Konsumenternas rätt till en tydlig ursprungsmärkning på färdigmatförpackningar

Interpellationsdebatt 19 juni 2013

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 76 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Pyry Niemi har frågat konsumentministern vilka åtgärder hon och regeringen vidtar för att säkerställa konsumenternas rättigheter till rätt ursprungsmärkning på färdigmatförpackningar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Jag vill inledningsvis säga att jag delar den frustration och oro som Pyry Niemi uttrycker över den senaste tidens rapporter om uppenbart livsmedelsfusk. Den mat vi köper ska vara säker och rätt märkt! Det är inte acceptabelt att konsumenterna vilseleds, det är vi nog alla överens om. Vid den utfrågning som miljö- och jordbruksutskottet ordnade om livsmedelsfusk för ett par veckor sedan fick vi också höra hur livsmedelsproducenter och dagligvaruhandeln har skärpt sin egenkontroll för att förhindra fusk. Vi fick också information om hur ansvariga myndigheter kommer att arbeta vidare med frågan. Med de åtgärder som redogjorts för kommer det sannolikt att bli mycket svårare än tidigare att lura konsumenterna om vilket köttslag som ingår i ett livsmedel. Till skillnad från Pyry Niemi så anser jag däremot inte att ursprungsmärkning är verktyget för att rätta till de brister i ärlighet som har uppdagats den senaste tiden. Är man beredd att ljuga om vilket köttslag som ingår i en råvara eller att till och med färga fläskkött och sälja det vidare som nötkött kommer inte ett krav på att ange vilket ursprungsland råvaran kommer från att göra vare sig till eller från. Att bara fokusera på krav på ursprungsmärkning är som jag ser det att göra det för enkelt. Det viktiga är att företagen skärper sin kontroll och ställer krav på och följer upp sina leverantörer och att myndigheterna i sin offentliga kontroll också tar med redlighetsaspekterna. Det är bara så konsumenterna kan få tillbaka förtroendet för att livsmedlen man köper är vad de utges att vara. Med den information jag fått så ser det ut som att utvecklingen nu är på väg åt rätt håll, och det gläder mig. Däremot kan ursprungsmärkning vara av stort värde för många konsumenter av andra skäl. Regler för märkning av livsmedel tas fram gemensamt inom Europeiska unionen. Ursprungsmärkning är en fråga som är aktuell och kommissionen kommer att presentera en rapport under hösten om ursprungsmärkning av kött som ingrediens. Senare kommer också rapporter om ursprungsmärkning av andra livsmedelskategorier. Regeringen avvaktar de rapporterna. De krav som ställs på livsmedelsföretagen längs hela produktionskedjan när det gäller säkerhet och redlighet gäller lika för alla företag oavsett storlek. Den frivilliga ursprungsmärkningen av svenskt kött som branschen tagit initiativ till genom märkningen Svenskt kött är ett utmärkt exempel på hur företag, både små och stora, kan och vill anpassa sig till konsumenternas önskemål utan att påtvingas regler från staten. Det tycker jag är mycket bra.

