i samsynen mellan socialdemokratin och den moderatledda regeringen. Det är deras förslag som går igenom. Vi har sagt i vårt förslag - men det var inte det jag ställde frågan om - att vi ska ha värnplikten kvar. Det ska jag vidareutveckla i den debatt vi ska ha då. De svar som jag har fått av försvarsministern är egentligen inga svar. Jag skulle vilja ha reda på om det är så att man kan byta ut yrkessoldaterna. Med ett överslag handlar det om 6 500 yrkessoldater. Yrkesarmé ska Sverige införa, från det folkligt förankrade förslag som vi har haft tidigare. Nu ska Sten Tolgfors, Staffan Danielsson och de andra se till att det blir yrkessoldater, likt de amerikanska marinsoldaterna, som ska försvara Sverige. Det folkligt förankrade försvaret ska försvinna, och nu ska det bli yrkessoldater - det ska stå som yrke i telefonkatalogen "soldat" - med uppgift att fara ut i värden. Det är bra att man är ute i världen. Vi är överens om att när vi gör internationella insatser ska vi ha välutbildade soldater, som har kontraktsanställning i Sverige för att kunna utföra det uppdraget, som ska vara ett FN-mandat. Det är viktigt att säga det. Vi tycker att det är viktigt att göra internationella insatser, och de ska göras på FN-mandat. Vi ska ta vårt ansvar för freden och för att skapa fred i världen. Men mellan ert förslag och det som har varit så centralt i Sverige under över 100 år, där man har haft plikten som grund och där försvaret har varit hela befolkningens angelägenhet, är det en jätteskillnad och en stor ravin. Det är inte, som Staffan Danielsson säger, små nyanser.

Anf. 73 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Yrkesförsvar, säger Anders Karlsson. Försvarsmakten har 15 000 anställda i dag. Det är som en mindre svensk kommun. Det är 9 500 officerare. Vi har en del civila. Vi har också en heltidsanställd utlandsstyrka, det vill säga att när försvaret ska användas i dag anställer Anders Karlsson, enligt tidigare modell, de soldaterna. Det blir onekligen lätt semantiskt när Anders Karlsson debatterar. Det är rätt om det står "officer" i telefonkatalogen. Det är fel om det står "soldat", i alla fall om det inte är i utlandsstyrkan i återkommande missioner. Regeringens förslag innebär 75 procent i kontraktsförband. Det innebär att man har civilt arbete, går in med vissa mellanrum och gör utbildning, beredskap och insats. Vi går inom hemvärnet, som är det helt frivilliga försvaret, från 13 000 aktiva som uppfyller sina kontrakt till 22 000 - nästan en dubblering. Det är lätt att se balansen i det förslag som regeringen har lagt fram och som riksdagsmajoriteten förefaller stå bakom. Det är ett fortsatt väl folkförankrat försvar, med en stor bottenplatta i form av ett aktivt, välutvecklat hemvärn med stärkt kvalitet, därutöver med 75 procent av soldaterna i armén i kontrakterade förband med civila jobb, som tar med sig civila kunskaper in i försvaret och militärt ledarskap ut i sina civila jobb, och därutöver stående men tidsbegränsat anställda soldater för att ge omedelbar tillgänglighet. Jag noterar i ännu en debatt att en socialdemokrat icke nämner ordet försvarsförmåga, icke fokuserar på försvarsförmåga - vad allting borde syfta till. Ett försvar med högre tillgänglighet och användbarhet för insatser i Sverige, i närområdet och utanför närområdet kommer aldrig Anders Karlsson att nå.

den 14 maj

Interpellation

2008/09:545 Kontraktsförbandens tillgänglighet

av Anders Karlsson (s)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Regeringen skriver på s. 1 i sin proposition 2008/09:140 Vårt framtida försvar:

Den framtida insatsorganisationen kommer att bestå av stående förband och kontraktsförband samt ett kvalificerat hemvärn med nationella skyddsstyrkor. Insatsförbanden kommer att vara fullt bemannade, materiellt uppfyllda, samövade och inte kräva någon återtagning för att vara fullt användbara.

Av Försvarsmaktens svar, från den 30 januari 2009, på regeringens planeringsanvisningar framgår att förbandens personal ska bytas ut individvis. Under sin utbildning kommer de enligt uppgift inte att genomföra något förbandsövningsskede, det vill säga öva i större förbandsenheter för att foga samman kunskaper och färdigheter på individ- och gruppnivå till förmåga i större enheter. Ett förband som inte genomfört förbandsövning torde ha en mycket begränsad förmåga att verka.

Tanken i regeringens modell tycks vara att personalen ska få sin förbandsträning när de placerats på förbanden. Detta kan fungera för stående förband som är i tjänst hela tiden men är betydligt mer tveksamt för kontrakterade förband vilka större delen av tiden inte tjänstgör.

I Försvarsmaktens svar på regeringens planeringsanvisningar framgår att beräkningarna utgår från att 25 procent av de kontrakterade soldaterna tjänstgör 38 dagar i övningar per år. Annorlunda uttryckt kommer cirka en fjärdedel av förbanden att övas under ett år. Detta torde innebära, om personalen står i kontrakt i åtta år, att när ett kontraktsförband genomför sin övning kan upp till hälften av personalen vara ny. Kontraktsförbanden skulle då till stor del bestå av individer vilka inte genomgått något förbandsövningsskede, något som skulle ställa krav på samövning och återtagande innan de är reellt tillgängliga och användbara.

Min fråga till försvarsministern är:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av det ovan beskrivna förhållandet?