Anf. 77 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Jag vill tacka landsbygdsministern för svaret. En majoritet av svenska konsumenter vill veta varifrån maten kommer. Särskilt intresserad är man av produkter av kött, mjölk, frukt och fisk. Det visar en ny undersökning om ursprungsmärkning som har genomförts i Sverige och tre andra EU-länder. Undersökningen, som utförts av den europeiska konsumentorganisationen BEUC, visar att sex av tio svenskar tycker att produkters ursprung är bland de viktigaste faktorerna när de väljer mat, tillsammans med faktorer som smak, pris och kvalitet. Kött hamnar högst upp på listan över produktgrupper där konsumenter vill ha mer information om ursprung. Hela 83 procent anger att det är viktigt. Tätt därefter följer produktkategorierna mjölk och mjölkprodukter samt färsk frukt och grönsaker. I dag finns det många förvirrande märkningar på exempelvis korv, som marknadsförs med en svensk flagga på trots att köttråvaran kommer från Danmark. Dessa oärliga marknadsföringsmetoder är helt oacceptabla. Både lagstiftare och företag har ett stort ansvar för att hjälpa konsumenterna att välja. Herr talman! Låt mig nu tala lite ur ett konsumentperspektiv. Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker, till exempel livsmedel, kläder, möbler och bilar. Om det är fel på varan kan konsumenten kräva prisavdrag eller ersättning för att rätta till felet. Konsumenten kan också häva köpet om felet är av stor betydelse, vilket betyder att man får pengarna tillbaka. Varan är dessutom felaktig om säljaren inte har upplyst om detaljer på varan som du borde ha blivit upplyst om, till exempel felaktig köttråvara. Sedan har vi förstås brottsbalken och dess bestämmelser, som vi fick veta vid hearingen om livsmedelsfusk för några veckor sedan. Åtminstone jag fick uppfattningen att det är andra brott som prioriteras mycket högre. Som konsument är man då i praktiken rättslös. Du kan i vissa lägen få skadestånd från säljaren, men det är väldigt svårt att bevisa. Låt oss ta ett vardagsexempel. Låt oss säga att klockan är 18.00. Konsumenten stressar igenom den lokala livsmedelsbutiken, lägger ned ett gäng färdigförpackade maträtter med olika former av färdigprocessat kött, springer hem, värmer på maten och upptäcker att den processade köttfärsbiffen av någon okänd anledning känns annorlunda. Går konsumenten då tillbaka till den lokala livsmedelshandlaren? Nja, möjligen avstår konsumenten från att handla en likvärdig portion nästa gång. Men att gå och klaga på en sådan incident känns rätt avlägset. Skulle konsumenten ändå klaga har konsumenten rätt att få en ny vara och möjligen också få någon form av prisreduktion som livsmedelshandlaren oftast drar till med för att göra konsumenten gladare. Sedan kommer den lokala livsmedelshandlaren eventuellt att skicka tillbaka varan till leverantören eller möjligen kassera den. Det beror lite på vilka rutiner och avtal som gjorts upp med leverantören. Visst är det så att ursprungsmärkningen är en del av kvalitetssäkringen, vilket antyds av landsbygdsministern. Den i kombination med tydligare sanktionsmöjligheter mot handlare, grossister, livsmedelstillverkare, slakterier och primärproducenter är helt nödvändiga för att minska möjligheterna till livsmedelsfusk. Visst finns det frivilliga överenskommelser, precis som landsbygdsministern säger, men så länge som konsumenternas möjligheter till kritisk granskning av maten i förpackningarna är minimal blir även de frivilliga avtalen rätt uddlösa. I grunden handlar det om förtroende. I branschen finns det ett fåtal dominerande livsmedelskedjor som har delat upp livsmedelsmarknaden mellan kedjorna. Det är väldigt svårt för konsumenterna att hävda sin rätt till att kunna få de absolut bästa och mest välfungerande innehållsdeklarationerna. Det ligger i dag ett mycket större ansvar på dem som producerar och även dem som säljer livsmedel. Konsumenterna hinner inte och har inte möjlighet att sätta sig in i hur det ser ut, på vilket sätt och varifrån varorna kommer. Jag ställer därför frågan till landsbygdsministern: Vilka kontakter tar landsbygdsministern med säljarna av livsmedelsprodukter i dagens Sverige?

Anf. 78 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Låt mig svara på frågeställningen genom att säga att jag har i stort sett varje vecka kontakter med aktörer som är inom svensk men också internationell livsmedelshantering och produktion. Den kedja av aktörer som jag har kontakter med i stort sett varje vecka sträcker sig från primärproducenter till den dagligvaruhandel som interpellanten, jag och andra konsumenter möter när vi handlar de produkter som vi vill ha i våra kylskåp och på våra matbord. Herr talman! Låt mig också i sammanhanget tillägga att många efterfrågar kraftigare sanktioner för denna typ av händelser, incidenter, fusk eller om vi nu vill kalla det för bedrägerier. Jag kan meddela kammaren att regeringen beslutade i mars 2011 om att tillsätta en kommitté om straffrätten för att kartlägga straffsanktionerade områdens utveckling och analysera hur utvecklingen ska vara för olika typer av brott. När det gäller den här typen av händelser som vi har sett under den gångna vintern och våren är det min bedömning att många av dem är inte bara fusk utan bedrägerier. Då ingår de i den straffsanktioneringsskala som omfattar just bedrägeribrottet.

Anf. 79 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Ju längre konsumenterna kommer från själva livsmedelsproduktionen, desto viktigare är det att vara tydlig om innehållsdeklarationen. Inom EU och EES finns ett gemensamt märkningssystem för till exempel kosmetika och hygienprodukter. Det är smink, tvål eller hudkräm. De ska ha en märkning som ska finnas på produktens ytterförpackning och behållare. Märkningen är ofta den enda information som användaren får om kosmetika och hygienprodukter. Därför kan det vara bra att känna till vilka uppgifter den kan bestå av. Låt mig exemplifiera. Märkningen ska exempelvis innehålla uppgifter om vilka ämnen som ingår i produkten, användningsområdet och speciella varningar och försiktighetsåtgärder man ska uppmärksamma vid användningen, hur länge produkten är hållbar samt namn och postadress till den inom EU och EES som är ansvarig för produkten. Herr talman! Även om kosmetika inte är livsmedel finns det lite kopplingar till det ämne vi debatterar i dag. När det handlar om konsumenternas rätt till hyggligt bra produktspecifikationer har vi väldigt omfattande beskrivningar på väldigt många produkter. Men när det handlar om maten blir det genast mycket besvärligare. Det är bekymmersamt. Jag kan förvisso inte anklaga regeringen för tingens ordning i dag. Vi måste blicka framåt. Hästköttsskandalen har visat väldigt tydligt att saker och ting måste göras. Det är också mycket som bör rättas till och utvecklas. Först och främst bör vi fundera på hur vi redan i grundskolan ska lägga om konsumentbeteendet. Pedagogerna på hem- och konsumentutbildningen i grundskolan gör sitt allra yttersta för att kunna skapa förutsättningar och skapa elevernas utrymme att bli kritiska konsumenter. Det är dock väldigt få timmar de har. Där har vi en del att jobba med när det gäller vår totala timplan. Har man i dagsläget lite kunskap gentemot livsmedelskedjorna är det väldigt svårt att vara kritisk. Livsmedelsindustrin går den övriga samhällsutvecklingen till mötes genom att producera mer halv- och helfabrikat. Stressade vardagskonsumenter väljer praktiska lösningar med den fromma förhoppningen att det som säljs i förpackningen motsvaras av innehållsdeklarationen. Jag är inte säker på att det är konsumenterna som driver den utvecklingen. Det kan i första anblicken kännas så. Vi stressar och försöker att hinna med så mycket som möjligt. Vi väljer hellre det som serveras snabbt och enkelt i stället för långsamt och med eftertanke. Jag hävdar nog att den stora livsmedelsindustrin i allt väsentligt leder konsumenterna in i nya konsumtionsmönster genom framgångsrik marknadsföring, smart produktplacering i butikernas hyllor och priserbjudanden. Jag skulle också tro att konsumentköplagen behöver förstärkas på sikt för att möjliggöra konsumenternas rätt till tydliga krav på säljarna och producenterna. Det hela hänger ihop. Det behövs en lång räcka av åtgärder. Det behövs en skarpare lagstiftning ur både konsumentperspektiv och brottsperspektiv, precis som landsbygdsministern säger, och tydligare spårbarhet och transparens i hela produktionsledet. Det handlar om att uppmuntra producenterna att odla mer ekologiskt. Den offentliga upphandlingen av mat behöver bli mer lokal och hållbar. Det behövs stärkt konsumentundervisning i skolan. Man behöver minska matsvinnet och skapa ett mer hållbart konsument- och producentbeteende. Det behövs fler oberoende kontroller. De frivilliga kontrollerna fungerar ibland bra men inte alltid. Min fråga till ministern är: Anser ministern att dagens frivilliga kontrollsystem fungerar bra?

Anf. 80 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Först vill jag instämma i landsbygdsministern svar till interpellanten, som jag tyckte var både bra och uttömmande. Interpellanten sade här att det finns en minimal möjlighet för konsumenten att veta vad det är den köper. Jag påstår att man då inte har varit ute i butikerna och sett hur det ser ut. Jag är där med viss regelbundenhet eftersom matlagning intresserar mig. I min värld och med det jag söker är det inga bekymmer att hitta märkning på det jag vill köpa. Jag vill därför påstå att det är starkt överdrivet att det finns en minimal möjlighet. Man kan fundera på den socialdemokratiska linjen som går ut på att vi skulle införa en ensidig svensk märkning ned på beståndsnivå i alla maträtter, om jag har förstått det rätt. Den kostnaden blir ganska märkbar. Först och främst måste producenterna öka kostnaderna för att genomföra det hela. Sedan måste vi från samhällets sida bygga upp en kontrollapparat som ska ha möjlighet att kontrollera hela kedjan. Det innebär med naturnödvändighet att konkurrensförutsättningarna för de svenska livsmedlen minskar. Dessutom minskar konkurrensmöjligheterna över huvud taget i Europa och i världen. Är det däremot så att man på en EU-gemensam bas kommer fram till att märkningen ska öka hamnar vi i ett annat läge. Beträffande det Pyry Niemi tar upp - sanktioner mot fusk och att det är viktigt att ta tag i detta - är vi däremot helt överens. Fusk är helt oacceptabelt. Men dess värre tror jag inte att vi kommer helt bort från det i framtiden, utan det kommer att dyka upp från tid till annan. Min avslutande fråga till interpellanten är: Hur mycket dyrare mat är Pyry Niemi och Socialdemokraterna beredda att driva igenom för att uppnå en mycket liten förändring i verkligheten, eftersom väldigt mycket redan är märkt i dag? Framför allt är allt kött märkt i dag. Som sagt: Hur mycket mer är Socialdemokraterna beredda att höja matpriserna?

Anf. 81 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Redan i dag finns det krav på till exempel ursprungsmärkning av frukt och grönsaker, nötkött, ägg, kycklingkött, vin, honung, olivolja och EU:s ekologiska produkter men också fisk. Dessutom finns en allmän regel om att ursprunget måste anges om utelämnandet skulle vilseleda. Den nya förordning som vi nu snart ska arbeta under kring livsmedelsinformation till konsumenterna innebär också att fryst liksom färskt och kylt kött från gris, fjäderfä, get och får ska ursprungsmärkas. Som det påtalas i den här debatten har våra matvanor ändrats genom och över åren. I dag äter många av oss nu och då färdigförpackade maträtter som innehåller många ingredienser. Då måste man göra speciella avvägningar när man ställer krav på märkningen av de ingredienser som ingår i en komplex produkt. Låt mig ta ett exempel: lasagne. Det är komplicerat att lagstifta om ingrediensförteckning i sådana här sammanhang. Därför har de krav som ställs i den nya förordningen, som vi snart arbetar under vad gäller livsmedelsinformation, avvägts noga. Vilken information måste konsumenterna ha för att kunna välja i en butik? Vilken information skulle kunna vara bra att ha men är inte nödvändig? Det är ungefär här som vi har sagt oss - det tror jag att vi har varit ganska överens om inom EU och faktiskt också i den här kammaren - att det är här rågången ska gå när det gäller vad vi har kunnat enas om beträffande hur de nya reglerna ska utformas. Vi har sagt oss att information om innehållet i livsmedel vad gäller mängd, hållbarhet, tillverkare, näringsinnehåll och varningstexter för sådant som allergener är information som konsumenten bara måste ha. Då har vi alltså lagt ribban där. Sedan över till frågan om kontrollen av sådana saker. Förutom de frivilliga märknings- och kontrollorganisationer och organ som finns i vårt land och andra delar av Europa och världen i övrigt - som aktörerna betalar för med egna pengar och ansluter sig till på frivillig väg, vilket kostar en slant att göra och där hela kostnaden för det mesta får betalas av den som ansluter sig till ett sådant system - har vi en offentlig kontroll. Det har vi och andra länder inom Europeiska unionen. Hur är det med den kontrollen? Den är också finansierad av aktörerna. Det är för det mesta den lokala beslutande församlingen - eftersom vi har vår livsmedelskontroll lokalt - som beslutar både vad taxorna ska vara och hur stor tillsynen ska vara och på så sätt tar betalt för den offentlig kontroll som de utövar. Det är självklart att om det upptäcks någon oredlighet på något sätt kommer säkert de lokala organen att påkalla en ökad offentlig tillsyn som aktörerna får betala för.

Anf. 82 Pyry Niemi (S)

Herr talman! Jag vill först säga till Bengt-Anders Johansson att detta med pris i butiker är rätt intressant. Ica gör rätt omfattande vinster - jag tar det som ett exempel. Det är en stor livsmedelskedja i Sverige som har en ganska omfattande verksamhet och som jag är helt övertygad om med rätt kontrollsystem skulle avsätta en del kronor extra för att öka förtroendet gentemot konsumenterna. Jag säger inte att vi ska ha höga priser i butikerna. Det är klart att det måste finnas olika prissortiment - så är det. Alla ska ha rätt och möjlighet att köpa mat. Men risken är ändå överhängande att om vi inte får till hårdare sanktioner mot dem som fuskar och bättre kontroll- och uppföljningssystem, då kommer vi inte åt fusket. Jag hävdar bestämt att de frivilliga system som finns i dag har sina brister - så är det. Annars hade inte den här typen av fusk förekommit. Då måste vi från politiken vara mycket tydliga med att vi måste framåt. Men jag säger att det hänger ihop. Det handlar om att redan i grunden skapa kritiska konsumenter, från grundskolenivå och uppåt. Under hela sin konsumtionsperiod måste man som person i det svenska samhället ta sig an och få möjligheten att vara kritisk konsument. Men det är svårt i dag. Det är ganska märkligt att det är väldigt mycket lättare att ta reda på vilket ursprungsland som innehållet i kosmetika kommer från än att få veta ursprunget till det kött man har i köttråvaran i processat kött. Jag gör inga liknelser, men jag kan ändå se vissa paralleller. Vi lägger ned mycket mer tid på den diskussionen än att prata om innehållet i vår mat. Det tycker jag är allvarligt. Här har vi också en gemensam läxa att jobba med, vi från oppositionen men också regeringen: att skapa grundförutsättningarna för att konsumenterna ska våga ifrågasätta och ställa större krav, samtidigt som det finns uppföljningssystem som faktiskt motverkar fusket.

Anf. 83 Bengt-Anders Johansson (M)

Herr talman! Ytterligare en sak som vi är helt överens om, jag och Pyry Niemi, är att vi ska ha kritiska konsumenter. Det är utomordentligt viktigt. Jag noterar bara att jag inte fick något svar från Socialdemokraterna och Pyry Niemi om hur mycket man är beredd att höja matpriserna för att genomföra kontrollen och höja kostnaderna för att märka ytterligare. Jag påstår att så länge man inte är beredd att tala om det är man inte heller beredd att ta ansvar i den frågan.

Anf. 84 Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Tack för den här interpellationen! Jag förväntar mig och hoppas att vi återkommer till de här diskussionerna under den höst och vinter som kommer, apropå att vi förväntar oss förslag från Europeiska unionen kring hur vi på olika sätt ska märka också sammansatta livsmedel. Det är jätteviktig debatt. Jag hoppas att alla tar sig tid till och intresserar sig för den och anstränger sig så att vi får ett bra system som gynnar den svenska och internationella konsument som vi har kring våra matprodukter. Med detta vill jag inte bara tacka för interpellationen utan också tacka kammaren för det här arbetsåret och önska alla en trevlig och angenäm sommar.

den 24 maj

Interpellation

2012/13:446 Konsumenternas rätt till en tydlig ursprungsmärkning på färdigmatsförpackningar

av Pyry Niemi (S)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)

Den så kallade hästköttsskandalen är bara en i raden av många liknande händelser under de senaste åren. Det handlar om felmärkt fläskfilé som sålts som oxfilé, EHEC-smittade grönsaker, hästfilé som sålts som oxfilé, frysta jordgubbar som smittats av hepatit A och så vidare. Skandalerna sätter fokus på många frågor: livsmedelssäkerhet, bedrägeri och inte minst konsumenternas rätt till information om ursprungsmärkning på färdigmatsförpackningar.

Ifall vi ska gradera finns det få konsumentupplysningar som borde ha lika hög prioritet som att innehållet i matförpackningarna motsvarar det som utlovats. Nötfärs ska vara nötfärs och inte hästkött. Det handlar om det vi äter, sådant som får oss att må bra, eller i sämsta fall bli sjuka.

En konsument har relativt få möjligheter vid inköpstillfällena att göra kritiska innehållsgranskningar. Det är ofta bråttom och konsumenten sätter därmed sin tillit till livsmedelshandlarna kring att det som står på hyllorna verkligen är de varor som konsumenterna betalar för. Det är också svårt för även en mycket kritisk konsument att göra alltför många aktiva val. Sverige domineras i dag av tre stora livsmedelskedjor, som var för sig har egen produktions‑, lagrings‑, leverans- och försäljningskapacitet. Som konsument blir man då ännu mer i beroendeställning visavi de stora kedjorna. När det finns en knappt märkbar konkurrens styrs konsumenterna ganska väl av livsmedelskedjornas val av livsmedelssortiment, vilket borde medföra extra stora krav på livsmedelskedjorna att ha ordentliga kontroller bakåt, för att säkerställa rätt innehåll i produkterna. Problemet är dock i den knappt märkbara konkurrensen mellan livsmedelskedjorna att det finns få incitament eller krav på detta. Konsumentmakten blir därmed minimal, och de tre stora kedjorna kan i princip ställa ut sina varor utan att riskera alltför mycket uppföljning och kontroll. Detta leder till frågan:

Vilka åtgärder vidtar statsrådet och regeringen för att säkerställa konsumenternas rättigheter till rätt ursprungsmärkning på färdigmatsförpackningar?